av myssockan

myssockan
lör, 2026-01-03 - 11:07

Om du inte tror på Gud, hur "hittade" du din högre makt?

Hej alla och god fortsättning! 🙏

Jag skriver vanligtvis på anhörigsidan och att dricka måttligt, då jag både har en sambo med alkoholberoende och jobbar med att hålla ner min egen konsumtion.
Valde den här gruppen för tänker att ni har tagit er igenom mycket, och kanske har allra mest erfarenhet av tolvstegsprogram.

Jag jobbar med mitt medberoende och har kommit till steg 2. Att acceptera att jag är maktlös inför alkoholen och min partners missbruk har faktiskt sjunkit in på ett djupare plan och hjälpt mig mycket. Men jag har kört fast helt på steg 2.

Jag har en väldigt problematisk relation till religion. Jag har jobbat senaste 15 åren på att göra mig fri från den tro jag tidigare haft. Men då förlitat mig helt på mina egna förmågor egentligen och att ta hand om andra. Nu har jag väl kommit till nån slags slutstation där det inte funkar längre, och jag vill tillfriskna från att försöka hjälpa andra hela tiden och börja leva.

Skulle vara otroligt tacksam du ville dela med dig av din upplevelse av en högre makt. Eller hur du istället jobbat med detta steg! Det kan vara kort som långt, allt hjälper!

Andrahalvlek
lör, 2026-01-03 - 12:46

@myssockan Jag tror inte på Gud. I bemärkelsen en övervakande och bestraffande herre som ser till att människor gör ”rätt” saker. Religion är enligt min mening ofta ett sätt att ”uppfostra” folk, och det strider mot min övertygelse att varje person ska råda över sitt eget liv, efter att man har blivit vuxen. Barn behöver mer handfast handledning förstås.

Men jag tror på ödet och min egen inneboende kraft. Vi måste vara modiga när ödet slänger vissa möjligheter i knät på oss. Några riktigt avgörande beslut i mitt liv kan jag inte förklara på annat sätt än att ödet öppnade en dörren, och jag valde att kliva in.

På samma sätt har jag några gånger i mitt liv räddats från tex trafikolyckor, jag har blivit fördröjd av olika konstiga skäl och sluppit bli inblandad. Så jag tror nog på skyddsänglar också. Jag skulle önska att jag till min läggning var lite mer ”flummig” för att se och få mer sådana upplevelser, men till min natur är jag väldigt jordad.

Min självkänsla är god, liksom mitt självförtroende. Jag kan göra precis vad jag vill, bara jag vill. Så min egen inneboende kraft är jag väldigt tacksam över.

Kram 🐘

TeTanten
lör, 2026-01-03 - 13:11

Andlighet är ju intressant. Jag är inte uppvuxen med religion eller andlighet alls, men kan trots detta ibland använda mig av nån form av andlig snuttefilt och kommunicera utåt. Gillar ju även fantasy och historia.
Men att det finns en högre makt som är god och allsmäktig och väljer att ta hand om en del människor och låter andra lida funkar inte för mig. Möjligen kan jag tänka mig högre makter som inte bryr sig nämnvärt om oss, eller försöker göra vad de kan men är ofullkomliga precis som vi.
Religion anser jag helt vara ett mänskligt påhitt, och ofta tyvärr förvridet och missbrukat som maktmedel.
Jag tänker att tro är hittepå, men trots detta en ofta nödvändig och trygghetsskapande funktion i tider när människor har det svårt eller behöver förklaringar. Privat eller i små gemenskaper utan måsten eller hirarki kan tro göra nytta.

Jag vet inte hur 12 stegsprogram funkar, tror jag skulle ha svårt för en del av deras upplägg. Skulle vara kul att få veta mer dock, kanske har jag missuppfattat. Men det är ju väldigt bra att det finns och hjälper ju väldigt många.

myssockan
lör, 2026-01-03 - 15:12

@TeTanten Intressanta tankar! Jag tror att det närmsta jag kommit att återfå någon slags andlighet igen, efter mina negativa upplevelser, är en tro på godhet. Det är en tro på att människor gör gott, om de har möjlighet.

Tolvstegsprogrammet ska ju inte vara religiöst. Jag har nyligen gått på mitt första möte hos Al-alon, och tyckte om systemet med att dela sina upplevelser utan att vare ge råd eller kommentera varandras delningar. Man bara lyssnar och upplever gemenskap i det man känner igen.
För oss medberoende handlar det första steget om att erkänna att det inte är vi som ska göra vår problemperson frisk. Jag antar att det i teorin räcker att ge tillbaka ansvaret till honom/henne, men att lämna sin partner i händerna på en högre makt ger mycket mer hopp och trygghet. Det är det andra steget handlar om, att lämna över kontrollen.

Men jag vet inte hur jag ska applicera min tro på människans godhet i det här. Alkoholen kan ju liksom ta över här och tvärtom göra att människor väljer att inte göra det bra som de annars skulle ha gjort...

myssockan
lör, 2026-01-03 - 15:16

@Andrahalvlek spännande tankar om ödet. Jag måste säga att jag delar din upplevelse, av att ha varit med om märkliga sammanträffanden som fungerat som en slags änglavakt.
Tidigare tolkade jag ju detta som Guds hand. Men jag har upplevt så mycket av religionens negativa baksida att jag liksom stängt dörren till de där upplevelserna tillsammans med allt annat. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara eller tänka på dem nu.

Vem styr ödet? Vill ödet oss alltid väl? Känner jag mig trygg att lämna över min partner i ödets händer?

Jag ska definitivt fortsätta fundera på detta. Stort tack! 🙏❤️

Suey
lör, 2026-01-03 - 18:11

@myssockan Om ni vill veta min tveksamma uppfattning, så har jag väldigt svårt att tro på en personlig makt - en gubbjävel med långt skägg - som allsmäktig satt med armarne i kors, rullande tummarna och lät mammor separeras framför gaskamrarne från sina barn, just ett decennium innan min födelse, numera som de latinska fotbollspelarna kan gå ner på knä och göra korstecknet då de gjort mål i jävla drittfotboll.

Men spiritualitet kanske ändå; inte direkt religion. Min kompis fick just sina kranskärlsbilder tagna med den mest fantastiska tekniken som vardagens kärnteknologi kan erbjuda, med en molybdenkon (en isotop såklart) som håller en vecka för att mjölkas och erbjuda teknetium för själva injektionen.

Kon håller en vecka, sedan kommer en ny från Holland för nästa vecka, och mjölken, teknetiumet, försvinner efter sex timmar i kroppen för att inte riskera att bestråla barnbarnen.

Jag hoppas, och kanske tror, att det var en högre tanke med oss. Vi kan ickeså bedja för att göra mål i jävla fotboll, men vi kanske är tänkta att, komna från stjärnstoft, förklara hela Universum. Hela dritten. Kreationen skulle förklarar sej själv, liksom. Ja, jag tror vi är ensamma ute där. Det är vi nog, vi är speciella.

Fast kanske det finns skyddsänglar ändå, tanken är så himla vacker, och ibland har jag haft känning av dem.

Suey

TeTanten
lör, 2026-01-03 - 19:50

Jag skulle nog med ha svårt med det steget om tanken är att man ska känna tillit. Jag hade helt enkelt valt att hoppa över det, iaf för tillfället, på samma sätt som jag skulle hoppa över att göra en träningsövning om den inte funkar för min kropp.
Det känns som det viktiga är att du ska lämna ifrån dig kontrollen och ansvaret. Vem eller vad som plockar upp den ör egentligen orelevant, inte heller det kan du ju kontrollera.
Kanske kan man lägga sin tro på hoppet? I en förhoppning om att det reder sig för den andra personen, att den hittar sin inneboende kraft och att universumet runt just denna person samverkar till att det nångång blir bra.
Och en ödmjukhet till att vi inte vet allt, att lämna en öppning till det okända, det ör ju med en tillit i sig.

myssockan
lör, 2026-01-03 - 20:17

Det var en fin tanke @TeTanten ❤️ Jag tycker om hur du formulerar det runt hoppet.
Det är också en ide att försöka hoppa över detta steg. Men det verkar ju som att kommande steg bygger lite på denna högre makt. Därför jag är så fundersam...
Jag ska pröva med hopp och se hur det fungerar för mig❤️

vår2022
lör, 2026-01-03 - 20:39

@myssockan När någon frågar om jag tror på Gud vet jag inte riktigt vad jag ska svara. Eller det är inte viktigt för mig att ha ett klart svar, för jag tror att det finns något, en slags kraft eller makt som alstrar sig inom mig om jag är mottaglig att ta emot. En slags känsla som fyller mig när jag har goda tankar om mig själv men även om andra. Det som tilltalar mig vid en predikan är att det handlar om goda handlingar, som tex att se sig själv och andra, att kunna förlåta sig själv och andra, att tycka om sig själv och andra, att försonas. Goda grundläggande budskap och handlingar.

Något jag tagit till mig om förlåtelse är att förlåta behöver inte betyda att vi återupprättar en relation till varandra eller att vi ska börja tycka om den andre. Naturligtvis är det bra om det blir så, men vi behöver inte älska alla, det kan finnas ”nästor” som Gud får älska också för vår räkning. Att vi kan få hjälp och låta Gud bära en börda. Och för att nå dit ska jag ta ansvar för mig och mitt välmående och låta andra bära ansvar för sitt liv och sitt välmående. Så på ett sätt skulle man kunna säga att tro på Gud är att tro på sig själv och sina förmågor…

Jag kan inte bevisa att Gud finns, men som sagt det är inte viktigt för mig att ha ett klart svar och det stör mig inte. Det ovan jag beskrivit räcker för mig och gör att jag mår bra😁

Suey
sön, 2026-01-04 - 00:58

@vår2022 @myssockan Tack för att ni tog mig på allvar, jag skämdes att jag kanske svajade iväg nyss, men jag tycker verkligen att vår resa är helt otrolig, från dött grus till medvetande och allt. Och t.om. Paul Dirac, en av de klokaste vetenskapsmännen nånsin, sa att om det är osannolikt svårt att skapa liv så verkar det finnas en vilja bakom, och han var först ateist.

Samtidigt, trots allt vi gjort, så säger de att vi aldrig lär ska kunna skapa medvetande hos AI. Så det kan vi inte, med all vår kunskap, men dött grus kan få medvetande av sig själv?

Tack också vår2022, klokt som alltid från dig. Jag ska nog inte grubbla så mycket.

myssockan
sön, 2026-01-04 - 14:53

@vår2022 @TeTanten @Suey
Eller hur, så fint att filosofera tillsammans! ❤️

Jag delar nog lite upplevelse med dig @vår2022 trots att jag inte alls är troende längre. På julafton gick jag i kyrkan och njöt av det positiva budskapet, samt att sjunga tillsammans.

Sättet du resonerar kring förlåtelse är så tilltalande. Och tro som en tro till sin egen (och faktiskt andras) förmåga❤️

Jag läste om stegen igen och deras förklaringar, och upptäckte att en tolkning av steg två kan vara att den högre makten är gruppen! Samt att formuleringen handlar om att återfå sitt förstånd (komma ur medberoendets/missbrukets cirkel och se klart).
Och det är ju faktiskt det jag redan upplever och blir hjälpt av här på forumet. Gruppen som något större än jag själv, som hjälper mig se klart.

Men tredje är svårare.
Nu har jag dock kommit ett steg fram i mina funderingar och känslor!

1. Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen – att våra liv hade blivit ohanterliga.

2. Vi kom att tro att en Makt större än vi själva kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.

3. Vi beslöt att lägga vår vilja och våra liv i händerna på Gud sådan vi uppfattade honom.

Andrahalvlek
sön, 2026-01-04 - 18:48

@myssockan Här på forumet brukar vi skriva att man måste ha tillit till processen. Ingenting är bråttom. Ta bara en dag i taget. Så som du tänker nu kommer du inte att tänka om 3 månader, 6 månader, 1 år. Så ”Gud” i tredje steget kanske kan likställas med att lyssna på dem som gått före: och att ha just tillit till processen? Att vi kommer förändras på många sätt till det bättre.

Kram 🐘

Carisie
sön, 2026-01-04 - 20:20

@myssockan Det låter ändå fint tycker jag 🙏🏼 Jag är andlig en inte troende. Jag tror absolut på någon form av högre makt eller djupare mening. Livet är inte endimensionellt för mig och jag måste erkänna att jag har svårt att förlika mig med tanken på att vi alla var och en inte skulle ha en större mening i livet annat än att födas & dö. Luddigt jag vet.

Jag tänker att gemenskap är en högre makt. Jag har tänkt dricka mindre jättelänge men det har bara blivit mer och mer istället. Så av oklar anledning fann jag mig i ett "window of opportunity" där jag hittade AH och tillsammans med andra har jag funnit min högre makt i gemenskapen och vår gemensamma akilleshäl- alkoholens makt över oss.
🩵

vår2022
sön, 2026-01-04 - 20:48

@myssockan ”Steg 3. Vi beslöt att lägga vår vilja och våra liv i händerna på Gud sådan vi uppfattade honom”. Kanske att jag tar ansvar för mig och mitt välmående, tror på mig själv och ha tilltro till min förmåga att klara av det. För att få styrka och hjälp till detta och inte känna mig ensam, kan jag få kraft genom gemenskap med andra och dela på min börda. Kanske kan man föreställa sig Gud som någon som kan lyfta på min börda och göra den lättare att bära. Att jag kan känna tillit till min egna förmåga, lita på processen som @Andrahalvlek skriver och kan lägga min vilja och mitt liv i Guds händer. Då får jag vila, ta en dag i taget och låta mig ledas tryggt och mot rätt håll😁

aeromagnus
sön, 2026-01-04 - 21:12

Jag är inte heller troende men jag tror det finns någon högre makt som vakar över oss. Vissa kallar makten för gud. Jag ser ordet gud som min kompis som vakar över mig. Hjälper mig om jag vill ha hjälp. Jag tycker inte man ska lägga så stor värdering vid ordet gud. Ni är ju där för att alkoholen förstör/gör era liv sämre. Så jag skulle jobba vidare med AA för det är oerhört många som klarat sig igenom skiten med hjälp av AA. Som en sa i min grupp där jag går. Min gud är AA. AA beskyddar och hjälper mig om jag vill ha AA:s hjälp. Rätt klokt kan jag tycka.

Suey
sön, 2026-01-04 - 23:57

Jag ser att många skriver något i stil med "Jag är inte troende, men jag tror att...". Tror man inte då? Inte ens prästerna verkar tro på en gubbe med långt skägg. Släpp lös ert inre, vettja, som ni ioförsej verkar göra, och ni verkar ju inte vara ateister.

Jag blir alltid glad då människor inte är ateister, det verkar lite korttänkt på nåt sätt i min värld, att definitivt utesluta något fantastiskt som man inte har förmåga att förstå. Eller som en präst sade vid en sorgeandakt i höstas: Vad vet man egenteligen.

Tycker att Stephen Hawking var dum i all hans intelligens, om han sade som han lär ska ha sagt: -Människor är bara rädda för mörkret.

Det är större än så.

Suey
mån, 2026-01-05 - 00:07

Och en sak till.

Om AA tillåts formulera sig som de gör, speciellt i sina ursprungliga texter, AA som har hjälpt så många, varför får inte kyrkan också välja sina vägar. Jag är inte kyrklig, men jag kan fatta värdet med att ha en kyrka och att tillåta den att ibland uttrycka sig i sina svajjiga dogmer, av skäl som jag gav i min tidigare text.