av diris

diris
ons, 2026-02-11 - 17:27

I förra veckan ringde soc sambon för att han dotter lagt orosanmälan på honom pga drickat.. jag har varit för feg pga konsekvenserna som
Komma skall… jag har dock vetat om, inte sagt nåt men nu kommer ju det upp till ytan. Sambon känner sig kränkt, känner sig anklagad, känner att de han har som närmast har ”förrått honom”… han har druckit varje dag i de år vi träffats snart 4..egenföretagare och kan bestämma tider själv vilket blir ibland, inget jobb eller jobba endast eftermiddagen…idag är 4:e nyktra dagen, aggressionen kommer, och det är jag som får ta den…är han i förnekelse? Eller är det en annan som förstorar upp? Han säger att han inte behöver dricka, men ändå har han alltid druckit för han vill ”slappna av”..
I vilka olika steg tar dessa förnekelserna? Ska jag stå ut med att han just nu är arg på mig? En psykolog skulle ringa honom och prata, jag antar att han måste gå behandling pga att barnen sagt att han dricker.. kan han neka?

Rike
ons, 2026-02-11 - 18:57

Bra med orosanmälan! Så starkt gjort. Soc kan ställa krav på föräldrar och om man inte deltar kan lämpligheten ytterligare ifrågasättas.

Men nej du ska inte acceptera att vara ”slagpåse” för hans fel och ilska över att bli avslöjad o konfronterad.
Egoismen i att som förälder tänka på sig själv istället för barnet, visar han tydligt. Inte bra alls..

Vill du fortsätta leva med honom eller hur går dina tankar? Barnens uppväxt o trygghet fri från missbruk i det egna hemmet är inget att diskutera särskilt som de är i beroendeställning, det är ett måste, men DU är också viktig!!!

Åsa M
sön, 2026-02-15 - 21:53

Ilskan är också ett tecken på något. Det är mycket skam i den här sjukdomen. Klart han vet att han dricker för mycket och ofta. Klart det hade varit lättare för honom om alla spelade med.

Bra gjort av dottern att anmäla. Nu är det upp till honom att se sig själv i spegeln och förstå vad han själv behöver göra för att behålla sin familj och sin relation.

diris
sön, 2026-02-15 - 22:12

En veckas nykterhet idag…under de 4 år vi varit ett par har han aldrig varit utan alkohol så här länge… fortfarande lägger han över mycket på mig…att han ” inte får göra som han vill i sitt eget hem”, att han inte känner av abstinens eller sug…att han är sur för han ska ju få dricka öl/vin om han tycker det är gott…
Jag går och velar om jag orkar stanna kvar om det är denna personen han blir utan alkohol…
Jag ska prata med soc imorgon…
Jag vill att han ska in på behandling, eda sättet tror ja att få bukt med hans självcentrering och ego som just nu är mycket stort…alla är ju ute efter honom, och elaka samt dömande…

gaef
sön, 2026-02-15 - 23:23

@diris Det är HAN och enbart HAN som kan ta ansvar för hur han vill ha /leva sitt liv.
Har gått igenom två förhållanden som medberoende. Vi-oftast kvinnor-täcker upp fasaden, vi tar skit, lappar o lagar o tassar på tå för vredesutbrotten. Stanna inte för er ert barns skull-snälla🙏🏻 Sök stödjande samtal på beroendemottagningen för de hjälper oss som försöker leva ett liv med dessa män För ditt barns skull ❣️

gaef
sön, 2026-02-15 - 23:33

@diris Fantastiskt gjort av din dotter! Barn kan vara hjärntvätts liknande lojala, obeslutsamma att
”gola” och inte minst leva i villfarelsen att en dysfunktionell förälder är normalläge, ”man vet ju inget annat”.
Önskar er ALL framgång i er väg framåt och ”ura” hans livsval.