av Hoppfulla

Hoppfulla
lör, 2026-02-28 - 17:02

Nej nu vill jag inte längre leva på det här sättet. Jag har levt med denna fantastiska man i en evighet men alkoholen har förstört det fina vi hade. Jag har sörjt, bearbetat och haft/har ångest. Det här är inte det liv jag vill leva. Helst av allt skulle jag vilja att han gjorde något hemskt eller fruktansvärt så jag med gott samvete kunde säga att nu är det nog. Jag har nog väntat på det och det kommer aldrig att hända. Han dricker sin öl och det är inte mer med det. Hur säger man att man vill separera till någon som inte alls känner likadant? En som går och tror att jag alltid ska finnas kvar oavsett. Jag vet ärligt talat inte vad man ska säga. Ångesten jag känner nu är obeskrivlig.

has
lör, 2026-02-28 - 21:47

@Hoppfulla den där ångesten är väldigt svår att stå kvar i.

Jag har också tänkt som du, om något ”stort” hade hänt hade det varit lättare att gå tidigare. Nu när jag står utanför kan jag se att mina gränser flyttades lite i taget, och att stora saker redan hade hänt.

Det räcker med att du inte vill mer. Du är i din fulla rätt att fatta ett beslut som blir bra för dig. Att mannen du lever med är alkoholist skulle jag säga redan är något stort och väldigt problematiskt. Men som sagt, man vänjer sig på något konstigt sätt med saker som inte alls är normala.

Jag lämnade två gånger. Båda gångerna har det bara varit pannben och göra som gällt för mig. När första steget tagits har det tack och lov gått fort och nästan mirakulöst löst sig med boende.

Det är så svårt att gå på kort sikt. Men ännu värre att stanna kvar på lång sikt, så har det känts i mig i alla fall.

november25
lör, 2026-02-28 - 22:45

@Hoppfulla Förstår hur du känner! Tycker att du kan lämna med gott samvete. Lågintensiva hemskheter är lika illa som dramatiska, stressystemet är ju igång konstant och man får aldrig vila.

Han kanske är någon helt annanstans i sin värld. Men tror du det kan fungera att lite kort berätta hur det blir för dig och att du helt enkelt inte vill ha det så längre?
Kanske förstår han mer än du tror. Har jag ibland upplevt med min sambo. När han ju överlag upprätthåller en väldigt positiv inställning och försöker skapa den stämningen hemma, känns det ofta konstigt att ta upp saker. Men när jag väl gör det, får jag alltid känslan att han mycket väl förstår att jag har det jobbigt.

Din man behöver ju inte helt förstå ditt beslut heller, utan det är just ditt beslut. Kanske förstår han med tiden, men just nu är det tid att bara lämna oavsett vad han tycker om det.