@Blenda .Klapp på axeln & som du själv skriver så är det bättre att loopa än att fortsätta resan rakt ner i avgrunden.Det som den senaste dikeskörningen förde med sig för dig är att du fick en lärdom en ögonöppnare att du är en periodare med A.Och att fallen inte alltid behöver bero på yttre faktorer.Det är ju ofta en känsla som byggs på inifrån.Jag tillhör nog den skaran av periodare jag med.Men egentligen spelar orsaken till drickandet inte någon roll man behöver inte ens kalla sig alkis man behöver inte räkna dagar.Det viktigaste är att skapa goda förutsättningar för sig själv för att bli nykter & bibehålla den dyra gåvan.Bort med triggers & riskfaktorer.Lägga till vanor för vardag, helg,återhämtning mm.Sen får man bestämma sig & använda pannbenet & lova sig själv varje morgon om att idag ska jag vara nykter.Vill passa på att rekommendera en lättsam bok som jag lyssnade på igår.Den heter:Sluta dricka.Alkoholproblem kan botas av Rolf.Jansson.Du fixar detta med ett steg i taget.Det är många gånger en jobbig & svår resa att bli nykter.Det är tufft & slitsamt & många jobbiga känslor att deala med.Men fokusera nu på alla fördelar med att bli nykter & kom ihåg:Du vill & du kan.Förbered dig på att känna dig lite obekväm & olustig ibland.Det hör till.Kram!💜

Tack @Molnet, du är så otroligt stöttande för så många här på Forumet. Fint!

Jag är som sagt desillusionerad.
Inser, när jag ärligt känner efter, att det är så många personer i min närmaste vänkrets som jag inte längre klickar med.
Jag har också älskat det enkla rika livet med bubbel, shopping och weekendresor. Sen fick jag den ena käftsmällen efter den andra vid 50+. Det fick mig att reflektera, men jag tvingade också mig själv att köra slut på alla batterier och ta till flyktsodan för att orka.
Nu står jag som 60+ ensam kvar i det gamla härliga par(ty)-gänget. De lever som tidigare, kvar i sina äktenskap, karriärer, flygresor och obekymrade liv. Jag har alkoholproblem, dålig ekonomi och flygskam.
Vill egentligen inte byta, ett ytligt självcentrerat liv är inget jag vill ha. Samtidigt kan jag bli avundsjuk på alla som njuter sina ego-kickar och konsumerar upp planeten utan att reflektera.
Min viktigaste målsättning just nu förutom nykterheten är att undvika att bli bitter.
Ska som sagt jobba på acceptans och tacksamhet. Varje dag.
Men tänker samtidigt tillåta mig att känna mig som Häxan Surtant ibland. Inkapslade negativa känslor riskerar att poppa upp som alkoholsug. Får väl helt enkelt skrika lite för mig själv då och då 😊

@Blenda Balansen, balansen, balansen. Jag tog också till alkoholen som flyktsoda.

Jag försöker tänka likadant med ork som med mat. Om jag äter bra mat vid fasta måltider och bra mellanmål så slipper jag bli toksugen på sötsaker.

Och om jag planerar min vardag hållbart, med lagom mycket aktiviteter omväxlat med vila så slipper jag tömma mina batterier. Där är jag inte än, men jag jobbar på det. Klarar det 9 av 10 dagar.

Sen händer akuta saker ibland, tyvärr. Men har man en god grund att stå på klarar man även det bättre - och man vet att man måste rensa kalendern på allt annat.

En liten vovve skulle nog göra underverk i ditt liv. Kärlek, motion och aktiviteter i ett älskat paket ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag har både hund och häst, men tack ändå ❤️

Just nu ÄR det egentligen bra balans i mitt liv, utom i mitt känsloläge och i min plånbok.
Men jag har under åren skaffat mig en annan förbannelse - jag är rädd för att må bra.
Är katastrofinställd efter låååång tid på tårna för att avvärja kriser inom familjen och för att försöka hjälpa. Så snart det var lite lugnare och jag kopplade av så hände något nytt bland mina närmaste, och då pratar jag om antingen bokstavligen livshotande psykisk eller fysisk ohälsa, eller verkliga dödsfall.
Plus separation, flytt x 3, firma som gått knackigt, avslag på sjukskrivning…15 år höll jag hjälpligt ihop innan alkoholen fick mig på ordentligt fall.
Trodde att jag skulle få bearbeta även detta i den långa och dyra privata rehab-behandling som jag genomgick och betalade för ur egen ficka. Vi pratar alltså 100 000 kronor…och det enda som ältades var antalet dagar utan alkohol, Amerikanska VHS-videor från 80-talet spelades upp samt lösningen för ALLA problem visade sig vara att gå på AA-möten (som ju i sig är gratis).
När någon i gruppen tog upp sig svåra ångest var svaret ”Du måste sluta ha ångest. Gå på fler möten”. Den terapeuten var katastrof. Hen blandade även ihop mig med en annan deltagare vid ett flertal tillfällen. Var så besviken då, men nu kan jag faktiskt skratta åt det. Alltid något.
Och jag ska inte låta en dålig behandling stå i vägen för min nykterhet 😊

@Molnet Det var inget behandlingshem utan en öppen behandling på kvällstid. Men jag vill inte hänga ut verksamheten med namn, detta är ju min personliga upplevelse och ingen absolut sanning.

Dags för mig att – igen – steppa upp ordentligt för att fixa nykterheten på längre sikt. Känner att jag är på väg att tappa det. Är inte i fritt fall ännu, men vill backa från stupet innan jag ens är nära. Kanske kan reflektera mer på Varför senare, nu är det bara Att som gäller. Back to basic, en dag i taget, aldrig första glaset. Ser faktiskt enbart framemot det. Jag tror på mig själv just nu, just här. Vill leva sant.

@Dan_Måne Tack för att du frågar ❤️ Jag är lugn och nykter idag, jag känner mig hoppfull men också lite rädd inför det nya. Och då menar jag inte nykterheten - den är inte ny för mig, men den senaste tiden har jag börjat känna allt mer, istället för att övertänka.
Mina senaste återfall har varit annorlunda och gett mig nya viktiga insikter. Hoppas jag.
Jag har ju jobbat med försök till absolut nykterhet i över tio år, och jag är expert i teorin…
Jag har skrivit oändligt kloka reflektioner, år efter år. Genomgått behandling, testat AA, läst böcker, lyssnat på poddar…Varit alkoholfri många och långa perioder och mått bra. Ändå har det inte räckt när yttre faktorer gjort livet övermäktigt, då har jag tillåtit mig att dricka mig genom det riktigt svåra.
Inte alls lika mycket eller lika ofta som förr, men ändå tillräckligt för att inte uppnå det vita sanna livet som jag eftersträvar. Jävligt tjatigt faktiskt.
Det finns en återstående polett som slutligen måste trilla ner – i själen och hjärtat, och inte bara i hjärnan – på mig.
För mig kommer det att vara som att slutligen och för alltid begrava många delar av mitt tidigare liv, och det är ganska läskigt, men en sorg som jag helt enkelt måste ta mig igenom. Utan alkohol.

@Blenda .Upp på hästen igen & ta tag i tömmarna.Plocka fram all din kunskap & erfarenhet som har fungerat för dig.Det viktigaste först:Att inte ta det där första glaset.Fram till dess bestämmer du.Eftrer det bestämmer alkoholen.Du kan & du vill komma framåt.Du fixar detta.Jag tror på dig!😀🍁🍄‍🟫🍎💪👍