Går in i tredje nyktra veckan med tillförsikt att veckan kommer bli nykter, makens stöd är ovärderligt. Fortsätter med att ta en dag i taget. Hittills detta år är de nyktra dagarna 97-98 % vilket ju är positivt, dock har återfallen varit djupa/korta/förödande. Min väg mot nykterhet har varit lång och krokig men jag har aldrig givit upp och jag kommer aldrig ge upp. När jag tittar tillbaka ser jag stora likheter med mitt tillfrisknande från bulimi. Felet jag gjorde med bulimin var att jag inte tog tag i mitt inre som jag börjat på riktigt med nu med hjälp av privat terapeut. Den offentliga vården upplever jag alldeles för fyrkantig för mig. Har fått diagnosen GAD och jag säger till dem att ja, det stämmer säkert till viss del men det finns mer som jag behöver gräva i. Tyvärr får jag ingen hjälp med fortsättningen då jag är alldeles för välfungerande trots att jag också utvecklat beroende. Lyckligtvis har jag möjlighet till privat vård men tycker inte det är rimligt i Sverige med våra skatter etc. Alla oavsett ekonomi ska ha rätt till vård, rätt att få hjälp till att må bra. Läser man min journal finns det dokumenterat att jag har över 40 år av psykisk ohälsa. I det allmänna slutar läkare och jag har fått börja från noll flera ggr. Om jag skulle engagera mig politiskt i framtiden är det dessa frågor jag skulle vilja driva vis av egen erfarenhet. Främst att beroendevård också måste innefatta psykologisk utredning och stöd för att komma åt varför man tog till alkohol.