av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
sön, 2012-08-19 - 17:45

Det skulle ha blivit dåligt väder idag, men så blev det inte...

Vi förberredde oss och körde över ungarnas våningssäng i båten till bilen i förmiddags, ifall det skulle ha blivit regn...
Nu sitter vi här i strålande sol och är helt oförmögna att ta oss hemåt, vi vill inte tillbaka till verkligheten!

Ingen av kidsen är hemma, så vi har all vår vuxentid vi kan få just nu för tillfället, inget måste att åka till...
Vi rationaliserar bort allting, så snart återstår det bara att åka hem och lägga sig, ha ha...

Vi hade inte planerat detta, utan vi fick ett litet huvudbry, vad blir det till middag?
Burkskinka och mimosasallad får det bli, inget som ungarna ändå skulle ha uppskattat, en typisk sommarrätt
som vi inte ännu har ätit i år...

Grabbens rum är färdigrenoverat, vi får vänta på att han möblerar den med elektronik vid nästa tillfälle,
det är pappas kille, tv på väggen, en IPod-stereo, TV-spel, datorer osv...
En kille utan sin teknik...ja är ingen kille?
Så är det i mitt liv, vi hänger upp våra känslor på det vi klarar av att prestera inom tekniken, vi killar...
Man kan inte mecka bilar som förr i tiden, utan få slå sig in på annat man är beroende av,
Datorer internet, pad'or osv...
Är fullständigt rabiat över att vi har en sådan klen internet-lina här ute, bara över mobilen, pyttsan...
Det måste vi ändra på men det finns inget sommarabbonnemang på internet, bara kassa kontantkortare...

Vi har varit på en fläskig restaurang inne i stan under veckan då vi firade frugans födelsedag,
jag kunde spöa upp someliern med att berätta vad det fanns som alkoholfria alternativ vid bordet efter att ha inventerat baren innan..haha!
Det känns stort, och idag kan jag verkligen längta efter en nollbira när törsten sätt in, min konsumtion har ökat ganska så markant på sistone,
Och det ser jag som ett gott tecken, för då har nollbiran verkligen ersatt min tidigare ölkonsumtion av den gamla alkoholiserade ölen, stort!
Annars har det inte hänt så mycket på alkoholfronten, vi dricker betydligt mindre i mitt sällskap, kanske lite oftare men mindre..
Och då fyller ju alkoholen sin funktion, som dryck och inte som ett berusningsmedel....

Nu ska vi bara laga middagen och plocka ihop våra väskor för en snar hemåtgång, men allra helst....
...så skulle jag bara vilja just nu....dra i handbromsen, för i just detta nu skulle jag vilja stanna, här och nu...
I nykterhet och sol o värme...

/Berra

Fenix
sön, 2012-08-19 - 20:21

med föregående talare. Sol, värme, nykterhet och en cola med is och citron.
Fenix

Berra
mån, 2012-09-03 - 00:55

För mig har det hänt ....ingenting...?
På alkoholfronten alltså, allt är som vanligt, tryggt och lugnt...
Läser andras trådar om vilka helvetes kval de genomlider, ska jag dricka?, hur mycket?
När alla duobts har verkställts och framtiden är ett faktum, var det värt det..?
Kan man backa tiden, går det att få det ogjort?
Hur lindrar man baksmällan, och inte allra minst ångesten ???

Jag har börjat tappa minnena ifrån dem, men inte känslan...
Kan inte direkt liksom komma ihåg någon värstingbaksmälla, men jag minns hur det knyter sig i magen,
Tvivlen och svettningarna, och hur det riktigt sved i själen, DET var det inte värt...

Därför anser jag att det är lugnt på den fronten, ingenting som åker jojo i kroppen...
För övrigt så är det inte lugnt, har fullt upp med att hinna ifatt livet, jag undrar när man kommer ifatt det?,
I kistan kanske?
Saker och ting händer precis hela tiden, och jag hinner inte mentalt bearbeta dem, utan tjong in i nästa sekvens...
Försöker analysera alla grejor och därefter välja det bästa alternativet,
men har nu börjat lära mig att inte älta de val som inte blev bra så där i efterhand,
Jag tog det valet efter de förutsättningar som rådde då, och så lägger jag locket på, slutt liksom...

Naturligtvis så har det blivit mycket enklare sedan jag slutade dricka, ingen ångest som ska in och trängas med de tankarna...
Samtidigt har jag blivit mer vårdslös, skiter i saker som jag heller inte behöver bry mig så förbaskat mycket om.
Folk försöker intressera mig för deras liv, och vill på så sätt fördela en del av ansvaret på andra, forget it!
Jag har fullt upp med att försöka leva mitt liv,så jag gör mig inte mottaglig för andras problem.
Det handlar kanske inte så mycket om att jag är ointresserad av andras liv, utan mer intresserad av att få behålla mitt...
Och då sätter jag mina regler för det...

Jag öppnar mig för det som ger mig energi, och sluter mig för dem som försöker ta den ifrån mig.
Energi får jag ifrån svampplockning, busa med grannens hund, och gosa med en grannes katt som har valt att flytta in hos oss.
Energitagare är personer på bl.a jobbet som ser sin livsuppgift som en personlig vendetta att bara skapa osämja,
De bildar en grupp för inbördes beundran, och jag är inte en välkommen gäst där, tack och lov...

Jag har lärt mig att tyda djurens instinkter, de förstår jag...
Men djuret av homo sapiens kommer jag nog aldrig till fullo att förstå, ett invecklat system som kastar riktning utan anledning.
Har t.om haft det svårt att förstå mig själv, och de tidigare val som jag gjorde...
T.ex varför jag valde att göra det mer komplext med alkohol?

Livet är inte alltid en fest, inte om det är jag som alltid får betala notan för den...
Ingenting kommer gratis, det finns i slutänden ett pris på allt..
Hög alkoholkonsumtion ledde till slut till en depression hos mig, den tog tid att torka upp...

Det är tråkigt att vara nykter, men faaaan....så mycket tråkigare att vara deprimerad!
Så de som frågar om det inte är tråkigt att vara nykter, skulle jag vilja svara..." hur tror du det känns då om det enda man önskar var att man inte levde.."
Det är faaan....så mycket mer deprimerande, och vad finns det då för livsglädje i att dricka, om man får fråga?

Jag är nog inte ensam, men har svårt att finna de som anser detsamma...
De som ännu inte har fallit, de som inte slog sig, de som slog sig men biter ihop...
Och mest de som aldrig ansåg sig som om de någonsin har fallit...

Det gör ont den dagen då det konkretiseras, jag klarar inte av att dricka alkohol, jag kanske är en ....alkoholist?
När man sedan börjar inse detta, och blidkar framåt igen, ja då är man livet på spåret igen.
..och likt ett gammalt ånglok, så tid att få upp ångan igen...

Tuff Tuff!

/Berra

Kvinna-mamma46
mån, 2012-09-03 - 07:08

Bara inne och kollar att du fortfarande håller ställningarna här Berra!

Kram

Berra
sön, 2012-09-16 - 01:04

..och jag med den..

Sitter fortfarande och tänker på hur det KUNDE vara, för fem år sedan...
Jag vet att jag hade suttit här precis som nu, ensam vid datorn, alla andra ligger och sover.

Skillnaden hade varit att min promillehalt hade varit hög och fortfarande stigande då,
suttit här och pimplat på samma vindunk som vi då öppnade vid grillmiddagen,
eller kanske t.om öppnat nästa dunk, stinkande andedräkt av surt rödvin,
och ett smutsigt vinglas full av fingeravtryck hade stått här bredvid tangentbordet..

Hade redan då vetat hur min morgondag skulle ha sett ut, vaknat sent ensam mellan svettiga lakan.
Frugan skulle ha varit lika sur då, som kvällen innan, utan att jag hade några minnen av vad jag hade sagt eller gjort för att göra henne pissed...
Helgen hade nått sitt ässe vid den här tiden, för att sedan bara hamna i kölvatten av ångest..
Vilket liv man levde då, upp som en sol, och ner som en pannkaka...

Orkar knappt tänka på det längre, det känns avlägset men ändå med en viss närvaro, av känslan..!
Då var då....nu är nu, samma tidsepok, men i olika stadier..

Nu ligger Spotify i bakgrunden och jag lyssnar på min tidsepok av musik som jag gillar,
och jag känner ett visst "lugn" inom mig, en trygghet i att våga vara den jag är..
Det känns på något sätt ärligare, inget jag måste bevisa längre...

Fortfarande åker mina känslor jojo i mitt inre, kan explodera av känslomässiga impulser,
både bra och tyvärr mest dåliga, jag måste vara av en känslig natur..
Kanske det stämmer det någon skrev på ett annat forum, att jag har anlag för att vara bipolär (manodepressiv), trots att mina shrinker har sagt att jag inte är det...
Lägger för mycket känslor i allt jag gör, bryr mig nog för mycket av vad andra ska tro om mig.
Bror duktig vill vara alla andra till lags, och glömmer allt som oftast bort sig själv i det hela.

Kanske...kanske var det därför jag såg min tilltro till alkoholen, så förlösande,
men skapade samtidigt fler nya problem än vad den hjälpte mot de allra första...
Jag var dömd att fastna i ett missbruk i samma ögonblick jag fann trösten i berusningen..

Den trösten har jag inte idag, och känner mig fortfarande lite vilsen i att möta allting
rakt upp och ner...precis som det är, i verkligheten...
Måste face'a det och har ingen bakdörr att smita ut igenom, ja det kan kännas skrämmande ibland..

Vi skulle ha åkt ut till stugan i helgen, för att återhämta andan efter en jobbig vecka,
men vi hade för mycket kvar att göra hemma, allting är/var i en kaotiskt röra...
Så mycket som måsta göras, så lite tid..
Det vi hade försummat under ett par veckor slog senare tillbaka, allt på en gång..
Måste försöka organisera allting i mitt huvud, och strukturera om mina livshändelser,
de jag KAN rå på vill säga..
Den senaste månaden har varit ett hektiskt helvete, både hemma och på jobbet,
och jag känner att jag börjar köra slut på mitt stresshormon, det finns inget kvar.
Lägger mig med hög puls, vaknar 10 minuter senare med samma puls,
och upptäcker att jag redan är sen till jobbet, natten som bara försvann!!!
Är rädd att jag en vacker dag kommer att köra ihjäl mig med bilen, för att jag somnar vid ratten.

Vi brukar säga att snart...då...kommer det hela vara över, då...får vi ett lugn tillbaka,
men det kommer hela tiden nya saker, sådana saker vi inte rår på..
Önskar ibland att jag var Robinsson Cruse, satt på en öde ö vid havet,
och det enda problemet jag skulle ha var att ordna mat för dagen, det skulle vara skönt!

Frugan kan fortfarande "slappna av" med ett glas vin innan middagen,
jag dricker min "låtsas-öl" och det händer ingenting, jag slappnar inte av ett dugg..

Mitt liv känns som en fiolsträng, den spänns hårdare och hårdare för var dag som går,
och jag undrar hur hög kan en ton bli, innan den till slut brister?

Livet är inte alltid så lätt att leva, om man måste strida för det hela tiden,
ibland funderar jag på att lägga ner vapnen och ställa mig i kön för uppgivna själar...
Och samtidigt inte...

Nu dags för min "10-minuters-sömn", det känns löjligt att behöva borsta bissingarna vart 12:e minut,
eller hur?

/Berra

mulletant
sön, 2012-09-16 - 05:56

att höra av dig Berra - men trist att du är fångad i stresshelvetet (som många andra). Nånstans här på F har jag läst de kloka orden: Inget är så jävligt att det inte blir värre med en sup." - skulle tro att det stämmer bra för dig.
Tack för beskrivningen av det oaptitliga vinglaset. Vet exakt hur det ser ut och det frestar inte.
Förr i tiden, då när vi träffades:) hatade du måndagar - nu verkar det som att du hatar hela arbetsveckan? Kan du inte se något alternativ till ett hyggligare arbetsliv? Kram på dig och ha en fin söndag! / mt

Vinter i min t…
sön, 2012-09-16 - 12:26

Tycker också att det känns märkligt att inte ha kvar bakdörren. Vi verkar vara flera som känner den där önskan att bara flytta till en ö eller ut i en ensam stuga i skogen. Kan du planera in något sådant? Bara hyra en stuga på en camping vid någon ödslig sjö där du kan hyra en roddbåt och ge dig ut med ett fiskespö om kvällarna?

Jag har alltid dövat stressen med alkohol istället för att lyssna på kroppen och huvudet när den säger att det är dags för ensamhet, eftertanke och ro. Vi har kört hårt med oss själva, länge! Samtidigt finns en rädsla för att ta sig den tiden, för tänk om Den Stora Rastlösheten skulle drabba. Då får man ro tills den går över kanske.

Tommy Hellsten har skrivit en bok som heter "Ju mindre du gör desto mer får du gjort: om livets paradoxer". Handlar en del om stress, prestationsångest, missbruk. Länge sedan jag läste den nu men minns att den gav en del hopp och tröst.

Det kanske inte är fel att sluta strida, det kanske är precis vad vi behöver? Det betyder inte att man gett upp livet, bara att man slutat strida. Jag tror inte att strid är vad livet egentligen kräver av oss. Det är vi själva som kräver det av oss.

kram

Berra
sön, 2012-09-16 - 22:56

..en snabb reflektion, bara så där...

Tidigare skrev jag hur superstressad jag har varit under senaste tiden, och är till viss del fortfarande, men en bit (jo då, ganska så stor, ändå..) föll bort idag.
Varför?

Frugan har haft ett bilbyte som pågått under en längre tid, och JAG som mannen i familjen ska ju då naturligtvis sköta detta...
Först vilken bil skulle hon ha?, den får inte vara för tråkig, ny ska den vara och får inte kosta för mycket pengar?
Det låter som ekvationen inte går så bra, letandet har pågått i månader, hennes visioner har reviderats i omgångar.
Så bilen blev till slut beställd, och vi gick i väntans tider, en hel månad...
Vi försökte tvinga bilaffären att ta emot gamla bilen i inbyte, men se det vägrade de, för gammal, gått för långt, inte ens femtusen spänn!!
Jag blev ju rosenrasande, en av mina skötebarn blev ratad, var beredd på att riva kontraktet, den som jag hade lagt min själ i.
Försäljaren sade att den aldrig skulle gå igenom besiktningen, så vi besiktade den samma dag, två små ettor, enkla sådana också, pyttsan!

Okey, det betyder blocket då, och jag vet vilket helvete det blir, bara en massa flåsande gubbar med stark brytning, med enda anledningen till att ringa är att kolla hur panik det är med att sälja och lägga skambud, 7 minuter efter att annonsen kom in ringer den första, 12 min senare nästa...
Jag blir ju naturligtvis förolämpad, i annonsen står det klart och tydligt, prutat och klart, är du analfabet?, hur kunde du läsa resten då...
Vet att de seriösa spekulanterna ringer senare, varför ska de då ställa en massa frågor om de bara vill pruta..
Jag satte ett pris som låg mitt i "marknadspriset" för alla av samma märke och årsmodell, med en stor skillnad, den här var recondad till sitt yttersta, motortvättad, rubbad, klädseltvättad och vaxad så man kunde lätt spegla sig i den, hade nog lagt ner 6-7 timmar på den.
Dessutom tog det nästan tre veckor innan jag kunde ta de där "perfekta" bilderna, lagomt med sol, med lugn harmonisk bakgrund, efter ett par hundra bilder så fick jag ut de där exemplariska bilderna, från insidan, utsidan i alla vinklar osv...
Lacken var så spegelblank att man t.om kunde se att jag hade glömt att stänga gylfen på en av bilderna, men va' fan!
Det ringde i ett, när vi stod på byggmarknaden, i kassan på Ica, när jag tankade, bilderna och objektet var perfekta,
Snälla ge fan i och ringa!, låt mig vara, hur många gånger måste jag säga att de och det är inte fungerar, nej AC'n är trasig, men det är en gammal bil också.
De vill betala 10% av nybilsvärdet och förväntar sig att allt ska vara som nytt, my ass!

Två köpare som ska komma kl 18, vi avbryter alla planer inför kvällen, ingen kommer, jag har sagt till tre andra som väntar på svar att det kommer spekulanter.
Ring kl 19 så vet jag mera, ingen ringer, då heller.
Plötsligt ringer en tjej från en stad 15 mil bort, jag säger som det är, och hon tackar för sig, men jag säger att de andra verkar inte vara seriösa, är du intresserad?
Hon sätter sig i bilen och ringer var femte minut och frågar saker som hon har fått veta av sina killkompisar.
Hit kommer två jättesöta tjejer i 25 årsåldern, som egentligen vill ha den, men vill pruta, suck!
Detta kräver förstärkning, så jag kallar på det tunga artilleriet, frugan, hon låter sig inte charmeras av två småtjejer, ska ni ha den får ni vackert pröjsa brudar!
Tack för det, de accepterar priset och vi sätter oss och skriver papperna...

Jag kan sedan ta bort annonsen, och kan radera alla missade samtal och historiken på sms'en och tömma mailkorgen...
Jag är fri, mitt påtvingade trevliga helvetet är slut för denna gången, frugan frågar när vi ska sätta ut matbordet som stått i garaget i 1,5 år, är det inte dags nu, för det här gick ju så lätt, jomentjena bruden!
Med darrande hand spiller jag upp den 6:e koppen kaffe, helt slut efter en helg i helvetet.

Nu återstår bland annat förhandlingarna med de trevliga hantverkarna som gjorde om vårat badrum, de "drog ju iväg lite" utanför offerten,
Så det lär bli en strid med kniven på strupen, hur mycket kostar egentligen 7 timmars mer arbete, och de där småsakerna extra...
Har lärt mig hur det går till på bilverkstaden, nej men va fan, fläktremmen hade ju trasslat in sig i handsfacket ju, de kostar extra vettu!
Jag är inte dum i huvudet, och det ska kosta att försöka blåsa Berra, rätt ska vara rätt...
Och precis som alltid, jag vill vara en rättvisans man, men ibland känner jag inte bara att jag orkar längre, låt gå för den här gången då...
Men dum som jag är, kör jag in huvudet i fläkten igen, på'n igen bara...!

Så blev min helg, och man har f-n inte tråkigt, inte ens utan alkoholen...

Mors Berra

Berra
lör, 2012-09-22 - 12:34

Kan börja bocka av alla "måsten" som låg och gnagde inom mig..

Har några kvar och just i detta nu pågående, men jag har fortfarande kontrollen,
och då känns det bra...

Ibland orkar jag inte med mitt liv, när allt kommer rasande över mig,
det var vid sådana tillfällen jag tog till alkoholen som en säkerhetsventil.

Ute pinkar regnet ner, det är kallt och ruggigt, hade jag mått dåligt i mitt inre
så hade det varit ett alldeles utmärkt tillfälle att skylla på det, också..
Nu sitter jag vid köksbordet, tittar ut genom fönstret på det alldeles knallgröna gräset,
det hänger fullt av glittrande glaskulor av vattendroppar på dem, och det ÄR vackert minsann..
Under grannarnas träd samlas de första gulröda bladen, och det är en påminnelse för mig,
att nu lämnar jag en tidsperiod av sol och värme, och går in i hösten där naturen fullständigt
exploderar i en färgsymfoni, en förändring jag inte kan rå på, och som inte nödvändigtvis behöver betyda en försämring, OM jag slutar jämföra med vad jag har, och vad jag kommer att få.

En fin paralell att betänka när man t.ex slutar dricka..
"Vad jag har, och vad jag troligen kommer att få.."
Sluta jämföra med att ta russinen ur kakan, utan ät den som den är, inget pillande..

Märker ni hur jag "tvingar" mig till att orka/våga tänka positivt...
Måste typ ta det lugnt, för att orka känna att det verkligen är...lugnt..!
Det funkar inte med att sätta sig ner i en hast och bara tänka,
ojoj nu har jag 7 minuter på mig att hinna sätta mig ner och ta det lugnt en stund..
Lugnet infinner sig när det finns plats för att det ska infinna sig.
Det blir som om man inte dukar, så blir det heller ingen middag,
mätt kan man bli på stående fot, men det blev ingen middag, bara en mättnadskänsla..

Idag är det mitt huvud som rullar om inte dotterns lagkamrater sköter sig,
vi ansvarar för kafeterian hela helgen, och jag bara hoppas på att de gör vad de ska.
De böjar bli så pass vuxna nu att de hajjar, att om jag smiter, får de andra jobba dubbelt så hårt,
fotbollen är en lagsport, de åtagande vi har kräver också en laganda.
Den tid då vi föräldrar fick göra grovgörat för att dra in pengar till klubben är lite passe'.
Förändringar har skett att vi idag inte tvingas baka också, utan nu köper vi bullarna istället.
Det går alltid att köpa sig fri, och jag har hotat med att vi tar in en ungdom som gör deras jobb mot en hundring i timmen, är de villiga att betala detta????

På eftermiddagen ska jag och grabben gå på likplundring, ja det känns så..
Ännu en elektronikkedja har gått i graven, den som tog över den förras ägande som också gick till botten, de fick med sig lite grums i botten när de tog över den andras tillgångar...

De säger att det är marknaden som styr, och kunderna väljer det som är billigast,
inte alltid det som är bäst, och idag väljer man bort köpråd framför priser..
Å andra sidan så den hjälp man kan ha fått har varit oproffessionell, det har handlat mest om att säljaren får sin provision istället för att söka behovet hos kunden.
Och vad säger det till dig om kunskap och erfarenhet, när en tuggumituggande 19 åring med tonårsfinnar som fortfarande ploppar okontrollerat säger att min erfarenhet säger att detta är ditt bästa köp, tro mig!!!
Okey, det är inte lätt att som 19 åring få ett bra jobb idag,
men även butiksägaren ser löner mot förtjänst som en större del, och låter deras anställda vara utan både utbildning hos sina leverantörer och med en äkta erfarenhet som varar längre än 3 månader.

När vi köpte vårat badrum så träffade vi på en kille som hette Filip, han var bara runt 20 år,
han ljög inte det minsta, och var shysst nog att kontrollera allt innan han svarade på frågorna.
Han tog sitt ansvar, och lät de andra kunderna vänta sina 1,5 timmar innan han tog sig an nästa kund.
Han hade bara jobbat i 14 dagar och hade ännu inte färgats av provisionshetsen,
när vi ytterligare 2 veckor senare var där igen, ja då hade han slutat...!!!
Han var för ärlig för att passa in i systemet, men hade vunnit i längden..
Idag handlar allt om pengar och se till sin egna fördelar, inte kundvård eller rykte...
Jag må vara lite gammalmodig i mitt tänk, men tycker nog att kvalite' går före kvantite't.

Självklart jag handlar också det som är billigt, men låter aldrig en säljare stå och ljuga mig rakt upp i ansiktet, där jag vet något annat som går stick i stäv med vad han/hon säger..
Det handlar om förtroende, finns det inget sådant, så blir det heller ingen affär..
Det gäller allt ifrån bilaffärer, frisören, bilmecken eller t.om tjejen i kassan på Ica!

Känslan går före allt, kanske därför jag är en känslomänniska..
Och känslor skapas innefrån, och inte via ett vinglas, shot eller flaska med tre fyra streck på..

Tänk att det ska ta en sådan tid att vänja sig tillbaka igen..!

/Berra

Rasputin
lör, 2012-09-22 - 23:22

Jag har under lång tid druckit för mycket. Läst trådarna här och tror det är ett bra forum för att både få stöd och ge, samt att stärka sitt arbete för nykterhet. Att det blev i kväll jag gick in är att jag tänkte att nu får det vara nog. Hade beställt hem Antabus (faktiskt från nätet) Vet att min lever är ok, så det är ingen fara.Får Antabus en gång tidigare av läkare, så jag kan hanteringen. Tryckte in 2 st på 250 mg för att bryta i dag. Känns bra att få någon början. Vet att jag inte kan tänka att jag skall vara nykter resten av mitt liv. Men tar jag antabus nu i början är det lättare att inte få återfall om några dagar då man börjar se annorlunda på problemet och lura sig själv. Man tvingas ju till att ta tiden till att tänka och då kanske suget går över och man hinner fylla på med en antabus till. När jag dricker gör jag det för rusets skull enbart. Jag dricker ofta 6-7 dagar på raken. Håller upp 1-2. Blir numera inte aspackad och har inga minnesluckor. Men det håller inte. Livet blir meningslöst. Man har en relativt hög ångestnivå och ingenting av det man planerar får man gjort. Skönt att vara lullig, men livet blir allt mer tomt.
Känner så igen mig i många inlägg här

Berra
sön, 2012-09-30 - 22:13

Igår var vi på en femtioårsfest, jag och frugan...

Den går nog till min personliga historia som ett lågvattenmärke, minsann...

En gammal tjejkompis som vi umgicks med för 20-30 år sedan, och då väldigt mycket..
Vi var två par som alltid gjorde någonting tillsammans, varje helg..
Naturligtvis mycket "festande" (hatar idag detta ord..) med parmiddagar osv.
Vi fick barn "tillsammans" och deras dotter blev nästan som vårat gemensamma..

Men deras förhållande gick i kras, och en uppslitande separation som följd när dottern bara var ett par år.
Vi försökte redan då att inte välja parti för den ena eller andra, så vi slutade helt enkelt då att umgås med båda, och inte fungera som någon skvallerförmedling mellan dessa personer.
För det var så de försökte använda oss, och ett sådant utnyttjande vägrade jag bara..
Frugan hade sedan lite sporadisk kontakt med kvinnan, några plastburks-partyn osv..

Men till saken hör att hon inte klarar av att hantera drickandet, varken då eller nu (visade det sig)
Hon (ja och han..) har hunnit med ett flertal förhållande med några års mellanrum sedan dess,
gift sig, skilt sig om vartannat med nya barn i andra kullar som följd..
Det vi har vetat är att hon har samma förhållande med spriten, men med olika partners..

Hursomhelst, en gammal vän som nu fyllde 50 år,
och det är väl klart att man borde uppvakta henne, eller hur?
Vi rekade av med ett annat par och kollade om de skulle gå,
och de tvekade först men hängde på om vi skulle gå, och så blev det..

Vi piffade upp oss, köpte en fin present och vackra blommor,
och redan från parkeringen flera hundra meter därifrån kunde vi höra vart vi skulle..
Jojo tänkte jag, här behöver vi nog inte lägga i fullt så mycket pengar i parkeringsautomaten som vi först gjorde, vi lär nog åka hem rätt så tidigt (och då inte tidigt på morgonen lär det vara..).

Folk stod ute och rökte utanför och halvt skrek för de verkade även blivit döva av spriten,
och det var inte vårat klientel av vänner, utan det verkade vara lodisarna utanför systemet som blivit inbjudna, vi var ju uppklädda till tänderna i jämförelse mot dem..
Här var det skinnväst med en massa olika motorcykelmärken påklistrade, trasiga skitiga jeans
och en ännu skitigare baseballkeps med något V8-märke på..
Håret skulle helst vara grått och otvättat, och skägget flätat i en tofs...
Rösterna var redan spruckna av allt skrik, och de hade nog värmt sedan tidiga förmiddagen..
Mottagandet blev varmt.."vem i helvete är ni, störningsjouren???"
Nej vi är vän med födelsedagsbarnet svarade vi, ..gamla vänner..
Då fick hon se oss på avstånd, och blev naturligtvis strålande glad, och därefter var vi välkomna innanför grinden, folk var vänliga och tog i hand, sittandes även ifrån häcken de nyss landat i..
Inne i köket stod brickorna fulla med kallskuret, nerslafsade och en gång vackert uppskuret.
Att det låg ett omkullvällt vinglas i det hela spelade väl ingen roll, rödvinsmarinerat???
Det viktiga var ju det med alkohol i, och det var i stort sett slut när vi kom..
Men det bekom ju inte mig så mycket, jag drack ju kranvatten ur plastmuggarna.
Det andra paret som följt med oss drack snabbt sig fulla i rädsla för vilka de hade hamnat med..
Lite läskigt var det att se kärringen iklädd en blåsa ca 20 kg för trång och minst 20 år för gammal i mode, håret slarvigt uppsatt och med ett par tänder saknades i överkäken..
Hon satt bredvid sin 20-25åriga son i soffan och hetsade varandra i skålandet, båda lika packade..
Vilket föredöme, tänkte jag.., vilken uppväxt tänkte jag sedan..

Det var lätt att halka i trappen, med allt som var urspillt, och gå i strumplästen var inte heller att tänka på, de skulle ha fastnat i de klistriga fläckarna...
På toadörren bankades det hela tiden för att de tog för lång tid på sig..
Det var ett j*vla liv helt enkelt, och på de små datorhögtalarna fullständigt skrek det ut hårdrock som distade helt hemskt, och alla försökte överösta varandra..

Och jag tänkte...vart har jag hamnat, på något tonårsparty???
Hallå!.. det här är folk i 50 årsåldern och plus dessutom..
Snubben som försökte limma på frugan upprepade i stort sett samma mening som en papegoja,
om och om igen, tänk om han kunde höra sig själv..?

Nu var de flesta på denna fest tvåspråkiga, och från ett nordiskt grannland,
kanske kända som hetsiga är de har druckigt lite väl mycket, och så blev det..
Strax innan kl 23 på kvällen kom första argumenten och det blev slagsmål och tårar,
jag gick ut och rökte utomhus ett tag, och tänkte...jag som är nykter har inget med deras fyllslagsmål att göra, kan nog få mig en käftsmäll för att jag lägger mig i...
Såg hur det kikades ut mellan persiennen hos grannarna när det blev ÄNNU högljuddare..
Nu kommer nog snart snuten, tänkte jag, och började sakta lomma iväg mot bilen..

Ta mig bort ifrån det här, NU!

Men jag hade tre styckna som skulle med hem, och det var inte så säkert att de ville åka nu..
Körde så nära jag bara vågade och ringde på mobilen, någon lyfte luren med det hördes bara en massa partyskrik, efter ett 20-tal försök lämnade jag bilen och gick dit..
Det tog en kvart att få ut alla, och när jag väl fått ut två, så gick den ena in för att hämta den tredje, och då kom den tredje ut, men den ena blev kvar därinne, det upprepades två gånger..
Efter att den ena passageraren hade kräkts klart i trädgården så kunde vi äntligen gå mot bilen..
Jag varnade henne, spyr du i den helt nya bilen så slår jag ihjäl dig, haha du är gullig du Berra!!!

I bilen stank det av gamla whiskyångor och det var ett fyllpladder utan dess like,
och jag tänkte..va' f*n är det för roligt som ni sitter och skrattar åt!!!
Det var ju en sådan misär där vi var, och man blev ju bara så ledsen att hjärtat skulle vilja spricka.

Våran gamla kompis i detta gänget, det var för hemskt..

Dessutom så pratade jag med hennes dotter som var med på festen och nu är i 25-årsåldern, hon sa..
"Jag är så nervös, för mammas drickande och hennes vänner, man vet aldrig hur det slutar..."
Där stod hon och led, och var tvungen att ta ansvar för sin mamma och hennes vänner, nyligen vuxen själv..

Jag lämnade det och emotionellt slöt mina ögon och blundade för det jag såg,
höll för öronen och låtsades som om jag inte hade hört vad som sagts...

Jag orkar inte ta ett ansvar för andras drickande, har nog med mitt egna..

Folk super sönder sig och förstör sina och andras liv i tron om att alkoholen är deras enda vän,
när det i själva verket är precis tvärsom...

Ju längre jag avstår från alkoholen desto mer avskyr jag vad den ställer till med,
folk klappar mig på axeln och säger att jag är duktig....?, och fortsätter sippa på sitt glas..
Vad ska jag göra, klappa dem tillbaka på axeln och säga...f*n vad dum du är som inte förstår..?

Jag har snart själv ett förestående 50-års kalas, och jag VET hur den INTE ska avlöpa...
Och jag tänker inte gå på min väns 60-års kalas, men på hennes begravning ska jag viska vid hennes kista vad som var problemet med hennes liv, alkoholen..
Helt övertygad om att jag kommer att överleva henne, för hon bränner sitt ljus i båda ändar..

Hon är söt och gullig när hon är nykter, men det uppväger aldrig det hon ställer till med när hon har druckigt, för det händer alltid något då...

/Berra

höst trollet
mån, 2012-10-01 - 08:27

Hej Berra! En riktig tankeställare vad gäller alkohol och vad den gör med oss..
Kan inte låta bli att tycka lite synd om damen, som har fastnat i spritångornas värld.
Det blir ju lite av en tidsbubbla, där man på något sätt fastnar.. Har märkt av samma grej, när gubben dricker för mycket..
Det är precis som om alkoholen blir till en tidsmaskin, som gör att han slungas 40 år tillbaks i tiden.. Han beter sig som en sen tonåring, skrålar, brölar och leker "HE-man". Börjar gärna "låtsas-fightas" med andra män (jag HATAR, när jag hör hans: "Kom igen då....!" För att han ska visa sig på styva linan)
Och numera, förstår jag principen för när hjärnan loggar ut! (bra beskrivet i länken, i min tråd "Det här händer när vi dricker" i Forumets: "Dricker jag för mycket?")
Jag har också sett de här damerna som leker tonåringar, som presenterar sig som "systrar" till sina döttrar...
Och visst blir vi alla patetiska, men fortfarande tycker jag att kvinnor blir mer patetiska.. Har säkert med uppfostran och mina egna fördommar att göra..
Du behöver inte ta klappen på axeln som något nedvärderande (även om du tycker att "klapparna" inte fattat ett jota)
Passa på istället att vara "åskådare", samla på dig argument för att INTE dricka (inte på detta vis iaf :-) )
Din vän, kan du inte göra något åt, men du kan göra MYCKET med ditt eget liv!
/ trollis

M-K
ons, 2012-10-03 - 18:28

Hemskt inlägg. men jag är tacksam för att det skrevs så att jag i mitt förvirrade tillstånd kunde få läsa det. Satt just och sms:a med min bästis "jag är allergisk mot alkohol, men om jag får hjälp med det psykiska så kanske jag en dag kan dricka igen"
Hur tänker jag? vad är det med alkoholen som lockar så förbannat? Min mamma var den som blev helt dränkt av alkohol. Minns att jag stod som 4åring och tittade på min egna mamma som kröp omkring på golvet, hade bajsat ned sig, och tänkte: Nu orkar nog mamma inte laga mat.har en bedårande liten son som ligger inne i sovrummet just nu, och litar på att jag finns här så att han kan somna tryggt. Vill jag ge honom ett lika minne som jag själv har? NEJ.

NEJ.

santorini
ons, 2012-10-03 - 18:39

Berra, läste den nu först. Hemskt men tyvärr inte så ovanligt. Tack, jag känner mej så glad och stolt över mej själv, där behöver jag inte hamna. M-K, kämpa på, för din egen skull men ännu mer för din son.

Berra
fre, 2012-10-05 - 22:33

Såg hur patetiska och förutsägbara de andra blev...

Man sätter sig i grupper med de man umgås mest med, vill helst inte beblanda sig med några okända, hua!
Fast det är ju de de egentligen vill, lära känna några nya människor, eller?
Man äter snabbt för att få något i magen så att alkoholen inte ska hugga alltför fort...
Några är som vanligt så förvärmda att de egentligen borde ha gått hem innan de kom, ens...

När alkoholen är fri så är hämningarna lösa, man glömmer bort sitt glas och går och hämtar sitt nästa...
Om de bara så tog en femma för varje glas, så skulle det göra verkan, inte det sanslösa drickandet...
Drick mycket så "tjänar" du mycket, på något sätt...

Den nyanställda söta tjejen dricker nervöst när hon befinner sig med nya människor,
Dricker glas efter glas med vin, står först på dansgolvet och börjar sedan skämma ut sig...
Kråmar sig som en marskatt och måtte tro att hennes andra jobb är en utvikningstjej...
Klänger på alla snubbar gammal som ung, och snart står hon med en kille och hånglar upp honom
För vad hon tror är ett helt hemligt ställe, men bakom en gardin i restaurangen är kanske inte det mest optimala stället att gräva ner
händerna under varandras byxlinningar på...

Dr Jekyll och Mr Hyde som annars aldrig vare sig klipper sitt hår eller byter sina kläder,
Kom nyfrissad och med prislappar kvar på de nyinköpta byxorna och vikveck på sin nya skjorta...
Han säger aldrig ett pip till vardags, men hade nu druckigt sig stark o modig, och varje tjej var nu ett lämpligt
byte för sliskiga kommentarer på dansgolvet...
Nya skjortans knappar rök när han ville vara en Hulken-kopia och släppa loss lite i discodunket,
Snart hängde armarna som en orangutang på honom medans han gjorde juckande rörelser mot alla välfyllda kvinnorumpor.

Fastighetskillen välter en golvblomma och rapar sedan samma mening om livets stora frågor med tanten på ekonomiavdelningen
Hon verkar mest intresserad av att få bort whiskeydoften från hennes ansikte...

Jag själv sitter kvar så länge festen fortsätter, vill verkligen se allt som jag tidigare hade huvudrollen i...
Jo jag äcklas lite över tanken för allt vad jag kan ha gjort under alla år...

Tömmer mitt sjunde citronloka glas och åker sedan hem i varm och trygg bil, vinkandes åt de som står i ruggregnet
Och väntar på nattbussen eller väntandes på en taxi som ska komma förbi...
Med eller utan sällskap...
Den söta nyanställda tjejen tror jag inte skulle ta med sig sin nyfunna mörkmuskige vän hem till sin fästman med
sina två småbarn väntandes...

Eller så är jag bara en gammelmodig och moraliserande gammal stöt, och en nykter sådan...

Jag vet vad de andra tänkte på morgonen när jag mötte deras blickar...vad vet han, som jag borde veta.
Och om han vet, tänker han berätta det för alla andra först...?

Jag har varit där själv....allt för många gånger, men det slipper jag numera...

Tack för det, nykterheten!

/Berra

Vackla
fre, 2012-10-05 - 23:05

Du skriver så bra Berra!! Är också väldigt tacksam att jag inte längre
är den som alltid blir fullast och gör bort sig, det har hänt alldeles för
många gånger.
Trevlig kväll!

Tilde
lör, 2012-10-06 - 01:17

gammal stöt tycker jag inte att du är :)
Tycker mera du verkar ha både insikt och humor!
Dessutom har du en härlig iakttagelseförmåga...
Jag ser nämligen hela firmafesten framför mig som på film. Där vill man inte vara...

Godnatt och tack för lässtunden...
Tilde

Villervalle
lör, 2012-10-06 - 02:52

går du till alla fester då Berra? För att vara bror duktig? Stanna hemma nästa gång och skåda naveln.

VV