Hej, vänner!

Så fortsätter vägen framåt. Jag och maken rör oss tillsammans vidare. Vi ägnar mycket tid åt olika samtal - med varandra, med terapeuter, med samtalsgrupper... Ibland känns det som att det inte går en enda dag utan att vi har inbokade saker som handlar om det här. Och då måste det få vara tror jag.

Livet är bra. Det ljusnar för varje dag, både i vårt liv och utanför fönstret. Har ni tänkt på att det inte mörknar förrän vid 18 nu? :-)

Men, jag är så trött och så sårbar. En vän som också lever med en relativt nynykter man sa "Jag saknar extrahud." och det känner jag så väl igen mig i. Jag är van vid att vara stark, ha kontroll, prestera på topp hela tiden - men nu har jag knappt kraft att hålla mig upprätt. Jag har inte kvar min extrahud. Nästan inte ens min vanliga hud... Saker som innan skulle ha runnit av mig som ingenting går nu rakt in i min öppna bröstkorg.

Och därför räcker det med minsta lilla grej så tappar jag orken. En sån sak dök upp nyss, så nu tänker jag lägga mig på soffan och stanna där resten av dagen. Kanske kommer jag att gråta en skvätt, kanske kommer jag att somna. Men, jag kommer åtminstone inte få något mer gjort som har med jobbet att göra idag (jag har ett hemmakontor, på gott och ont).

Samtidigt så vet jag att det inte är värre än så. Det här kommer inte att knäcka mig på det hela taget, men just nu tänker jag tillåta mig att vara svag och sårbar.

/H.

lillablå

Stora kramar till dig idag, bara för att!!
/k

Lelas

Känner ni någon som skall åka på semester till Medelhavet i en vecka? :-)

Eller ja, egentligen känner ni ju två, eftersom jag och min Pianoman åker tillsammans. Vi åker imorgon.

Åh, vad det skall bli skönt!
/H.

Lelas

Jag är så stolt över min make!

Jag ville bara säga det. :-)

Kram, alla ni som kämpar!
/H.

Lelas

Åh, gullevännen. Tack! <3

Om mina erfarenheter kan hjälpa alla så är jag mer än nöjd.

Faktum är att jag börjar hamna i ett känsloläge som jag aldrig trodde att jag skulle uppleva; Jag börjar känna att det har varit värt det. Åtminstone vissa dagar och stunder.

Kram, alla!
/H.

lillablå

Det finns framför allt tre trådar jag måste kolla efter ett uppehåll här, din, din mans, fenix och dompas... Lycka är att det strålar om dem alla tre, om än av olikA anledningar; lugn, tacksamhet, styrka och kämparanda...
Tack för att du finns!!!
Kramar!!
/k

Lelas

Igår körde jag med en massa skräp till tippen. Bland annat hade jag med mig vår behållare (ja, en sådan där vit plastback från IKEA med lock på) för tomglas. När jag öppnade den låg det kanske 6 eller 8 tomma ciderflaskor i den, av en stark sort.

Vet ni vad min första, instinktiva, tanke var? Jo, så här:
"Jaha, det måste vara A som drack dem när hon passade vårt hus för ett par veckor sedan."

Nästa tanke blev:
"Gud, så skönt att jag inte direkt får ont i magen och tror att maken har druckit dem! Jag vet ju att han inte dricker, så varför skulle jag oroa mig?"

Jag tror bestämt att jag börjar vinna över mitt medberoende. :-)

Kram, alla ni som kämpar! Det blir bättre.
/H.

Lelas

Jag läste en artikel i SvD idag, en intervju med Per Holknekt. Han är nöjd och glad över sitt beslut att börja dricka igen, efter massa år som nykter alkoholist.

Det får ju vara hans beslut såklart. Men så säger han "Det hör också till saken att min kära hustru är den strängaste övervakare, går jag en lilltå över gränsen lär jag flyga över hela Humlegården." och menar att hon håller koll på att han inte börjar dricka okontrollerat igen.

Fy tusan vad ledsen jag blir av att läsa sånt. Dels verkar han ha tappat fattningen helt när det gäller sin egen nykterhet, och dels är ju det där en medberoendes värsta mardröm... att den nyktre alkoholisten återigen skyfflar över ansvaret.

Aftonbladet (och för all del även Expressen) fläker upp på löpen att Lena PH nu lämnar sin man, Per Holknekt. Jaha ja.

Jag brukar inte bry mig speciellt mycket om kändisskvaller, men det här berörde mig illa. Om inte annat för att jag bara kan ana vilken mardröm att mitt i allt detta bli jagad av kvällpressen...

Vill ni läsa artikeln i SvD, så finns den här:
http://www.svd.se/kultur/sop-sig-bort-fran-allt-och-kom-tillbaka_728416…

Kändisskvallret hittar ni säker om ni vill, det brukar ju inte vara så svårt.

Sorgligt.
/H.

Dompa

Den där Per H litade jag aldrig på. En vuxen man som ställer upp i en dokusåpa? Visst förstår jag att han måste skaffa sig ett "namn" men ändå.

Var just inne hos Mr Pianoman och uttryckte min avundsjuka...han har det bra ;-)

Nu vill jag passa på och önska dig allt gott. Inte bara denna midsommar utan även hela djävla sommaren! Vad du, lillablå och mt gjorde för mig är ovärdeligt. Idag firar jag min första nyktra midsommar på 25 år. Lelas får mig alltid att tänka på en rashäst. Haha Kram/R

Dompa

Antar att din kommentar var snarare riktad mot mig än Lelas. Jag är en alkoholiserdad enasamstående trebarns farsa. Dömma andra? Du har helt rätt där. Vem är jag att ha ngn åsikt? Jag srkev ner en spontan tanke. Försök at ha överseende med det...hur skulle jag kunna veta at
den skavde? Ska vara mer eftertänksam i
framtiden. /R

fjärilenimagen

Hej !

Apropå kändisskvaller. Vad tidningar skriver om
ska man nog inte helt lita på. Det är ju skvallerblaskor.

Vad tråkigt att hans berättelse berör dig illa. Det
kommer ju i verkliga livet alltid finnas fd nykterister
som börjar dricka en vacker dag. Ligger väl lite i sjukdomens natur
tänker jag. Precis som misshandel o andra brott förkommer dagligen
i världen och Sverige.

Skönt att vi har ett eget liv tänker jag så vi kan gå in
för det. Ja skulle inte vilja tänka på allt svårt som
skrivs i skvallerblaskor. Vad vet vi egentligen om de människor
av kött och blod, som uttalar sig där,

Med vänlig hälsning, / F

PiL

Men bara för att/om man råkar ha ett eget liv så måste väl inte det exkludera att man även besitter någon form av empatisk förmåga eller hur tänkte du där F?

fjärilenimagen

Jag tänker att empati innebär att man kan leva
sig in i andras problem, finnas till så att det hjälper
dem det berör bl .a.

Jag tänkte nog helt enkelt bara så. En avlägsen
kändis problem eller icke problem, som förmodligen
lyckats hålla sig från alkoholen många år, o som funderar att
börja igen, är tråkigt för honom. Men tusen, miljoner människor
gör det dagligen över hela världen,

Vill vi tänka på det kan vi låta andras elände dränka vår vardag varje dag.

Kanske ser vi inte hur våra egna rädslor speglar det vi lägger
blicken på, vad vi låter oss fastna i,

Är jag rädd att min nykterist ska börja om tjugo
trettio år, ? En okänd msk har jag för lite kännedom
om för att kunna på allvar ge empati så att
han förändras i sin nykterhet ,

Så tänkte jag nog. / F

Lelas

Hej alla!

Spännande diskussion det blev runt detta! :-)

Villervalle - jag har aldrig haft som avsikt att döma någon, om din kommentar var riktad till mig. Jag beskriver bara att jag blir ledsen när jag läser intervjun med Per.

Ha en skön midsommar, allihop!
/H.

PiL

Det finns ju helt klart olika nivåer på empatistegen, självklart lättare att känna mer empati ju närmre varandra man befinner sig. Icke desto mindre beklagar jag, liksom Lelas, Holknekts beslut.

Ha en bra dag och helg!

fjärilenimagen

Ja vet inte riktigt va ja ska säga. Jag identifierar mig inte med Lena
philipsson. Varit gift och haft några relationer som andra.
Det finns många som separerar. Hälften av alla äktenskap
slutar i skilsmässa. Det är komplicerat det där. Själv kan jag
känna empati för många människor. Det har nog blivit lite för mycket
när jag ser tillbaka. Det finns så många människor att känna medlidande
för. Människor som lever i misär på olika sätt,som är djupt
olyckliga med svåra depressioner och sjukdomar.

Som står utanför arbetsliv och anknytning till andra
viktig relationer. Om några artister, inte kan hålla ihop
av olika skäl, är relativt oviktigt om jag ser till de människoöden
man vet finns.

/ f