av Stark2025

Stark2025
fre, 2025-06-20 - 19:43

Här sitter jag, det är midsommarafton och jag är så besviken IGEN....
Jag lämnade min anhörig för några veckor sedan efter ett återfall med både fysisk och psykiskt våld inblandat. Jag hade tur att jag kom ut, det har hänt förut en gång men sedan har han vart nykter och gått på behandling allt var perfekt förutom att han började sin psykiska plåga några månader innan återfallet. Allt jag sa, gjorde, inte gjorde, allt jag inte sa, om jag sov ( på natten) om jag var vaken allt allt allt var fel.

Dagen med återfallet var jag den vidrigaste människan han någonsin mött mm mm.

Nu sitter jag här i egen ny lägenhet, har skapat en ny trygghet och liv på några veckor.

Han har fortsatt med sitt supande alla dessa veckor, fortsatt med sina verbala elakheter, blandat med ånger, kärlek, att han saknar.
När han är ångerfull och ledsen så faller jag dit. Talar om att även jag mår dåligt, har till och med sagt att jag saknar honom för det gör jag. Det är sådan sorg att han är så elak. Klyscha men han är ju fantastisk när han är bra.

Skulle egentligen inte skriva om honom, ville bara skriva och undra hur jag blivit så medberoende och hur man kommer ur det?

I måndags började han på behandling igen ( sa han iallafall) men i dag har han supit och bombat mig med sms, ringer ja allt man kan tänka sig. Tydligen helt beslutsam på att fucka up min midsommar totalt. Konstigt nog kände jag nog det här på mig, sitter hemma själv och har tackat nej till att träffa folk.
Varför blir jag så besviken? Varför är det så lätt att tro på när han säger att han tar hjälp, när han uppenbart ljuger eller iallafall misslyckas.

Kramar

has
fre, 2025-06-20 - 23:27

@Stark2025 jag fortsätter här för att inte kapa @flygcerts tråd.

Kanske låter knäppt, men jag har jobbat med chatGPT för att lägga mitt pussel.

Skriver in olika situationer och ber om en analys. När situation efter situation kom tillbaka med beskrivningar som manipulation, psykiskt våld, gaslighting tänkte jag att det nog inte funkade så bra.

Men sen har vårdgivare fortsatt bekräfta samma bild av min beskrivning.

Kanske gör du det redan, eller så kanske det inte passar dig. Men den finns ju där hela tiden. För mig blev det lättare att pussla när jag kunde lägga en bit, som sedan väckte nya minnen om situationer.

Skärmdumpar (eftersom jag bara har gratisversionen) för att ha kvar och kunna gå tillbaka vid behov.

Nu börjar jag se att mönstret genomsyrat hela relationen, ändå finns säkert mycket kvar att utforska än.

Men det stärker mig i min egen verklighetsuppfattning och ger kontext till de symptom jag upplevt de senaste åren med ständigt stresspåslag.

Hoppas du hittar ett sätt som passar dig! När dimman lättar och bilden börjar hänga ihop har jag börjat förstå vad som händer i realtid vilket oftast gör det enklare att hantera.

Kram🌸

Stark2025
mån, 2025-09-15 - 07:47

Helt galet, sitter här nästan 3 månader senare och har inte kommit längre. Eller jo vi har tagit några danser till. Alltid med samma utgång.
Började gå på Al-anon möten och kände att man kan inte lämna sin beroende person, man glömmer, förlåter och lär sig att inte ta åt sig.
Så vid några ras dessa tre månader så har jag förlåtit och vart tydlig med att ring inte mig när du är på verkad och sen förlåtit och haft det underbart i några dagar med honom.

Men nu orkar jag inte mer, inte just nu iallafall..........
Efter att han åter igen hånar mig för mina möten, att det är löjligt att jag borde förstå honom och förlåta, när han anklagar mig för att vara otrogen på dessa möten ( finns inte ens en chans att jag tittar åt andra), jag är äcklig och vidrig och trög. när han stöter på mina vänner ( som snällt nog är lojala mot mig och talar om det för mig), han umgås med sitt ex, han vill smyga med att vi träffats, hotat med sjuka saker på telefon i helgen, talar om att han har kontakt med andra tjejer som vill ha honom, han har vart påverkad i helgen troligtvis även i veckan innan för han erkänner det när han är i sin "förlåt ångest" dagen efter, men sen förnekar han allt och säger att han inte gjort det.

Ja jag läser hur galet det här...... Är jag en skurk som inte vill stå ut längre? Är jag rutten som inte stöttar min beroende person, som inte vill känna mig maktlös inför alkoholen, jag har ju makten att ta mig därifrån.

Jag älskar min Al-anon grupp, så fina människor och fina möten. Vill fortsätta gå där för min egen skull, men känner mig som jag luras nu när jag inte vill vara stöttande och förlåtande längre...........

Om jag känner mig själv kommer jag säkert skriva samma sak om tre månader igen, har så svårt att stå emot honom när han blir den fina. Men i skrivande stund är jag såååååå less och vill komma vidare i mitt liv, hoppa av denna karusell för jag blir åksjuk. 🤢

Carisie
mån, 2025-09-15 - 09:29

@Stark2025 Hej 👋🏼 Jag har befunnit mig precis där du är för många år sedan. Det är hemskt. Du är utsatt för psykiskt våld. En terapeut sa till mig "din partner är inte antingen den bra killen eller den dåliga - han är bägge". Det gjorde det hela mer greppbart men även om det tog lång tid för mig att lämna honom så var den meningen något jag kunde stötta mig med. Allt eftersom tiden gick såg jag mindre och kortare glimtar av mannen jag blivit kär i och förstod att den fina mannen verkligen inte fanns längre. Att lämna honom är topp tre saker jag gjort i mitt liv. På ett sätt ångrar jag att jag inte gick tidigare - innan jag kommit att förakta och se ner på honom och hur han förstörde allt bra i sitt liv. Men det kanske var just det jag behövde. Jag behövde förstå mitt egenvärde tror jag. Att älska mig själv och ge mig vad jag förtjänar istället för att sitta i livets kanot med bara en paddel och försöka ro och navigera åt två. Jag kan inte tala om för dig vad du ska göra men att leva med en beroendeperson blir i slutändan som att smörja in sig med honung och hoppa ner i en myrstack och undra varför man blir biten. Du kan bara ändra och bestämma åt dig - tänk sinnesrobönen 🙏🏼. Allt gott åt dig 🩵

Dan_Måne
mån, 2025-09-15 - 09:41

Att förlåta och ta tillbaka, lyssna på samma trötta förklaringar och lögner om och om igen förstår jag blir väldigt tröttsamt och jobbigt.
Du blir behandlad som en dörrmatta eftersom du tillåter det. Det är den enkla sanningen.

Det verkar här som att hans lögner blivit så normaliserade i ert förhållande så att all hans respekt för dig är borta. Han vet ju att lite fjäsk när det gör ont i huvudet efter fyllan samt tomma ord räcker.

Jobba med dig själv försök komma på anledningen till varför du känner sådan rädsla för att vara ensam och känner sådan separationsångest.

Jag vet vad jag pratar om. Levde med en kvinna i många år som var otrogen och körde med en massa lögner samtidigt som hon var världens svartsjukaste kvinna med ett stort kontrollbehov.

I mitt fall var det kopplat till min uppväxt med frånvarande föräldrar som gjorde att jag stannade kvar i alla år trots att man egentligen visste vad det var för typ av människa man levde med.
Man tror det man vill tro på tyvärr.

Bryt dig loss. Förlåt dig själv och lev ditt eget liv på dina villkor.

Stark2025
mån, 2025-09-15 - 10:40

Tack det är så skönt att höra er som brutit er loss❤️ . Behöver se att andra också har lämnat, att jag inte är kall och elak för att jag ger upp. Jag har ändå kämpat i nästan 4 år (med 1 år då han var helt nykter och jätte fin)
Jag brottas nog mest med att man ska vara den förlåtande, ge människor en chans även om de gör bort sig.
Är inte rädd för att vara själv men rädd att aldrig få känna den igen, kärleken och kemin som vi har när det är bra.
Men det kostar för mycket om jag ska ha det med honom.
Det gör ont att höra att han inte har respekt för mig, fast det är helt sant det förstår jag💔 .

Dan_Måne
mån, 2025-09-15 - 10:57

@Stark2025

Nu vet jag inte hur gammal du är och hur länge ni varit tillsammans.
Jag var tillsammans i 20 år med mitt x och visste inte att det fanns människor som befann sig i nästan exakt samma läge som mig.
Det blev jag varse i ett forum för skilsmässa och det var som en helt ny värld öppnade sig.
Många satte ord på de känslor man upplevde och istället för att gå omkring och vara arg på hennes beteende och ta allt så personligt så kunde man se det lite grann utifrån.
Idag kan man nästan skratta åt eländet att man var så blåögd och att man svalde lögnerna.

Vi hade också "kemi" tyckte jag men man har en förmåga att minnas och vilja hålla kvar vid minnen och händelser som inte finns kvar längre och som kanske inte funnits kvar på länge.

Tyvärr är det så att vi människor har väldigt svårt att förändra oss.
Jag tycker självklart att alla förtjänar en andra chans. Alla kan göra misstag och man ska inte behöva lida för det hela livet.
Men om en människa begår samma "misstag" om och om igen så är det inga misstag längre. Bara bristande respekt mot dig.

Det är 1000 gånger bättre att leva ensam än att leva i ett förhållande med någon och känna sig ensam.

Åsa M
mån, 2025-09-15 - 11:39

Håller med ovan. Gå och se dig inte om. Stannar du blir det bara värre och du slösar bort värdefull tid. En relation ska ge energi och trygghet, inte ta. Att vara ensam är inte ett straff eller något hemskt - har man en alkoholist i sitt liv är ensamhet som den finaste vinstlotten någonsin!

Stark2025
tors, 2025-09-18 - 09:25

Jag försöker verkligen gå, gör allt för att inte se bakåt. Men det är inte lätt när personen nu gör allt för att jag ska vända mig om, ska se honom.
Han skriker efter hjälp, jag är inte kall och okänslig har verkligen gjort allt för honom tidigare och han har "ropat varg" så många gånger, lovat nykterhet, inga mera onda ord eller slag.
Vet att han spelar på min svaghet men det gör inte mindre ont för det. För jag går sönder när han ber om hjälp, eller ber gör han inte det är fortfarande med en hotfull underton med skuld mot mig när jag inte nappar som han vill.
Han matar mig hela tiden med att jag sviker honom.

Har ännu inte gått i fällan och gett efter. Har svarat lugnt, sansat, genomtänkt och sparsamt.
Hoppas om jag sitter still i båten så slutar det storma någon gång, men just nu blir jag jävligt sjösjuk.
Vill bara glida in i solnedgången i stilla vatten med någon som verkligen kan bara hålla om mig utan att jag ska vara rädd för att helt plötsligt bli huggen i ryggen eller kastad i vattnet.

Se framåt! Var stark! Snegla inte ens bakåt...........är dagens mantra 😎

Stark2025
fre, 2025-09-19 - 09:18

Han ber om hjälp. Men jag vågar inte träffa honom. När han är så här påverkad så är jag rädd för honom. Han är för oberäknelig då. Det svänger så fort i sms, från att han ber om hjälp till att han skriver hotfulla elaka saker om mig på bara någon sekund.

Känner mig helt förtvivlad att jag inte har modet att åka dit och hjälpa honom.
Det här är en mardröm 💔💔💔💔

fooliehutten
fre, 2025-09-19 - 10:06

Usch vad jobbigt, men du kan inte hjälpa honom. Det får han fixa själv, han är väl myndig? Nej rädda dig själv, blocka honom. Vill han något får han skicka brev. Det tar nog bort en hel del dumheter från dig. Styrkekramar till dig🤗

has
fre, 2025-09-19 - 16:42

@Stark2025 fy så jobbigt! Har du någon runt dig som kan stötta? Någon du kan ringa när du känner dig rädd? Har han sökt upp dig?

För mig låter det som du behöver se över din egen situation och säkerhet istället för att hjälpa någon annan❤️

Så tufft, men du har redan gjort allt du kan och är i din fulla rätt att välja dig!

Stark2025
fre, 2025-09-19 - 17:44

Tack för all omtanke
Ja jag är trygg och har människor runt mig. Både de som förstår ett missbruk och de som bara säger det är bara att gå vidare….

Men den här förtvivlan jag har för att inte kunna hjälpa honom känner jag mig rätt ensam i. Förvirringen att älska någon som man ibland blir rädd för är inte lätt att leva i.

has
fre, 2025-09-19 - 20:05

@Stark2025 förstår det! Förvirringen är stor och svår att hantera.

Precis innan jag träffade mitt ex hade en barndomsvän som blivit nykter varit och hälsat på, tror han hade varit nykter i ca 2 år då. När jag frågade honom vad som hade hjälpt honom komma dit svarade han att det var att folk tog avstånd.

Det hjälpte mig mycket när jag lämnade första gången.

Träffade honom igen häromdagen, han jobbar som behandlare nu och bekräftade igen att det enda som hade hjälpt honom var att folk tog avstånd från honom.

Hans ord gjorde att jag kände mig väldigt trygg i att det bästa jag kunde göra för min exman var att lämna honom. Hoppas hans erfarenhet kan vara hjälpsam även för dig🩷

Stark2025
fre, 2025-09-19 - 20:23

Tack @has det gör mig faktiskt lite mer säker på att jag gör rätt. Min magkänsla säger ju att jag måste ha rätt att säga nej eller jag kan inte lova nått.
Den är bara så svår att höra, för den viskar så tyst ibland 😉

@Åsa och @has och ni andra som svarat tack för ert stöd ♥️

Jari
lör, 2025-09-27 - 02:10

Fyfan. Gå. Genomlid några månader av saknad. Du gör inte honom illa dwt gör han själv. Du kan aldrig få honom att sluta. Talar av egen erfarenhet med en sambo som försökte rädda mig i 10+ år. Räcker med att en persons förstörs. Lämna, glöm. Ingen människa förtjänar en egoistisk missbrukare.

Stark2025
mån, 2025-09-29 - 08:11

Tack @Jari
Vad fick dig att bli räddad? antar att du gjort någon förändring eftersom du är här inne och läser och skriver.
Du kan säker inte svara på hur min person känner men varför hatar han mig så mycket? Varför gör jag bara fel i hans ögon? Och vad hände med din sambo lämnad hon dig?

Det är skönt att höra att ni tycker att jag gör rätt. Jag har lämnat, har förklarat att jag gör det och att jag inte tänker svara mer på alla elakheter eller på något att det är dags att släppa för oss båda.
Han lägger all skuld på mig, jag överger honom, jag sviker honom när han behöver mig, sedan smutsar han ner allt med att anklaga mig för att vara med andra ( så roligt för det finns inte ens en liten liten tanke på att jag skulle vilja det nu)

Det är ändå lite spännande, jag känner mig som jag är på avgiftning från honom, abstinensen är tårar, offerkofta och hjärtesorg.
Sen läser jag här vad ni kloka människor som gått före på olika sätt skriver och det stärker mig och jag är så tacksam för att ni svarar ❤️
Jag kommer överlev utan honom.

Åsa M
mån, 2025-09-29 - 10:47

Jag tror att det som är viktigt att komma ihåg är att han är en sjuk person. Det han säger behöver nödvändigtvis inte stämma eller vara sant. Det han gör är kanske inte bra saker. Definiera inte dig själv och ditt egenvärde utifrån hans beroendesjuka hjärna. Utgå från dig själv och din magkänsla Känns det rätt det han säger eller känns det orättfärdigt? Kan du dra en gräns och säga ifrån, värna dig själv? Vågar du det?

Stark2025
mån, 2025-09-29 - 13:02

Det är bara så svårt att den fina personen jag blev kär i inte finns mer. Ju mer gränser jag satt, eller jag har tagit tillbaka egentligen ju elakare och sjukare har han blivit. Jag tappade mig själv en stund en bit i i förhållandet när han sakta sakta nästan omärkbart började visa sitt äkta jag. Eller jag vill fortfarande tro att det han sa och visade i början är det han vill men inte kan genomföra det. Eller vad vet jag, jag är troligtvis hel lurad och han vill leva som han gör nu, som ett vrak 🤔

Nu har jag satt mitt stopp och måste hålla det för både min och hans skull. Han kunde inte hålla sina ord och löften. Då måste jag hålla mina.

Jag skäms för att jag bara gjort det i text men vågar inte träffa honom fysiskt ( han har slagit mig flera gånger tidigare) och vet att det går inte att prata med honom i telefon när han är igång.