av Thompa_68

Thompa_68
ons, 2025-11-05 - 10:45

Jag är inne på nionde dagen av nykterhet, och känner, som jag gjort varje gång jag inlett en nykter period, en ökad energi, klarhet i tankarna och glädje i livet. Lika bekant är den dåliga sömnen. Vad som saknas helt ännu så länge är tankarna på hur jag ska kunna dricka mer måttligt och när jag kan börja dricka kontrollerat, hur länge jag måste hålla mig nykter. Den enkla och samtidigt supersvåra anledningen till det är att jag gjort upp med mig själv att alkohol är ett avslutat kapitel för mig.

Jag har druckit alkohol sedan 16-årsåldern och använde den tidigt för att bättra på dålig självkänsla och social blyghet. Den gjorde mig till en "tuffare" person som jag tyckte var cool, och under åren har den gett mig en hel del positiva erfarenheter, men också väldigt många riktigt dåliga. När konsumtionen i 30-årsåldern verkligen började öka rejält och jag fick svårt att stoppa drickandet inledde jag mina första försök att återgå till socialt bruk av alkohol. Några veckors eller till och med månaders nykterhet, sedan var det dags. I början gick det vanligen bra, men efter några veckor var jag tillbaka i ett mer destruktivt bruk av alkohol.

Jag har testat mycket, även haft behandling via Beroendecentrum, med mindfulness och gruppterapi. Någon nykter period har varat ett år, men alltid när jag börjat dricka igen har jag snabbt tappat kontrollen. Nu är jag snart 57 år och har äntligen, i själ och hjärta, kommit till insikt om att jag inte kan dricka alkohol. Det har jag ju vetat logiskt tidigare, men att komma till ro i det beslutet har tidigare känts omöjligt, vem är jag utan alkohol och hur tusan ska man kunna ha roligt utan? Inte ens ett förträngt kranskärl eller förvarning om diabetes har fått mig att ta beslutet tidigare, men nu har jag till slut landat. Jag har utvecklat en allergi mot alkohol.

Jag har varit öppen med mitt resonemang gentemot min fru och närmaste vänner, men har fattat beslutet själv. Varför jag här och nu kommit till en punkt där jag ärligt kan säga att det aldrig blir mer alkohol och att det är ok vet jag inte. Kanske är det som för en av mina idoler Sven Melander att man till sist kommer till insikt och inte längre orkar ljuga för sig själv. Vad jag vet slutade han också med alkohol i min ålder.

En nyckel till framgång är kommunikation med min fru, som är min bästa vän. Hon har fått stå ut med mycket men alltid funnits vid min sida, även om hon förstås dragit sig undan när jag varit påverkad och uppträtt som en annan person. Nu uppskattar jag henne både till kropp och själ, vi pratar mycket, avsätter mer tid till intimitet och jag upplever faktiskt lite av en nyförälskelse så gammal jag är.

Hur man ska ta kontroll över sitt drickande är givetvis individuellt, men om jag kunde gå tillbaka i tiden skulle jag på alla sätt jag kunde försökt få mitt yngre jag att förstå att min hjärna sedan länge utvecklats så att den endast säger "ja tack", och "mer, mer" till kroppen till dess att den släcker ned och jag somnar. Det har varit naivt och fåfängt att tro att jag kunde återgå till kontrollerat drickande efter nykterhet, framför allt som det slagit helt fel flera gånger. Som Einstein sade, definitionen på en dåre är att göra samma sak med samma förutsättningar flera gånger och förvänta sig olika utfall.

En text jag haft stor nytta av är skriven av Sven Wåhlin: http://dok.slso.sll.se/BeroendeC/Alkohol/alkoholpaus_varf%C3%B6r_och_hu…

Jag säger inte att jag funnit lösningen och att jag garanterat kommer att hålla i nykterheten, men för första gången i mitt liv känner jag mig helt klar med alkohol. Jag har starka belöningsmekanismer i hjärnan som pockar på stimulans, men nu satsar jag på kärlek och idrott för kickar i livet. För mig har det varit ett långvarigt självbedrägeri att vara periodisk nykter och sedan tro jag kan återgå till alkohol. Jag ser många inlägg i forumet från människor som jag känner inte gjort upp med sig själva tillräckligt för att framgångsrikt kunna avhålla sig från alkohol. Det är förståeligt av många skäl, men för att helt mota bort alkoholmonstret är det enligt mig absolut nödvändigt för många av oss att på riktigt ta steget att omfamna nykterhet. En dag i taget absolut, men inga tankar på datum för att börja dricka igen, det måste vara en stängd dörr, åtminstone för de av oss som utvecklat förändrade nervbanor som ofrånkomligen gör att vi alltid kommer att hamna i missbruk/beroende när vi återgår till alkohol.

Att räkna dagar av nykterhet kommer jag säkert att göra länge till, men förhoppningsvis kommer jag på lång sikt att ersätta det med att tänka att "jag är nykter och jag duger som jag är". Till dess får de nyktra dagarna vara ett mått på framgång och i sig ge hjärnan en belöning. Jag har inga supertips på hur man håller alkoholsuget borta mer än att verkligen göra upp med sitt förhållande till alkohol, men för mig fungerar det utmärkt med alkoholfri öl, tonic och andra goda alkoholfria drycker. Det får mina sinnen att signalera njutning utan att framkalla sug av alkohol, men det är förstås alldeles olika vad man tycker om det.

Jag önskar alla och envar ett innerligt och ärligt lycka till i kampen mot alkohol. Det är en befriande värld utan den, och det finns många vägar till kickar man kan söka som innebär mer glädje och samvaro livet. Men innan man kommit till full insikt om hur ens hjärna förmår hantera alkoholintag är det svårt att ta in logiska argument och andras beskrivning av hur bra nykterhet är. Därför är uppgiften så svår, men det är aldrig för sent!

Vitvargen
ons, 2025-11-05 - 13:10

@Thompa_68: tack för ett fantastiskt nyanserat inlägg som täcker i princip alla de punkter jag själv kommit fram till. Några skillnader är att jag aldrig försökt på allvar tidigare, bara haft ett par-tre dagars uppehåll i stöten då och då det senaste decenniet och känt att "nu har jag bevisat att jag klarar mig fint utan". Rinse & repeat. Har aldrig haft kontakt med beroendevård etc eftersom jag inte sett mig som beroende eller i behov av hjälp med detta som jag viftat bort som "slentriandrickande".

Att nu läsa om dina upplevelser av att ha haft långa nykterhetsperioder och att du lik förbannat trillade dit igen, ja det gör mig ännu mer övertygad om att det tvära alkoholstopp som infördes för drygt 2 månader sedan kan och ska permanentas. Hittills har jag (och vi, frugan är med i båten) tänkt att det får vara på obestämd tid och att man kanske kan börja dricka socialt som "vanligt folk igen" någon gång i framtiden. Jag är mer och mer övertygad om att mitt intresse för denna typ av drickande är noll, risken att trilla tillbaka i samma spår är därmed oacceptabelt hög för en "vinst" som är - ja exakt vad?

Du kommer att lyckas med detta Thompa_68, alla förutsättningarna verkar finnas. Grattis till 9 dagar och ett mycket bra beslut!