av Flarran

Flarran
tors, 2025-08-07 - 22:58

Det gick inte som jag hade önskat. Fick ingen energi till att gå utanför dörren idag fast jag hade satt målsättningen otroligt lågt. Hade ju tänkt att gå ett varv runt huset. Tänkte att nu så ska jag börja bygga upp min kondition och bli som alla andra som kan så himla mycket. Men min dystymi och depression satte käppar i hjulet för mig som vanligt.

Började känna mig värdelös och tänkte att vad spelar det för roll att man ens försöker då inget någonsin blir bättre. Sedan var tankarna snart inne på att hade jag haft en flaska vin eller två så skulle det säkert gått utan problem. För då hade jag nog inte bara gått ett varv runt huset utan då skulle jag säkert även lyckats att ta mig till den där badviken för ett dopp i böljan den blå som jag har haft en längtan till att göra i flera dar.

Gick och lade mig och stirrade i taket och kände mig allmänt miserabel, kände mig som en jäkla byfåne eller missfoster som inte borde existera. Det blir aldrig bättre var tankar som malde på. Tänkte att det är inte är konstigt att det är så få som tittar förbi på min sida. Sedan så började jag känna mig som en korkad gnällspik som borde sluta att skriva en massa tok. Måste sedan ha somnat till på sängen utan att jag hade tänkt att göra så. För när jag vakande så var klockan halvnio och jag visste inte först riktigt om det var kväll eller morgon.

Upptäckte snart att att det hade blivit kväll och att jag inte hade lyckats att göra ett enda dugg vettigt på hela dagen. Ännu en bortkastad sommardag. Varför ska en idiot som jag hålla på och kämpa för. Det negativa tänkandet firade triumfer. Hade jag haft en flaska sprit hemma så hade jag då inte tagit nåt standardglas kan jag säga. Full speed in i dimman hade det blivit. Men när jag hade suttit och tyckt synd om mig själv ett tag så gnistrade det liksom till inom mig av jävlar-anamma och jag tänkte att man kan väl skingra tankarna med en dusch i alla fall.

När jag hade stått i duschen ett tag så kom jag på att badrummet ju borde städas. Så körde igång och skura golvet med såpa. Så nu är det rent som bara den. Tänker att det inte är något ont som inte har något gott med sig. För det blev ju ingen promenad, men storstädning blev då utförd i ett rent raseri över hur jäkla orkeslös och ofokuserad jag är. Sitter nu och tänker att det var bra att jag liksom lyckades reta upp mig över mitt öde som en rätt udda varelse som inte passar in någonstans.

För nu är ju i alla fall badrummet skinnade rent och det får väl anses vara lite av ett träningspass det med då jag lade ner en hel del energi på det. Har ju läst att all rörelse räknas och nog rörde jag mig en hel del när jag skurade golvet som en galning. Så går då denna torsdag mot sitt slut och man får väl vara tacksam för att jag inte kom utanför dörren på eftermiddagen. För någon resa in till bolaget blev det då inte idag heller. Vilket man väl får se som gott nog. Kanske kommer man eventuellt utanför dörren i ett mer balanserat tillstånd i morgon så att man kan träna lite allmänt som alla andra via en uppfriskande promenad i omgivningarna och vara mer som en normal människa.

Ha det gott allihopa!

2ansikten
tors, 2025-08-07 - 23:10

@Flarran vad bra att du inte kom till systemet. För mig går det på automatik vissa dagar utan att jag ens kanske velat eller hunnit reflektera.

Härligt med nystädat badrum. Njut av det lite extra imorgon bitti. Och betrakta vad fint det blev :)

Molnet
tors, 2025-08-07 - 23:13

@Flarran .Tänk vad bra allt löste sig idag.Skinande rent badrum & ett rejält tränings-pass på köpet.All rörelse räknas.Heja dej.Och kom ihåg allt precis allt är så mycket bättre än att sänka en pava.Det kommer du att känna av imorgon bitti när du njuter av ditt kaffe & din goda frukost.Tänk så skönt att då få slippa vara bakfull med kemisk ångest på det.Du är ju en nykterkvist nuförtiden.Kom ihåg det!👍😊🙏

Himmelellerhelvette
fre, 2025-08-08 - 06:19

Så oerhört starkt att du klarat att bli nykter utan ett socialt nätverk utanför forumet @Flarran! Du är verkligen ett bevis på att det finns något som är större än oss själva som hjälper! Att du bara har energi till att ta hand om dig själv är rimligt tycker jag och du gör det bra! Du tar dig ut, du har cyklat, fotat, fixat med musikintresset m.m. Tänk hur långt du ändå kommit sedan dagen du blev nykter. Rätta mig om jag har fel men då gick du väl aldrig verken på promenad eller cyklade? Min känsla är att du gör små framsteg hela tiden även om bakslag i måendet kommer så på det stora hela har du gjort mycket stora framsteg. När jag ibland tvivlar på om jag kommit någon vart så tänker jag tillbaka på hur mitt liv såg ut innan jag slutade dricka och hur extremt trött jag var första 2 åren av nykterheten. För mig tog det väldigt lång tid att läka och få tillbaka den energi som känns normalt men nu efter 3år känns det som om jag läkt färdigt från sviterna av vad alkoholen förstörde i min kropp och hjärna! Stor kram❤️

Flarran
fre, 2025-08-08 - 12:20

Har man suttit i ett hörn och liksom endast beskådat världen och sedan rasat rakt ner i den mörkaste delen av källaren och varit sittandes där i en himla massa år och endast haft alkoholen som sällskap och intresse. Ja, då tar det allt sin tid att ta sig upp till ytan så pass att att man åtminstone kan börja att skåda verklighetens dagsljus liksom.

I en massa år var jag fixerad vid pengar och investeringar. Spelade även en hel del på tips och olika lotterier och drömde ständigt om den riktigt stora högvinsten och att så fort jag bara hade tillräckligt med pengar på hög, ja då skulle allt livet på riktigt kunna börja. Då skulle jag kunna göra allt det där fantastiska och roliga som man trodde att alla andra gjorde och då skulle minsann hela världen få se alltså.

Många drömmar hade man när man satt och slog sig själv i skallen med en flaska. Men rätt snart så slutade man dock att drömma om nån framtid och ändå bara av farten fortsatte man att slå sig sjäv i skallen med en flaska liksom. Tänkte att bara jag har fri tillgång till alkohol så räcker det väl gott, jag behövde inget annat. Det var bara öl, vin och sprit som det tänktes på.

Jag hade hitta mitt livselixir det som gjorde tillvaron dräglig och fick allt att gå runt. Visserligen med en hel del biverkningar så som att man inte alltid mådde så värst bra fysiskt. Bankkontot var för det mesta skriande tomt också. Men psykiskt sett så funkade det skapligt trots ständigt närvarande tankar på att avsluta allt i förtid då man var trött på rundgången liksom.

För man skulle ju ändå bara grävas ned på nån kyrkogård eller eldas upp i nån kista till sist, och så som aska åka ut genom nån skorsten tänktes det. Att vara ständigt lite så där lagom berusad var allt man önskade vara. Det är väl så det är när alkoholen helt har kidnappat hjärnan och tagit över helt så att säga. Det att jag brydde mig om att gå till en läkare från början var väl för att man fick panik då hälsan började svikta. Sedan behövde man ju läkarintyg för att kunna söka ekonomiskt bidrag så att man kunde fortsätta att inhandla alkohol för att kunna gå runt.

Nånstans så ville man kanske ändå försöka att hänga med ett tag till. Det fanns väl kanske lite kvar av det som kallas för hopp. Ja, tanken om att det kanske längre fram kunde bli bättre. Hoppet är ju det sista som överger människan heter det väl. Sitter nu här och dricker lite vanligt kallt kranvatten och är väl lite förvånad över att jag fortfarande inte har släpat mig iväg till bolaget, vilket jag inte tänker göra idag heller. Varför jag nyktert kämpar vidare det vet jag nog inte egentligen. För betraktar jag min tillvaro så har jag ju inte kroppsligt och psykiskt sett blivit så speciellt mycket bättre egentligen.

Mina psykiska utmaningar finns då kvar och nu kan jag ju bara räkna med att man blir äldre och fysiskt sakta av ålder och kommande sjukdomar väl rostar ihop liksom. Men det gäller ju för alla här i världen så det är ju inget att sitta och oroa sig för. Hade det nu varit alkohol i glaset på bordet så hade jag säkert tagit ett par rejäla jäklar och sedan hade jag snart inte tänkt så himla värst mycket mer än att kanske kolla så att eventuell starköl, vin och sprit kanske skulle räcka över helgen då man återigen som resenär på en karusell ju skulle vara tvungen att släpa hem mer igen. Men nu så behöver man ju inte hålla på med den knepiga hobbyn alltså.

Har det mesta jag behöver för att det hela ska gå runt. Kyl och skafferi är fyllda med mat i alla fall och pengar till kommande räkningar finns. Dessutom har jag ett nystädat badrum vilket då inte är fy skam med tanke på hur lite kraft och energi jag har. Det var inte dumt att min deppkänsla retade upp mig så till den milda grad igår att jag för första gången på länge gjorde en storstädning där igår. Solen skiner i stunden utanför fönstret och visste jag vad jag ville, och åt vilket håll jag skulle gå, så skulle jag kanske om ork fanns, försöka att vara så där duktigt motionerande som man ju ska vara.

Fredag har det alltså blivit igen, den dag som man i många år när man var tvungen att arbeta med nåt skitjobb väl levde för. Då kunde man pusta ut och festa loss på annat än bara det enklaste och kranvatten eller en kopp med mjölkchoklad som det väl snart är dags för. Det tickar på och går väl med Herrens hjälp som alltid framåt hur som helst. Hur man kunde bli en nykterkvist det är då lite av en gåta alltså.

Det ska visst vara lite varmare ute idag än vad det var igår, kanske skulle man eventuellt ändå försöka sig på att ta en liten cykeltur åt nåt håll och kanske även ett bad med lite simning i en närbelägen sjö innan höstrusket väl sätter igång i vanlig ordning. Men är ju lite mör i knäna och ryggen idag efter gårdagens skurande av golv. Man kan ju få lite träningsvärk av att städa. Hade tänkt att ransonera skrivandet, men så blev det en massa tok skrivet ändå alltså.

Tänk vilka konstiga drömmar man kan ha. Först höll jag på att göra kilovis med köttbullar av nån outgrundlig anledning. Jag som aldrig lagar mat från grunden. Orkar ju inte hålla på med sånt. Sedan plötsligt så var jag på nån filminspelning och undrade vad nån snubbe gillade min senaste låt som konstigt nog var gitarrbaserad hårdrock, jag som mest brukar göra syntmusik. Ja drömmar kan då vara hur märkliga som helst. Sen så vaknade man och tänkte att det kanske är dags att göra mer musik. Har ju inte gjort nån sån på länge. Kanske damma av den där gamla elgitarren för skojs skull...

Nu så var det då mycket ackumelerat tankesnurr som ville ut och fram i min dagbok på nätet verkar det som. Instängda tankar som går runt blir ju annars lätt annars till en djupare deppkänsla som kan få en att tappa det nyktra fokuset helt känner man ju till. Måste dock ha tagit en hel del energi detta knasiga skrivande märkte jag nyss. Detta då en tanke på en stor stark kom flygande från ingenstans.

Men tänkte att det väl var ett gammalt spår i hjärnan som felaktigt kopplar hungerkänsla till drickande av onyttigheter. Så förändrade min sinnesstämning genom att gå ut på balkongen och dricka en liten trevlig kartong med päronsaft och äta ett par ostfrallor med god mjukost på. Tänk nu har man ju klarat av frukosten också utan större besvär och nån disk av kastrull, kopp och sånt där, inte så dumt faktiskt. Nu känner man ju sig lite mer som en människa igen. Man kan ju inte leva bara på snus och kranvatten.

Förresten det var kul att du @2ansikten tittade in här igår. Ja nog känner man igen det där med automatiken att gå till systemet. Den rutinen var så cementerad hos en att man kunde gå i sömnen nästan och hitta rätt till de hyllor man i ur och skur gick till. Nån gång hade det byggts om och de hade flyttat hyllorna lite, sånt gillade man inte. Men snart hittade man det man var ute efter. Tänk ett sånt jäkla jäktande det var också i fall man vaknade till en halvtimme före stängningsdags. Då var det cykling i rekordfart som gällde. Tror att man aldrig missade att få tag i sitt nervgift utan hann ofta innaför bolagets dörrar med precis en minuts marginal ibland.

Det var trevligt att du också @Molnet tittade in sent igår då jag väl hunnit att stänga av min dator och vilade lite efter golvskurning och sånt. Tycker att du har mycket kloka tankar ofta och har liksom fastnat för följande text från dig som jag citerar: ”När jag är nykter så mår jag så bra det går & livet fungerar. Om jag dricker så blir jag sjuk och ingenting fungerar”. Nog är det så allt, men ibland så får man verkligen stanna till och göra HALT-kollen också vilket behövs då man plötsligt kan bli trött på att vara trött. Men nu så känns det då skapligt.

Stort Tack till dig @Himmelellerhelvette för att du skrev så trevligt vilket fick igång mig en aning och gav lite förnyad energi på nåt sätt. Man behöver ju lite ryggdunkning ibland så att säga för att inte tappa sugen liksom. Men nu så känns det då okej och bolaget får inte se mig idag heller. Kör alltså alkoholfritt vidare. Men tror jag ska stärka mig med lite god jordgubbs-yoghurt som lunch nu så får man väl sen se vilka stordåd man klarar av idag.

Ha det gott mina vänner!

Flarran
fre, 2025-08-08 - 16:40

Skulle bara vila mig en kvart och ta en liten tupplur när solen sken. Sedan så skulle jag försöka att trots min utmattning och dystymi försöka att sätta mig över min orkeslöshet och mitt verkliga mående med väl kanske en viss risk för att kanske denna fredag hamna in på bolaget. Detta fast jag inte ville det eller hade tänkt att det var nåt jag skulle göra.

Slumrade till i kanske en halvtimme och vaknade av att det ösregnade som bara den utanför sovrumsfönstret. Jaha, då var det slut på den drömmen då, om att ta sig iväg till badplatsen på cykel för att få simma en gång till här i världen innan det blir istid igen. Realistiska tankar satte naturligtvis igång och snurra i tankemaskineriet.

Vad är det för jäkla mening med allt egentligen. Ingenting blir ju någonsin något bättre. Jag är ju totalt värdelös alltså. Borde inte ha gått och vilat alls utan gått ut direkt och kanske hunnit få simma en stund. Då kände jag mig plötsligt väldigt nedstämd igen.

Funderade på varför alla idioter går omkring och låtsas som att det inte regnar, när det ju faktiskt gör så. Ja, och är så där konstlat hurtfrisk påklistrat lyckliga, och liksom hycklar fram en slags falsk tacksamhet över en uppenbart dyster tillvaro precis som om de tillhörde nån märklig lallande sekt eller nåt.

Nej, så här kan man ju bara inte tänka alltså. Så här realistisk får man väl bara inte vara. Det är ju inte helt nyttigt sade logiken. Självsuggestion är väl vad det är kanske är. Ja, det måste det så klart vara vad dessa positiva trallgökar pysslar med. Kunde inte bli riktigt klok på varför det är så himla svårt att känna en sann tacksam för besvikelser, motgång och ingenting alls av nåt verkligt värde liksom.

När andra nästan som i trans dansar fram och ler som om de var nykära eller nåt för att de får glädjen att i onödan bli blöta och frusna vid en fånig långpromenad i gråväder till vilken nytta då kan man då man tänka alltså. Det måste ju vara något fel på mig som inte är som alla andra och lyckas gör mig till och spela flåshurtigt lycklig.

Blev tvungen att googla på det här ämnet om tillgjord positivitet. Men hittade inte mycket matnyttigt om detta ämne eller fenomen. Sökmotorn klarade inte ens av att stava rätt till ordet dystymiker utan det blev nåt helt annat. Man ska känna tacksamhet, men det är då inte så lätt om man är dystymiker.

Tänkte att jag skulle skingra mina tunga och dystra tankar med att värma på mig en pizza i hushållsugnen. Så jag tryckte på lysknappen till köksfläkten och då naturligtvis blinkade lampuslingen till och slocknade. Jaha, nu har den lampan gått också. Ska inte ens ha nån arbetsbelysning över spisen. Men det är väl ödet kanske.

Jag var väl missunnad att få ta mig en pizza. Ska väl tvingas att banta mitt i allt bedrövliga elände. Tappade matlusten så det spelade ju ingen roll ändå. Hade man haft vin hemma så hade man då skitit i nykterheten. Letade igenom ett skåp och hittade en lampa som var bra mycket svagare än den tidigare som lyste så fint och bra så länge. Men inget är ju för evigt här i världen som man ju har läst av Predikaren i Bibeln alltså.

Nej, men nu skiner ju solen hånfullt igen. Det passar sig väl nu när jag har tappat all energi till att orka göra annat än att gå och vila mig igen. Känner mig extra trött i ryggen nu. Får väl vara tacksam för min värdelösa orkeslöshet hur som helst. För någon cykeltur och risk för att hamna på bolaget blir det då inte idag heller.

Ha det gott!

Himmelellerhelvette
fre, 2025-08-08 - 22:04

Så skönt att jag kunde hjälpa till med lite ryggdunk @Flarran ❤️ Vad jobbigt du har det, så hemskt! Jag önskar jag kunde ge dig energi till att tänka att
”Nu skiter jag i att det regnar! Jag har bestämt mig för att cykla och bada så det är vad jag ska göra!”
Detta har jag gjort många gånger och det är fantastiskt uppfriskande! Antingen har jag satt upp en presenning mellan täta träd nära vattnet som ett vindskydd med tak eller så har jag cyklat dit det finns vindskydd! Haft med torra kläder att byta om till efter badet, varm choklad i termosen och goda ostmackor som jag ätit och druckit efter badet medan jag lyssnat till regnet och ljuden från skogen, det gör magi med sinnet när man är riktigt deppig men såklart även om man då inte skulle vara deppig men jag har gjort det när jag känt mig vansinnigt nedstämd och det har hjälpt otroligt mycket. Jag önskar du skulle orka prova❤️ Ta bara med torra ombyteskläder i en ryggsäck för kläderna du cyklar med blir blöta så efter badet är det så skönt att få på sig torrt när man dricker sin choklad och äter sina ostmackor❤️Kram

Flarran
lör, 2025-08-09 - 07:28

Lördag igen, och har faktiskt sovit några timmar för en gångs skull. Men är väl inte mycket piggare för det. Men tänker inte hålla på och klaga, för vad tjänar det till. Det som är, det är som det är, och man kan väl inte göra mycket mer än sitt allra bästa hur det än är. Har då dragit upp persiennerna än en gång och har skådat dagsljuset denna morgon. Har ätit lite frukost, för det ska man väl göra hur som helst. Har ingen ork att gå utanför dörren. Så någon resa till bolaget efter skadlig alkohol lär det då inte bli i alla fall, vilket väl får ses som gott nog. Ska kanske värma på en kopp med kaffe och inta på balkongen senare, det är väl ungefär vad jag kanske klarar av i form av större stordåd idag. Tack för att du @Himmelellerhelvette tittade in på kvällskvisten igår och skrev lite trevligt, sånt uppskattas kompis.

Ha en fin dag!

Flarran
lör, 2025-08-09 - 19:26

Solen sken och hade sig idag denna lördag. Men i mitt sinne mulnade det bara på mer och mer. Tyckte att allt verkade hopplöst och allmänt meningslöst. Ville ju så gärna gå utanför dörren tidigare idag egentligen. Men hade ingen ork och energi alls. Sådan är dystymin alltså.

Tänkte en stund nån timme innan bolaget stängde att det här går inte. Får nog ge upp den nyktra kampen och se mig besegrad av alkoholdjävulen. Tänkte handla som förr om åren. Men då vaknade logiken flankerad av sparsamheten för att inte säga snålheten .Ville inte kasta bort tusen spänn på taxi och ett gäng flaskor och burkar med alkohol som ju ändå bara skulle vara slut till på måndag och sedan så skulle karusellen börja om från början.

Försökte vila och sova en stund. Men det var lögn i helsike att få någon ro. Så åt nån ostmacka, tog ett glas mjölk och sedan jordgubbs-yoghurt till efterrätt medans jag såg på nåt trist TV-program som väl går på ständig repeat, eftersom det alltid tycks vara samma själsdödande program som går runt i en evighetsslinga.

Kollade sedan ett reklamblad från lokala matbutiken och såg att det var bra pris på glass jag gillar. Tänkte att det vore väl skam och skandal om man inte skulle kunna gå ut och handla åtminstone lite glass som lördagsgodis. Har nu nyss kommit innanför dörren och laddat på min frys och tänker att nu så har man då gjort sig förtjänt av nåt trevligt och gott att dricka.

Så då är det ju tur att man har päronsaft och kyld energidryck i sitt kylskåp. Ibland kan det kännas som att man bara vill lägga sig ned och ge upp när dystymin och alkoholdjävulen blir allt för svår. Men håller man bara i och håller ut så brukar det till sist ge med sig. Fast det kan ta sin tid vissa dagar alltså. Det blev väl ingen längre promenad. Men all rörelse räknas ju som man har läst om.

Ha det gott mina vänner!

Flarran
lör, 2025-08-09 - 21:13

Hejsan! @Andrahalvlek, Ja, när man inte är allt för slut nån gång kunde man ju kanske gå till lokala matbutiken för att bara handla nån enstaka pryl som lite frukt, eller nåt i stället för som jag väl har som rutin med som oftast. Ja, att släpa hem kassvis med mat på en gång.

Tror du har skrivit nåt tidigare om att man inte behöver handla så himla tungt jämt utan väl borde fördela inköpen bättre. Normalt sett bär jag ju så att man knappt tar sig hem utan att svimma av ansträngning. Men ibland så beror det ju även på att jag kanske motiverats iväg av nåt extra bra pris på nån vara i nån butik längre bort.

Då blir man ju lätt som en liten hamster och då handlar som om man har fått fnatt. Det är ju lite svårt det här med lagom också. Men idag blev det ju mer av en nöjespromenad då det var glass och lite plockgodis som lockade liksom. Får se om man kommer utanför dörren i morgon om vädret är skapligt och man har någorlunda med energi. Hur som helst så är man då nu i stunden i rätt så bra balans vilket man då är tacksam för.

Ha en fin kväll!

Andrahalvlek
lör, 2025-08-09 - 21:46

@Flarran Om du inte tömmer ditt batteri helt, genom att bära tungt eller cykla flera mil enstaka gånger, så blir du inte helt slut. Balans mellan intäkter och utgifter är så viktigt.

Om du handlar varje dag så blir kassen lätt och du får en daglig rutin. Du får frisk luft och lite social stimulans. Det behöver du ❤️

Syftet med att införa en vana är att spara energi. När vanan går automatiskt behöver du inte ens tänka på att du gör det. Hitta ett bra klockslag, tex direkt efter morgonkaffet, och bara gör. Dag efter dag efter dag. Till slut känns det lika naturligt som att borsta tänderna, det är ju inget du aktivt tänker på.

Kram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2025-08-10 - 08:56

@Flarran En sak till kom jag på. Om du går ut och handlar morgon-förmiddag får du dagsljus i ögonen, vilket påverkar din nattsömn positivt. Men du kan inte vänta dig resultat direkt, du måste ha tålamod. Ge det tre veckor och sen kan du utvärdera.

Kram 🐘

Flarran
sön, 2025-08-10 - 09:26

Söndag och det är nu den sista dagen på en vecka som man lika gärna hade kunnat vara utan. Vaknade till nyss efter väl någon timmes ytlig sömn som inte har laddat på mina batterier så värst mycket alls. Försökt att hitta något att känna tacksamhet för. Men det är svårt att hitta något att vara tacksam för fast solen skiner.

Jag lyckades ju att gå ut en liten sväng igår och handla lördagsgodis och glass, så i nån fjuttig timme av veckans alla timmar så var det ju trevligt i alla fall. För det att jag har god glass i frysen är ju i alla fall något som känns lite positivt. Solen skiner utanför mitt köksfönster. Borde så klart vara så himla glad, och som alla andra väl kuta omkring och känna en oändlig tacksamhet. Men ingenting känns så värst meningsfullt.

Varför mår jag alltid som jag gör tänkte jag för en stund sedan och googlade då på följande ämne: Man ska känna tacksamhet sägs det, men det är då inte så lätt om man är dystymiker. Det dök då på skärmen upp en text som förklarar det som jag sedan åratal känt till, men som väl få här i världen verkar kunna förstå sig på alltså. Ja, vad Dystymi är för något alltså. Denna ”underbara” gåva eller utmaning som man ju har fått att dras med för jämnan alltså.

Här nedan följer lite allmänt som förklarar vad det hela handlar om:

AI-översikt:
Det stämmer att tacksamhet ofta lyfts fram som en positiv egenskap, men det kan vara svårt att känna tacksamhet när man lider av dystymi (kronisk depression). Dystymi kan göra det svårt att uppleva positiva känslor och hitta något att vara tacksam för. Det är viktigt att komma ihåg att det är okej att ha svårt att känna tacksamhet och att det är en del av sjukdomen. Istället för att fokusera på att "vara tacksam" kan det vara mer hjälpsamt att fokusera på att ta hand om sig själv och söka stöd.

Här är några skäl till varför det kan vara svårt att känna tacksamhet vid dystymi och vad man kan göra istället:

Färre positiva känslor: Dystymi påverkar hjärnans belöningssystem, vilket gör det svårt att uppleva glädje och andra positiva känslor. Att försöka tvinga fram tacksamhet kan då kännas falskt och kontraproduktivt.

Negativt tankemönster: Dystymi kan leda till negativa tankemönster som gör att man fokuserar på det som är dåligt istället för det som är bra. Detta kan göra det svårt att se det positiva och känna tacksamhet.

Brist på energi: Att utöva tacksamhet kräver energi och fokus, vilket kan vara bristvara vid dystymi. Att försöka "öva" på tacksamhet kan då bli överväldigande och kontraproduktivt.

Känslomässig avtrubbning: Vid dystymi kan man uppleva en känslomässig avtrubbning, vilket kan göra det svårt att känna några känslor alls, inklusive tacksamhet.

Fokusera på egenvård:
Istället för att försöka vara tacksam kan det vara mer hjälpsamt att fokusera på egenvård. Det kan innebära att sova ordentligt, äta regelbundet, motionera och göra saker som man tycker om (även om det känns motigt). Var snäll mot dig själv: Acceptera att du har svårt att känna tacksamhet och var snäll mot dig själv. Det är okej att ha dåliga dagar och att kämpa.

Det här känner man ju till redan tänktes det. Men att Dystymi påverkar hjärnans belöningssystem var ju något som man ville veta lite mer om så skrev in följande fråga till sökmotorn: Dystymi (kronisk depression), påverkar hjärnans belöningssystem kan man läsa på nätet, men vad är det konkret som påverkas?
Man kunde då på skärmen läsa följande text.

AI-översikt:
Dystymi, eller kronisk depression, påverkar hjärnans belöningssystem genom att minska aktiviteten i områden som är kopplade till njutning och motivation. Konkret innebär det att personer med dystymi kan uppleva minskad förmåga att känna glädje, mindre intresse för aktiviteter de tidigare tyckte om, och svårigheter att uppleva belöning eller motivation. Detta kan leda till en känsla av apati, trötthet och svårigheter att utföra vardagliga uppgifter.

Hjärnans belöningssystem, som huvudsakligen involverar dopamin och serotonin systemet, är avgörande för att uppleva glädje, motivation och belöning. Vid dystymi är dessa system mindre aktiva, vilket gör att personen har svårt att känna positiva känslor och att hitta motivation till aktiviteter. Det är inte bara en känsla av nedstämdhet, utan en faktisk förändring i hjärnans funktion som påverkar hur personen upplever belöning och positiva upplevelser.

Forskning har visat att personer med dystymi kan ha:

Minskad dopaminaktivitet:
Dopamin är en neurotransmitter som är viktig för känslor av glädje och motivation. Minskad aktivitet i dopaminsystemet kan göra det svårare att uppleva njutning och att bli motiverad.

Förändringar i serotoninsystemet:
Serotonin är en annan viktig neurotransmitter som är involverad i regleringen av humör och känslor. Förändringar i serotoninsystemet kan bidra till de symtom på nedstämdhet och minskat intresse som är typiska för dystymi.

Nedsatt plasticitet i hjärnan:
Hjärnans plasticitet, dess förmåga att anpassa sig och bilda nya kopplingar, kan också påverkas vid depression. Detta kan göra det svårare för hjärnan att reagera på belöning och att skapa nya positiva minnen.

Sammanfattningsvis påverkar dystymi hjärnans belöningssystem genom att minska aktiviteten i de områden som är kopplade till glädje, motivation och belöning, vilket resulterar i de symtom som är karakteristiska för tillståndet.

Det här kände man ju också sedan många år till, alltså inget nytt under solen om man så säger. Det här att man har provat allt som sjukvården idag har att erbjuda, och att man nån gång det förra året bedömts som färdigbehandlad och har en behandlingsresistent depression fick mig att googla även på följande sökterm: Dystymi och behandlingsresistens.

AI-översikt:
Dystymi och behandlingsresistent depression är två relaterade men distinkta tillstånd. Dystymi är en mildare men kronisk form av depression, medan behandlingsresistent depression (TRD) innebär att en depression inte svarar på standardbehandlingar. Trots att de är olika kan de samexistera och påverka varandra.

Dystymi:

Definition:
Dystymi, eller persistent depressiv störning, är en långvarig, kronisk form av depression som kännetecknas av ett övervägande nedstämt humör under minst två år hos vuxna och ett år hos barn och ungdomar.

Symtom:
Symtomen inkluderar ihållande nedstämdhet, förlust av intresse eller glädje, trötthet, sömnproblem, koncentrationssvårigheter, och låg självkänsla.

Skillnad från egentlig depression:
Dystymi är inte lika intensiv som en episod av egentlig depression, men den är kronisk och kan påverka livskvaliteten avsevärt.

Behandlingsresistent depression (TRD):

Definition:
TRD innebär att en person med depression inte upplever signifikant förbättring trots adekvat behandling med antidepressiva läkemedel under en tillräckligt lång period (vanligtvis minst sex veckor).

Orsaker:
Orsakerna till TRD kan vara komplexa och innefatta biologiska, psykologiska och sociala faktorer.

Konsekvenser:
TRD kan leda till ökad risk för dödsfall, ökad användning av sjukvård, och ökad samsjuklighet med andra psykiska problem.

Brukar ibland säga att inget är så dåligt att det inte kan bli sämre. För i stunden har man då inte den mörkaste dubbeldepressionen som jag ju som dystymiker med angränsande psykiska deldiagnoser drabbas av ibland. Så man får väl vara tacksam för att man inte mår sämre än vad man gör i stunden. Ska försöka att samla ihop tillräckligt med kraft och energi för att borsta tänderna om en stund så man åtminstone slipper tandvärk. Sedan så får man väl se vilka stordåd man lyckas prestera denna vilodag och söndag.

Förresten, @Andrahalvlek, det var trevligt att se att du tittat in här och väl försökt att knuffa på mig lite. Men nån promenad runt ens huset idag är väl tveksamt om jag klarar av med min trist låga energinivå alltså. Men har då hur som helst dragit upp mina persienner nu fast jag tänkte skita i det då det ju snart ändå bara är kväll återigen och då dags att dra för dessa. I morgon så är det en ny vecka och måndag igen. Ser väl inte så värst mycket mening med det här, men kämpar då på alkoholfritt som nykterkvist hur som helst.

Ha det gott!

Flarran
sön, 2025-08-10 - 14:34

Minns att min alltid helnyktre och levnadsglade far brukade säga att man är döende från och med den dag man föds. Han jobbade ju en himla massa år inom vården på en röntgenavdelning och borde ju ha vetat hur det låg till med den saken alltså.

Man har inte roligare än vad man gör sig sade min mormor med kärlkramp ibland och flängde runt som en skållad råtta för att väl hinna ta vara på den tid hon hade. Mormor blev över nittio år så hon hade nog rätt i att det är bra med motion. Hennes make som liksom henne var nykterist gick ju bort i tidiga sextioårsåldern trots strikt diet och rätt vikt på grund av den svåra diabetes som han hade.

Massiv hjärtinfarkt på jobbet var det visst och sjukvården stod bara handfallen och visst såg på. Detta enligt min mor som väl sedan på grund av chocken av att mista sin älskade far så tidigt fick sin manodepressiva sjukdom. Hade hon inte hittat Jesus så hade hon nog inte klarat av prylen att ta sig helskinnad från punkt A till punkt B om man så säger.

Sånt är livet sade den dödfödde och slog ett ackord på navelsträngen var ett fyndigt uttryck som min gamle fysiskt sjuke far delade med sig av ibland. Något som han väl hade fått med sig hemifrån av min farfar som i sin ensamhet en dag innan man skulle fylla nio visst hade ramlat ur sin säng, och någon dag senare på grund av sjukvårdens ointresse blott sextiotre år gammal var ett minne på grund av väl obehandlad hjärnblödning alltså.

Har nu öppnat mitt fönster och ser att det är en fin dag ute denna söndag. Kanske skulle man trots att man inte har nån lust eller ork att göra någonting alls egentligen, ändå försöka att sätta sig en stund på balkongen och njuta av livet som alkoholfri dystymiker. Kanske värma på sig en kopp kaffe och ta sig en glass. Det är lugnt här, det som är, det är som det är, och inget ligger på och stressar vilket man väl får vara tacksam för.

Kanske skulle man kolla in nån gudstjänst på nätet som väl bland allt tiggeri om kollekt och ord om hur saligt det är att giva till kyrkans fortbestånd, kanske har något ord från Herren också som man kan styrka sig med. För det är ju inte vin man ska berusa sig med utan mer skaparens ord eller hur det nu står skrivet i Skriften. Det är då ett litet mirakel att man kom bort från flaskan och alla dess dimmiga irrfärder man var ute på i så många år. Det är då något som man får vara tacksam för.

Kämpa på gott folk!

Flarran
sön, 2025-08-10 - 22:19

Det ena ger det andra och ibland så kan det var små saker som lyfter humöret så att man plötsligt får lite förnyad energi att kämpa på lite till. Positiv känsla skulle man väl kunna tala om är vad man känner nu. Fick en knäpp om att det var dags att serva min gamla dator och göra en storstädning av den då den väl inte dammsugits inuti på år och dar.

Fläkten som ska blåsa ut varmluft var väl i det närmaste igensatt. Tangentbordet och skärmen såg väl ut som nåt som stått i en vedbod i en massa år eller nåt sånt. Så gjorde något som man inte gjort på hela tiden man kämpat med att dagligen mest rensa skallen från en massa skit som man aldrig tog tag i som överkonsument av alkohol.

Ja, dammsugaren som stått i städskåpet helt allena i väl en två år fick göra tjänst alltså. Sedan så dammsögs både kök och hall av bara farten. Har nu köksfönstret öppet helt och njuter av lite sval kvällsluft. Det är inte så dumt att vara en nykterkvist ibland. För nu så blåser det då inte damm i nosen från datorn i alla fall. Tangentbordet och skärmen är rena nu, tänk, bara en sån sak alltså.

Man ska ju som dystymiker försöka att fokusera på de små positiva sakerna man kan uppleva i de stunder man kan. Kom inte utanför dörren idag heller, men vem vet kanske gnistrar man till av lite energi i morgon. Då kan det ju eventuellt om vädret är skapligt ju bli en liten cykeltur. Men lovar inget i förväg och därmed låser mig vid en sådan tanke. För blir bara deppig och missnöjd med allt om man inte klarar av sånt som man tänkt sig men kanske sedan inte har ork till. Nu har man då gjort sig förtjänt av att dricka något starkt. Ja, ingen alkohol, för vad ska man med sånt till när man mår skapligt och har kaffe i sin termos.

Ha det gott!

Flarran
mån, 2025-08-11 - 07:08

Måndag och så har allt börjat om igen i samma stil. Fönstret har öppnats, energinivån är låg fast sömnen väl varit skaplig med lite mer än tre timmar i alla fall. Stod i fönstret och tittade ut över gården och tänkte att det ju kändes som höst redan. Minns när man var grabb och en så där tio år gammal och vilken tyst och hemlig känsla av sorg och oro man alltid bar på inför höstens skolstart. När sommarlovet gick mot sitt slut så kändes det alltid som att även livet gick mot sitt slut. Man var ju alltid utfryst och som bäst inte mobbad och spottad på. Men så var det ju, man passade helt enkelt inte in och hade något gemensamt alls med någon. Man höll bara masken och sade inte ett smack till någon om hur det var och hur man kände innerst inne. Tacksamhet sägs det att man ska känna, och nog känner man tacksamhet för att den tiden i alla fall till sist tog slut. Man tar sig igenom allt fast man i stunden inte kanske tror att det ska vara möjligt. Men allting går, bara man tar allt med ett steg i taget. Inget är för evigt och det är man då tacksam för. Tänker på Skriften och de visa orden som väl talar nånstans om att gårdagen den har varit, morgondagen har man inte sett, och idag så hjälper Herren och nog är det väl så allt. Kör alkoholfritt vidare ännu en dag och njuter av livet alltså.

Ha det gott allihopa!

Flarran
mån, 2025-08-11 - 11:38

Ny vecka och måndag alltså som sagt och man mår fysiskt och psykiskt precis lika fantastiskt underbart eller väl mera konkret utdraget eländigt, som innan man blev nykterkvist. Ja, bortsett då från en kaosartad mage och lite mer känsla av trygghet då bankkontot ju inte direkt är tomt. Men inte njuter man väl så värst mycket av livet som så många ny-nyktra lyriskt säger sig göra stup i kvarten för att de till sist korkade igen flaskan om man ska vara helt ärlig.

Nykter och alkoholfri det är man väl mest numera på rutin och med hjälp av sin medfödda envishet flankerad av kanske en viss portion snålhet eller lite vackrare sagt, sparsamhet. Det är då ingen enkel match eller nån solskensresa i medvind direkt om man så säger. Kan väl säga att det mest känns som att klättra uppför ett oändligt högt berg utan att ens förstå varför man håller på alltså. Man fortsätter på ren rutin och hoppas väl nånstans att det kanske blir bättre längre fram.

Det såg ut att bli en fin dag när man skrev dagens första inlägg på sin sida Promillebikt. Hade om jag inte varit så så himla trött och slut samt haft mina fysiska problem som sjukvården i likhet med de psykiska inte kunnat göra så värst mycket åt, mer än att väl försöka få en att med ett leende sätta sig över allting och tacksamt väl bara lalla omkring och gilla läget.

Diffusa problem som sus i skallen som väl kan vara tinnitus härled till en biverkan av den nödvändiga blodtrycksmedicin man äter. Kanske även ömheten i ryggen från njurtrakten kan väl även den kanske vara en biverkan av medicinen. Men numera som stämplad som idiot då man ju erkände sina psykiska problem så tas man väl på lika stort allvar hos sjukvården som en liten treåring eller nåt sånt där. Vad sjukvården väl helst vill göra är väl att för enkelhetens skull kunna sätta stämpeln alkoholist i pannan på en, och när de numera inte kan det längre, så är de väl inte så värst intresserade.

Man är nykter realist nu och inte så naiv längre. Barnatron finns väl kvar, men den är väl inte lika stark som den varit förr kan man väl säga. Har väl genomskådat de kyrkligas hyckleri så det är väl inte varje söndag direkt som man orkar höra på deras predikningar blandat med pengainsamling då det ju ska vara så saligt att giva. Nog har man väl bett till skaparen om bättring av ens usla mående, men man ska väl prövas till bristningsgränsen innan man eventuellt kanske får nån lindring.

Be och det skall vara dig givet står det väl skrivet. Nog kan det väl vara så kanske. Men det är då inte alla dagar och stunder diplomatiskt sagt som man känner för att stämma in i nån uppspelt och ivrig gospelkör och sjunga nån lovsång direkt. Man är väl kanske lite mer balanserad som nykter realist. När man dagligen mår fysiskt och psykiskt dåligt kan man fråga sig en hel del om saker och ting.

Men vad säger de starkt troende. Be och det skall vara dig givet. Ja, det låter ju trevligt. Vad säger då de som tror starkt på vetenskapen och i förlängningen dagens läkare... Tänk positivt bara, ta en promenad och vid behov kanske en receptfri värktablett enligt tillverkarens rekommendation och känn tacksamhet. Varsågod nästa! Det är väl även nåt man sen länge förstått är vad man förväntas göra. Det bli bättre och bättre dag för dag är en psykologins fras som blev till en schlager en gång. Borde kanske lyssna på den på nätet kanske...

Var för en stund sedan ut på nätet och ställde en fråga till en sökmotor formulerad som så här:
Herren är min herde mig skall intet fattas, men vad göra när man psykiskt och fysiskt har svårt att hålla med om det? Tänkte att såna här existentiella och mer andligt färgade frågor lär väl knappast nån modern AI-generator vara kapabel till att bemästra. Men Herrens vägar är då outgrundliga då jag faktiskt fick ett riktigt intressant svar omgående.

AI-översikt:
Att uppleva svårigheter, både fysiska och psykiska, kan göra det utmanande att hålla med om att man inte kommer att sakna något, även om man bekänner sig till tron att Herren är ens herde. Det är viktigt att komma ihåg att tron är en personlig resa och att det är okej att kämpa med tvivel och svårigheter. Det kan vara hjälpsamt att söka stöd från en präst, pastor eller terapeut för att bearbeta dessa känslor och hitta sätt att hantera dem.
Här är några steg som kan vara till hjälp:

Erkänn dina känslor:
Det är viktigt att erkänna och acceptera att du har dessa svårigheter, istället för att försöka undertrycka dem.

Sök stöd:
Prata med någon du litar på, som en vän, familjemedlem, präst eller terapeut.

Be om hjälp:
Be Herren om styrka och vägledning i din tro.

Utforska din tro:
Fundera över vad tron betyder för dig och hur den kan hjälpa dig i svåra tider.

Var tålmodig:
Det kan ta tid att bearbeta dessa känslor och hitta en ny balans i din tro.
Det är också viktigt att komma ihåg att Herren är en källa för tröst och styrka, även i de svåraste tider. Du är inte ensam i dina strider.
-
Nog är det märkligt allt hur det kan vara och upplevas att att skriftens text som är så pass gammal ändå tycks ha en viss relevans även i denna datoriserade tidsålder. Tänker på orden om att Herren lär ha sagt: Se jag är med eder alla dagar in till tidens ände. Nej, nu får det väl vara bra med knasigt svammel på ett tag för nu sade magen med ett knorrande till om att det nog faktiskt är dags för lite dagligt bröd. Tror det får bli en god färdigrätt som får snurra runt några varv i mikron.

Ha det gott!