Söndag och veckoplanering. Gissar att jobbstarten blir stressig och att jag kommer att må därefter, dvs få stresspåslag med ångest, bli grinig och sur. Försöker vara realistisk så att jag kan hitta några strategier för att mota delar av det i grind. Något jag vet är att runt 16.30-17.00 blir jag ofta låg och trött. Jobb brukar också innebära dålig sömn. Så när kvällsaktiviteterna, matlagning, hushållsgöromål, hundfix, ska dra igång är jag som sämst och tröttast under dagen i det egna måendet. Så det första jag behöver ta hand om är att mildra det. Före semestern testade jag att ligga på spikmatta i 20 minuter när jag kommer hem och det ska jag fortsätta med tänker jag. Det gav lite avslappning och sänkte stresspåslaget. En annan sak är att jag ska ge mig tid att planera mat och matlådor lite bättre på söndagarna. Laga några färdiga lådor och ha bättre framförhållning kring matinköp. Även se till att sonen fixar matlådor till sig. Vi är tre som ska ha mat och matlådor i princip varje vardag och jag ägnar mycket tid åt det som äter energi. Sedan vill jag också försöka få till två träningspass i veckan.

@Silvertärnan Låter klokt. Gör det ihop med sonen! Han får en god vana att ta med sig ut i livet senare. Jag har börjat veckohandla och göra matlådor på helgen för att spara tid under jobbveckan, och undvika hämtmat. Precis nyligen (vid 56 års ålder) insåg jag att det tar minimalt med extratid att laga TVÅ maträtter, som ger åtta-nio matlådor, och att baka mitt tranbärsbröd. Man får bara jonglera fler moment samtidigt, det är vi ju världsbäst på. Igår tog jag tiden: 1 tim och 15 min totalt. Plus veckohandlingen som tog en timme. Väl investerad tid som sparar mig enormt med tid och ork hela jobbvecka, och min kropp får bra mat.

Kram 🐘

När blev jag beroende av alkohol? Den frågan tänker jag på just nu. Första gången jag drack, i tonåren, blev jag sjuk och mådde dåligt. Men sedan när jag började kunna dosera alkoholen i lite mindre doser så upptäckte jag ganska snabbt hur bra jag mådde, hur annorlunda jag kände mig. Men sedan började jag jaga det där tillståndet av välbefinnande som var så lätt att hamna i i början. Mitt 25-åriga jag var väl medveten om att jag ville dricka mer än andra, att jag var den som ville fortsätta när festen var slut. Så mitt eget svar på frågan om när jag blev alkoholist är när jag upptäckte att en helt legal substans fanns lättillgänglig att ta till i både sorg och glädje. Medvetenheten har jag haft med mig sedan tidiga tonår kring problemdrickandet. Så här i backspegeln kan jag inte ändra på beslut jag tog då men nu kan jag ge mig själv det bästa som går i form av bättre mående, och det ska jag göra. Ha en fin tisdag alla vi som kämpar!🙏

@Silvertärnan Ja precis! Vi kan inte ändra på det som varit, men vi kan ändra på det framåt. Och det positiva är att du nu gör det, ger dig själv det bästa som går, ett bra mående😁.

Kram❤️