av Hoppfulla

Hoppfulla
lör, 2026-02-28 - 17:02

Nej nu vill jag inte längre leva på det här sättet. Jag har levt med denna fantastiska man i en evighet men alkoholen har förstört det fina vi hade. Jag har sörjt, bearbetat och haft/har ångest. Det här är inte det liv jag vill leva. Helst av allt skulle jag vilja att han gjorde något hemskt eller fruktansvärt så jag med gott samvete kunde säga att nu är det nog. Jag har nog väntat på det och det kommer aldrig att hända. Han dricker sin öl och det är inte mer med det. Hur säger man att man vill separera till någon som inte alls känner likadant? En som går och tror att jag alltid ska finnas kvar oavsett. Jag vet ärligt talat inte vad man ska säga. Ångesten jag känner nu är obeskrivlig.

has
lör, 2026-02-28 - 21:47

@Hoppfulla den där ångesten är väldigt svår att stå kvar i.

Jag har också tänkt som du, om något ”stort” hade hänt hade det varit lättare att gå tidigare. Nu när jag står utanför kan jag se att mina gränser flyttades lite i taget, och att stora saker redan hade hänt.

Det räcker med att du inte vill mer. Du är i din fulla rätt att fatta ett beslut som blir bra för dig. Att mannen du lever med är alkoholist skulle jag säga redan är något stort och väldigt problematiskt. Men som sagt, man vänjer sig på något konstigt sätt med saker som inte alls är normala.

Jag lämnade två gånger. Båda gångerna har det bara varit pannben och göra som gällt för mig. När första steget tagits har det tack och lov gått fort och nästan mirakulöst löst sig med boende.

Det är så svårt att gå på kort sikt. Men ännu värre att stanna kvar på lång sikt, så har det känts i mig i alla fall.

november25
lör, 2026-02-28 - 22:45

@Hoppfulla Förstår hur du känner! Tycker att du kan lämna med gott samvete. Lågintensiva hemskheter är lika illa som dramatiska, stressystemet är ju igång konstant och man får aldrig vila.

Han kanske är någon helt annanstans i sin värld. Men tror du det kan fungera att lite kort berätta hur det blir för dig och att du helt enkelt inte vill ha det så längre?
Kanske förstår han mer än du tror. Har jag ibland upplevt med min sambo. När han ju överlag upprätthåller en väldigt positiv inställning och försöker skapa den stämningen hemma, känns det ofta konstigt att ta upp saker. Men när jag väl gör det, får jag alltid känslan att han mycket väl förstår att jag har det jobbigt.

Din man behöver ju inte helt förstå ditt beslut heller, utan det är just ditt beslut. Kanske förstår han med tiden, men just nu är det tid att bara lämna oavsett vad han tycker om det.

Hoppfulla
mån, 2026-03-02 - 20:44

@november25 jag hade för mycket ångest för att säga att jag vill skiljas. Jag vågar inte. Tänk om jag begår ett misstag. Vi har hängt ihop i så många år. Det när ju helgerna som jag inte står ut med just nu. Vardagarna är bättre även om jag inte känner så mycket längre. Ångest ångest ångest

november25
mån, 2026-03-02 - 21:39

@Hoppfulla Ja usch ja. Förstår det.
Man går igenom alla olika varianter och scenarier i huvudet och blir alldeles trött 😪

Men om det nu skulle vara ett misstag, kanske ni kunde hitta tillbaka till varandra? Separationer är ju tänkta att vara lite på prov så båda får tänka efter. Under den tiden kan mycket hända.

För min del blir det här nog första hela veckan som jag bor hos mig själv sen vi träffades. Planerar att hälsa på honom/ses vid de tillfällen han inte dricker. Känns sorgligt men känner samtidigt att jag inte orkar vara där och se eländet, så det känns ändå bra på något vis.
Ens ork nöts ner med tiden.

Hoppas du kan finna kraft att göra ett provsteg i någon riktning❤️

november25
lör, 2026-03-07 - 22:14

@Hoppfulla Vad skönt!! ❤️ Vilken lättnad. Håll fast vid att du vill försöka med det här nu🙏
Börja kika på bostäder, ordna med praktiska saker, det kan också vara lite avledande från ångesten.

Hur tog han det? Om det är jobbigt att vara hemma just nu kanske det finns någonstans där du kan få några dagars paus? Det kan också hjälpa till att liksom landa känslomässigt i beslutet.
Heja dig, du är så stark! 💪❤️

Kameleont
sön, 2026-03-08 - 08:01

@Hoppfulla Så starkt av dig!
Låt det landa i dig o i honom. Andas.
Hur var hans reaktion? Respons?

Jag vet hur svårt det är att få ur sig det man vill få sagt. Har också nyligen lyckats få sagt en del till min man. Ett bra samtal.
Lättnad men samtidigt sorg i att se att han nog inte på riktigt inser vad detta handlar om.
Styrkekram till dig!

Kevlarsjäl62
sön, 2026-03-08 - 17:45

@Hoppfulla Var inte rädd 🧡 Hur det än slutar för er, så tror jag inte att en separation gör saken värre, jag tror tvärtom. Det skulle kunna bli ett uppvaknande, det blev det för min man. Tyvärr hade det nog gått för långt och han klarade det inte ändå, men det finns ju flera som lyckats efter att verkligheten knackat på

Kevlarsjäl62
sön, 2026-03-08 - 17:49

@Hoppfulla Vi separerade utan att skiljas, den möjligheten finns ju och min trettioåriga erfarenhet säjer mig att jag var en "möjliggörare". Jag känner mig så säker på att det aldrig är en nackdel att ta avstånd, för din skull, men även för bäraren av beroendet

Hoppfulla
tors, 2026-03-19 - 08:01

@kameleont, @kevlarsjäl62 och @Åsa M tack för att ni skrev. Ja, det är en jobbig tid nu. Förändringen hos min man är total. Paniken ångesten av att förlora det man har gjorde att han insåg vad han gjort. Han har slutat dricka, sökt hjälp och gör allt för att få mig att stanna. Uttrycker att han inte förstår hur han har kunnat göra så här mot oss. Det är fruktansvärt att se någon man älskar må så här och se rädslan i hans ögon. Går vi istället till mig så är jag så jäkla arg!!! Att det skulle behöva gå så långt att jag säger att jag vill skiljas och först då ska han ta tag i det jag har försökt påtala i så många år. Jag har liksom dött känslomässigt bit för bit. Det har gått två veckor på lördag sedan jag sa att jag ville skiljas. Dom två veckorna har varit dom längsta på länge. Mannen gör allt för att visa att han har förändrats och vill ställa allt till rätta. Jag själv pendlar mellan ilska och sorg över alla år som gått. Varför sa jag inte orden tidigare? Kanske hade vi haft lättare att reparera skadorna då. Men jag har försökt få honom att inse försökt få honom att söka hjälp försökt få honom att fatta hur illa det gör familjen när han dricker sin öl. Att ölen går före i alla lägen. Jag förstår att det är en sjukdom alkoholism, min pappa var alkoholist. Det är väl därför jag stannat så länge och kämpat för att han ska få bukt med det här. Jobbet tjatar på att jag ska inkomma med semesterönskemål. Jo jag tackar jag. Semester, den kommer den också. Allt rullar på.

Vitvargen
tors, 2026-03-19 - 09:55

@Hoppfulla, nu har jag inte direkt upplevt din situation men även i mitt och vårt (jag och min frus) fall så var det en ganska plötslig insikt att "drickandet måste upphöra, nu". Exakt varifrån insikten kommer, eller från vem eller det direkta skälet, är inte så viktigt tycker jag. Det viktiga är att insikten har kommit och att den leder till radikal förändring i en varaktigt hållbar riktning.

När denna radikala förändring skett och man ser att världen inte rasade ihop pga detta utan snarare att man börjar se positiva effekter efter någon vecka, ja då har även vi frågat oss varför det skulle ta så förbannat lång tid. Varför har vi inte gjort detta tidigare, för ett år sedan, för fem år sedan, tio? Det hade varit bättre på så många sätt, vi ser först nu efter en period av nykterhet vad det är för möjligheter som öppnar sig och det vore ju fint om de visat sig mycket tidigare så hade vi kunnat komma längre på de möjliga livsspåren.

Men jag ser det så här: vid varje tid gör den tidigare versionen av "jaget" vad som gick att göra där och då; det testades med uppehåll, neddragningar, alla möjliga saker. Vi har vetat under många år att detta inte var några bra eller hållbara vanor men rationellt tänkande biter inte på dessa beteendemönster. Och eftersom livet hankade sig fram hyfsat trots allt så trillade vi tillbaka i samma spår mycket snabbt.

Vi kan inte påverka hur vårt tidigare jag agerade men vi kan göra saker här och nu för att påverka vår livssituation i den riktning vi önskar, med de tidigare lärdomarna i bakhuvudet. Jag tror att det här tankesättet kan vara bra även för andra, även för dig och din man, och att det kan ge tillförsikt om att komma igenom detta som mycket starkare individer och befinna er i en mer givande relation framöver.

Jag förstår att du har blandade känslor just nu men försök ge det litet tid och ha tålamod. Väljer din man att börja dricka igen så är det ett nytt läge men det verkar som att han har kommit till en radikal insikt nu, det ser jag som mycket lovande!

Varmt lycka till!