@Lana Del Rey Vad roligt att höra att det gått så bra! Grattis till 4 månader!🥳. Vad bra att du kontaktat psykolog och får sätt ord på och prata lite om det som trycker dig. Jag tänker att tankarna kring skam och ångest släpper när man får bearbeta detta. Som man säger, trollen spricker när de kommer upp i ljuset. Dessutom så är förutsättningarna goda då du nu också varit nykter en längre tid😁.

Lycka till och var stolt över dig själv! Kram❤️

Godkväll på er!

Nu var det ett tag sedan jag skrev här, tänker att jag hoppar in lite då och då 🙂

Nu har jag, om några dagar varit nykter i 8 månader. Det känns väldigt skönt och jag trodde aldrig jag skulle lyckas med det. Överlag känns det mesta bra, och jag känner att mitt mål är att aldrig dricka igen. Jag vill aldrig hamna där igen och må så dåligt. Känns bra att man liksom bestämt det. Och inte behöver vela mellan att kunna sen ska jag kunna dricka normalt, jag vet att jag inte kan det.

Jag har även börjat träffa en psykolog vilket känns fint och bra. Jag har fortfarande en del ångest och dåliga tankar att jobba med.

Det jag ville höra med andra som varit nyktra i ungefär samma tid som jag, när släpper liksom oron? Är det vanligt att ha det såhär "långt" efteråt? Tidigare fanns ju tankar alltid på alkoholen men nu kretsar tankarna fortfarande mycket kring det, inte att jag vill dricka men på vad jag gjort och hur jag gjort mot mig själv. Jag känner mig ledsen och nere pga det, går det över tillslut?

Jag grubblar också väldigt mycket på vad jag utsatt min kropp för, vilken skada, jag kan få väldigt mycket ångest och bygger upp skräckscenario att jag skadat min lever svårt, jag kan drömma om levertransplantationer osv. Jag orkar inte känna denna konstanta oron, jag har försökt göra vissa saker för att lugna mig, ta prover som visat normalt men sen får jag ändå för mig saker.

Känner någon igen sig i dessa tankar? Och hur går man liksom vidare?

Ha en fin kväll ❄️

Jag slutade dricka för snart två år sedan och har haft tre återfall. Innan det senaste, som var för några dagar sedan, hade det gått 18 månader. Jag kan inte påstå att tankarna och ångesten försvann helt men de har kommit med längre mellanrum och varit mindre intensiva. Det vill säga fram tills för några veckor sedan. Det var nog resan till mitt återfall började allvar. Jag kunde få paralyserande ångest och oro över saker som hänt för 18 månader sedan och det var också i samband med det jag tog mitt första glas. Jag tänker att ångesten delvis är hjärnans sätt att lura dig att dricka igen. Så var det för mig i alla fall.

@hsp-metal Bra jobbat med två år! Känns som en evighets tid tills jag ska nå två år!

Förstår att det är tufft med återfall, och det kanske ligger något i det att man blir liksom lurad in i det igen med ångesten och oron. Jag har ännu inte tagit något återfall. Jag var vid cirka 4 månader i tankar om att -"nu har jag ju varit nykter ett tag och kanske ändå kan dricka normalt, jag måste ju prova iallafall". Men jag kom på mig själv med att jag försökte normalisera det och tur nog drack jag inget. Som tur nog var jag också såpass orolig för min kropp så rädslan för det var starkare. Jag var också orolig för hur min ångest skulle bli.