av Andrahalvlek

Vinägermamman
tors, 2025-06-12 - 17:35

@Andrahalvlek så skönt att din mamma är piggare😊. Vill bara nämna att man kan bli tillfälligt förvirrad när man är svårt sjuk/varit med om olycka/trauma och att det går över. Det hände min mamma två gånger. Vårdboende låter toppen. Hoppas din mamma är öppen för det. Fanns inte på kartan för min mamma. Så skönt med semester efter imorgon! Önskar dig en fin kväll☀️🤗

Andrahalvlek
tors, 2025-06-12 - 18:31

@Vinägermamman Jag nämnde det idag redan, tänkte att hon behöver processa lite. Först sa hon: ”Det finns inga platser.” Sen sa hon ”ja, det vore kanske roligare, att få träffa lite folk.”

Att hon inte har ont och var på gott humör kändes bra i dotterhjärtat ❤️ En kille i personalen skojade med henne och då blev hon nästan lyckligt fnissig. ”Du är go du”. Han sa att hon får stanna ett tag till. ”Det gör jag gärna, ni är så gulliga här.” Hon verkar vara en ”bra” patient jämfört med andra. Det är alltid lättare att anstränga sig lite extra om patienten är glad och tacksam.

Vi tar en dag i taget. CRP har gått ner, liksom blodsockret. Hon har suttit upp på sängkanten. Har blöja och kateter. Så vi får se hur snabbt hon piggar på sig. Biståndshandläggaren på kommunen ska ringa mig. Jag ska strida för en plats på vårdboende för henne ❤️

Tack för dina kommentarer ❤️

Kram 🐘

Andrahalvlek
tors, 2025-06-12 - 20:52

@JHL Tack för pepp ❤️ Jag känner mig riktigt stolt. Identifiera känslan och suget. Hantera genom att genomleva känslan. Prata/skriva om den. Distrahera hjärnan med annat (jobb). Vad kan jag påverka? Vad kan jag inte påverka? Analysera. Staka ut en vägriktning. Se till att få sova.

Samma missbruk. Olika substanser.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tors, 2025-06-12 - 21:01

PS. På lunchpromenaden med hunden planerade jag mammas dödsannons. På vägen hem från sjukhuset i eftermiddag började jag mobilisera kraften för att fixa en plats på vårdboende till henne. Tvära kast minst sagt. Hur mycket känslor kan en vecka härbärgera?

Andrahalvlek
fre, 2025-06-13 - 18:20

Aldrig har väl en löprunda varit så välbehövlig som idag. Först bortrest förra helgen, sen chock på chock under veckan - och sen en extra tuff jobbfredag. Pust.

Nu har jag semester fyra veckor och kan varva vila, motion, umgänge med familj och vänner med mammabestyr. Det är precis vad jag behöver känner jag.

Sen 25/3 har jag haft 75 sockerfria dagar och gjort 15 löprundor, heja mig!

Trevlighelgkram 🐘

Andrahalvlek
fre, 2025-06-13 - 21:37

@vår2022 Min äldsta dotter kommer hem i helgen. Vi har pratat i telefon under veckan. I helgen får vi prata IRL. Och kramas ❤️ Just varma, innerliga kramar är nog det jag saknar mest med att leva självsam. Det kan inte hunden ge mig.

En kram som gör riktigt gott i hjärtat bör vara minst 20 sekunder, alltså längre än en hälsningskram. Jag brukar krama min äldsta dotter ungefär så länge, liksom min ex-svärmor. Min mamma brukar dock sällan få mer än en hastig hej-då-kram. Riktigt elakt av mig faktiskt, hon behöver ju också kramar.

Kram 🐘

Sattva
lör, 2025-06-14 - 09:48

Men åh, vad tufft för både dig o din mamma! Det borde bli någon typ av vårdplanering när hon börjar bli redo att skrivas ut från sjukhuset. Så att nödvändiga förändringar kan ske. Även om det inte blir vårdboende, verkar det som att läkemedelsövertag är relevant. Hennes lökemedel är då inlåsta, och delegerad personal (hemtjänst) kommer dit på rätt tider o ger henne rätt läkemedel i rätt dos. Och kanske tätare besök än det som varit. Det kommer bli bra AH❤️

Ta hand om dig själv. Om det behövs, tillämpa "orosstunder", så att lnte all din vakns tid går till tankar på planering (dödsruna, samtal m biståndshandläggare, etc etc). På orosstunderna kan du vända o vrida, älta, oroa dig i 20 min, sen får det vara klart. Kräver en del viljekraft att mota bort de där tankarna som gör sig påminda, men med distraktion brukar det gå. Och som du brukar säga, det man tränar på böir man bättre på!
STOR kram till dig❤️🌸❣️

Andrahalvlek
lör, 2025-06-14 - 13:22

@Sattva Ja, en vårdplanering ska göras. Avdelningen har meddelat biståndshandläggaren på kommunen att de ska kontakta mig. Jag sa till avdelningen att jag misstänker demens. Hon hade sagt till dem att hon bodde ihop med mig. Suck. ”Tro inte ett ord av vad hon säger.”

Jag har köpt en dagbok till mamma idag, där jag ska skriva, liksom vårdpersonalen och även mamma själv om hon vill. Det är ett bra sätt att utbyta information och ett sätt att bearbeta. När min yngsta dotter föddes svårt sjuk så började jag direkt att skriva dagbok, flera gånger varje dag. Noterade allt läkarna sa, alla utredningar och behandlingar som gjordes. Först tänkte jag att jag ville kunna berätta för henne en dag, men det syftet uppstod aldrig pga hennes intellektuella funktionsnedsättning. Hon lever i nuet, planerar en vecka framåt.

Jag skrev rent alla dagboksanteckningar några år senare och lade ut på en blogg, och där har dagboken hjälpt andra föräldrar med sjuka barn. Om jag vill kan jag läsa den en dag, men jag har inte haft det behovet. Jag är mest glad att jag inte minns allt från den tiden. Den mänskliga hjärnan funkar ju så, riktigt jobbiga saker glömmer vi bort väldigt snabbt.

Idag ska jag och yngsta dottern besöka mormor. Jag har sagt till henne att mormor har blåmärken i ansiktet och att hon är lite snurrig. Att man blir det om man slår i huvudet. Efter det ska vi samlas, jag och båda döttrarna och deras pappa. Äta kinamat ihop. Prata och kramas.

Kram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2025-06-15 - 13:12

@Himmelellerhelvette Ja, jag har landat lite. Försöker stilla min hjärna, som nästan direkt klev in i lösningsmood. Jag kan inte lösa allt just nu. Först måste biståndshandläggaren från kommunen höra av sig. Jag har bara goda erfarenheter av kommunens bemötande tidigare, det kommer bli bra även denna gång.

Korttidsboende och sedan vårdboende är planen. Dit ska vi. Tills dess besöker jag min mamma varannan dag och stannar en timme varje gång. Jag har satt på ljudet på mobilen så att avdelningen kan nå mig om det behövs. Nattetid har jag dock börjat stänga av ljudet igen. Jag behöver min sömn.

I natt vaknade jag vid 2 av att min hjärna höll på att lösa något med mamma. Den ältar och tragglar. Jag gick upp och åt en macka, efter det somnade jag faktiskt om. Att min hjärna är ett självspelande piano är både en lyx och en förbannelse. Identifierar den ett problem så ska det lösas, oavsett om det är jobb eller privat. Långa haranger. ”Du gör så här och så här och så här” blablabla. Tröttsamt. Och det sker i drömmen, jag är bara halvt medveten. Men det stillar sig nog snart. Nu har jag semester och nattsömnen får bli som den blir ett tag.

Kram 🐘

Antonia
sön, 2025-06-15 - 17:46

@Andrahalvlek
Igenkänning på detta att vara en tvångsmässig problemlösare! Jag är precis likadan.
Ibland är det oerhört bra, ibland bara tröttsamt, just det där att man inte kan stänga av.
Även igenkänning på situationen med förälder som behöver ett boende. Kämpade länge för min pappa, som var dement och gjorde konstiga (ibland farliga) saker. Men just i och med att han hamnade på sjukhus (av rent fysiska skäl) blev kommunen till sist tvungna att ordna upp hans boendesituation. Så säg till hjärnan att tagga ned, det är på rull nu!

zalkin
mån, 2025-06-16 - 23:51

@Andrahalvlek läste lite i din tråd, oj vad kämpig situation med mamma, jobbigt när ens föräldrar blir äldre och långsamt försvinner ifrån en. Kul att löpningen går bra. Vilka framsteg u gör, kul💥

Andrahalvlek
tis, 2025-06-17 - 09:02

@zalkin Ja, det är en hårt prövande fas i livet. Just nu är hon pigg mestadels för att svamla snömos kortare stunder. Så jag tror att jag inbillar mig, överdrivet. Men min magkänsla säger ”kör” och då gör jag det. Ansöker om vårdplats på ett vårdboende. Och jag är hundra procent ärlig mot min mamma, säger att jag tror att hon börjar bli dement, att jag inte tror att hon klarar av sin medicinering etc. Hon ska vara fullt delaktig i alla beslut så länge hon kan. Och hon skrev under papperna igår, som ska lämnas in idag.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tis, 2025-06-17 - 16:12

Hittills idag, min andra semesterdag, har det blivit två timmar mammasaker och fem timmar yngstadotternsaker. Hennes gips skulle bort, tjoho! Men röntgen visade att benet i foten inte läkt riktigt klart än. Så det fick bli en gigantisk plastfot ytterligare några veckor, tjoho! Not. Dottern är bara glad över att hon får fortsätta sitta i rullstol. Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Sjukhuset har inte ringt idag, men en kasse med åkahemkläder ligger redo i min bil närhelst min mamma är redo att åka hem. Jag har städat lite hemma hos henne, bäddat rent och vädrat. Och hittat en extranyckel. De har bytt lås, sannolikt pga att trygghetslarmets leverantör bytts ut. Den gamla nyckeln jag hade fått av henne passade inte, och mamma hade helt glömt att ge mig den nya nyckeln, som låg nästan helt synlig på hennes byrå i sovrummet. Och papperna om plats på vårdboende är inlämnade personligen i kommunhuset. Nu får det bära eller brista.

Lite i taget så blir det nog bra till slut. Nu vila lite, sen springa.

Jo, söndag-måndag moffade jag glass och choklad. Det var som om jag var radiostyrd i affären. Och jag är inte förvånad, men jag bryter idag. Samma missbruk, olika substanser. Är tacksam att suget efter alkohol som lösning på det jobbiga just nu är bortjobbad sen flera år. Det suget har inte vaknat till.

Kram 🐘