av Flarran

Flarran
ons, 2025-10-22 - 06:22

Hejsan! @xyz23 Det var trevligt att du tittade in här en sväng. När det gäller ämnet tid inom inte minst musikens värld så är det ju en rätt så tidlös grej alltså. För alla har vi väl någon gång tänkt på det här med tidens gång och dess aspekter på saker och ting. Har det ju knepigt med sömnen rätt så ofta så slog faktiskt ihjäl lite tid med att googla på hur många låtar på ämnet tid som kunde plockas fram liksom. Men där strandade svarsmotorn allt totalt vilket väl var förväntat också. Den hade väl inte tid till att göra så många tidskrävande beräkningar kan man tänka liksom. Så kollade även efter en stund med en chattbot som väl gjorde sitt allra bästa och fiskade fram en del om ett 20-tal rätt kända tidlösa låtar i ämnet inom olika genrer. Den låt du länkade till är tänkvärd, och gruppen i fråga fanns väl där någonstans i mitt musikminne. Kände då hur som helst till gruppens namn.

Ha det gott kompis!

Flarran
ons, 2025-10-22 - 10:51

Firar nyktert kalas som 2-åring denna dag. Detta sedan man blev fri från ofoget att nästan var dag slå sig själv i skallen med nån dyrköpt flaska alkohol från bolagets hyllor. Tänk vad tiden går fort när man har roligt. Nu ska här inte gnällas och gnys om nån nykter dystymi om nån nu så trodde alltså. För idag så har man faktiskt insett att man ju har gjort en hel del utan att ens oftast behöva ränna runt som en skållad råtta med den tid man har haft till sitt förfogande under dessa två år som nykterkvist.

Har inte sovit mycket i natt. Fastnade vid datorn som så ofta och pysslade även med lite musik. Sorterade en del filer på datorn och flyttade sådana till en backup-disk vilket ju kan vara bra med tanke på min gamla trötta dators status. Ingen sömn alltså, men vad gör väl det, när man är fri att sova när som helst på dagen då man tack och lov inte är fastklistrad i prylar som man måste hålla på med som så många andra. Behöver inte längre hålla på och jaga efter luft som väl Bibelns Predikare skulle ha sagt.

Tänk för två år sedan så hade man bara haft en enda tanke i skallen en regnig höstdag som denna. Det hade utan tvekan varit en resa in till staden efter portvin, starköl och om pengar funnits även så klart starkare prylar som man sedan inom kort druckit upp, och sedan hade man varit tvungen till återbesök i denna butik rätt så snart igen. Så såg det ut i en himla massa år alltså, det var bara flaskor, burkar och berusning man var fokuserad på. Så visst kan hjärnan bli kapad som de lärde inom alkoholforskning säger.

Det är lite grått utanför mitt köksfönster, men det är lugnt, det är ingen stress som ligger på vilket man är tacksam för. Känner mig inte heller speciellt nedstämd eller deppig heller. Det känns mer som att jag nu liksom har hunnit ikapp mig själv på något sätt. Har ju haft lite nykter terapi på detta eminenta forum i två år genom att skriva en hel del tok och därmed sparat in en massa besök hos nån terapeut som väl inte hade kunnat göra så värst mycket åt den situation jag befann mig i tidigare.

Man kan leda en häst till vattnet, men inte få den till att dricka som det väl heter. På samma sätt är det väl liksom med nykterheten. Man kan höra, se och förstå. Men om inte viljan och motivationen helt finns på plats så blir det svårt ändå. Förstår inte riktigt själv hur jag kan vara nykter med tanke på den brottningsmatch jag har med mig själv på så många plan var och varannan dag, och ofta från den ena stunden till den andra. Men på något sätt med Herrens hjälp så går ju det mesta vägen bara man själv också gör sitt allra bästa och inte ger upp i första taget. Får väl vara tacksam för envisheten man begåvats med.

Nu har alltså ett nytt år på den nyktra livsresan börjat. Förstår att det kan komma många utmaningar framöver, men så är det ju alltid. Men tänker man positivt och ser det som så att när en dörr stängs. Då öppnas snart en annan som kanske plötsligt leder in till något bra mycket bättre och kanske tar en upp ett pinnhål högre än vad man kanske ens i sin vildaste fantasi skulle kunna drömma om. Tänkte precis på några ord som väl gamle Albert Einstein sade: ”Att leva är som att cykla. För att hålla balansen måste du trampa på.” Kan då i denna stund hålla med om att det är rätt tänkvärt.

Nu är det dags att fira och stärka sig med någon god dryck. Tror faktiskt att det får bli en kopp varm choklad och tre smörgåsar med god mjukost som jag slår mig lös på. Det behövs inte så stora grejer för att man ska må skapligt. Går man bara på känsla och gör HALT om man så känner vara tvunget. Då tar man sig nyktert fram med ett steg i taget. Tiden kan ibland kännas stå still och man kan tro att inget händer eller förändras. Men när man ser tillbaka kan man upptäcka att rätt mycket faktiskt har hänt utan att man kanske ens tänkt på det. Kör hur som helst alkoholfritt vidare.

Ha det gott mina vänner!

vår2022
ons, 2025-10-22 - 16:46

@Flarran Stort grattis till 2 år!🥳🥳🥳. Fantastiskt bra och envist jobbat!💪. Du får allt starkare pansar och alkoholdjävulen kommer att få allt svårare att försöka få dig till att slå dig själv med flaskan i huvudet!😂. Var stolt över dig själv!❤️

Flarran
fre, 2025-10-24 - 08:13

Kände mig färdig med skrivandet och tänkte på det här med digital detox. Ja, att bli måttlig och ransonera på skärmanvändande och att inte knappa så förfärligt ofta på ett tangentbord som man ju gjort var och varannan dag så himla länge. Tänkte att nu sjutton ska det här nya tredje året man som alkoholfri av ohejdad vana nyss påbörjat som en enveten nykterkvist skulle få en lite annan fason.

Fokusera på musiken och sluta att tänka så himla mycket på hur man känner sig och mår. Ja, inte känna efter så himla mycket och gnälla och gny som en skadskjuten gnu. För alla har vi ju våra små utmaningar, så idag denna fredag ska ni få slippa höra trista prylar som ju inte lyfter någon enda människa som kanske har det bra mycket jobbigare än en själv.

Det här med digital detox har väl inte gått som det var tänkt. För när jag sist skrev om mitt 2-års kalas som alkoholfri. Den dagen bestämde jag mig för att nu får det vara slutskrivet på ett bra tag. Tänkte gå ut en sväng på promenad. Men då fick jag se att min väggklocka i hallen hade stannat på 10:35 och sekundvisaren rörde på sig som om den satt fastklistrad i sirap. Inte mycket energi i detta batteri tänktes det. Tiden stod still, i alla fall tidvisningen.

Så klättrade upp på en stol och plockade ned klockan och sate i ett nytt batteri. När klockan var på väggen igen och gick som den skulle med sitt, tick, tick, tick. Då tänkte jag att nu går ju tiden som den ska igen och sannolikt i ett helt år till. Då började jag tänka på det här med tidens gång igen och hur upplevelsen av den kan variera en del beroende på situation och hur man mår. Tänkte på dagens brottningsmatch inom den teoretiska fysiken där kvantmekaniken och relativitetsteorin väl inte är helt överens på alla punkter om hur man kan se på tidsaspekten.

Det här med digital detox var snart glömt och inom kort hade man efter lite tid ytligt plöjt igenom det senaste om hur olika forskare väl försöker att bygga en bro mellan dessa båda teorier på något vettigt sätt. Kvantmekaniken med sin osäkerhetsfaktor samt hypotetiska partiklar kallade för Takyoner som alltid skulle färdas snabbare än ljusets hastighet. Teoretiskt sett skulle man visst kunna vara tillbaka innan man begav sig av. Samt relativitetsteorin som förklarade att tiden är relativ och att om man kunde färdas med ljusets hastighet så skulle tiden för en stå still.

Tiden har bevisligen stått still, i alla fall tidsvisningen på min klocka i hallen. Men nu är tiden igång igen och magen påkallar uppmärksamhet med ett stilla knorrande. Det är väl tid för en kopp varm choklad kan jag tänka. Något som ju är ljusår bättre än alkohol enligt min mage och plånbok. Förresten, tackar för 2-års-grattis @Carisie, @Andrahalvlek, @fooliehutten, @Blenda, @vår2022, @JHL. Sådant inspirerar till fortsatt nykter vandring. Så alkoholdjävulen och bolaget kan känna sig blåsta på konfekten även denna dag.

Ha en fin dag!

Andrahalvlek
fre, 2025-10-24 - 09:29

@Flarran För mycket och för mycket skämmer allt. Det gäller att hitta balansen. Med allt. Även skrivande och skärmanvändande. Jag tänker som med alla missbruk. Den dagen mobilen får mig att avstå från att göra annat, som jobba, umgås, titta på tv, sticka tex, så behöver jag sätta restriktioner. Då är det ett missbruk.

Trevlighelgkram 🐘

Flarran
lör, 2025-10-25 - 07:53

Tidig lördag och någon timmes sömn blev det väl. Vaknade nyktert till och kände mig allmänt tom och en aning nedstämd. Men då tack och lov inte så där jobbigt mörk som när man vaknade till efter en massa alkohol men ändå. Började tänka dystert och kände mig rätt oduglig. Detta då jag ju inte blivit lika duktig på att träna som alla andra tycks lyckas vara. Inte ens det att jag har gjort en oerhörd prestation i att inte besöka bolaget på över två år och hinka en massa alkohol dagligen kändes som något som väl egentligen var så märkvärdigt.

Så nu hade alltså dystymin med hjälp av väl tidig höstdepression tagit nya tag och plötsligt var den stilla glädje som funnits i ett par dagar efter mitt 2-års-kalas som nykterkvist i stort sett helt som bortblåst. Jag började tänka på att jag inte var som alla andra och att alla var så mycket bättre och att jag var en slö odugling som inte var dag tvingade mig till att träna som ju ska vara så nyttigt, inte minst för ett psykiskt välbefinnande som jag hört så många säga som i ett evigt mantra.

Tittade tillbaka i min dagbok i nätform på detta eminenta forum och såg tydligt min märkliga motvilja till att röra på mig medelst promenader. Träna, få upp pulsen och röra på sig i form av raska promenader ska ju normalt sett göra underverk för både det fysiska och psykiska måendet. Men när jag tänkte tillbaka på om de promenader jag ändå företagit mig som nykter hade varit så där underbart och upplyftande för mitt välbefinnande var det inte många promenader som stack ut.

För det var inte så värst många gånger som det hade känts underbart kom jag på. Det hade mest handlat om att jag ville visa att jag också kunde trots min energibrist, sociala ångest med mera som jag i mycket lärt mig att sätta mig över. Det går att bita ihop, hålla god min och spela normal om man bara ger sig sjutton på det. När någon kanske frågar den där ytliga frågan som ingen egentligen vill ha ett ärligt svar på. Så, vet man ju vad man ska säga. Ja, om någon frågar: Hur har du det? Då kommer det automatiska svaret alltid om att det knallar och går, som ju är enklast att leverera.

Började fundera över varför man fungerar som man gör och inte bara helt enkelt älskar promenader som så många andra. Så gick då återigen ut på nätet för att se om jag var ensam i världen med att känna ett visst motstånd till dessa underbara promenader som alla höjer till skyarna. Så skrev in följande fråga till en svarsmotor: Kan man känna stress av och få ångest av att promenera?

AI-översikt

Ja, du kan känna stress av och få ångest av att promenera, även om promenader i regel minskar stress och ångest. Det kan bero på att din kropp reagerar på de fysiska symptom som kan uppstå under träning, som hjärtklappning och svettningar, och tolkar dem som en del av ångestreaktionen. Om du har en hög grundstress eller ångest kan promenader istället upplevas som en utmaning och öka stressnivån tillfälligt.

Orsaker till stress och ångest under promenad

Fysiska symptom:
Vissa fysiska reaktioner vid träning, som ökad hjärtfrekvens, hjärtklappning, svettningar och att bli andfådd, kan likna symtom på panikångest, vilket kan leda till att du upplever ångest, även om du inte är i fara.

Omtolkning av kroppens signaler:

Om du har en ökad känslighet för kroppens signaler (vilket kan vara en följd av långvarig stress eller ångest), kan du felaktigt tolka de fysiska förändringarna under en promenad som farliga.

Mental ansträngning:
För personer som är mycket oroliga kan själva promenaden bli en mental ansträngning om tankarna kretsar kring att inte klara av det, eller om promenaden känns som ytterligare ett krav.

Hur du hanterar det

Börja lugnt:
Börja med kortare och lugnare promenader för att vänja kroppen vid rörelse. Öka gradvis intensiteten och längden.

Var medveten om reaktionen:
Försök att observera din reaktion utan att döma den. Kom ihåg att de fysiska symtomen är kroppens naturliga reaktion på ansträngning och inte farliga.

Fokusera på nuet:
Försök att fokusera på omgivningen, ljuden och din egen andning istället för att fastna i orostankar.

Kontakta expert:
Om ångesten och stressen är ihållande eller mycket stark bör du prata med en läkare eller psykolog. De kan hjälpa dig att hitta rätt strategier för att hantera din ångest och kan utreda om det finns bakomliggande orsaker.

AI-läge

Ja, även om promenader ofta är bra för att minska stress och ångest, kan vissa personer uppleva att de känner sig stressade eller får ångest när de promenerar. Detta kan bero på olika faktorer, ofta relaterade till social ångest, rädsla för att falla eller yttre omständigheter.

Vanliga orsaker till promenadrelaterad ångest:

Social ångest: Många personer med social ångest blir stressade av tanken på att andra ska se på dem när de är ute och går. De kan känna sig bedömda eller iakttagna, vilket leder till fysiska symtom som konstiga rörelser, svårighet att veta vart man ska titta och att känna sig som en "felaktig robot".

Trafik och folkmassor: Att promenera i närheten av trafikerade vägar eller bland mycket folk kan öka ångestnivån. Vissa upplever obehag när bilar passerar eller när de måste korsa en gata med väntande trafik.

Rädsla för att falla: Äldre personer kan känna rädsla för att ramla, vilket leder till en typ av fysiologisk och psykologisk stress som kallas "mobilitetsrelaterad ångest" när de utför rörelseuppgifter som att promenera. Även efter ett fall kan ångesten i samband med promenader öka.

Inträngande tankar: Istället för att slappna av kan promenaden ibland ge utrymme för inträngande, oroliga tankar, vilket kan leda till att stressen ökar.

Utmattning: För vissa kan promenaden ses som ytterligare ett krav under en redan stressig period, vilket kan förvärra känslan av utmattning.

Strategier för att hantera promenadrelaterad ångest:

Börja med enklare promenader: Välj en bekant och lugn runda som du är bekväm med. Att promenera i naturen kan också ha en lugnande effekt.

Minska intrycken: Använd hörlurar för att lyssna på musik eller en podcast. Solglasögon kan också vara till hjälp för att undvika ögonkontakt och känna sig mindre iakttagen.

Medvetenhet (mindfulness): Använd tekniker för att skifta fokus från de ångestfyllda tankarna. 5-4-3-2-1-metoden (fem saker du ser, fyra saker du hör, etc.) kan hjälpa till att vara närvarande.

Fokusera på andningen: Sakta ner andningen, med utandningen längre än inandningen, för att sänka ångestnivån.

Fira dina framsteg: Var stolt över dig själv för att du tog dig ut och gick, även om det var obehagligt.

Sök professionell hjälp: Om ångesten påverkar din vardag är det viktigt att prata med en läkare eller psykolog för att få rätt stöd.
-
Se där, då var man ju inte en felvaggad idiot som man tänkt så många gånger när man inte haft kraft och energi till att ta sig utanför dörren. Det fanns alltså ett ord på mitt fenomen ”Promenadrelaterad ångest”. Detta ord fick jag aldrig höra av någon psykolog när jag fortfarande trodde att sjukvårdens experter hade svar på och kunde få en trött allmänt nedstämd dystymiker att fungera som normalt vanligt folk, och åtminstone lära mig att uppskatta att promenera omkring utan mening eller mål.

Det är grått utanför mitt fönster och småregnar. Så nog är jag tacksam för att det inte finns alkohol här i huset. För hade man haft en flaska vin eller två, så hade nykterheten snart varit en parentes. För trots god vilja och envishet kan varandet då verkligen kännas rätt tungt vissa stunder. Men det är jag ju van vid, och får jag bara i mig ett glas med vitaminberikat vatten så vänder det väl snart.

Mitt projekt med digital detox och minskande med skärmtid går dock vidare och har läst på nätet att experter inom området väl rekommenderar max 1-2 timmar i form av surfande och liknande. Vilket väl verkar vettigt och något som man bör hålla sig till. För det är ju lätt att man blir missbrukare även av sociala medier om man inte tänker sig för. För allt som kan brukas kan ju även bli till ett missbruk om man inte ser upp hur man exempelvis använder ny teknik. Så nog har du då rätt @Andrahalvlek att det behövs restriktioner inom de flesta områden.

Förresten, det var trevligt att ni @eling, @Molnet och @Ros tittade in för ibland behövs det då lite uppmuntran så att man inte bara tröttnar på allt och kanske helt uppgivet bara ger upp och kör ned i alkoholträsket med ett plask igen. Men nu är mitt glas med vitaminberikat vatten tömt. Ska nu ta en beskedlig värktablett för ryggen som känns en aning mör. Sedan kanske man får sig nån timmes sömn till så att man sprudlar av energi och lyckokänsla och bara inte kan låta bli att ta sig en rask promenad för vandrandets skull som man ju ska bli att må så himla bra av...

Ha en fin dag!

Carisie
lör, 2025-10-25 - 08:25

@Flarran God morgon Flarran.
Jag tycker ibland att det kan vara svårt att komma ut och bara promenera planlöst så gör en plan för vart du ska gå och bara kort.an du lura dig själv att gå längre, en omväg eller så får du bara hem igen. Det är inte en tjurrusning i månaden som gör skillnad utan kanske de där minuterna varje dag.

Ha en fin dag 🩵

Molnet
lör, 2025-10-25 - 09:10

@Flarran .Godmorgon!Man behöver inte bli en ” sportfåne”Det viktigaste först:Att inte ta det där luriga första glaset & det är ju du ett föredömligt exempel på med dina 2 år i din nyktra resa.Heja dig!Men lite kroppslig rörelse en stund varje dag gör ju ändå mycket för knopp & kropp.Tycker man kommer långt med promenader i varierande takt,olika platser , olika länge gärna i naturen ibland.Även att cykla är toppen tycker jag.Känner mig fri när jag susar fram.Så lite daglig rörelse helst ute i dagsljus & frisk luft piggar verkligen upp ett dystert sinne & blir snart ett behov när man väl kommit över tröskeln.Ge det en chans kompis!😉

Flarran
lör, 2025-10-25 - 11:04

När jag hade druckit mitt glas med diverse vitaminer och tagit mig en försynt och beskedlig värktablett mot min möra rygg samt en blodtryckstablett och trots avsaknad av hungerkänsla tvingat i mig ett stort glas med yoghurt med jordgubbssmak. Då infann sig plötsligt efter en stund en slags skamkänsla. Det var inte för något jag sagt eller hade gjort. Det var mer för hur jag är liksom.

Då jag för någon dag sedan tittade tillbaka på de två år drygt som jag har arbetat med mig själv för att uppnå en form av väl en grundbalans i tillvaron utan att jag tänkt på det så noga. Då såg jag hur många här på forumet som skrivit en hälsning, kanske en gång och väl försökt att knuffa på mig lite försynt så att jag väl inte skulle fastna vid köksbordet vilket inte är hälsosamt vare sig fysiskt eller psykiskt.

Varför tittade så många bara in en gång, för att sedan aldrig mer höra av sig på min sida tänktes det, och dystra tankar började snurra igen. Det måste vara något fel på mig, jag måste ha sagt något som trampat folk på tårna, kanske hade jag varit allt för ärlig om hur jag har det. Kanske hade jag bara skrivit för mycket tok och gjort bäst i att hålla käft och spelat en roll som en lycklig nykterist.

Men samtidigt var det ju på min sida som jag skrev på. Samtidigt var det ju min värld och vardag jag hade beskrivit och talat om. Jag hade berättat om min bakgrund till varför jag började självmedicinera överdrivet med alkohol. Jag hade berättat en hel del om min psykiska ohälsa så som Dystymi, ADD, Social ångest och väl kanske varit alltför öppen med hur min dystra vardag såg ut. Jag började då tänka på om jag skulle vilja vara bekant med en udda typ som var som mig själv.

Nej, knappast! Jag vill ha glada positiva människor i min närhet. Jobbiga och svåra personer som bara gnäller och gnyr och har sig om hur svårt De har det i sin vardag är ju inget som lyfter mig alls. Plötsligt insåg jag efter att ha läst lite här och där på mina sidor, vilken självcentrerad typ jag är. Därför är jag tacksam för de av er som fortfarande tittar in ibland.

Ni är viktiga, och jag är tacksam för att ni finns. Det är många gånger som bara ett ord lite si så där om nästan ingenting alls har fått mig att stanna hemma och inte åka taxi in till bolaget. Nu i denna skrivande stund så öppnar bolaget snart och det skulle vara så himla lätt att bara ta en tusenlapp och köpa sig tankefrihet för ett par dagar som ju sedan skulle bli till ett sjöslag i veckor kan jag tänka. Hade jag haft ork så skulle jag så klart skriva lite peppande på andras sidor och inte bara snacka en massa tok om mig själv stup i ett.

Jag analyserade nyss mig själv och funderade på varför allt är som det är, och varför allt har blivit som det har blivit. Jag har ju min obotliga psykiska ohälsa att dras med så länge jag tvingas existera har jag förstått. Detta då sjukvården ju testat alla medel de hade och sedan bara gav upp och kanske eventuellt är en aning förvånade över att jag fortfarande existerar.

Den skamkänsla jag nämnde i denna texts inledning hade jag först lite svårt att först sätta fingret på. Men formulerade ändå en fråga som en svarsmotor fick i uppdrag att besvara. Jag skrev in följande: Är det vanligt att personer med Dystymi och ADD blir enstöringar som inte tycks vara intresserade av andra och helst bara verkar vilja tala om sig själva?

AI-översikt

Ja, det är vanligt att personer med dystymi och ADD uppfattas som enstöringar eller socialt tillbakadragna, vilket kan bero på svårigheter med sociala interaktioner som orsakas av båda tillstånden. Dystymi kan leda till en konstant känsla av nedstämdhet, brist på motivation och ensamhet, medan ADD kan medföra koncentrationssvårigheter, dagdrömmeri och svårigheter att upprätthålla fokus under samtal, vilket kan uppfattas som att de inte är engagerade eller bara pratar om sig själva.

Dystymi och social isolering

Nedstämdhet och ensamhet:
En konstant känsla av nedstämdhet kan göra det svårt att orka med sociala aktiviteter, vilket leder till att personen drar sig undan och blir mer ensam.

Negativ inställning:
En negativ förväntan på sig själv och andra kan göra det svårt att bryta det sociala mönstret.

Svårt med vardagen:
Om vardagliga uppgifter som att sköta hygien och matlagning känns överväldigande, kan det vara ännu svårare att hantera sociala situationer, vilket ytterligare bidrar till isolering.

ADD och sociala utmaningar

Koncentrationssvårigheter
Svårigheter att uppmärksamma och lyssna under längre perioder kan leda till att personen uppfattas som oengagerad.

Svårt att växla fokus:
Det kan vara svårt att dela uppmärksamheten mellan vad personen själv vill säga och vad andra säger i en konversation.

Dagdrömmeri:
Ett ökat dagdrömmeri kan göra att personen tappar tråden i samtalet.

Svårigheter med motivation:
Om intresset för samtalspartnern eller ämnet inte är tillräckligt högt kan det vara svårt att upprätthålla motivationen, vilket gör att personen lättare tappar fokus.

Kombinationen av dystymi och ADD

När dessa två tillstånd samverkar kan de förstärka varandra. Dystymin skapar en låg social energinivå, medan ADD gör det svårt att genomföra sociala interaktioner på ett sätt som upplevs som meningsfullt. Det kan resultera i att personen inte bara känner sig ensam, utan också uppfattas som socialt avvisande, oengagerad och självcentrerad av sin omgivning.

AI-läge

Det är vanligt att kombinationen av dystymi och ADD leder till sociala svårigheter, social isolering och att personen kan uppfattas som enstörig. Symtomen kan göra det svårt att hantera sociala situationer och bibehålla relationer, vilket bidrar till en känsla av ensamhet.

Dystymi

Dystymi är en form av mild men långvarig depression som innebär en nästan konstant nedstämdhet, låg självkänsla och känslor av otillräcklighet. Denna långvariga negativitet kan leda till:

Minskad motivation och energi, vilket gör att man drar sig undan från sociala sammanhang.

Irritation och pessimism, som kan skapa friktion i relationer.

Koncentrationssvårigheter, som gör det svårt att följa med i samtal.

En känsla av hopplöshet, som minskar lusten att knyta an till andra.

ADD (ADHD med huvudsakligen uppmärksamhetsproblem)

ADD medför svårigheter med uppmärksamhet, koncentration och att reglera känslor. Detta kan påverka sociala relationer på flera sätt:

Kommunikationssvårigheter: Problem med att upprätthålla fokus kan leda till att man har svårt att lyssna i sociala situationer. Man kan uppfattas som ointresserad, även om det inte är avsikten.

Glömska: Man kan glömma bort saker som ens vänner berättat, vilket kan tolkas som att man inte bryr sig.

Utmaningar i planering och organisation: Att planera sociala aktiviteter kan vara svårt, vilket leder till att man ofta tackar nej till inbjudningar.

Känslohantering: Vissa kan ha svårt att reglera sina känslor, vilket kan yttra sig som snabb irritation och leda till konflikter.

Självcentrering: Den inre kampen med ADD och dystymi kan göra att ens egna problem upptar en stor del av tankeverksamheten, vilket kan få en att fokusera mer på sig själv under samtal.

Hur kombinationen påverkar

När ADD och dystymi samspelar förstärks ofta de sociala svårigheterna. Dystymin kan förvärra ADD-symtomen, och den bristande energin från dystymin gör det ännu svårare att hantera ADD:ns utmaningar i sociala situationer. Risken att dra sig undan och utveckla social isolering blir därmed stor.

Är det självcentrering eller en konsekvens av symtomen?

Även om en person kan verka självcentrerad, handlar det oftast inte om egoism, utan om en konsekvens av de kombinerade symtomen. Den mentala ansträngningen att hantera både en kronisk nedstämdhet och koncentrationssvårigheter kan göra att energin till andra tar slut. Då kan det vara lättare att prata om sina egna upplevelser, som man redan har i tankarna.

Behandling kan hjälpa

Personer med både ADD och dystymi kan dra nytta av psykoterapi och/eller medicinering. En viktig del av behandlingen är att lära sig strategier för att hantera de sociala utmaningarna. Med rätt verktyg och stöd kan man förbättra sina relationer och bryta den sociala isoleringen.
_

Inte mycket av ovanstående berättade sjukvården om. Vilket väl var förståeligt då de ju inte hade något att komma med när de testat alla sina piller och man snackat med diverse mer eller mindre kunniga experter som ofta knappt verkade veta mer än hur man skrev ut ett nytt recept. Teoretiskt sett var de nog lärda. De hade sina studier, examen och diplom att väl luta sig tillbaka på.

Man kan inte göra mer än sitt bästa och vissa saker låter sig inte behandlas. Man får liksom finna sig i hur det är och gilla läget oavsett. Nu har bolaget öppnat denna gråtrista lördag. Får väl tacka Herren för att man som nykterkvist blivit för snål för att kasta pengar omkring sig hur som helst. Funderar nu på om det inte är dags för något starkt i form av en kopp med kaffe.

Har inte ork att koka på någon kanna, men har tack och lov en skvätt kvar i termosen så det går ju fint att värma på en kopp i mikron. Sedan så står det på önskelistan att göra mig en sväng utanför dörren lite senare om jag får en aning energi att ta mig ned till matbutiken efter mer dagligt bröd. Men jag får väl se vilka stordåd jag klarar av denna dag...

Jag höll helt på att tappa sugen nyss. Kände mig så trött på mig själv och tänkte inte lägga upp ännu ett gnälligt inlägg som jag själv aldrig skulle orka läsa om jag var som vanligt folk, vad det nu är för något alltså. Men precis när jag tänkte stänga av datorn och gå och lägga mig och dra nåt gammalt över mig för att kanske få sova en stund. Då såg jag att ni @Carisie och @Molnet hade tittat in och då lättade det faktiskt lite i mitt sinne. Så kör då hur som helst alkoholfritt vidare även denna dag.

Ha det gott mina vänner!

Carisie
lör, 2025-10-25 - 11:15

@Flarran Livet är upp och ner för alla men du har extra utmaningar - jag vet och upplever det eftersom ett (vuxet) barn i familjen har samma diagnoser som du. Det är sannerligen knepigt och allt man kan göra är att "finnas där" så jag finns här 🩵

Molnet
lör, 2025-10-25 - 18:49

@Flarran .Du jobbar på så bra med dig själv.Extra svårt & jobbigt när man har diagnoser & problem som man tidigare blundat för & hällt i sig för mycket A i tron att överleva dagen.Du ska vara nöjd & stolt över dig själv & aldrig aldrig känna skuld & skam för vad du skriver på din sida.Vi är många härinne på forumet som följer dig på din resa i tillfrisknande.Heja dej!💪💪👍👍💯