Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

Stigsdotter

är alltid trevligt, tack. Jag har av annan vän fått tips på Hemligheten, var lite skeptisk innan och blir nästan mer skeptisk nu när jag ser att han kommit med en till bok (Den MÖRKA hemligheten). Nåväl det finns väl många hemligheter som kan diskuteras :-)

Just nu håller jag på med boken Hopp för nynyktra av "Anders". Den är väldigt bra, en bruksanvisning till det nyktra livet. Samtidigt läser jag i Stora boken som är AA:s "bibel". Den är faktiskt både förvånansvärt roligt skriven och innehåller mycket som jag kan ta till mig - hög igenkänningsfaktor. Jag inser att det i princip inte finns något som jag tänker eller gör när det gäller alkoholen som inte gjorts eller tänkts förut. En tröst och en hjälp att se igenom mina egna "sanningar" som jag därmed kan lära mig inte är så mycket mina egna påhitt.

Läser också Anna och Mats bor inte här längre, relationsberättelse. Också bra. Usch, jag vill åka hem och lägga mig i hängmattan med alla mina böcker i stället för att sitta här på jobbet och låtsas jobba. jag tror att jag ska gå iväg på ett lunchmöte idag, känner mig lite deppig, vet inte riktigt varför...

Stigsdotter

Ja så kan man kanske göra ja, fortsätta räkna med den gamla tiden och kalla detta en parantes. Hoppas jag känner skillnad som du säger, just idag känner jag mig lite nere och rådvill.

Visst är det en usel paketlösning! Det där att kunna plocka russinen är väl vad många av oss drömmer om men det är ju verkligen så att det inte går.

Stigsdotter

Usch, skäms inför mig själv när jag tänker tillbaka på den kvällen som hade kunnat sluta riktigt illa för mig där jag så uppenbart berusad gick omkring på Knivsöder... På sätt och vis är det bra ändå att det blev så illa, annars hade jag ju kunnat lura mig själv och säga att "titta det gick ju jättebra att bara dricka lite grann!".

Den här var förresten bra: när maken i början på festen frågade om jag skulle köra hem så att han kunde ta vin till maten sa jag att jag trodde jag skulle vara väldigt trött eftersom det är lite påfrestande för mig att vara social med så mycket folk jag inte känner. Vore därför jättebra om jag slapp köra. Tror ni kanske att det var för att jag innerst inne planerade att försöka dricka som jag sa så? Antagligen. Att jag sen fick i mig så mycket var ju naturligtvis för att det blev viktigt att "passa på" så fort möjlighet gavs (för sen kanske det inte skulle ges fler tillfällen, så passa på att ta ett glas till!!).

Ha, jag genomskådar min lille A-djävul, 1-0 till dig, nästa rond tar jag!

jag har också varit skeptiskt till Hemligheten och Linge... han har liksom blivit lite FÖR populär och lite-för-mycket-och-överallt. Men jag ska ge boken en chans, jag har modifierat min uppfattning när jag läst lite mer om hans "teoribygge", om honom och om Dan Josefsson. Man får söka sig fram:)

Så bra att du är på banan igen och full kamplust! Heja dig! / mt

Paron

Kunde lika gärna varit jag!
Fantastiskt vad dukdig man kan bli på att planera;-/ När man vill få i sig lite!!
//Paron

Dompa

Yrsla omkring på Långholmen och dessa mindreåriga fyllon och överåriga hashpuckon...men sen tänkte jag om. Dessa människor har inget intresse av att skada dig. Knivsöder då? Min andra reaktion...farligt, farligt...men det är ju bara råalkisar och nya bostadsrätter upblandat med lite fd kulturarbetare. Känns inte farligt. Sen tänkte jag om igen; Det finns tokar i all dessa till synes oskyldiga grupper. Många ensamma killar som förlorat både familj,.hem och alla spärrar. Vandra omkring på Långholmen i fyllan och villan själv är INTE bra! Där finns även buskrunkare, våldtäktsmän och en och annan ensam mördare...

Men ville inte nämna det. Du mådde ju uppenbart så dåligt redan, så varför spä på det? Men jag vill aldrig mer att du gör om det!!! Skönt att du fixade
det hem. Yep, det var väl det närmsta utskällning jag kommer. Aldrig mer Långholmen mitt i natten ensam!

Hoppas du är ok igen, flickan m... /R

Stigsdotter

men faktum är att jag tog fel bro och yrslade omkring på Reimersholme. Det var därför jag inte förstod varför där var så många bostadshus och skorstenar, och dessutom inte hittade stranden (Långsholmsstranden ligger ju inte på Reimersholme....).

Skrattar förresten lite nu när jag tänker tillbaka, kanske letade jag efter dig för de enda jag pratade med (förutom en gammal skolkamrat som jag upptäckte att jag hade telefonnumret till i mobilen) var ett gäng italienska turister som jag hittade när de stod utanför sitt hotell och rökte.

Har alltid känt mig säker i Stockholm oavsett tid på dygnet eller eget tillstånd men jag inser ju att tiderna faktiskt har förändrats till det sämre, det är mer våld nu. Buskrunkaren kan jag skrämma iväg men det där ensamme psykfallet som inte fått den vård han behöver kan vara lite svårare...Nej, jag lovar, ska aldrig göra om det mer :-)

Dompa

Nu har du givit mig två löften. Din "skuld" växer ;-). Reimersholme var ett bra val. Vill inte tänka på vad som hänt OM du hade hittat stranden. Simmat? Italienska turister ska du inte ge dig i slang med (men vad fan var det där för uttryck? Södermalm?), männen har bara en tanke i huvudet och den är inte god. Dessutom var det väl de som bjöd på cigg?

Glad att du är tillbaka på banan igen girlfriend. Och letar du efter mig så ska det vara i trappan på Timmermansgatan, där har jag och Sis behållt farsans gamla kvart. Den lägenhet där han ensam söp ihjäl sig i...nu blev det sorgligt igen. Stackars pappa. Stackars din pappa...som inte fick uppleva sin Stigsdotter på riktigt. Han hade älskat det...tänkte på honom imorse (din far) när jag fick se min egen flicka...vad mkt han gick miste om. Hur har du det? Är semestern helt över nu? Har du tänkt ngt mer på mitt tjat om din egna lillsemester?

Kram och så på dig!

Stigsdotter

Ja usch. Tänk om han hade funnits kvar i vettigt skick. Ibland tycker jag det är så tråkigt att mina småttingar inte har träffat varken mormor eller morfar. Tur att mina svärföräldrar finns kvar i alla fall.

Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. Rätt lugnt och skönt, de flesta kunder och kollegor är fortfarande borta. Tänkte faktiskt tidigare idag på semester för mig, sände dig en fråga på FB, slog mig att du kanske hade något tips (är lite sugen på Italien nämligen, värmen & maten!!)

Kramar & så tillbaka!

Dompa

Har lagt in ett ekivokt svar åt dig på FB ;-). Nej, det var ju inte sant. Men ett svar finns där. Hoppas din lugna arbetsdag blev bra. Inga spöken eller annat otyg. Kram min dufva. Såg förresten en död en idag...en duva. Tänkte INTE på dig då. Men klart är att du måste uppgraderas för nu har jag sått tanken i mitt eget huvud. Kram min ...cigno? Jo det passar. En ståtlig småilsk fågel! /R

Leo

Hej Stigsdotter!

Efter ett par dagars funderande kring ditt s k återfall vill jag kommentera följande:
I första hand: Shit happends!

I andra fall: Detta kanske låter sjukt men ditt återfall har faktiskt hjälpt mig. Ibland kan jag känna mig ”mindre värdig” när jag läser hur du med fler lyckats med er helnykterhet. Kämpar med mitt problem men klarar det oftast utan att bli helfull, men mer alkohol än vad jag vill; - (
Kanske låter konstigt men på något sett blev du än mer mänsklig och älskvärd än tidigare - hur det är möjligt : - )

Stigsdotter

för nån! Jo, jag kallar det ett återfall, även om det begränsades i tid, efterom "eftersuget" var inte det minsta roligt och själva återfallet innehöll allt det som jag avskyr hos mig själv när jag dricker, allt från självupptagenhet (stänga av omvärlden, koncentrera på nästa glas), gräl med folk, tron på mig själv som odödlig guds gåva till mannen i kombination med värsta retstickebeteendet ("du ska inte tro att du får nåt").

Så, på så sätt är det väl bra med ett litet återfall, jag ser på nytt allt det där som inte är bra - kan plocka fram dessa scener och tänka på dem ifall jag någonsin tvivlar. (fast å andra sidan så är de ju rätt många de där scenerna, behöver nog inte fler!).

Men skämt å sido Leo, jag förstår så väl vad du menar och det låter kanske lite konstigt (bara för att man kanske inte BORDE känna så) men likväl helt normalt och precis så som man kan känna. För att vara helt ärlig så har jag suttit här själv och tänkt, särskilt i början, att "det var väl själva f_n vad bra det går för honom/henne då! Det var visst bara att sluta dricka hej å hå!! inga problem där inte! Kanske inte behöver hänga på det här forumet ens??? *vad gör h*n här egentligen??!!*"

Visst är det så att en del människor här, likväl som på Facebook, bara skriver när det går bra. Men jag tycker ändå att ju längre jag skriver och läser här, desto mer lär vi känna varandra och kan visa alla sidor. Jag tror att det är vettigt att skriva och läsa när det går dåligt likväl som när det går bra. En del kanske skäms och tror att vi andra kommer att se ned på dem men så är det ju naturligtvis inte! Vi är ju så lika egentligen! I början kanske jag fick tipset håll upp 1 månad och se vad som händer! Då kunde jag tänka att vad fasen, kunde jag hålla upp en månad skulle jag väl inte ha problem. Jag förstår nu att problemet är mer komplext än så samtidigt som jag tänker att en månad ska självklart gå!

Långt o luddigt blev det, hoppas ni begrep något litet av det jag försökte säga :-)

Kram från mig. idag ska jag inte dricka någon alkohol. Jag ska inte gå med ut och "dricka öl" som föreslogs här p jobbet imorgon, jag ska inte gå på priden heller och dansa hela natten lång. Jag ska sköta om mig så gott jag kan, sova mycket och vara rädd om mig själv.

Nynykter

Det är en krokig väg vi går. Jag tror att vi hamnar här i olika skeden. Vi har hunnit olika långt på vägen mot nykterhet eller måttlighet när vi börjar skriva här. Själv var jag nog ganska "färdig" när jag började skriva. Och ja, jag är fortfarande nykter. Men jag behöver er ändå. Jag behöver dig och andra för att ni förstår. Med normaldrickarna eller de som inte insett sitt problem kan jag inte på samma sätt diskutera de här frågorna.

Jag är så glad för att du genast kastade dig upp i sadeln. Du fixar det här!

Kram från syster nykter

Tilde

i vårt sätt att hantera det här "jävligt jobbiga"...
någon har kommit så långt att han kan lämna ut sin hela historia och liksom "bikta sig" här (ta det fint... jag tycker det är bra om vi ALLA kan), medans en annan kanske känner precis likadant... men, har gränser inom sig, KAN inte säga "att så här jävla dåligt gick det för mig i helgen", "sitter här med mitt jävla vin igen"...
"men nu jävlar så är det energi igen"....
en svaghet eller styrka?
Tyck inte att någon annan klarar det här så skitbra och du själv inte gör det... Du klarar det jättebra. Vi behöver olika lång tid tror jag att erkänna öppet o för oss själva.
Gillar dig!
Kram Tilde

Andas

Hej!
Lånar Sigdotters tråd lite...

Det var väldigt länge sen jag skrev här, men jag håller mig a jour med vad som händer och fötter på sida :) Jag får mig många bra tankeställare.

Jag vet att jag tidigare kommenterat när jag tror att det är troll i tråden (ett tag sedan nu dock).
Och jag kan inte låta bli nu heller.

Jag har regagerat på att det startas nya trådar hela tiden, oftast är de rätt långa, välskrivna och de är fördelade mellan de olika problem som alkohol ger. Tonen och sättet att skriva på är lika om man läser lite mer noggrant. De flesta avslutas med att TS vill ha feed back, är glada att de hittat sidan och sen vid svar, så är det "kram till alla fina" ungefär.

Jag har följt forumet länge nu, och tidigare så brukade det ta ett tag innan någon startade en egen tråd, nya nick brukade hänga en existerande tråd istället.

Jag vill inte måla fan på väggen, eller förstöra stämmningen, men jag lovade mig själv att lägga en liten kommentar nästa gång "syndromet" uppstod. Och idag startades det två nya trådar som stämmer in på det jag beskriver ovan.

Hoppas verkligen inte att det är så, jag vet inte ifall någon annan har reagerat.
Jag nämner det mest för att jag tycker att ni alla som engegerar er håller forumet igång på ett sätt som jag uppskattar och blir hjälpt av. Och om det nu är så kan man ju inte göra något åt det heller antar jag. Känns som om jag kanske gör er misstänksammana i onödan. Och ändå måste jag nämna det...

/Andas

du komma med din kommentar Andas ? Måste nog säga att jag inte riktigt förstår ?

lessenfrun

Hm, jag ville också ha närmare förklaring igår när jag läste men tänkte att jag kanske missat nåt?
Vad innebär troll i det här fallet?
/E

Andas

Vi är nog många som använder forumet på olika sätt. Själv läste jag länge i alla trådar innan jag registrerade mig. Jag tänkte att det kanske är ytterligare en väg framåt för att inte tappa fokus på alkoholens negativa sidor - att skriva lite själv - men det funkade inte för mig riktigt. Och sen ville jag bidra med lite hejjarop och det kan man ju inte göra utan att presentera sig själv lite först. Men som sagt så trivs jag bättre med följa era tankar utan att vara aktiv själv. Ni hjälper mig utan att veta om det, och jag hejar på er utan att ni vet om det :) Helt enkelt.

Jag har således endast en betraktares perspektiv när jag läser i forumet. Och likväl som ni reagerar ifall någon skriver "elakt" i era trådar så regarar jag när jag känner att något inte står rätt till med mitt läsande i forumet.

Det kom till en punkt nu i sommar att när jag såg en ny trådstart tänkte jag innan jag öppnade den; det är säkert ett långt, välformulerat problemförklaring där TS har varit med om rätt mycket. Och har tankar kring allt, gjort alla möjliga insatser och har till och med lite tips och trix att dela med sig av (jag överdriver lite för poängens skull). Det är inte det "vanliga" sättet som många haft när de första gången skriver och vill ha hjälp. Jag känner inte igen mig alls.

Och som jag skrev tidigare så bestämde jag om jag fortsätter att se ett mönster så hojtar jag till. För är det så, så förstör det min behållning av forumet. Bara misstanken gör det lite faktiskt.

Alltså ville jag bara lyfta min undran. Jag vill inte heller känna att jag inte kan ifrågasätta, för då förstör jag för er som aktiva. Jag är också aktiv, fast på ett annant sätt.

Mt - jag hoppas jag lyckats förklara lite bättre hur jag tänker. Tack för ditt respektfulla bemötande :)
lessenfrun - troll är när någon inte är seriös eller driver på nätet (säkert på andra ställen också!)
Adde - jag hoppas alla ? har rätat ut sig.

jag må vara förstörd av brännvin men för mig blev det inte klarare. Vem är TS du syftar på ?