av sommarkatten

sommarkatten
tors, 2025-12-25 - 11:01

Jag blev lämnad av min livskamrat för ett år sen, vi har levt ihop i över 25år varav de sista åren inte var bra.
Han drack mer o mer och prioriterade vänner mm framför familj.
Jag tycker det är bra att han valde att lämna då jag inte tog det steget, jag trodde vi skulle lösa vår situation. Jag fick själv osunda vanor som jag vant mig av med mer o mer , och är tacksam för det.
Vi hörs av och ses ngn gång och han har nu en helt annan insikt, han förstår varför hans nära relationer förändrats , varför han mår dåligt , att det beror på alkoholen, sen vi flyttade isär har han mått sämre , han dricker mer och umgås med likasinnade.
Han förstår att han har alkoholproblem och att ingen annan än han kan ändra dem, han känner sig som två personer .
Han förnekar ingenting.
Är det större chans till förändring , mår man sämre av sitt drickande , om man ändå har insikt och inte i total förnekelse?

vår2022
tors, 2025-12-25 - 19:44

@sommarkatten Hej! Vet inte riktigt om jag förstår din fråga eller anledningen till den. Menar du om ni ska bli ihop igen och om han kommer att förändras?

Jag tänker annars att ja, man mår allt sämre ju mer man dricker och man kan ha en klar insikt i att man har alkoholproblem och inte förneka det. Den enda som kan göra något åt sitt drickande är en själv. Har man hamnat i djup alkoholism är det en lång väg, även om man har insikt. Men det krävs så mycket mer än så. Hjärnan är kidnappad av alkohol och det är en kamp att bli nykter. Att bli medberoende till en alkoholist är självdestruktivt och oftast den som har den största kampen för att försöka få någon annan nykter och säkert också den som blir olyckligast och mår allt sämre.

Vet inte om det var något svar på din fråga, men det bästa hjälp man kan ge är att be personen be om hjälp från beroendevården och själv göra jobbet, om det finns en vilja till förändring. Att göra jobbet själv, är det enda som kan bli hållbart.

Ha det gott!✨

sommarkatten
tors, 2025-12-25 - 21:28

Tack för svar @vår2022
Vet att jag inte kan göra någonting, men många år har jag hört det är pga relationen , pga av allt annat som han dricker , nu är det som han verkligen förstår att det är för han är sjuk. Och det känns skönt för mig som själv mått väldigt dåligt innan då jag trodde mkt berodde på allt annat .
Ja att det känns som det är större chans till förändring än om man är i ett förnekande?
Att vägen är lång ändå förstår jag men att det ändå finns viss chans till förändring om personen själv ser den har problem?
Han förstår ju att det är pga av hans sjukdom som relationerna blir allt sämre, inte av andra omständigheter.
Tror inte det är aktuellt med ett relation igen förrän personen isåfall söker hjälp.

sommarkatten
tors, 2025-12-25 - 21:33

Jag menar man är mer mottaglig för hjälp mm, än om är i ständig förnekelse , att han nått lite insikt , men ändå att vägen är lång, men ändå att det är lite positivt?

Andrahalvlek
tors, 2025-12-25 - 21:54

@sommarkatten Ett stort problem är att man kan kastas mellan förnekelse och insikt från en timme till en annan. Fram och tillbaka. Det kan pågå i flera år. Just därför att det bara är individen som kan bestämma när den fått nog. Vb måste sluta för sin egen skull. Väldigt många kommer aldrig dithän, de lever i förnekelse från och till resten av sitt liv. Ett liv som sannolikt blir kortare än det kunde bli. De allra flesta alkisar dör av sitt missbruk förr eller senare. Tyvärr. För att de inte får rätt hjälp precis i den stunden de är redo att göra en radikal förändring.

Behåll gärna kontakten då och då, visa att du bryr dig, men dröm inte om en återförening. Låt honom göra sin resa, vart den slutar står i stjärnorna. Tipsa honom om forumet!

Kram 🐘

sommarkatten
tors, 2025-12-25 - 23:15

@andrahalvlek

Tack för svar. Det är ju ändå det jag tycker är positivt att han vet han har problem
och inte är i förnekelse, han vet han kan ta hjälp.
det är nu han verkar vaknat upp.
Jag ska leva mitt liv mm, och kommer ej återförenas men jag hoppas för mina barns skull att insikten håller i sig.

För min egen del så ändrades det ju väldigt för mkt för mig när jag väl började fundera på att jag hade problem, nu blev ju dem dessvärre av medberoendet , nu när vi är isär så är det mkt lugnare , och vill aldrig hamna så igen, så grottat ej ner mig för mkt men känns ändå som ngn form av upprättelse att det ej berodde på
Mig

vår2022
fre, 2025-12-26 - 09:01

@sommarkatten Ja, det var bra att det var han som ville skiljas som du skrev i början, för som du skriver hamnade du i medberoende och då har man svårt att släppa taget oavsett hur illa det är för man har hela tiden hoppet om att man ska kunna göra personen ”frisk”.

Visst är det bra att han fått insikt som du skriver, att han förstår att han har problem, är sjuk, om han tidigare inte förstått det. Att han kan säga det till dig, för det verkar som det betyder mycket för dig att skilsmässan inte berodde på dig. Tänker att det kan beror på medberoende att det hänger på vad han säger, inte på vad du själv känner. Som medberoende kan det vara svårt att vet vad man själv känner för man är så van att leva genom någon annan och dess känslor. En annan sak är att en alkoholist med en medberoende kan vara oerhört duperande och vet vilka känsliga knappar som man ska trycka på för att dra åt sig den medberoende igen. En alkoholist är oerhört bra på att ljuga och luras, det tillhör sjukdomen och den alkoholiserade hjärnan. En alkoholist är oerhört självcentrerad och egoistisk och ofta manipulativ.

Du skriver ”tror inte det är aktuellt med ett relation igen förrän personen isåfall söker hjälp” det låter som att hans prat om att han fått insikt, att problemen med relationerna mm är hans fel, har väckt medberoende i dig, och jag tror att han vet det. Han behöver någon som kan ta hand om honom i misären, för det var bättre för honom, men inte för dig. Jag förstår att det är oerhört svårt med alla känslor som finns hos dig, men jag skulle inte lita på en alkoholist för fem öre.

Vad gäller för barnens skull, så är det bästa för dem att inte låta honom komma in i ditt liv igen, innan han själv bevisat att han kan bli nykter och ta ansvar för sitt egna liv. Och det kan ta år, om han verkligen menar det. Att han får ta eget ansvar för sitt egna liv är det absolut bästa även för honom, för dig och för barnen.

I mina ögon är det självklart att han var problemet, inte du! Det bästa du kan göra är att stärka dig själv, din självkänsla, hitta vad du har för behov och hur du vill att ditt liv med barnen ska se ut och vad du ska fylla det med. Inte ha honom med i beräkningen och kanske samtala med någon om medberoende, få klar insikt och medvetenhet i hur det påverkat dig, för att bli riktigt fri. Kanske kan du då se allt i ett bredare perspektiv. Så fortsätt att stärka dig själv och den du är!

Kanske låter detta hårt och inte riktigt det du önskade höra, men alkoholism är en komplicerad sjukdom och kan ta med många i fallet. Skönt att du inte är där nu! Sköt om dig!❤️

sommarkatten
fre, 2025-12-26 - 09:36

Vår@2022

Tack för svar .
Det kan låta hårt men jag vet vad du menar. Att endast han kan förändra mm, och jag har verkligen förändrat mig, har varit jätte uppe i honom men är inte det längre på samma sätt, men för den sakens skull så skulle jag aldrig säga att det aldrig kan bli vi igen, om han gick o tog hjälp och ändrade sitt liv så kanske det skulle fungera , men steget dit får han ta själv.
Och det är en människa jag känt i många år och tråkigt att se/höra hur han lever sitt liv, det är svårt att tänka bort helt.
Men tkr ändå det går bättre nu, låter det ej påverka mig för mycket. Barnen är stora och vet hur det ser ut och också att ansvaret ligger på honom,..
Vad det gäller min egen skuld o skam att jag själv druckit tidigare med honom och inte valde att gå mm är ngt jag tänker på ofta, men jag var sjuk jag med, det är så jag ser det.

vår2022
fre, 2025-12-26 - 17:07

@sommarkatten Precis man ska väl aldrig säga aldrig heter det väl😁. Saker kan ske och det viktigaste är att man tar sitt egna ansvar över sitt egna liv. Klart det är svårt att se en människa man levt med och har barn med förfalla. Bra att du ändå inte låter dig påverkas för mycket, det tar en massa energi annars.

Jag hade också skuld och skam för att jag drack som jag gjorde, men valde att tänka framåt och göra bra saker i fortsättningen och slutade dricka för över 4 år sedan. I samband med det lämnade jag skulden och skammen, vilket tillhörde alkoholen och jobbade på att känna självmedkänsla, vilket är skuldens motsats. Man kan säga att jag blev fri och har både förlåtit och försonats med mig själv.

Hur ser det ut för dig idag? Tänker på din relation till alkohol?

Suey
fre, 2025-12-26 - 19:43

@vår2022 wrote:"självmedkänsla, vilket är skuldens motsats."

Detta var väldigt klokt och snällt sagt, vår2022. Det ska jag försöka tänka på själv, skuld orsakad av alkohol eller va det nu kunne vara har nog plågat mig i alla vuxna dar.

sommarkatten
fre, 2025-12-26 - 19:58

@vår2022

Ja det är så jag försöker tänka med , när jag tänker tillbaka på alla tillfällen som blivit fel pga av alkoholen, att det är nu o framåt som gäller , vad som varit kan jag ej förändra.
Jag är inte absolutist men dricker inte av samma anledningar som innan, utan kanske ngn gång med vänner eller ett glas till middag ute, innan var det för dåligt mående , som jag vet orsakades i samband med mitt medberoende, i början fatta jag inte bättre utan vi var ute mkt tillsammans o sen blev d vardag o sen blev d för att jag mådde dåligt över situationen med honom. Och jag vet att jag aldrig vill tillbaka dit, så tar inte han tag i sitt så kommer det ej heller inte funka, för jag vill inte trilla dit igen nånsin.