Nu har jag bestämt mig för att de närmsta tre månaderna så SKA jag vara utan alkohol! Jag kommer säkert behöva stöd på många sätt. Så det är väl därför jag skriver här. Jag vet ju så otroligt väl vilken skillnad på livskvallite jag kommer få. Tänker vara en pigg och påhittig pappa i fortsättningen. För nu har jag mest sovit bort helgerna. Tips, stöd och hjälp mottages med stor tacksamhet! Kanske någon vill göra denna resan tillsammans med mig?

Tvåbarnspappan

Skönt om mina ord kan hjälpa dig!
Hoppas det går bra med det mål du har.
En fråga jag har ställt mig ofta sista tiden är -ÄR DET VÄRT DET?!
Är det värt att dricka med tanke på all skit det drar med sig! Åh svaret är ett klart och
tydligt NEJ!!!!

Men ändå finns saknaden och längtan där trots all
skit alkoholen/jag ställt till med i mitt liv.

Luften är friskare utan alkohol.
Naturen är vackrare.
Till och med jag är banne mig vackrare utan
alkohol :-)....Det tar bara lite tid att inse det!

Berätta gärna lite hur ditt drickande ser ut och hur du tänker angående det.

Mvh TP

PiL

Beklagar allmäntillståndet. Pengar gör ingen lycklig heter det, men det är ett missförstånd, mer pengar än man kan göra av med gör ingen lycklig ligger närmre sanningen. Det är överflödet som inte gör någon lycklig, men har man inte så man klarar sig så kan det vara en källa till dåligt mående.

Själv föredrar jag semester på hemmaplan, men utan pengar är det surt. Grattis till ett bra val ändå, att prioritera barnen.

Tvåbarnspappan

Tack PiL!
Nej det är som du säger, ett överflöd av pengar
ger ingen lycka. Tror snarare att det kan vara tvärt
om. Lyckan kommer alltid innifrån. Visst kan man tillfälligt köpa sig.lycka i form av statusprylar.
Men hur länge är du lycklig för att du har en ny bil, eller en gibson les paul för 150 000.....
eller jo det sista där skulle jag nog faktiskt bli riktigt lycklig av :-)...
Men det som grämer mig är att jag inte kan skämma bort dem lite mer...men de har en
mamma som har gott om pengar så det lider
väl egentligen ingen nöd på dem. Men just känslan av att kunna ge dem något från mig
saknar jag. Juli månad blir väl dock en billig månad för mig. För barnen och deras mor
drar till USA i fyra veckor....usch o fy! så länge har jag aldrig varit utan dem!

Får passa på att komma fötter igen och börja träna. För just
nu känns det som ett marathonlopp att gå upp för trappan.
Det är rent otroligt hur mycket en sjukdom kan förändra fysiken.
Från stark som en oxe, till fet o klen som en hjulbent snigel!

Är tufft som fan när man älskar att jobba fysiskt, men inte
har förmågan längre! Vill vakna i morgon och vara den
gamla vanliga pappan igen :-(!

Kram gnäll TP

MissH

Jag måste också lära om, lära mig att leva utan alkohol. Njuta utan alkohol. Har varit nykter i drygt två månader och tycker att jag njuter mer nu av småsaker än innan. Men ibland blir jag rädd liksom du, hur fasen gör man? För det första har jag märkt att jag lätt får panik när jag ser för långt framåt, en dag i taget är viktigt. Inte fundera över allt som kan tänkas hända på en och samma gång, det blir ju omöjligt att lösa! Och sedan försöker jag tänka att jag har två val; antingen låter jag rädslan segra och ser allt det negativa, eller så litar jag på att min kropp (och själ?) vet hur man gör för att må bra utan. Vi har ju vant oss, lärt oss att alkohol alltid ska finnas med så fort vi har kul/tråkigt/stressigt/middag/egentid/kvalitetstid/fest/vad som helst :-) Då måste vi ju kunna avvänja oss också. Allt vi gjort med promillehalt i blodet kan vi göra utan (tja kanske inte allt, som tur är), och samtidigt vara mer närvarande. Jag känner att livet börjar bli mer på riktigt nu, hoppas att du får känna (känner?) samma!

Tycker du verkar vara en ovanligt klok och godhjärtad snigel, kärleken kommer garanterat presentera sig när du är redo, var så säker!

Leo

Hej TP, Leo här!

Du undrade lite om mitt drickande och hur jag ser på det.
Är 50+ som har en alkoholkonsumtion som, så många andra här på forumet, accelererat genom åren . Givetvis förnekelse till mitt problem förutom när ångesten var/är som störst. Blev p g a engångshändelse tvingad av min arbetsgivare att söka hjälp och min sambo började ”genomskåda” mitt drickande. Har under ett års tid haft god hjälp av terapeut och detta forum för att komma tillrätta med mitt problem.

Orsaken till mitt drickande kan något förenklat förklaras av BELÖNING och SOCIALT ANSVAR (om det blir tyst vid bordet är det mitt ansvar att konversationen kommer igång) kopplat till ”taskiga” gener. Mitt intellektuella jag fattar att alkoholen är bara en falsk väg till en väldigt kortvarig lycka och därefter helvete medan min ”djävulska sida” (hittar inte rätt ord) smeker mig på ryggen och säger ”du är värd detta”.

Mitt intellekt inbillar sig fortfarande att jag fortfarande kan lära mig dricka ”normalt” men fattar, utifrån vad ni som kommit längre, att så är inte fallet. Hoppas genom bl a detta forum att mitt intellekt skall övermanna min djävulska sida,

Till dej TP: Framför mig ser jag en man som vill sina barn allt det bästa men kan bara ge KÄRLEK. Finnas det någon större gåva!!!!!
Är inte van att skriftligt uttrycka känslor (jobbar som byråkrat) men TP, dina barn kan inte få en bättre pappa.

Stigsdotter

Usch vad visset du mår! Men vet du, jag blir lite inspirerad av dina rader:

"I mitt liv är det så mycket som förknippas med alkohol.
Att laga den goda helgmaten.
Att sätta mig och spela gitarr och försvinna bort bland alla
toner i ett rus av alkohol och känslan av att smeka
fram toner och harmonier ur strängarna.
Att snickra, måla skapa.
Att gå ner på bryggan sätta mig till rätta i min favoritstol
känna lugnet av berusningen och av allt det vackra
omkring mig."

Min första tanke är: vad värdefullt ändå att du ser alla de där sakerna som finns omkring dig. Du sörjer inte förlusten av en "god" vän, du längtar efter att göra de här sakerna som ger dig så mycket! Och sen tänker jag att allt det där blir ju så mycket bättre och tydligare utan alkohol. Med alkohol får du ju knappt hälften av upplevelsen!!! Att leka fram toner och plötsligt upptäcka någonting nytt bland dem ger ju ett rus så gott som något! Med ett par glas innanför västen blir det nog inget vidare vällustigt ljud som kommer från strängarna :-)

Kram på dig, du kommer att fixa det här. Efter regn kommer solsken!

Dompa

Det gör mig ont att du har det så jobbigt...ekonomiskiten! Men både Berra och PiL har rätt. På olika vis. Ekonomi är viktigt men att leva över sina tillgångar är sinnessjukdom. Dina grabbar har det bra...en mamma med cash en pappa med en massa kärlek.

Den här månaden när grabbarna är borta; Försök att se det som Rehab...nu kan du verkligen passa på att bli nykter. Att stampa omkring hemma och kanske slita ditt hår. Yla mot månen ;-). Skriv en visa om hur djävla svårt det är att vara nykter.

Lätt för mig att råda...torskade ordentligt i torsdags. Det är inte är fan inte klokt.

Håller om dig fiskarn och släpper ta mig fan inte!!! /R

Dompa

Hoppas du är ute på en lång fisketur. Tjatar lite på dig...men det är ju för att du är viktig för mig. Lämna gärna ett livstecken!!! Kram/Dompius

Tvåbarnspappan

Jag lever, men mår inte alls bra.
Min sjukdom har sänkt mig totalt.
Blir bara tröttare och tröttare,
men kan ändå inte sova.
Kan inte fokusera mina tankar och skriva något
vettigt...Fördelen med att jag blivit sämre....suget efter
alkohol existerar inte.

Hoppas ni har det bra allihop, förlåt för att jag är så
oengagerad, men ni finns i mina trötta tankar.

Kramar TP

Hermine

Hej alla här!
Jag har läst era fina inlägg och vet egentligen inte vad jag ska skriva. Jag förstår att det finns en liten fin grupp hör som stöttar och tröstar om sådant man inte vågar tala om, inte ens med de nära. Jag själv har under de senaste åren druckit vin, som många kvinnor, på kvällarna efter jobbet. Somnat, men vaknat och vara dödstrött med tungt huvud. I helgen tog jag beslutet att inte dricka vin dag före arbetsdag. Inte en droppe. Är i dag inne på tredje dagen och för varje dag utan vin kommer jag att sätta en markering i min kalender. Jag vill att de ska bli många i följd! När till och med min sambo kan ta ett glas vin utan att jag känner mig sugen är jag glad. Nä, jag har inget sug direkt, men jag var egentligen ute efter ruset. För att kunna somna med en snarkare. Nu har vi skilda sovrum sedan ett par månader för att jag ska få lugn och ro. På helgerna sover vi tillsammans. Han är väldigt omtänksam vilket jag är glad för. Kram!

Stigsdotter

Välkommen till oss. Om du vill får du vara med och stötta och trösta! Jag upplever att det är till stor hjälp att skriva och läsa här på forumet, det finns väldigt mycket klokskap och erfarenheter, det är skönt att inte vara ensam om sina problem och tankar.

P.S. Alkohol gör att man snarkar, kanske ska maken också låta bli det där vinglaset ;-)

Stigsdotter

Usch, jag skulle vilja ge dig råd men det är svårt. Det är tufft att inte sova, och man tänker alldeles för mycket på att man inte kan. Och då går det ju verkligen inte. Musik är bra, har du testat med lugn klassisk musik, att bara ligga och försöka flyta in i musiken blir ett slags vila även om du inte somnar. Kanske någon av våra vänner kan tipsa om en lämplig opera? Att leva sig in i en spännande värld kan vara skönt.

Varma kramar, hoppas du repar dig snart.

Dompa

Shit vad varningar det var för att logga in här då :(. Men jag chansar. Hörru TP. Kom igen! Jag vet att det är tufft med din sjukdom och jag vet att det är tufft att hålla sig motiverad nu när grabbarna är overseas. Men kom igen. Ta denna månad som en chans till återhämtning. När grabbarna kommer tillbaka ska de mötas av en farsa som börjar bli lite säkrare i sin nykterhet.

Önskar så jag kunde bjuda ner dig hit. Men det är ju inte mitt att bjuda till utan lilla farmors. Stackars kvinna. Hon är änka sedan tusen år tillbaka. Van att rå sig (och granngubben, den bocken ;-)) själv. Nu har hon huset fullt av bambini...mig inberäknad.

Så för att ge henne en break tog jag ongar med mig och bilade runt några dygn. Nu har de stackars små liven fått sig en kulturchock. Kyrkor och historia. Farsan består inte bara av procent.
Men nu blir det badliv igen. Det är vackert här mitt i natten. Så stjärnklart och det luktar så gott. Syrsorna är igång som tokiga. Sitter här i farmors trädgård med hemlagad citronsaft och njuter.

Hade jag njutit mer med hemgjort vin? Nej...just i natt behövs inte vinet. Jag är nöjd. Jag är förnöjd. Önskar du kunde känna detsamma. Hoppas det har lättat lite. Var bara rädd om dig. Varje dag ska du tänka så; Idag ska jag bara göra gott för TP. Gott är att fiska, hänga på bryggan, hänga i mattan. Solen...den gör dig också gott.

Att inte kunna sova på natten är ingen katastrof så länge man inte jobbar. Gå ut i den ljusa svenska sommarnatten och djupandas. Ta hunden med dig ut i skogen. Rör dig sakta, sakta i din takt. Så tror jag att man bygger en stark TP.

Du vet att jag finns här för dig...förmodligen för resten av våra liv. Häng i brorsan...du och jag...och våra fantastiska kollektiva damer. Vi fixar detta. Jag tror det...även om jag nyligen snubblade. Nu ska jag sova...även här finns en hängmatta så givetvis sover jag utomhus. Pröva detsamma om vädret tillåter.

Kramar från din tilltufsade broder R!

Nynykter

Jag hoppas att du mår bättre snart. Tänk på att det inte bara är för pojkarnas skull du ska bli nykter. Det är för din egen skull. Du är inte bara pappa, du är TP också :-). Du är värd ett gott och nyktert liv. Storebror skriver mycket klokt, ta det till dig !

Jag och familjen är med min gamle far på hans sommarställe. Han har en demenssjukdom och glömmer både det ena och det andra. En positiv sida är att han helt verkar ha glömt av det här med alkohol. När vi ska äta frågar han gentilt vad herrskapet önskar dricka till maten (vilket så sent som förra året hade inneburit vin åt de vuxna) och sen serverar han mineralvatten :-)
Puss och kram!

Nynykter

Tvåbarnspappan

Nu är jag här igen!
Jag har haft en rejäl svacka, mår fortfarande inte så
bra. Men har bestämt mig för att vara nykter idag!

Jag tog två groggar för ett par veckor sedan. Hällde
ut resten. Det varken smakade eller gjorde gott!
Men skam den som ger sig...köpte en ny flaska i helgen....som jag öppnade igår och hällde ut,
utan att dricka en droppe av den. Är ju tur att jag
fortfarande hjälper staten.....

Ska försöka ta mig i kragen och ta dessa veckor
som barnen är borta och göra som ni mina fina
vänner säger...att vårda mig själv!

Vill så gärna lyckas att vända mitt liv, men det är en
kamp.

Jag trodde att jag vid 40-års ålder skulle ha alla
bitar på plats. Men jag har nog aldrig varit så
vilsen som jag är just nu!

Samtidigt som jag kämpar med mitt
alkoholberoende så kämpar jag även
med ett läkemedelsberoende (av läkare
föreskriven medicin) och en sjukdom
som slagit ut hela kroppen.

Vill ta kontroll över mitt liv, och vara den jag är
utan något som påverkar min kropp!
Kanske kommer det en dag då jag får känna
mig lycklig!

Ska försöka att hänga kvar här nu...behöver er!

Kramar TP

kalla

Många kamper på en gång, men du fixar det här. Ta din tid nu när killarna är på semester, vila och lägg upp en strategi mot drakar och spöket. Vi tror på dig//Kram Kalla

Dompa

Snabbvisit. Vill inte hänga här...men samtidigt vill jag ju veta hur min käre bror mår? Stark är du, som en uroxe...du hällde ut! Fatta det själv...du köpte dig en dyr flaska och hällde ut den! Bra jobbat TP! Jag tror att det är mycket viktigt att vi alla loggar in här ibland...trots att det är stiltje här under semestrarna. Det är väl nu som många har det svårast och faller igenom. Tänk dig vilken fart det blir här i höst. Tänker jag krasst? Yep ;-)

Härligt att din kvinna återvänt från urskogen...eller var hon nu var utan el. Ta vara på varandra och håll koll på min raring Stigsdotter...

Jag saknar er alla som fan! Nu styr du upp det här TP. Tittar in om några dygn och då vill jag se en rapport om ngt bra för TP som du har pysslat med. Även om det bara är lite bryggsittning. Tänker mkt på dig. Det är ett helvete att du ska behöva dras med både din sjukdom och alkoholen. Men du KOMMER att fixa det. Tro mig...tid och egenkärlek.

Släpper inte taget. /R

Dompa

Vad du inte visste om brorsan din är att han är en åsna. Eller det visste du...men kanske inte att vi åsnor är sega rackare. Så nu är jag här igen. Hur mår du brorsan? Skulle kontakta dig på fejjan...men lösenordet är borta. Ligger i en pärm i byhåla...det tragiska med att vara "smart". Ska be svägerskan/blom-och-postvakten kolla upp det.

Mitt liv rullar på. Mycket strandliv och mycket städning. Passar på att städa hos farmor. Hon är inte direkt purung så lite tacky är det i hörnen. Hemtjänst vill hon inte ha...behöver det ju inte. Maten är superb men rent är det inte enligt svenska mått.

Hur har du det? Har du skurat sönder kåken? Eller är du trött? Fan TP...ta tag i livet. Ingen annan kan göra det åt dig. Checka in och bekräfta att du är någorlunda ok. Jag saknar dig!!! Yep! /R

Stigsdotter

Självklart kommer du att greja det här även om det känns för hemskt nu, du har många jobbiga saker på gång samtidigt. Men oj vad härligt att du hällde ut skräpet - du ser, du är starkare än du tror!!

Om du vill kan du väl dela med dig lite av vad det är för sjukdom och eländig medicin som du drabbats av? Kanske det finns någon här som har liknande erfarenheter som kan dela med sig av bra tips!

Varma kramar från mig, se nu till att sköta om dig själv och att varje dag göra minst 3 saker som gör att du mår bra, sitt på bryggan, läs en dikt, ät en chokladbit, sätt dig på marken och studera en myrgång - vad som helst, litet eller stort som gör dig glad!

Och, när jag nu ändå har börjat ta till mig det här med AA vill jag dela med mig av Sinnesrobönen, den förkortade variant som används inom bl.a. AA:

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

Man ska inte låta sig skrämmas av "gud", "gud" kan helt enkelt vara liktydigt med vad som helst som är en "högre" kraft utanför det egna jaget (den sistnämnda som uppenbarligen för många av oss inte räcker till alls ;)