Idag har jag varit nykter i precis en månad, har varit delaktig i andras trådar men tänkte att nu är det dags att jag startar min egen tråd. En hjälp för mig för att fortsätta hålla mig nykter.
Ni som varit här ett tag har följt min resa i andras trådar, men tänkte presentera mig lite mera nu.

Jag startade alkoholdebuten vid 17 års ålder och föll direkt, eftersom jag alltid varit tyst och blyg fann jag ett medel som gjorde att jag vågade prata och ta kontakt med folk. Har sedan dess druckit och jag är ca 45 idag. Både min mamma och pappa dricker för mycket även min mormor och morfar hade problem med spriten så jag har det i generna. Jag har alltid haft en tendens att dricka för mycket, men så mycket som jag druckit de senaste 10 åren har det aldrig varit och ffa det sista året. Jag har en man och 2 barn som har reagerat ordentligt på mitt drickande de sista åren, min make har nästan blivit nykterist i ett försök att begränsa mig men det har bara gjort att jag druckit mera.

Jag har gjort några försök att sluta tidigare, höll upp i ett år för 8 år sedan och i 3 månader i våras men har efter det druckit mer än någonsin, låg på ca 2 vinflaskor per kväll sista halvåret. Minnesluckor är vardag för mig, har alltid minnesluckor efter att jag druckit, vill aldrig prata om gårdagen eftersom jag inte minns ngt, hur många gånger jag gjort bort mig vill jag inte ens tänka på, sista tiden så klunkade jag även ur spritflaskorna innan jag borstade tänderna för kvällen, för att få i mig så mkt som möjligt.

Tanken att jag är alkoholist och att jag borde sluta helt, har väckts sista månaderna, och inom mig tog jag ett beslut att sluta 1 januari, pratade mkt med maken om detta och var orolig att han skulle tycka att det var tråkigt att missa myskvällarna med vin, men enligt honom var det länge sedan han tyckte det var mysigt med vin eftersom jag alltid blir stupfull, har läst det i anhörighetstrådarna också att fler tycker så men den tanken slog mig aldrig tidigare.

Denna månad har gått relativt lätt, visst var det tufft i början men jag trodde nog att det skulle vara svårare, har läst varje dag här på forumet, ffa för att inte glömma vem jag är, pratar även med barnen om detta och de är jätteglada att jag lyckats hålla mig så här långt och tycker att jag är jätteduktig. Har även en dialog med maken hela tiden som stöttar väldigt, har berättat för några vänner som reagerat lite olika, de som inte har problem tycker att det är jättebra, medans de som också dricker för mycket tycker att jag överdriver när jag säger att jag är alkoholist.

Trodde att jag skulle bli pigg och alert när jag slutade, för det har jag blivit de andra 2 gångerna, men inte denna gång, nu är jag otroligt trött och seg, är hemma från jobbet denna vecka eftersom jag känner att jag inte orkar gå till jobbet, vill bara sova och tillåter mig det eftersom min nykterhet är viktigast just nu. Har hört från flera av er att det tillhör processen, men det känns ffa svårt att ta, det är som att belöningen uteblir.

Har läst mycket även på anhörigsidorna, vilket jag inte gjort tidigare, har varit med sedan 2009 men var då inte redo att inse att jag var alkoholist. Det har fått mig att förstå min familj mycket bättre och hur de har varit för dem att leva med en alkoholist som fram till nu inte fattat att hon är det. Har otroligt dåligt samvete över hur jag struntat i barnens känslor och fast de har bedjat att jag ska sluta så har jag tyckt att de bara överdriver. Har äntligen insett att det enda jag kan göra för att gottgöra dem är att hålla mig nykter framöver.

Ser framåt, nu är första månaden avklarad, och det har varit otroligt skönt att vakna utan att känna sig bakfull, inte behöva ha ångest över gårdagen, veta vad jag sagt och gjort och kunna se alla i ögonen utan att skämmas.

Jag tar en dag i taget, idag ska jag vara nykter oavsett vad som händer.

Kram på er alla som stöttat mig så här långt!!

Stigsdotter

...livet är ju inte en enda rak linje utan toppar och dalar. Jag känner igen den där sorgen och vemodet. Det är nog lite som att skiljas från en kär vän, man kommer ihåg det som var bra och sörjer över att man inte kan träffas igen, över att man inte kan umgås normalt - aldrig mer. Det är OK att känna så men också viktigt att vara medveten om att det är en fas, en period man skall igenom. Du kommer inte att känna såhär alltid! Gå tillbaka och läs några av dina positiva inlägg!

En dag i taget är bra. Många kramar från mig!

Maria42

Jag försöker läsa mina gamla positiva inlägg men det känns som ngn annan har skrivit dem, jag känner bara BLÄÄÄÄ på allt just nu.
Har även huvudvärk och det får jag alltid när jag är bakis, nu får jag det fast jag är nykter.
Ska sova nu, hoppas verkligen det börjar kännas lättare imorgon. Kram

Stigsdotter

...har jag hamnat lite i nu också. Det är ju så ibland. Slipper i alla fall huvudvärken som jag drogs med nästan hela förra veckan. Undras om det är något med lågtrycken som far runt!

Ska också sova strax, god natt!

MissH

Jag kände precis samma för några veckor sen, var på weekend-resa på en ö med pojkvännens kollegor, alla drack på kvällen och jag kände mig utanför. Blev lite småtjurig och kände mig ensammast i världen. Men den känslan gick över efter några dagar. Tror vi måste gå igenom dessa sorgeperioder då och då och se att det går att komma ur dom. Och jag tror faktiskt inte att jag hade känt mig mer delaktig även om jag druckit, men det är lätt att tänka så när det är alkoholen som skiljer en från andra. För mig hjälpte det att tänka precis som du, en dag i taget. Hade glömt det för en stund och började se för långt framåt. Låt dig själv ha din blähperiod, det blir bättre. Du är jätteduktig!

Maria42

Visst är det trist när man blir utanför, på detta halvår har jag varit på några fester och det är likadant varje gång, i början när alla är nyktra är allt som vanligt men ju mer folk får i sig desto mer undviker de den nyktra. Jag var likadan när jag drack, det är jobbigt att prata med ngn som är nykter när man själv börjar känna sig blarig.
Om jag nu inte helt ska byta umgänge vilket inte är det lättaste så är det så här det kommer vara framöver, och jag kommer stanna hemma mer och mer.
Den insikten känns inte spec kul. Känns ffa BLÄ!!
Kram!!

Maria42

Och ser att vi är många som förundras hur alkoholen fått så stort fäste i vår kultur. Har fått så många frågor om hur många paraplydrinkar jag drack på kryssningen och så många förvånande miner när jag svarat "inga".
Är dricka det enda man gör på en kryssning?, har ju känt mig så Bläig sista veckan men det känns bättre när jag ser att jag inte är ensam i dessa funderingar. Hur har det blivit normalt att dricka? Och onormalt att inte dricka.
Det är fredagskväll och för mig har det blivit normalt att jag är nykter, tänker inte på det alls när jag är hemma med min familj, här är vi nyktra, det är normalt.
Det är när jag umgås med andra som jag känner mig onormal fast jag är ju normal. Ngn som fattar vad jag menar?
Ska enda sättet att få känna sig normal vara att alltid bara umgås med familjen? Så fort man ska umgås med ngn annan eller göra ngt med jobbet så ska alltid alkohol finnas med i ngn form, är inte det konstigt?
Kanske lite snurrigt, trött och så rejäl 6-månaders kris tror jag, jag väljer då att fortsätta vara "onormal" för jag trivs att vara nykter.
Kram!

Ja visst är det konstigt att det där glaset (med alkoholhaltigt innehåll) blivit en så nödvändig del i den mänskliga samvaron. Vi vet att bland ungdomar är det vanligt att det skapas helt felaktiga bilder exempelvis om sex och droger som "alla" tror på - man tror att alla andra gör och så måste man själv fast man kanske inte vill... Och genom att överdriva/ljuga om sina "häftiga" upplevelser vidmakthålls och förstärks den felaktiga bilden.

Vi vuxna är ju inte ett dugg bättre, vi skapar bilden av sköna eftermiddagar med svala drinkar och mysiga middagar-med fina-viner... Facebook bidrar starkt till att upprätthålla bilden. Och jadå, jag har skrivit många statusuppdateringar där lammsteken är i ugnen och Amaronen uppkorkad och vännerna gillade och delgav sina middagar och passande vin...

För ett tag sen slutade jag konskvent slutade gilla alkoholintag på fb - en liten men tydlig handling. Jag "såg" plötsligt mängden av kvinnor 25-40 årsåldern (med småbarn) som belöndade sig och uppmuntrade varandra att ta en drink/en cider/ett glas vin för att man städat eller tvättat...

Ibland skulle jag verkligen önska att "alla" läste här för att få en motbild.

Heja er alla som ser sanningen i vitögat och stöttar varann! / mt

Stigsdotter

Du/vi är normal fast du är onormal, jämfört med alla andra som egentligen är onormala eftersom det är du som är normal. För, hur normalt är det EGENTLIGEN att hälla i sig ett gift som förstör kropp, själ, relationer, familjer, karriärer mm mm?

Håller med MT om att ogilla alkoholbilder på FB. Jag ser också mer och mer nu, reagerar mer över detta alkoholbelönande.

Dompa

Ja du Maria! I fredags när jag umgicks på det normala sättet med folk....då var jag nog en vacker syn. Gapig, överego, luktade som den alkie jag är. Tjatade...berättade långa haranger för folk som ingen orkade höra på eftersom hela sällskapet var mer intresserade av nästa glas. Sen skulle det dansas. Jo, jo en 43-årig snubbe på ett diskotekgolv. Var säkert jättefint ;-). Rökte även lite cigg...en ovana jag hade i tjugoårsåldern. Feströka! Får en att må ännu sämre nästa dag. Stötte även på kvinnor. Efter 15 år med samma tjej var jag väl värd det? Undrar vad jag hade gjort om ngn nappat? Tagit med henne ner till stranden som den gentleman jag var?

Förstår att du/jag/vi alla blir livströtta ibland. Man ser på reklamen/filmer/tv/fejjan hur "mysigt" det är med en drink i den vita bostaden med örtkryddorna i fönstret. Jo,jo. Mysigt är ngt helt annat. Vi får bara lista ut exakt vad vårat mys är.
Tror dock inte du behöver sitta hemma. Ut i världen och upplev den nykter. Kanske blir det nya vänner...kanske upptäcker du en alldeles speciell vän? Den bästa? Maria på nykter kaluv?

Jag säger det Maria! Försök att förbli onormal!!!
Kramar/R

Maria42

Man blir faktiskt lite avskräckt och suget ger starkt med sig efter din målande beskrivning av fredagskvällen.
Hur vi blir, jag blir också gapig, högljudd, ska vara med i varje diskussion fast jag är för full för att begripa vad de talar om. Jag blir även discoqueen och så blir jag så förbannat snygg!!
Nej, fy för det. Du har rätt, Vi får hitta vårat eget mys för det som alkoholen gör med oss är inte mysigt det är bara att inse.
Kram

Dompa

Läste i en annan tråd att du var mer eller mindre ok igen. Att livet kändes lättare. Hoppas det stämmer och att du har det bra. Men jag saknar din "röst" här Bella. Hur är det? Låt oss veta. Själv är jag magsjuk idag...inte pga. bakfylla men kanske är inte lilla farmors kök det mest hygieniska. "Bäst före datum" Vad är det? Kram/R

Maria42

Vad kul med flytten till Italien! Det är min dröm också att flytta till ett medelhavsland.
Trist bara med magsjuka, mat och värme är ingen bra kombo. Jo, det känns lättare men jobbigt att umgås med folk. Vi var bortbjudna i lördags, ville inte gå men kunde inte säga nej, gick dock vid 12 när alla började bli lite väl påverkade. Är bortbjuden på lördag igen och jag har ingen lust. Vi har bara vänner som dricker och nu är det inte kul. Jag vill bara vara hemma med familjen och ta det lugnt.
Har faktiskt börjat säga till folk på fester att jag dricker för mkt och att det är därför jag avstår. Det blir mkt frågor men ingen som trugar. Det gör mig inget att berätta det, men på jobbet säger jag inget om det.
Ser fram mot semester om en vecka, då blir det London med familjen, har aldrig varit där.
Sköt om dig, Kram!

kalla

Kan bara hålla med dig om att man inte gillar fester, men det kommer säkert att ändra sig med tiden. Vi skickar frågan vidare till vise Adde, kommer vi alltid att vara tråkmostrar nu:D? Visst är det skönt att kunna säga att man druckit för mycket och de flesta vet ju redan det, men spöket krymper i dagsljus och det är skönt.

Fredagspyssel utan vin är mycket mer effektivt så nu går jag ut i solen igen och njuter//Kram Kalla

som varit på ett AA-konvent och speciellt vid lunch/middagstillfällena kan konstatera att det sitter absolut inga tråkmostrar vid de borden !! Satan vilket hallå det är och kvällsdansen är ett spektakel i sig som slår vilket Stadshotell som helst :-))

Välkomna i galenskapen :-))

kalla

Men Adde hur gjorde ni med era gamla vänner och bekantar? Problemet är ju att man inte vill byta bort sina vänner men man har inte någon större lust att festa med dom. Jag känner mig inte riktigt bekväm ännu på fester, men jag hoppas att det kommer ändra sig ju längre tiden går.

beskriver här så försvann de flesta när jag inte drack längre, jag satt ju nivån så att säga. När jag var nykter fanns ju inte längre nån att hänvisa till enl principen "kan han kan jag".

Det beror mycket på hur sällskapet är om jag känner mig bekväm eller inte, en del måste på nåt helt outgrundligt sätt "skydda" mig mot alkoholen och det så till den milda grad att det blir löjligt. Andra tar mig för precis den jag är och då känns det avkopplat och skönt, idag är jag ju helt mig själv utan några lögner framför mig som en mask.

Efter ett helt liv i dimma tar det ett tag att navigera ut från ovädret och hitta rätt kurs igen men å andra sidan har jag ingen större brådska. Det får ta den tid det tar.

Maria42

För era kloka inlägg, jag tror umgänget vi har nu kommer försvinna, som jag ser det så har jag inget gemensamt med dem när alkoholen är borta och att umgås utan alkohol finns nog inte i deras världsbild. Maken tycker jag överdriver men han dricker ju vin med dem när vi träffas. Han dricker förresten mer nu på fester än vad han nånsin gjorde när jag också drack!. Tror även jag vet svaret även om jag inte frågat honom rakt ut. Förut kände han sig nog tvungen att hålla sig skärpt eftersom jag drack som jag gjorde, han litade inte alls på mig och var orolig över vad jag kunde hitta på.
Det har ju helt försvunnit nu och därför kan han tillåta sig att dricka mer nu. Eller vad tror ni? Kram

Dompa

London blir bra! Finns mkt att se och göra där. Dessutom ska du ju vara där under OS. Ska du gå ngt på det? Tittade lite på invigningen igår. Stundtals pampigt/massivt. Stundtals tappade de mig helt. Men det vore kul att se 100 meter live och känna publiktrycket på riktigt.

Att maken dricker mer nu...tycks ju hända var och varannan här på forum. Att när de slutar/trappar ner så trappar partnern upp. Jag tror att du kan han lite rätt. Han slappnar av mer nu...men jag tror faktiskt även att de testar; "Menar du allvar med att sluta?". Testet kan vara helt undermedvetet från deras sida...eller ibland bara på rent trots/jävelskap; "Ja, men låt se om du verkligen fixar detta". Hur kan annars förklara den totala glömskan när en partner kanske köper hem vin...för att fira ngt. Trots att man kommit överens. När partnern glömmer?

Vänner ja...alla i min bekantskapskrets dricker också. Men undantag av några barndomsvänner. En vid Riksgränsen och en annan här i Italien. Men hemma i byn/Gävle...ja, då drack alla. När jag blev nykter så blev det en naturlig avtrappning på vänskapen. Men det stör mig inte. Kanske borde det göra det...kanske kommer sorgen en dag. Kanske var de inga riktiga vänner?

Ha det riktigt bra nu Bella på din resa. Varm brittisk öl lär väl knappast locka dig? Eller söt cider, avslagen shandy? Finns mkt snusk man kan få sig serverat om man hamnar på fel ställe...vilket du inte kommer att göra :-)
Ser fram emot ny reserapport!
Kramar till dig /R

Maria42

Min andra semester pågår och dagarna rullar på, vi har gäster hela tiden så det blir mkt matlagning. Längtar nu till lördag då vi åker till London. Känns som jag gått in i ett nytt stadium, jag talar nu rätt öppet med vänner och maken om mitt alkoholproblem och det känns inte jobbigt. Förut kände jag alltid en tagg i hjärtat när maken pratade om det men det har släppt, kan även se att sådana som jag tyckt haft ett "normalt" drickande kanske inte har det, de är rätt fixerade vid A. Känner mig inte alls sugen och har varit på fler fester och gladeligen gått hem vid 12 när jag blivit trött och de andra onyktra. Så skönt att vakna pigg, skulle inte vilja vakna med ångest och skuld/skamkänslor igen.
Santorini är tillbaka igen, det var med henne och Kalla jag slutade 1 januari, så glad att det går bra för er!. Kram!

LIllaMy

Maria,
Så skönt att läsa din senaste kommentar "...kan även se att sådana som jag tyckt haft ett normalt drickande kanske inte har det, de är rätt fixerade vid A".
Sedan jag gick med med mål att helt förändra mitt drickande (vilket jag inte lyckats med till fullo än) har den tanken farit förbi i min hjärna de flesta ggr jag varit bland folk som dricker (dvs nästan precis varje gång jag träffat någon jag känner). Samtidigt har jag tänkt att jag bara är förvirrad och avundsjuk på att de kan dricka och inte jag.
Din reflektion hjälper mig, ger mig stöd i min tanke att jag faktiskt inte har fel, att det är i en alkoholfixerad värld vi lever och att..., kanske, gränsen för vad var och en tål bara är en tidsfråga (men att min gräns är nådd)

Grattis till att taggen har gått över, själv har jag inte ens vågat komma ut ännu och hoppas fortfarande att jag ska kunna hitta "den perfekta kommentaren" till varför jag inte dricker den dagen jag lyckats sluta helt.

Kram!