av supportivechaos

supportivechaos
tors, 2025-11-27 - 09:01

Jag skulle verkligen behöva era tankar om ett beteende hos min (ex)partner som gör mig både förvirrad och osäker. Han har haft alkoholproblem i flera år, men det som gör mig mest osäker är hur han beter sig även när han är helt nykter. Jag försöker förstå vad som hör ihop med missbruk och vad som verkar vara något djupare.
Här är ett exempel från i morse, som är väldigt typiskt för hur våra samtal ofta blir:
Jag:
“Jag kan hämta X (vårt barn) idag (torsdag) och imorgon fredag, eftersom jag ska vara borta halva lördagen.”
Han:
“Okej, men ska ni vara borta hela dagen och sen äta middag och hela natten?”
Jag:
“Nej, vi ska inte äta middag.”
Han:
“Bra, för det blir lite mycket i så fall eftersom jag har X större delen av söndagen.”
Jag:
“Jaså? Är det inte bara bad 9-10 på morgonen?" (De går på plask och lek)
Han:
“Ja, och sen teatern."

(Teatern är 14.00 på söndag, när vi dessutom pratat om att gå ihop.)

Jag:
“Jaha, jag trodde vi skulle gå på det tillsammans?”
Han:
“Nej, det har du aldrig sagt. Jag har bjudit dig, men du har inte sagt något.”
Jag:
“Vi pratade ju om det senast häromdagen, att du skulle hyra bil och att vi kunde äta lunch innan och ta en promenad så X får sova?”
Han:
(pausar – inser att det är sant, antar jag????)
“Nu känns det som det börjar bli bråk så jag tänker inte diskutera det här.”
Jag:
"Nej, det är det väl inte. Jag förklarar att vi ju haft en diskussion om det."
Och avslutar med:
"Nej, nu blir det här en jättegrej. Bra att du kan."

Det blev alltså en konflikt av ingenting. Jag var helt lugn.

Fler exempel (sånt som händer relativt ofta):
1. När han blir ifrågasatt i minsta lilla – även om jag inte ifrågasätter

Exemplet ovan var ju att jag erbjöd mig hämta båda dagarna eftersom jag är borta på lördag. Han säger då. Nej men jag kanske vill hämta en av dagarna.
Då:
Om jag bara berättar vad jag föredrar (“Jag tar gärna torsdagen, eftersom jag brukar göra det”) så svarar han:

“Varför det? Har du något på fredag? Ska du göra något?”

När jag svarar neutralt “Nej”, så blir han plötsligt upprörd:

“MEN JAG BARA FRÅGADE!”

Jag svarade lugnt: "Och jag svarade." Då himlade han med ögonen och gick iväg.

2. Han kan inte möta normala behov eller känslor

När jag varit jättesjuk och bett honom vabba (vilket är rimligt)
så går han och hämtar termometern för att bevisa att jag är sjuk. (Trots att jag sagt att jag har feber)
Som om jag ljuger. Som om jag måste försvara mig.

3. Anklagelser om saker jag omöjligt kan veta

I somras flyttade han hyrbilen medan jag var inne i en butik. Han släppte mig uppe vid en backe och jag gick ner för backen sedan runt hörnet till butiken och smsade honom typ "Det finns platser längre ner för backen"). Så när jag gick ut ur butiken sen så var jag ju helt inställd på var han skulle stå med bilen. Men han ringer mig och bara:
“Vad håller du på med?"
Jag bara "Va?"
Han: "Ja du bara gick förbi oss."
Sen när jag gick in i bilen sa jag typ: Varför blir du arg? Han svarar typ Det är ju jättekonstigt att du bara går rakt förbi oss. Jag bara: Okej, om jag är inställd på attt ni står en annan plats går jag väl inte och kollar på alla bilar på en annan gata? Dessutom är det inte ens vår bil, det är en hyrbil. (Som man kanske inte är så van att se)
Han: Eh, jag hade i alla fall sett den här bilen. Du har väl koll på hur den ser ut.

Detta bara en av många situationer.

Min fråga:

Är det här typiskt beteende hos någon med alkoholproblematik? Att bli defensiv, lättkränkt, ändra minnesbilder, undvika ansvar och tolka allt som kritik?

Eller låter det här som något djupare än missbruk, typ: gaslighting, känslomässig omognad, kontrollbeteenden, någon form av personlighetsdrag (/-störning)?

Jag försöker verkligen förstå vad jag har levt i.
Det känns som att jag alltid måste “försvara mig” fast jag inte gjort något fel, och jag går så ofta därifrån förvirrad och ledsen. Det är som att vi inte ens pratar samma språk. Och så har jag så jävla lätt att ha dåligt samvete. Som att jag måste be om ursäkt för något.

Stark2025
tors, 2025-11-27 - 09:29

Mitt svar Nej det är inte normalt. Inte ens om det är en beroende person, men det är ju det jag kommit fram till i mitt sökande.

Men det du beskriver är en helt vanlig dag för mig när jag bodde tillsammans med honom. Men jag såg det inte ens då, tvivlade bara på mig själv, att jag var galen, känslig. Men jag blev så psykiskt utmattad så hjärnan orkade inte stå emot.

Så mitt svar är: gå om du kan, spring ikapp mig så tar vi varandra i handen för det är en läskig stig men jag tror och hoppas att det är värt det för att inte bli galen.

Carisie
tors, 2025-11-27 - 09:58

@supportivechaos @supportivechaos Hej 👋🏼 det är verkligen inte normalt- googla begreppet "dry drunk". Jag tycker det har en hel del poänger. Mitt ex var def en dry drunk 🩵

supportivechaos
tors, 2025-11-27 - 15:04

@Stark2025 jag är nog så van/skadad att jag inte blir förvånad. Ofta blir jag dock väldigt ledsen i stunden men sen normaliseras allt när han är sitt vanliga glada roliga snälla jag. Jag är fångad i en sjuk värld.
Jag tvilar ju också på mig själv konstant. "Kan han verkligen vara sjuk?" "Vill han verkligen skada mig, han som är så himla fin?" "Han kan ju inte vara den här människan..."

Stark2025
tors, 2025-11-27 - 15:34

Förstår dig för jag har/ haft samma tvivel men ju mer avstånd jag får ju mer ser jag att det var så sjukt. Hur förminskad jag blev och tvivlade på mig själv.
Jag ifrågasätter mig själv att jag överdriver nog och kan inte förstå för jag vill ju bara tro på att han älskar mig på riktigt

Men om man ser varnings flaggor och har en känsla i magen att det här inte stämmer, då ska man nog lita på det.

Haha skriver jag och under tiden jag skrev detta så hann jag ändra åsikt tre gånger 🫣
Helt galet hur svårt det här är, jag vet inte vad jag ska lita på.

Men idag är en riktig skitdag