av Andrahalvlek

Andrahalvlek
tis, 2025-09-23 - 21:38

Idag har jag anmält mig till personalfest en fredag i oktober. Jag kör dit och hem, orkar inte åka med fyllebussen. Där går min gräns. Vill avvika precis när jag har lust.

En udda sak var att man fick fylla i ev matallergi och sätta ett kryss om man ville ha alkoholfritt att dricka. Hmm, då kanske får jag något godare än ljummet kranvatten denna gång!?

Det är flera år sedan jag var på personalfest senast. Mycket på grund av promillenivån på dessa event. Men oktober är en tråkig månad som kan behöva piggas upp. Plus att vi ska hålla till på ett ställe som jag är väldigt nyfiken på. Gratis mat är nice, kanske blir det lite underhållning också.

Kram 🐘

Andrahalvlek
fre, 2025-09-26 - 18:35

Fy fan. Idag har det varit stressigt på jobbet. Inte i bemärkelsen mycket att göra, mer i bemärkelsen ovisshet och tickande deadline att hålla. Jag sitter ju som en hamburgare pressad mellan en part som ska leverera och en part som ska slutföra. Ett tag höll allt på att rasa… Men det rätade upp sig till slut. Pust.

Sådana fredagar blir jag nästan sugen på vin. Herregud vad jag har druckit vin på just den formen av stress. När allt är över. Som belöning. Fredagskänslan.

Latmasken bråkade med mig lite också, det har gått lite trögt med utvecklingen på löpningen senaste veckan, och jag behöver fan den känslan - att jag är duktig! Misstänker att blodgivning förra veckan spökar lite. De tankar ju fan ur en fyra dl blod. Inte konstigt om det märks just när hela kroppen ska jobba hårt.

Nåväl, direkt efter jobbet gjorde jag det. Sprang mina 30 min, även om jag nästan gick mer än sprang. Det kändes så i alla fall. Men jag blev flåsig, svettig och trött, det är huvudsaken.

Nu badkaret och jag känner riktigt hur känslan av välförtjänt vila kommer smygande. Det tar lite längre tid än back the days då jag hällde vin på stressen, men när känslan av vila väl kommer är den så välgörande. Läkande. Låt er inte fredagstrollas av alkoholdjävulen! Hen vill dig bara ont, fjättra dig vid alkoholmisären.

Trevlighelgkram 🐘

aeromagnus
sön, 2025-09-28 - 19:13

Jag känner igen mig i löpningen. Kört hem husvagnen idag. Tuchade ett litet hus med bilen när jag skulle backa in vagnen. Repade kofångaren. Tur det var på fulbilen. Jag pluggar ju 67% jobbar 50% är tuffare än jag trodde så det där med att känna sig mosad mellan två pressar. Den känner jag igen. Jag säger som min behandlare jag hade. Du kan bara göra ditt bästa. Vet du att du gjort ditt bästa. Vad kan du göra mer? Tyvärr kan ju trycket från andra vara värre än trycker från en själv.

Andrahalvlek
tis, 2025-09-30 - 18:19

@aeromagnus Vet inte varför jag behöver utveckling och framgångar för att fortsätta springa. Att jag lyckas springa 3 x 30 min per vecka är en enorm utveckling. De första veckorna jag sprang orkade jag bara en gång, sen hade jag svinont i benen. Kunde knappt ta mig hem. Den utveckling jag haft sen april är god nog. Punkt.

I söndags blev det ingen löpning, orkade inte. I eftermiddag bråkade latmasken med mig massor. ”Nu regnar det, är du inte lite förkyld?” Men jag gjorde det! 30 minuter, åtta låtar på låtlistan, och jag sprang så mycket jag orkade.

Man ångrar aldrig en lufsarunda! Och min hund behöver det också ❤️

Kram 🐘

Andrahalvlek
tis, 2025-09-30 - 21:29

I september har jag haft 26 sockerfria dagar och gjort 12 löprundor. Jämfört med augusti då jag hade 29 sockerfria dagar och 12 löprundor.

Mina ”sockerbryt” har skett vid tillfällen då jag har blivit bjuden. Efter det är risken stor att jag går all in ett dygn eller två. Verkligen moffar choklad och glass. Men sen är det back till basics igen.

Heja mig! Befästa rutinerna - det jobbet pågår för fullt. Snart är det mörkt tidigt och då är allt i livet lite motigare. Då behöver noll socker och löpning vara bergfasta rutiner, för att jag ska må så bra som det är möjligt. Båda delar gör jag i huvudsak för min psykiska hälsa.

Kram 🐘

Andrahalvlek
ons, 2025-10-01 - 06:54

Två andra dagliga vanor jag jobbar på att befästa är 1) en shot ingefära/citron/äpplejuice varje morgon, 2) en näve nötter varje kväll. Av hälsoskäl, båda delar innehåller antiinflammatoriska nyttigheter. Jag kommer ihåg det nästan vare dag. Tricket är att stapla en vana ovanpå en redan etablerad vana. Så jag tänker ”när jag fyllt vattenskålen till hunden på morgonen så tar jag en ingefära-shot” och ”när jag plockat undan på diskbänken på kvällen tar jag en näve nötter”.

Jag har även valt att synliggöra de vanor som jag vill etablera. Jag har köpt ett metallmått till drinkar som jag dricker shoten ur, och det måttet står på diskbänken precis bredvid vattenkranen. Och burkarna med nötter står precis så jag ser dem när jag vrider på huvudet efter att ha plockat undan på diskbänken.

Influerad är jag av boken ”1%-metoden, små förändringar stora resultat” av James Clear. Rekommenderas! Tror nästan man kan etablera vilken ny vana som helst om man bara gör det systematiskt.

Mitt största problem är att när jag äschar mig ur vanan, lyssnar på latmasken och är så stressad att minsta grej känns oöverkomlig - då riskerar jag att falla ur. Balansen, balansen, balansen. Se till att jobbvardagen är lagom rolig och att fritiden är lagom belastande är viktigt för min balans. Intäkter och utgifter.

Kram 🐘

Andrahalvlek
fre, 2025-10-03 - 21:06

Mitt arbete är oerhört kognitivt ansträngande. Jag pillar lite där, och lite där och lite där - och tadaa så är allt klart samtidigt! Springer på alla bollar, donar lite, och skickar bollen vidare asap.

Det känns som jag föser kossor som allihop ska in i samma fålla vid arbetsdagens slut. Inte glömma någon, alla ska med. Hela, rena och nöjda kossor.

Som att lägga pussel där jag själv bestämmer motivet, men inga ”hål” får finnas. Jag får jobba med det jag har, även om jag förstås har en massa tidigare best case i ryggan att inspireras av. Jag drivs dock av att göra nytt, testa nya idéer dagligen. Och jag älskar känslan av nöjdhet, när jag gjort mitt bästa.

Efter en sådan jobbvecka är jag så beslutstrött. Orka ta ett enda beslut till liksom. Jag märker hur jag liksom skruvar upp anspänningen till max, fast på ett positivt sätt. Jag har ett riktigt roligt jobb!

När man är så trött i skallen är det perfekt att avsluta jobbveckan med en lufsarunda. När skallen är trött behöver kroppen jobba. Idag var det svinjobbigt och det gjorde svinont i benen. Men känslan efteråt: wow 🤩 Det stora lugnet rullar in. Tröttheten får komma, det blir tidigt i säng.

Trevlighelgkram 🐘

uddda
lör, 2025-10-04 - 01:22

Är här, igen.. Inte hos dig kanske men här.. Varför vet jag inte men FORTSÄTT kämpa på dina vis o sätt som funkar för dig. Finns inte mycket rätt eller fel när det kommer till att dels, sprida, finnas för man vill, önskade, kan eller ens vågar kolla hit eller dit. Kram.. Day by day..

Andrahalvlek
lör, 2025-10-04 - 10:46

Jag brukar ju åka på kul hundsaker varje lördagsförmiddag. Idag blir det inget. Dels på grund av stormen Amy som är på ingång, det blåser redan rejält, men också för att jag sist blev uppriktigt arg och ledsen över hur kursledaren behandlade oss. Hon gick över min gräns rejält, jag fick nog. Tänker inte åka dit igen, åtminstone inte i år.

Kursledaren är en äldre dam som tränat hundar större delen av sitt liv. Hon brukar själv säga att hon är bättre med hundar än med människor. Vi som deltar brukar säga till varandra att man inte får ta det personligt när hon orerar och skäller ut folk på löpande band. Men det finns en gräns, den passerade hon för mig förra lördagen. Skriver om det mest för att få ut obehaget som fortfarande finns inom mig.

Som vanligt brukar vi börja med gemensam hundpromenad. Hundarna får gå i långt koppel: nosa, pinka och bete sig som hundar brukar göra. Teama ihop gruppen. I lördags var det dock kort strypkoppel (retriverkoppel) som gällde, och hundarna skulle gå precis vid vår sida och vi skulle korrigera dem med snabba ryck med handleden. Min hund var lite förvirrad, men han gjorde som jag ville. Men det var ett jävla ryckande, ingen trivsam promenad för någon.

Efter det skulle vi träna på inkallning i en rasthage, med lång lina. Och träna på hundmöten. Min hund ska komma när jag kallar på honom, trots frestande löptikar i närheten. Just löptikar gör min okastrerade hane minst sagt lite dum i huvudet. Han ”tappar” hörseln och inte ens falukorv funkar som lockbete och belöning. Typisk könsstress, stackars hund.

Mot slutet av dessa två timmar, då hundarna lekt ihop och sprungit runt, runt ihop lösa i en rasthage sista halvtimme , så ville han inte komma när jag ropade. Han var intryckstrött och lite stressad, sprang runt som en virrpanna. Ingen fara, det är inhägnat område så jag kan bara gå och koppla honom.

Då kliver kursledaren in. Hon ville väl visa sin pondus som hundtränare. Hon skrek ilsket på honom, gick med stora kliv efter honom. Skrek till mig: ”Han tror att han bestämmer, han skiter i vad du säger.” Sen fortsatte hon och pressa in honom i ett hörn. Han försökte komma undan som en hal ål. Inga utfall, inga skall, bara försöka komma undan. Och då skrek hon till mig igen: ”Du har fan misslyckats med honom totalt.”

Då fick jag nog. Jag gick och tog honom, kopplade honom och gick till bilen och körde hem. Hon och jag har helt olika syn på hur man lär ut sin kunskap till andra. Mitt eget sätt är att föreslå, ”testa det här” och sedan berömma massor när man ser utveckling. De riktigt hårda orden sparar jag till riktigt akuta lägen, snudd på fara för liv.

Jag tror på positiv förstärkning, inte att gapa och skrika och skälla. På någon. Så har jag uppfostrat mina barn, så uppfostrar jag min hund. När jag ryter ifrån rejält, vilket sker då och då, så fryser han nästan. Lägger av direkt. I övrigt försöker jag nonchalera honom, går inte i strid med honom när han i ungdomligt oförstånd beter sig som en idiot. Då kopplar jag honom, binder upp honom eller låter honom vara själv i hallen, håller ner håller emot, men går inte i öppen klinch med honom. För det hjälper inte.

Det som hjälper är att visa att vissa beteenden inte lönar sig. På hundpromenader då han gör pyttesmå utfall mot andra hundar, om de är aggressiva, så lyfter jag honom uppåt typ 10 cm i halvstrypkopplet och säger barskt ”lägg av”. Han lägger av direkt, ibland krävs en-två repetioner. Inga ryt, bara ett kommando som han lärt sig. Liksom ”nej”, då backar han direkt om han tex ser något på marken som jag inte tycker att han ska bry sig om. ”Nej” och ”lägg av” funkar bra när han hoppar och ”leker” med mig också, och jag inte är på humör för det. Han slutar, nästan alltid direkt.

I grunden är han en ängslig hund. Jag har utsatt honom för sjukt mycket olika miljöer, och andra hundar. Jag vet att han beter sig guld ihop med andra hundar, han älskar andra hundar. Förutsatt att de också är snälla. Vi bor i stan och det är folk, bilar, elkickar och ungar som springer överallt. Han fixar det. Ibland blir han överraskad och gör ett utfall, som en lekinvit, men jag är beredd och stoppar honom direkt. Jag är nästan alltid beredd, givetvis kan en och annan elkick överraska även mig, men vi har undvikit incidenter hittills. Tack och lov.

Han är en bestämd herre, och han försöker mästra mig, men han lyckas inte. Då blir det hallen eller koppel och bli uppbunden som gäller. Om du beter dig får du vara med mig, inte annars. Han drar som fan i kopplet, nästa stolpe är hans mission och alla fläckar måste luktas på. Han drar med mig, och jag drar med honom. Han får pinka i farten. Jag borde ta tag i det, men man orkar fan inte ta alla strider. Inte med sina barn och inte med sin hund.

Han är inte perfekt och det är inte jag heller, men vem fan är det? Jag har min personlighet och han har sin. Jag kan inte förmå mig att gapa och skrika i tid och otid, det finns liksom inte inuti mig mer än vid enstaka allvarligare tillfällen. Och han är ängslig till sin natur och låtsas vara livsfarlig (hemma i hallen tex när han hör någon i trappuppgången), men han sköter sig svinbra ihop med andra hundar och människor som han tycker om. Han är ett lyckopiller i pudelformat för så många. Mina barn, min mamma, min exsvärmor. Mig inte minst.

Ibland undrar jag hur det skulle vara om folk hade så mycket synpunkter om barnuppfostran som de har om hunduppfostran. Jag kan inte gissa hur många som haft synpunkter om hur jag uppfostrat honom, till och med folk som inte har egen hunderfarenhet. Och man ska bara tacka och ta emot råd som man inte bett om ens. Äldsta dotterns sambo är en plåga för både mig och hunden på detta område. Så fort vi ses ska han ”hantera” min hund väldigt hands on, jag riktigt ser hur trött min hund blir på honom. Och min äldsta dotter säger ”sluta hålla på med honom hela tiden”. Och jag tänker att det är nyttig träning för honom.

Igår på promenaden gick vi på en gångväg. Mot oss kom en ”mur” med fem-sex gymnasiekillar som gick i bredd. Långa, svartklädda, mörka röster. Jag och min hund fick liksom ”klyva muren” och gå mitt emellan killarna. Min hund först, jag efter. Min hund kastade ett öga på en av killarna, annars ingen tveksamhet, ingen reaktion. Han har kommit långt med sin ängslighet.

Så nej, jag har fan inte misslyckats totalt med honom. Han är min första hund som jag uppfostrar från scratch och vi två har gjort en jävla resa ihop. Så jag tar ingen skit från kärringen mer. Hon kan sitta där i sin stuga och fundera över varför folk inte kommer på hennes hundpromenader.

Och ingen har förstås läst ända hit, och detta har verkligen noll med alkohol att göra. Men det var ett skav jag behövde få på pränt, för min egen skull. Ibland är välja bort också ett val, och man kan behöva fundera över varför man valt bort. Och som jag brukar säga: när vi blir nyktra så slutar vi ta skit!

Kram 🐘

vår2022
lör, 2025-10-04 - 11:38

@Andrahalvlek Det är jättebra att du väljer att göra på ditt sätt, det som känns bra för dig. Det är det enda som kommer att funka också. Sen om du vill få råd så ska det vara på ditt initiativ och behov.

Har inte gått på så många hundkurser men kan tänka mig att det kan ske tråkiga saker om det inte är en bra instruktör som är lyhörd och prestigelös. Jag har uppfostrat tre hundar och de är helt olika varandra, en mer nervös, en mer reserverad och den senaste så chill och cool. Alla har behövt få ett bemötande som tar hänsyn till deras personlighet för att vi ska kunna skapa en bra relation med varandra, är min erfarenhet.

Jag fick så mycket råd i början som inte funkade för mig alls och inte heller för hunden och det var frustrerande. Något som hjälpte mig att hitta min väg, mitt sätt att fostra och kommunicera var bland annat boken ”den missförstådda hunden”. Den lyfte på något sätt perspektivet från hundens sida och var precis vad jag behövde då.

Så tro på dig själv och följ dig själv, då blir det rätt. Kram❤️

Andrahalvlek
lör, 2025-10-04 - 12:49

@vår2022 Jag tror som du att man måste ta hänsyn till både sin egen och hundens personlighet. Jag är inte en person som gapar och skriker. Jag tror inte att det är ett hjälpsamt sätt att leda andra, varken människor eller hundar. Som jag förstått är hundvärlden lite uppdelad i denna fråga. Boken ”Den missförstådda hunden” har jag faktiskt lyssnat på. Ska göra det igen.

Kram 🐘

Varafrisk
lör, 2025-10-04 - 12:50

@Andrahalvlek Alltså, kursledaren verkar ju helt galen 😳 Jag tycker att du gör rätt att strunta i henne. Du är inte mer än människa din hund inte mer än hund, vi har våra personligheter så låt det vara så!
Vår hund har ju fyllt 15 år, det vissa saker som vi kunde lyckats bättre med och vissa saker sämre. Jag vet inte hur jag ska kunna överleva utan henne den dagen hon inte finns längre. Hon är den mest trofasta vän som finns🐶
Vi lyckades inte riktigt el kanske inte alls med inkallning🫣men hon skäller aldrig eller drar när vi är ute och går el om vi möter andra hundar. Hon är mycket social och älskar människor, är mer intresserad av människor än andra hundar. Förr när släkten levde och vi umgicks med dem så kom alltid min syster, svåger och svägerska m kommentarer. Vår hund blev så glad när någon kom så hon ville gärna hälsa genom hopp och slickande. Jag förstår att inte alla människor vill bli hälsade på genom det sättet och att en del tycker inte om hundar. Så vi brukade lyfta upp henne tills hon blev lite lugnare. Men, när det kom någon som var van med hundar som satte sig på huk, klappade henne och pratade med henne blev hon lugn direkt.
En gång fick vi en bok om hundar av min syster. Det tog nästan priset, vi hade två böcker sedan tidigare. Så typiskt min syster! Jag förstår dig @Andrahalvlek, och jag tänker att bättre matte än dig kan inte din hund få.
På tal om löpande tikar så brukar ägaren av hunddagis be oss hålla hemma vår hund när hon löper eftersom hanarna blir tokiga😝

Ha en fin lördag! Kram😍

Andrahalvlek
lör, 2025-10-04 - 13:00

@Varafrisk Men det är ju så, ingen av oss är perfekta. Varken människor eller djur. Att din syster gav dig en bok om hundar är synnerligen hånfullt. Himmel vad arg jag hade blivit. Hur kan folk bara ha så mycket åsikter om andras hundar? Tänk om man uttryckte lika mycket åsikter om barnuppfostran? Gick fram till den stressade mamman i kön på Ica och berättade hur hon skulle göra med sin skrikande unge. Det skulle ju aldrig ske.

Ni har inte funderat på ett småsyskon till er hund? Pigga upp hennes sista år, och lindra den enorma sorgen lite. Minns hur jag sörjde min förra hund, det var hemskt. Samtidigt som en enda dag ihop med honom var värd den enorma sorg jag kände. Nu tänker jag att min hund ska få bli storebror när han är 5-6 år. Tänker redan på att jag ska spara semester till det så att jag kan ta ut 10 veckors semester när det väl är dags.

Kram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2025-10-05 - 16:21

Nu har jag fått ihop 236 A4-sidor i boken som jag håller på med. Jag har tröskat igenom hela min första tråd ”Behöver all hjälp jag kan få”, som skildrar mina första 6 nyktra månader. Jag har kommit till sidan 166 i min andra tråd ”Andra halvlek har inletts”. Totalt innehåller den tråden till dags dato 332 sidor. Så det är en del mer att tröska igenom. Pust.

Det här är inget jag kan göra en kvart då och då. När jag väl börjar blir jag så engagerad att två timmar är minimum. Idag har jag suttit tre timmar. Så det krävs att det är en ledig dag, och inte så mycket annat inplanerat.

Innehållsmässigt har jag precis kommit tillbaka till forumet efter min utmattningsdepression våren 2022. Den tredje sjukskrivningen med den diagnosen (tidigare 2007, 2018). Det är både intressant och drabbande att läsa inläggen innan och efter den radiotystnad som då inträdde. Hur tänkte jag? Vad gjorde jag? Vad gjorde jag inte?

Analysen efteråt har precis påbörjats i forumtråden. Jag tror dock att det landar i en kombo av följande: 1) nya arbetsuppgifter som var kognitivt krävande och jag upplevde daglig jobbstress, 2) enorm oro för min yngsta dotter som fick hjärtmuskelinflammation, 3) långa jobbdagar pga övertid gjorde jag att fick dåligt med tid för återhämtning, 4) klimakteriehelvetet, 5) slutat med antidepp.

Misstag gör alla, det är av misstagen man lär sig. Göra om och göra rätt. Gör jag rätt nu? Har jag lärt mig något? 1) jag är numer ”inarbetad” i arbetsuppgifterna och upplever inte daglig jobbstress, 2) min dotter mår bra, för det mesta, och boendet har levlat upp rejält, 3) jag ser till att få dagliga promenader, sköter kosten bättre, har bättre sömnhygien och jobbar ingen övertid, 4) sen tre år tillbaka har jag äntligen sluppit mensen och klimakteriet har stillat sig, 4) jag har börjat med antidepp igen, men en annan sort som ska vara bättre än den tidigare.

Så, lite har jag lärt mig. Min dotters mående är ju svårt att styra, liksom mina egna hormoner, men allt annat har jag fått en förändring på. Även om jag är väldigt trött fredag eftermiddag efter en lång jobbvecka så är jobbet inte ansträngande alls på den nivån som det var då. Jag är noga med pauser. Jag känner mig inte ensam längre, det är inte mitt ansvar om jag behöver vara ledig eller är sjuk. Min chef får fixa en ersättare. Punkt.

Kram 🐘