I förra veckan ringde soc sambon för att han dotter lagt orosanmälan på honom pga drickat.. jag har varit för feg pga konsekvenserna som
Komma skall… jag har dock vetat om, inte sagt nåt men nu kommer ju det upp till ytan. Sambon känner sig kränkt, känner sig anklagad, känner att de han har som närmast har ”förrått honom”… han har druckit varje dag i de år vi träffats snart 4..egenföretagare och kan bestämma tider själv vilket blir ibland, inget jobb eller jobba endast eftermiddagen…idag är 4:e nyktra dagen, aggressionen kommer, och det är jag som får ta den…är han i förnekelse? Eller är det en annan som förstorar upp? Han säger att han inte behöver dricka, men ändå har han alltid druckit för han vill ”slappna av”..
I vilka olika steg tar dessa förnekelserna? Ska jag stå ut med att han just nu är arg på mig? En psykolog skulle ringa honom och prata, jag antar att han måste gå behandling pga att barnen sagt att han dricker.. kan han neka?

Bra med orosanmälan! Så starkt gjort. Soc kan ställa krav på föräldrar och om man inte deltar kan lämpligheten ytterligare ifrågasättas.

Men nej du ska inte acceptera att vara ”slagpåse” för hans fel och ilska över att bli avslöjad o konfronterad.
Egoismen i att som förälder tänka på sig själv istället för barnet, visar han tydligt. Inte bra alls..

Vill du fortsätta leva med honom eller hur går dina tankar? Barnens uppväxt o trygghet fri från missbruk i det egna hemmet är inget att diskutera särskilt som de är i beroendeställning, det är ett måste, men DU är också viktig!!!