Nu har jag bestämt mig för att de närmsta tre månaderna så SKA jag vara utan alkohol! Jag kommer säkert behöva stöd på många sätt. Så det är väl därför jag skriver här. Jag vet ju så otroligt väl vilken skillnad på livskvallite jag kommer få. Tänker vara en pigg och påhittig pappa i fortsättningen. För nu har jag mest sovit bort helgerna. Tips, stöd och hjälp mottages med stor tacksamhet! Kanske någon vill göra denna resan tillsammans med mig?

Tvåbarnspappan

Ge mig en månad....åh har jag inte klarat av hålla mig nykter under den tiden så kommer
jag att kontakta AA. Det är ett löfte! åh faller jag
tillbaka så ska jag kontakta AA. Kommer vara fullständigt ärlig! Finner liksom ingen
anledning till att försöka lura någon här.

Jo det stämmer Dompa att det behövs en heltid på
mitt jobb...men de gjorde klart för mig att de anställt en annan på min tjänst....eftersom
de vet att det kan ta år att bli frisk igen
Men försöker se det som så att det nog kommer leda till nått bättre i längden....
Är bara självkänslan som saknas just nu...egentligen så vet jag att jag
att jag har kompetens att klara av många olika arbeten

Livet ska ta mig fan bli bra! TP

över din tid TP. Från mitt håll är det en möjlighet att AA finns - att du inte ensam skulle behöva "klara av" att hålla dig nykter. Att du skulle ha en plats där du kan dela kampen och där du skulle känna gemenskap och stöd.
Allt gott! / mt

Tvåbarnspappan

Jag tar absolut dina ord som omtanke.
Men är riktigt, riktigt rädd för att gå dit.
Är så pass rädd för det så att bara rädslan gör
att det blir lättare att hålla mig nykter.

Åh åter igen så är jag övertygad över att AA är
något helt fantastiskt som har hjälpt så många.

Men jag har gått igenom så mycket detta året, med
soc, och att jag berättat om mina alkoholproblem,
att min ena son har samma sjukdom som jag, att
min andra son lider av depression. Så mycket
rädslor, sorg och skam. Så just nu orkar jag inte
ta ett så stort steg som AA är för mig.

Kramar TP

höst trollet

Sluta skämmas! det är jättemodigt att våga ta itu med sina problem. Rom byggdes inte på en dag, och som beroende, tror jag inte att allt bara försvinner på ett par månader.
Jag tror inte att AA är för de redan frälsta, för i så fall skulle de inte behövas på samma sätt! Det vore ju som att vi inte skulle våga gå till doktorn när vi är sjuka, utan först när vi känner att vi håller på att bli friska.. Som en sorts "duktighets-syndrom", om du förstår vad jag menar?
Själv ska jag kontakta antingen AA eller alanon efter helgen.
Jag har egna problem och medberoendeproblematik.. Jag har bestämt mig för att söka för min egen skull, i första hand! Det vore förmodligen lättare(mindre skämmigt) att söka för medberoendet, men då skulle jag nog ljuga för mig själv..?
Oj vad jag har fått titta på mina egna rädslor och fördomar sista veckan och jag är jätteglad att det finns så många kloka människor här på forumet, som vågar berätta utan omskrivningar om sina egna problem (och misslyckanden)
Det gör att man slipper vara duktig och "perfekt"
Fortsätt skriv, jag tror att vi är många som stöttar varandra
kram "trollet"

comegetsome

Du kommer inte gilla det här men du ska få en spark i baken. Som vanligt så sitter alkoholisten och beklagar sig över sin situation och inte riktigt vågar ta itu med problemen. 1.5 år och ingenting har hänt. Måste kännas bra att andra alkoholister sitter och klappar dig på ryggen så att du åtminstone känner dig duktig av att inte ha gjort någonting. Svåra saker det där som att söka vård och ringa ett samtal. Vet du vad jag åstadkom under samma tidsperiod? Jag vet inte om jag har plats för den utläggningen men jag kan lova dig att jag åtminstone inte är en fet, alkoholberoende nolla.

Att din son har samma problem som dig och din andra son lider av depression. Det är ditt fel. Du har förstört dina barns liv med ditt drickande. Det räcker att du har druckit i deras närvaro för att de ska påverkas. Hur känns det? Jag undrar om ens det kan få dig att sluta suga på flaskan. För alkoholisten så kommer ju faktiskt barnen i andra hand efter spriten.

Om du nu ska åstadkomma en förändring så se till och gör det för i helvete. Förstå att ditt drickande har konsekvenser för andra människor. Du förstör deras liv och du går och är rädd för att söka hjälp. Patetiskt. Fungerar det inte att sluta dricka med ren vilja så finns det en permanent lösning på problemet.

Tvåbarnspappan

Det är ju ett fantastiskt inlägg! klokt och genomtänkt in i minsta detalj.
Tror näst intill att vi kan lägga ner hela forumet nu.

Tackar dig av hela mitt hjärta att du delade med dig av din visdom och framåtanda.
Känns även härligt att få förmånen om än bara genom ett forum få kontakt med en högpresterande
människa som du.

Du har min eviga tacksamhet att genom dessa ord så har du nu fått mig att förstå allt.
Nu förstår jag att jag inte ska dricka alkohol mer.

Tack för denna feedback!

Med vänliga hälsningar från en mycket tacksam TP

comegetsome

Jo, jag är av den åsikten att rehabilitering utav alkoholister inte fyller någon funktion. Dessa rehabiliteringar där de avsäger sig alkoholen tjänar enbart som en källa av besvikelse för deras anhöriga. Någonting som verkar stämma utifrån din egen tråd.

Likt andra alkoholister, som oftast brukar vara snabba i käften, så skojar du givetvis bort detta. Lite ironi och lite humor så står snart folket på alkoholistens sida. Anledningen till alkoholistens övertalningsförmåga ligger i rädslan att se sanningen inombords. Den är för otäck för att se i vitögat så skämten, lögnerna och ironin är en försvarsmekanism för att slippa se vem man är.

Det tar många år att tappa hoppet till att förändra en alkoholists prioriteringar. För anhöriga är det svårt att inse att alkoholen har mer betydelse än dem själva. En alkoholist kan aldrig förändras och kommer inte att sluta dricka. Om de väl gör det så beter de sig som frälsta individer som genomgått självransakan. Tråkigt nog så innefattar denna självransakan inte förståelse för vad de har utsatt sina närmaste för. Därför blir jag inte glad när en alkoholist slutar dricka, de förstår inte vad de har gjort och känner ingen genuin ångar. De kommer undan på deras villkor.

Så lägg ned forumet [redigerat].

DryMartini

"Bota varje alkoholist med en kula." Jaha, det var tufft besked och naturligtvis helt felaktigt. Man kan förstås resonera som du, men det är att förenkla verkligheten. Visst kan man använda en kula, men det blir inget bra samhälle. Det blir i så fall många som kan tänkas bli skjutna förutom alkoholister, såsom knarkare, socialbidragstagare, fetknoppar, politiker, zigenare, journalister, kommunister, sverigedemokrater, fattiga, sjuka, fula etc. etc. Listan kan göras nästan oändlig och bli ännu längre än de listor Hitler och Stalin förmodligen hade.

Alkoholister kan bli nyktra och sålunda fungera precis som alla andra. En del av det du skriver håller jag med om, exempelvis att alkoholister alltid väljer drickat i första hand och att de hänsynslöst skadar sina nära och kära med sitt beteende.

Själv har jag slutat att dricka sedan några månader och det går utmärkt. Suget är borta och min familj och jag själv är nöjda och mår bra. Visserligen var (är) jag nog ingen hard core-alkis, men tillräckligt för att det skulle bli problem.

Comegetsome, vadan denna syn på alkoholister. Har du själv erfarenhet av alkoholister i din närhet? Om forumet hjälper människor som har problem, vad skulle fördelen vara att lägga ner det?

Mr. Dry

Det står dig fritt att tycka att människor som dricker för mycket inte kan förändras till det bättre. Det låter som att det är den erfarenhet du har. Nog har man rätt att vara arg och ledsen när andra har betett sig illa. I synnerhet om det är ens föräldrar. Samtidigt har jag svårt att förstå varför du vill delta i ett diskussionsforum om du inte tycker det borde finnas och du inte tror att det kan hjälpa någon?

Ett par fakta om alkoholberoende / alkoholism:
Trots att det har man har forskat på det i många år så har man inte kunnat visa att personer som dricker för mycket eller är alkoholister är psykologiskt annorlunda än andra när det gäller att ljuga, skämmas eller inse sina egna brister.

De stora majoriteten människor som någon gång har uppfyllt kriterierna för att räknas som alkoholberoende slutar. Många slutar på egen hand och för att dom själva vill det.

Det ska vara så fritt som möjligt att diskutera här och dela med sig av sina egna upplevelser och åsikter. Alkoholhjälpen är till för att människor ska kunna hitta stöd för att förändras. Därför skulle jag önska att du inte hoppar på andra användare eller talar om för dem att de inte kan förändras. Att uppmana till våld är inte ok, i synnerhet eftersom du menar att man inte ska tolka det du skriver som skoj. Därför har jag tagit bort delar av ditt meddelande.

/magnus
alkoholhjälpen

höst trollet

Att ta till våld eller uppmana till våld löser inga problem.. Skulle det vara en veklighet,( att alkoholister över en natt t.ex. skulle vakna med blått hår..) så skulle många bli förvånade över antalet människor, som har alkoholproblem och som trots detta fungerar hyggligt i vårt samhälle!
Det går i många fall inte se VEM som är alkoholist eller har missbruksproblem.
Oftast är det bara de väldigt grava missbrukarna vi ser ute i samhället. Många har både jobb och familj. Ibland har de t.om. förvånansvärt höga poster i samhället och är dessutom respekterade i sin proffesion.
Jag kan förstå, att förtvivlan, besvikelse och vanmakt gör att man blir arg, bitter och hatisk, men hatet skadar bara dig själv!

Tvåbarnspappan

Alkoholist eller inte alkoholist, så är vi alla individer.
Tycker det är synd att du gör ett sådant personangrepp. Men inser att du har haft
det tufft och förmodligen skulle behöva en hel del
hjälp själv.
Att skriva som du gjorde till mig leder inte till
något direkt konstruktivt. Du vet inge
t om mitt liv,
lika lite som jag vet om ditt, förutom det faktum då
att du är en bitter människa. Kanske med all rätt.

Jag försöker göra något åt min situation, gör du?

Jag har alkoholproblem, och det är åt helvete.
Finns inget snack om saken. Men jag är inte din
pappa.

Försök istället skriva med dem i detta forum som
har samma erfarenhet som du. Det kanske får dig att må bättre!

Är ändå glad att det va just till mig du skrev, för det
kunde ju varit någon som tog riktigt illa vid sig.

ääFörmodar att du inte är så gammal, så försök att
vända på ditt liv till något bra. Bitterheten kommer
äta upp dig inifrån.

Antingen så väljer du att se det jag skrivit som
välmening och ett gott råd. Om du nu kan ta det
från en fet alkoliserad nolla. Eller så fortsätter du
att leva ett lika destruktivt liv som en alkolist.

Utan ironi! Mvh TP

Stigsdotter

Det gör mig ont att se att du mår så dåligt, men samtidigt glimtar det ju till av den friska, humoristiska TP:n mitt i allt. DET är gott!

H*n den där griniga personen som krälade in i din tråd har rätt om en sak: "Anledningen till alkoholistens övertalningsförmåga ligger i rädslan att se sanningen inombords. Den är för otäck för att se i vitögat så skämten, lögnerna och ironin är en försvarsmekanism för att slippa se vem man är." Ja, alltså, det där med övertalningsförmåga begriper jag inte riktigt men visst är det så att vi som har problem med alkoholen inte gärna vill se det. Det är det första steget man tar i ett s.k. 12-stegsprogram, t.ex inom AA: Att erkänna att man är maktlös inför alkoholen, att man har tappat greppet helt enkelt, att man inte själv bestämmer.

Den arga människan fortsätter i din tråd: "Det tar många år att tappa hoppet till att förändra en alkoholists prioriteringar. För anhöriga är det svårt att inse att alkoholen har mer betydelse än dem själva. En alkoholist kan aldrig förändras och kommer inte att sluta dricka. Om de väl gör det så beter de sig som frälsta individer som genomgått självransakan. Tråkigt nog så innefattar denna självransakan inte förståelse för vad de har utsatt sina närmaste för." Detta är just en del i den s.k. självrannsakan ju, att inse sina egna fel och brister. Ofta kokar dessa fel och brister ned i rädslor. Det är lite som en arg hund som bits (eller en forummedlem som skäller) det är för att den är rädd. Bättre att låtsas farlig!

Att man är alkoholist betyder inte att man aktivt värderar alkoholen mer än familjen - man har inget val helt enkelt!! Så arg som jag har varit på min egen far som valde flaskan istället för mig och mamma. Sen ringde han packad mitt i natten och ville tala om hur mycket han älskade oss och vi slängde på luren! Nu fattar jag ju, det var inte han som bestämde!

En alkoholist kan sluta dricka. Alla kan sluta att dricka. Det svåra är att inte börja igen.

Jag tror jag sagt det till dig förr TP: anonymiteten är oerhört viktig inom AA. Man påminner om den regeln vid varje möte. Aldrig, aldrig att man berättar vem man träffar där eller vad som sagts. Jag läste en intervju med Suzanne Reuter i helgen. Hon berättade om hur hon insett att hon var alkoholist och gick på möten på söder här i Stockholm. Jag brydde mig inte om att alla visste vem jag var, sa hon. Hon går fortfarande dit ibland. Det finns öppna möten dit alla som vill får gå och så finns det slutna möten. På slutna möten går bara de som själva vill sluta dricka alkohol. Om de ser att du är där så är de själva ju där av samma anledning. Förresten brukar det finnas mansgrupper också, där man slipper kärringarna som kan ha ett eget möte att tjöta på. Jag brukar gå på möten med bara tjejer i ibland, det är ett annat stuk på de mötena, man kan mötas på en annan nivå. Ibland går jag på blandade möten, de är också bra.

Apropå deppighet. Det var ju så det började för mig. Ville inte vara deppig och oföretagsam längre. Det fattade ju jag också att jag förmodligen skulle må bättre om jag gick en kvällskurs och lärde mig något roligt men jag liksom orkade inte. Jag kunde sitta hemma i sköna läsfåtöljen och bara glo på alla bra böcker där i hyllan som jag inte iddes läsa.

Jag har insett att det är alkoholen som gör mig sådan! Det blir en ond cirkel! För mindre än ett år sedan fick jag börja äta Sertralin som är ett antideppressivt läkemedel. Jag vill egentligen inte äta tabletter och en annan läkare sa att det är inte någon idé att äta sådana så länge du dricker. Men, jag träffade en läkare på en alkoholmottagning som menade att jag inte skulle orka ta mig uppför den nedåtgående spiralen av egen kraft (eftersom det ju inte bara är att sluta dricka). Han menade också att medicinen ska man inte äta hela livet. Det är ett tillfälligt hjälpmedel.

För 2 veckor lade jag av med tabletterna, efter lite mindre än ett år. Jag räknar den 28 maj som mitt nykterhetsdatum även om jag har druckit vid 2 tillfällen sedan dess. Idag mår jag bättre än vad jag gjort på mycket länge. Jag tror att det är AA:s förtjänst faktiskt. Det ger så otroligt mycket att träffa andra människor i samma sits. Forumet i all ära men att sitta bland människor av kött och blod, och så mycket olika människor. Det är ärrade knuttekisar, slipsnissar, byggjobbare och fina dräkt-damer, olika åldrar. Och det är en sådan värme i den gemenskap som finns. Nu låter jag som Adde känner jag men det är verkligen så. Det brukar inte kramas så mycket på de möten jag går på ;-) (om inte någon behöver det förstås).

Och det Dompa syftade till här ovan var något jag skrev till en annan forumkompis som var orolig för sjukdom, att hon, liksom du, behöver all kraft och energi för att bekämpa sjukdomen. Alkoholen är ett gift som är så farligt att kroppen måste prioritera nedbrytning av det i första hand. Sen blir det kanske inte så mycket energi kvar till att bekämpa den andra sjukdomen som bryter ned kroppen din.

Hoppsan, blev lite långt och ostrukturerat detta :-O Nå, det jag vill säga är i alla fall: var rädd om dig, se till att du får all hjälp du kan få från vård, AA och allt du kan hitta på. Alla medel är tillåtna bara du inte tar det första glaset.

comegetsome

Du har helt rätt TP. Jag vet ingenting om ditt liv och jag gjorde dig en stor orätt att skriva som jag gjorde. Jag är uppriktigt sagt väldigt ledsen att jag skrev till just dig och ber ödmjukt om ursäkt för det. Det var inte menat till dig.

Förklaringen, eller anledningen var att jag träffade min alkoholist som rev upp mycket gamla sår och tack vare situationen så kunde jag inte ställa till en scen med att säga vad jag tyckte. Istället så jag letade upp första bästa person med barn, som hade problem med sitt drickande och dumpade allt hat jag kände inombords mot alkoholister.

Jag ska inte skriva mer i den här tråden, och jag ska definitivt inte hoppa på dig något mer. Återigen, jag är mycket ledsen över att jag skrev till dig. Det svarta hatet jag kände var tio års ilska som kom till ytan på samma gång och som var tvungen att ta vägen någonstans. Normalt sett så beter jag mig aldrig så respektlöst mot någon. Jag hoppas du kan finna det i ditt hjärta att ta emot min ursäkt.

Vackla

Har läst dina inlägg, förstog att du inte mådde så bra på ett eller annat sätt.
Vill bara säga att det var bra gjort av dig comgetsome att be om ursäkt, kan till viss del förstå att du var frustrerad och
Inte brydde dig om vem som fick dina hårda ord.
Ta hand om dig och hoppas det löser sig för dig också!

Tvåbarnspappan

Tack!
Du är absolut förlåten! Blev uppriktigt glad för det
du skrev nu. Förstår din frustration!!!
Människor som kan säga förlåt är stora människor!

Hoppas du får må bra och att du kan hitta en väg
ut ur det som är jävligt och jobbigt!

Mvh TP

Dompa

Då var den stormen över. Men det gav mig en tankeställare. Nu får vi ta och staga upp oss TP så det inte blir våra barn som i framtiden kommer att må lika dåligt över vårt agerande som comegetsome gör över sin fars.

Måste bara klargöra en sak. Jag menade inte att du skulle må bättre av en kvällskurs...jag tänkte att du kunde hitta lite nya nyktra vänner (läs: damer)där.

Hoppas du får en bra dag. Håller både av och om dig! /R

Tvåbarnspappan

Jag är på! Hängde med på det där med kvällskurs :-). Är dock inne på att börja studera...men vi får se
vad som händer.

Nu åker jag ut på sjön och njuter en stund :-)

Hård kram brorsan!

Tilde

Det där gav också mig lite livslust... det smittar av sig :)
Jag sticker också ut till sjön!
Tack TP

Kram Tilde