av MarkSz

Letlive
tis, 2026-04-07 - 21:09

Sorry om vi snor din tråd @MarkSz

@november25 Vilken tuff sits du har. Förstår det känns hopplöst. Förstår det är svårt om din partner dricker varje dag. Vad har man för gemensamt liv då? Jag tror att den största skillnaden är att min flickvän (just nu iallafall) inte dricker varje dag. Jag tycker iallafall att det går i rätt riktning för mig. Hur min tjej känner runt hennes drickande vet jag inte och helt ärligt bryr jag mig inte. Det får hon sköta. Hon dricker två/tre kvällar i veckan. Men när hon väl börjar finns det inget slut och hon har inte uttryckt motivation till att vilja sluta trots henne chef påpekat att man kan se hon är bakis på jobbet etc. Samtidigt ser jag hur vidrigt mycket ångest hon har när hon är bakis så tanken att sluta måste säkert ha slagit henne.
Som jag nämnt är jag överlag nöjd med vår relation. Idag har vi exempelvis möts upp efter jobbet och köpt tavlor som vi har satt upp hemma. Vi åt även sushi på stan. Nu hemma på kvällen uttryckte hon en önskan att dricka vin så jag sitter lugnt i ett annat rum och spelar tv-spel. Men jag har haft nykter kvalitetstid men henne idag och nu när hon dricker har jag kvalitetstid ensam. Men det har tagit ett tag att komma hit. Jag förstår att inte alla skulle orka det. Jag vet inte själv om jag hade orkat med om hon drack varje dag. Det viktigaste för mig var varit de röda linjerna. Linjer som absolut inte får korsas och om dessa korsas är det slut. Det är olika för alla men så funkar det för mig.
Har du ställt dig frågan vilket förhållande du vill ha och om det ens är möjligt att få det i din nuvarande relation? Finns det inget kvar att förlora kan du alltid sätta nykterhet som ultimatum annars lämnar du.

november25
ons, 2026-04-08 - 00:47

@MarkSz Det är ju väldigt positivt att du tagit de här samtalen med henne, och att hon reagerade med att vilja förändra sin situation. Då är korten så att säga på bordet, och du kan vara öppen med att du inte gillar när hon dricker och är onykter. Vilket gör det lättare för dig att stanna kvar i dina känslor och din upplevelse.

Det blir lätt så för oss anhöriga att allt börjar handla om den som har problemet, och vi anpassar oss på alla möjliga sätt.
Det är bra att du har ditt egna boende, så att du kan träffa henne när du själv väljer och kan välja bort att umgås om det inte känns bra.

Ibörjan trodde jag att min kille drack det som jag såg att han drack, och undrade varför han blev så påverkad. Men det var bara toppen av isberget. Personer med alkoholproblem blir så skickliga på att gömma alkohol och dricka i smyg. De blir tyvärr också ganska bra på att säga det man vill höra, så att man ska lugna sig och de ska få fortsätta med sitt användande.

Lögnerna och oärligheten blir en del av problemet och det som sårar. Men det är liksom en del av sjukdomen.

Jag läste boken Skål, ta mig fan, och den gav mig en bättre förståelse för hur beroendehjärnan snurrar.

Fint att prata med andra som också har ganska nya relationer. Man upplever så mycket kärlek och vill få ha kvar personen men ta bort drickandet. I verkligheten kan allt sitta ganska hårt sammantvinnat.

Men jag tycker absolut att det finns hopp. Vissa väljer att möta sina problemet och kan tillfriskna.
Tappa inte bort dig själv i det hela🙏

november25
ons, 2026-04-08 - 01:10

@Letlive Tack snälla för svar! Ja, om hon dricker 2-3 kvällar har ni ju ändå ganska mycket tid ihop. Det låter positivt hur du håller dig till det du har bestämt, det blir ju kanske en viss ro för dig också?

Hur gör du med din egen alkoholkonsumtion? Väljer du att avstå, eller dricker du ibland fast inte med henne, eller hur gör du?
Jag har kämpat en del med den frågan.

Men angående relationen så är det knepigt. Jag ser det som ett helt utarbetat system och sätt att leva han har vid det här laget. Många delar av det har varit trevliga och lockande för mig. Väldigt goda middagar, bastu, resor och ett liv nära naturen. Min kille är också väldigt ordningsam och omtänksam. Han är en familjeperson.
Under tiden när jag var mer medberoende och inte såg hela hans problem klart, köpte jag liksom hela paketet.
Men alkoholen är en viktig för att inte säga den viktigaste komponenten i allt. Den sitter egentligen ihop med allt han gillar. Men jag såg det inte så utifrån, inte då.

När jag levde enligt den "hårdare" linjen att helt avlägsna mig så fort alkoholen kom fram, hade vi en minimal tillvaro tillsammans.
Tror det var en stor ögonöppnare för honom, men otroligt jobbigt att bli bortvald hela tiden.

Nu bor jag hos honom igen eftersom jag är mellan bostäder och väntar på min nya.
Det finns mycket positivt i livet tillsammans, men tyvärr är det ju inte något som kan hålla i längden eftersom den jag älskar befinner sig på ett sjunkande skepp.

Jag antar att valet ställs på sin spets mer i vår situation. Jag kan inte leva med honom i längden i hans "system", och han kan inte vara utanför sitt liv som han byggt upp kring alkoholen. Innan han börjar göra en varaktig förändring, som ju kommer innebära att söka hjälp också. Sluta dricka, skapa ett nytt liv.
Men jag lägger mig inte i mer just nu. Jag bara ser med öppna ögon på det, och han ser också omöjligheten har jag förstått. Han vet att han måste göra något, men kommer han att göra det. Det återstår att se.

För min del känner jag ändå att jag har mycket att förlora, eftersom jag ser mycket som är väldigt bra i honom och i vår relation trots allt.
Men i längden kommer jag inte att orka fortsätta.

Just nu fokuserar jag på mig själv och har börjat göra mindful self-compassion varje dag, vilket skapar ro och vila i mig. Jag går också hos anhörigstöd.

Kanske fortsätter jag framöver på den hårdare linjen, när jag kommit till rätta i min lägenhet.
Men just nu har jag inte den kraften. Han får utrymme att fundera helt själv, utan ytterligare tydlighet från min sida.

MarkSz
ons, 2026-04-08 - 05:52

@november25 Tack snälla för din kommentar. Jag upplever att hon tar det så enkelt och säger att, jag har inget beroende bara en ovana. Det löser jag. Allt låter så enkelt.
Själv kan jag inte avgöra hur illa det är. Ifall hon har ett beroende eller bara gillar att ta ett glas ibland och hon kan kontrollera det.
Tror tyvärr att alkoholister ser sig inte själva som alkoholister. Utan de tror att de kan kontrollera sitt drickande och det är enkelt att bara sluta. Men när verkligheten kommer ikapp och de försöker ta bort eller minska sitt drickande då inser de hur svårt det är. Då kommer irritationen, ilskan över att de inte dricker vilket gör att de tar ett glas för att lugna nerverna eller varva ner. Det blir som en ond cirkel.
Vissa saker, till ex. orsaken vill hon inte tala om utan lägger locket på, eller säger att allt kan inte förklaras så enkelt. Jag vet inte vad jag ska tro.
Det känns jobbigt att jag ska hålla koll på henne. Jag kan inte heller vara ihop med någon som dricker, inte ens när hon är nykter. Det är inte alls lockande att ha en partner som har alkoholproblem.
Jag börjar bli uppgiven när jag sätter mig djupare in i situationen.

Åsa M
ons, 2026-04-08 - 07:22

@MarkSz du behöver inte ha koll på henne. Det är ett helt självpåtaget ansvar.
Vad behöver du för att må bra? Du kan inte ägna all din tid åt att bevaka en vuxen människa. Du behöver leva DITT liv.

MarkSz
ons, 2026-04-08 - 12:09

@Åsa M Det har du rätt i!
Jag borde inte ha koll på henne.
Kanske borde släppa det hela, men det är inte så lätt.
Vet inte heller hur allvarligt hennes problem är.
Enligt henne, bara en ovana.
Vet inte vad jag ska tro.
Tack iaf för din kommentar!

november25
ons, 2026-04-08 - 16:10

@MarkSz Ja det är ju svårt att veta hur illa det är. Men att hon får det att låta så enkelt är ju inte positivt - någonstans är väl förhållandet mellan att vilja ha hjälp och behovet av det motsatt. Ju mer personen skulle behöva hjälp desto mindre vill den ta emot det.
Min kille sa ibörjan att bara han slutade röka skulle han sluta dricka, och det lät som det skulle ske i en handvändning. Sen har det varit andra helt orealistiska mål och löften. Därför jag föreslog EN nykter dag i veckan (min egen tråd här där jag sliter mitt hår) för att börja få till en förändring åt rätt håll.
Men har på vägen insett att min kille tyvärr har ett svårt beroende som han inte kommer att kunna ta sig ur utan hjälp och med genomgripande förändringar av livet han lever.
För honom har insikten ökat, precis som du skriver, genom misslyckade försök. Han har ändå kommit en bit med att förstå att det inte bara är att sluta vid det här laget.
Men hur lång tid det ska ta att förstå att han måste bli alkoholfri, det vet ju ingen.

Ja det är en extremt jobbigt sits man hamnar i. Man har fått känslor för någon och fäst sig vid personen som "sin". Det är svårt att bara lämna personen åt sitt öde. Känns ju som allt kan bli bra bara personen slutar dricka.
Men den processen kan visa sig väldigt lång och krävande, och man vet inte ens om det kommer att lyckas.
Jag förstår ändå hur du menar med kontrollen, för du vill ju kunna bedöma hur allvarligt problemet är för att kunna ta ställning. Medans den som har problemet vill dölja det. Det blir en konstig katt-och-råtta lek som ingen mår bra av.

Om det nu bara är en ovana, fråga om hon kan tänka sig att boka ett besök på hälsocentralen för att reda ut var i riskzonen hon ligger? Vägrar hon det är det nog tyvärr värre än bara en ovana.

MarkSz
ons, 2026-04-08 - 17:56

@november25
Tack för värdefulla råd!
Du har förstått hur jag känner.
Det är en katt och råtta lek precis som du beskrev.
Ett besök på hälsocentralen låter som en riktig bra förslag.
Frågan är hur hon skulle reagera om jag tog upp det…
Om hon ser det som en ovana, då kommer hon tycka att jag överdriver.
Så det känns jobbigt att ta upp det.
Vi kommer ha ett samtal om en vecka och efter det kan jag återkoppla här i forumet.
Tack igen för ditt inlägg!