av Sommar12

Trodde att jag hade allt under kontroll, att jag kunde dricka lagom.....
Dumt av mig, det kan jag ju inte....
Sabbade allt redan dag ett av semestern utomlands.
Idag tar jag steget mot ett liv utan vin.

MissH
mån, 2012-07-02 - 19:17

Du har väl inte sabbat allt heller, du snubblade och föll och nu reser du dig upp igen och traskar vidare, något visare än sist ;-) Välkommen tillbaka förresten! Vill du får du gärna berätta hur du tänkte, är nämligen livrädd att jag ska lyckas övertala mig själv en vacker dag (även om jag känner mig säker nu).

Kramar

Sommar12
mån, 2012-07-02 - 22:30

Steg ett taget, annorlunda semesterdag utan A. Ser fram emot att sova, allt tungt idag, kan inte andas... Skam!

Stigsdotter
mån, 2012-07-02 - 22:50

Håller med MissH, skriv gärna och berätta vad som hände hur du tänkte (OM du tänkte). Det hjälper att sätta tankar och agerande på pränt!

Skickar styrkekramar!

Sommar12
tis, 2012-07-03 - 08:52

Eftersom jag ar utomlands har jag ett konstigt tangentbord sa det kan bli lite svart att lasa. Men tror att jag behover skriva mycket under den har tiden. Har hyrt ett fint litet hus i solen, pool till barnen och stranden en promenad bort. Sa allt borde ju vara toppen, men eftersom jag drack for mycket forsta kvallen, hade angest igar och bestamde mig for att inte dricka resten av tiden har nere sa blir det lite annat fokus pa det hela. Ja, hur tankte jag... Det hade ju gatt bra pa midsommar sa jag inbillade mig att det skulle det gora pa semestern oxa. Sa till min sambo att vi kan val bara latsas att jag ar som vanligt som jag va forut innan A tog mig och jag trodde pa fullt allvar att det skulle ga. Det ar val sa det ar nar A kapar hjarnen pa en. Det borjade med rosevin till lunchen vilket jag tyckte va trevligt och normalt, men sedan fortsatte det med ol under eftermiddagen, mer vin fore middagen och pa restaurangen drink fore maten och mycket vin till maten och nar vi skulle ga hem hade jag bestallt mer vin. Da blev min sambo arg och vi gick hem. Det sista ar suddigt, men vaknade med huvudvark och visste att nu hade jag gjort det igen. Det var sa jag tankte, men fran det att jag tog det dar glaset rosevin till lunch tankte jag ingenting, utan det var den andra jag som bara jagade nasta glas och nasta och nasta. I morse nar jag vaknade tankte jag bara, ja det ar sa att jag ar allergisk mot A och har inget val. Det svara ar att inse det nar jag aldrig dricker pa vardagar, da inbillar jag ju mig att jag inte ar alkoholist for det. Men jag kanske inte ar alkoholist med ett starkt beroende utan en person som inte kan dricka normalt. Jobbiga ord att skriva. Detta blev valdigt langt, men det var sa skont att sitta har ensam, barnen och mannen sover daruppe och utanfor fonstret kvittrar faglar och solen strilar genom bouganvillan. Att det ska vara sa svart att njuta av detta utan A.....

Turbon
tis, 2012-07-03 - 08:59

Så trillade jag dit igen. Allt är bara mörker för tillfället.

MissH
tors, 2012-07-05 - 21:11

Det där är jättesvårt att inse, att man är alkoholist även om man inte har ett starkt fysiskt beroende. Eller är man det? Spelar det någon roll vad man kallar det, när man lik förbannat inte kan dricka normalt när man väl dricker? När man bara jagar nästa glas som om man inte har någon botten? Jag får också infall ibland och tänker att jag kanske överdriver, men innerst inne vet jag ju att jag inte kan hantera alkohol på ett sätt som inte ställer till mitt liv. Ibland känns det för jäkligt, men för det mesta känner jag mig trygg i mitt beslut, och det blir bättre och bättre.

Döm inte dig själv för hårt, ibland behöver man bevisa samma sak för sig själv flera gånger innan det går in på riktigt. Det är okej att göra misstag, nu vet du ju att det inte går. Tycker du ska njuta av din semester, låter som om du är på ett härligt ställe! Sänder en styrkekram, du fixar det här!

Sommar12
sön, 2012-07-08 - 15:59

Gick omkring i solen och led och tyckte synd om mig själv. Tittade på alla andra som satt med en öl eller ett glas vin framför sig (vilket är väldigt många i det här landet). Seda tyckte jag att det var så tråkigt så jag tyckte att jag kunde dricka vin på kvällen. Inga skandaler och mannen inte arg, men vaknade ändå med ångest och huvudvärk . Nu har huvudvärken släppt och ångesten bytts ut mot en känsla av glädje och frihet! Känner mig glad när jag sitter på uteserveringen med mineralvatten! Jag väljer bort A, jag är allergisk, så är det bara! Ska göra allt för att slippa må dåligt .

Hermine
sön, 2012-07-08 - 16:33

...det avgörande steget mot ett fräschare liv. Att läsa det ni andra skriver här ger mig styrkan att kliva ut ur träsket och i stället leva sunt. Jag har väl egentligen inga stora problem, har jag intalat mig, men jag inser att det inte är bra att dricka en till två flaskor vin varje dag. Nu är det slut med det för min del! Att vakna så gott som varje morgon med tungt huvud är inget liv. Hur blev det så här? Min sambo är omtänksam men vi måste bryta ovanan att han serverar mig ett glas vin varje kväll när jag kommer hem från jobbet. Då pratar vi om dagen innan vi lagar mat. Denna ovana ska jag bryta nu och det gagnar oss båda. Motion kommer att vara prio ett nu. Sommar12: Så fint att läsa det du skriver. Frihetskänslan och glädjen kommer jag att bära med mig. Kram!

Sommar12
tors, 2012-07-12 - 14:38

Varför är det så svårt för mig att stå emot mig själv? Hade några riktigt härliga dagar utan A och tyckte det gick bra. Sedan så trodde jag att det här går ju så bra utan så jag kan ju ta ett glas vin till maten bara för att det är så gott. Lyckades hålla mig den kvällen och hade väl antagligen då lurat mig själv att jag klarade detta. Men så dumt, tog en öl i går eftermiddags och det var som att slå på en knapp, började i hjärnan tänka på vin, vin, vin. Eftersom vi är utomlands behövs ju inget bolag utan jag la vin och öl i korgen på Supermarketen. Kunde sedan inte sluta. Det värsta jag någonsin gjort gjorde jag igår, när mannen var ute med ungarna halsade jag ur en konjak som stod i barskåpet på huset vi hyrt!! Skäms så. Det var som att ruset inte räckte och jag ville inte att det skulle synas att jag tömt vinflaskan. Hemska människa. Hur fungerar hjärnan egentligen? Varför gör jag så här? Hur gör ni andra när tanken kommer att jag vill ha en öl, då ska jag ju få det , den här gången går det bra, det känner jag? Hur ska jag göra? Hur ska jag tänka? Jag vet ju att jag aldrig är nöjd med en öl?? Nu är det två dagar kvar av semestern och jag har köpt ett fint armband idag som jag tänker ska va mitt "nykter armband" att titta på innan jag fattar fler felaktiga beslut. Känner mig ändå glad och hoppfull för de allra flesta dagarna har varit nyktra och de sista två ska absolut vara det!!!

Sommar12
fre, 2012-07-13 - 10:57

Sitter ensam på ett cafe sista dagen på senestern. Vilken resa det varit för mig, så mycke känslor. Men jag känner mig glad och vill vara snäll mot mig själv. Har aldrig varit snäll mot mig själv, men nu vill jag det. Har accepterat att det här kommer ta tid och att jag kommer göra fel och att jag då ska resa mig upp och gå vidare, ett steg i taget. Har druckit 4 kvällar av 14 här i solen så det får jag ju ändå känna mig nöjd med. Och viktigast av allt jag har bevisat för mug själv att det går alldeles utmärkt att äta lunch på strandserveringen utan öl och att man kan ta en drink på strandpromenaden utan A i den. Och man kan sitta på altanen och läsa utan ett glas vin!!! Detta trodde jag för några veckor sedan var omöjligt, men trots mina misslyckanden har jag bevisat för mig själv att det går, och det känner jag mig så glad för!! Kram till alla er här som hjälper mig med detta!

Hermine
sön, 2012-07-15 - 16:29

Så klart att vi finns här för att stötta varandra. Du har gjort ett strålande jobb de 14 dagarna i solen! Visst känns det skönt att ta kontrollen.

Vi hjälps åt.

Sommar12
sön, 2012-07-15 - 21:58

Så skönt att komma hem igen. Blev bjuden på vin hos några vänner och kunde inte säga nej och kunde inte heller hålla mig till några glas vin utan drack jättemycket. Vi umgås bara med dem när det dricks och jag tycker inte egentligen att det är kul, utan är nog mest där för att jag inte kan säga ifrån och för att jag vet att vinet flödar. Jag blir så imponerad av er som bara slutat helt tvärt och undrar hur ni klarar det och vad ni säger till alla? Just i det här fallet är det jättesvårt att säga ifrån och jag vill liksom inte säga att jag har ett uppehåll. Jag inser att det är svårt att ändra på ett invant beteende. Men trots gårdagens miss så ser jag framåt. Är hemma sjäv med barnen några veckor nu och förut hade jag fixat goda middagar och druckit vin hela eftermiddagen/kvällen, men så blir det inte den här sommaren. Det känns skönt att redan nu bestämma att så ska det vara!

Sommar12
tis, 2012-07-17 - 12:05

Sa en massa saker som jag inte minns.... Varför just jag? Varför kan inte jag sluta när jag börjar? Ledsen.

Adde
tis, 2012-07-17 - 16:46

ju vara så att du har beroendesjukdomen och inte kan säga nej när du väl tagit första glaset ?

Sommar12
tis, 2012-07-17 - 17:55

har nog innerst inne vetat det länge, jag minns för några år sedan utomlands hur jag kände att ett monster kom så fort jag tog en öl till lunchen. Beställde in en till, och hade sedan bråttom till rummet där jag kunde ta med mig en öl ut till solstolen. Sedan dusch, några glas vin och middag med mer vin och sedan en konjak på altanen före läggdags.Vet att jag pratade med min sambo om monstret som slukar mig, men han förstod inte. Det är samma monster som gör att jag trycket i mig flera liter glass om jag inte dricker, för något måste monstret ha. Det gör så ont att inse att jag har problem. har haft svårt att accetera mina depressioner och att jag ätit SSRI preparat länge. Tror inte det handlar om alkoholen utan kanske att erkänna att jag inte är normal, perfekt och klarar att hantera detta. Man tycker ju att jag borde inse detta när jag nästan varje gång jag dricker får en minneslucka. Trist och jobbigt, känner att all min energi går åt till detta just nu. Mannen jobbar och jag är hemma i två veckor med ungarna och orkar/vill inte göra något med dom, vilket i sin tur ger dåligt samvete och så går det runt runt runt...

MissH
tis, 2012-07-17 - 20:24

Du ÄR normal, du är bara inte som du tror att alla andra är. Och du är alldeles perfekt i dig själv. Gå inte på alla Facebook-ideal som folk försöker skryta med, ingen lever så på riktigt. Tänk på att de som har svårast att leva med våra sämre sidor är oftast vi själva... Vet ju inte varför du äter anti-depp men jag vet många "normala" som gjort det. Jag också.