av Sommar12

Trodde att jag hade allt under kontroll, att jag kunde dricka lagom.....
Dumt av mig, det kan jag ju inte....
Sabbade allt redan dag ett av semestern utomlands.
Idag tar jag steget mot ett liv utan vin.

Sommar12
fre, 2012-09-21 - 07:00

Trots tröttheten tog jag mig iväg till en keramikverkstad med en jobbarkompis. Det var så himla bra för mig! En liten, liten stuga och lera att leka med. Det var några till där, som jag kunde småprata med men inte behövde bry mig så mycket om. Lite samma sak som med slipandet och stickandet. När mina händer får jobba med enkla saker kopplar hjärnan av. Men jag har tänkt på det där med vila oxå och det är nog mest den febrila tankeverksamheten och sökandet som gör mig lite stressad. Så nu försöker jag låta dessa tankar bara sväva som de vill utan att försöka få dem att "bli något". Det är även tufft på jobbet nu, mycket som händer och ett högt tempo med krav från alla håll. Men där har jag aktivt bestämt mig för att "bara göra mitt jobb" just nu. Kan ju inte vara med överallt hela tiden. Just nu är det jag som är viktigast. Oj, den tanken var verkligen ny - är jag viktig?

Stigsdotter
fre, 2012-09-21 - 13:33

Du är superviktig!Du är bäst på att vara du! Det finns bara en som är du! Dina barns bästa mamma - det är du! Du är superviktig!Du är bäst på att vara du! Det finns bara en som är du! Dina barns bästa mamma - det är du!

Sommar12
fre, 2012-09-21 - 20:24

Åh vilken dålig dag idag. Har gått omkring med en känsla av att jag skiter i allt. Tycker att alla är idioter och att jag bara vill fly bort härifrån denna tråkiga, enformiga, banala vardag. Alla begär så mycket från alla håll och kanter. Chefen kräver och kräver och kräver, ensamma gamla (halvalkade) pappa ringer och kräver. Barn ska bli skjutsade hit och dit. Vill bara bort från allt. Kom hem från jobbet till mannen som lagar nån tafatt och inte så god middag. Försöker glädja mig åt en A-fri öl, smakar gott, men var är känslan?? Vill att allt ska vara som förut när jag kom hem på fredagen och satt i köket med tända ljus och ett glas vin. Drack sedan ganska många glas vin medan jag lagade maten. Men jag stod där och fixade och hade det väldigt mysigt med tända ljus överallt. Fick komma ifrån allt detta tråkiga, banala och trista radhusliv. Vill här ifrån, vill ta en paus från allt detta. Vill till huset vid havet med en resväska full med rödvin och bara dricka, se på havet och sova. Istället sitter jag här i soffan och försöker att inte gråta medan resten av familjen tycker att det är mysigt med godis och Fångarna på fortet. Var det så här mitt liv skulle bli? Är detta höjdpunkten och belöningen efter en veckas slit på jobbet? Godis och dålig TV? Tror att det är lika bra att börja dricka igen om jag ska stå ut med detta. Känner en sorg större än någonsin, är den tiden förbi när jag kunde ta mig härifrån - i alla fall för en stund?

Maria42
fre, 2012-09-21 - 22:08

Vilken djävulsk sjukdom detta är, du sitter i soffan med familjen runt dig och de tycket det är jättemysigt med godis och tv ( och att du är med nykter). Medans du längtar bort och vill vara för dig själv och bara dricka vin ensam med tända ljus.

Vad gör sjukdomen med oss? varför vill vi inte mysa med våra barn och man/ fru och samtala med dem?
Den bild du målar upp med fredagsmys ensam, lagandes mat, tända ljus och vin, den är alkoholdjävulens bild, där finns inga barn eller man/fru med för de (framför allt barnen) vill inte vara med oss då.
Är det så mysigt att man/fru/barn inte vill vara med oss? Är inte det fruktansvärt hemskt!

Det här är svårt, det är en hemsk sjukdom men det går att få mysiga fredagar utan vin. Laga mat, tänd ljus och drick något gott (alkoholfritt), numera kommer mina tjejer in i köket när jag lagar mat ( gjorde de aldrig när jag drack) och det är så mysigt att få tiden att småprata om allt möjligt.
Ge det lite tid, det blir lättare. Kram!

Stigsdotter
lör, 2012-09-22 - 00:30

Hoppas du åtminstone fick en natts skön sömn. Det blir verkligen bättre. Det är alkoholdjävulen som saknar dig och försöker måla upp en falsk bild. Läs det Maria42 skriver igen och igen.

Behöver du mer hjälp att ta dig ur detta? Träffar du någon läkare? Den första läkaren jag träffade konstaterade att jag hade en depression. Hon ville ge mig medicin mot det men gjorde inte det eftersom jag drack, detta förtar effekten av medicinen. En annan läkare jag träffade sa att jag hamnat i en nedåtgående spiral och att jag behövde hjälp med att ta mig upp. Han skrev ut Sertralin åt mig och menade att de skulle hjälpa mig upp till ytan en bit, och så blev det. Jag har ätit tabletterna mindre än ett år och nu har jag slutat med dem. Livet är så mycket bättre, jag tror att jag började dricka för att få en "guldkant" på vardagen, sedan behövs det mer och mer och mer och till slut blev allt så tråkigt om jag inte drack.

Försök analysera dig själv. Vad är det som är trist och tråkigt egentligen? Vad vill du göra istället? Åhh, jag känner igen den där känslan av att bara vilja gråta, gud vad synd det är om mig. Men du, självömkan är ett symptom på vår sjukdom. Kram.

Sommar12
lör, 2012-09-22 - 11:16

Gav upp tidigt i går kväll, tänkte att det var lika bra att gå och lägga mig. Vaknade mitt i natten av att jag grät då jag drömde att mannen min ville skiljas. Som tur var fanns han där och försäkrade mig om att han inte alls tänker lämna mig. Det var länge sedan dessa känslor kom upp till ytan, har hela mitt liv varit rädd för att bli lämnad (förstår att det grundar sig i att jag kände det redan som liten - är skilsmässobarn). Har därför under "min ungdom" alltid haft kille och oftast varit den som lämnat för säkerhetsskull...... Kanske det helt enkelt är så att det är många känslor som kommer ikapp nu samtidigt som jag försöker hitta i det nya. Detta och krävande jobb gör mig helt utmattad. Jag äter ju dessutom SSRI medicin sedan ca 1,5 år tillbaks och min läkare tror att jag kanske kommer behöva fortsätta med det då jag är benägen för depression. Jag följer "depressionsmodellen" och fick min första depression när jag var ca 25 år, gick inte till läkare utan det "gick över av sig själv". Mådde bra i några år för att sedan drabbas igen under min andra graviditet då jag inte sökte hjälp utan bara trängde undan allt. Mådde fruktansvärt dåligt, gravid och mamma-ledig med en 1-åring, när min andra var född klarade jag inte att hålla allt inne längre, blev sjukskriven för utmattningsdepression i tre månader men fick ingen behandling. Efter att jag gråtit mig igenom en veckas semester i en fantastisk fransk fiskeby gjorde jag en "självanmälan" till psykmottagningen och fick hjälp med samtal och medicin. Mådde bra igen och slutade med medicinen, men förra vintern återkom det vilket tidsmässigt stämmer med sjukdomsbilden. Hmm, nu har jag berättat mer för er än för någon annan (förutom min man). Känns lite konstigt att öppna mig så men samtidigt skönt att få det ur mig. Jag är inte oroad över bivärkningar av min medicin, kanske för att jag vet hur det är utan den. Däremot har jag ju motarbetat mig själv länge genom att dricka A som inte alls är en bra combo med SSRI. Känns verkligen som dagen efter stormen idag. Helt utlakad, blek och tom.

Sommar12
sön, 2012-09-23 - 06:51

Vaknar tidigt och smyger ner till vardagsrummet. Tänder ljus och gör the, tittar in här och är glad över att ni alla finns som tillsammans med mig försöker klara av livet precis som det är. Vill påminna mig själv och alla andra om att ta tillvara på stunden som är. Just nu är jag nykter och inte bakfull, just nu är allt stilla och ljusen brinner. Jag behöver inte alltid tänka framåt eller bakåt utan jag kan få vila i stunden som är. Lyssna på klockan som tickar och titta på löven som rör sig utanför fönstret. Fick några rosor från pappas rabatt som lyser upp så fint och jag skickar en tanke till honom. Han "lagomdrack" igår när jag var där så jag lät det bara vara. Hans fru dog för något år sedan av sviterna av alkohol, var på graven och grät så den här helgen har varit mycket tårar för mig.

Villervalle
sön, 2012-09-23 - 10:09

Jag tror att allt har sin väg i livet även om det i bland verkar dystert och jag tror att våran projektering på skuld också har en del i detta. Jag har själv inte slutat att dricka men jag dricker inte så mycket som förut. Jag har insett att mitt behov av att dricka är en del av min person, på gott och ont. En viktig sak tror jag är att man inte skall dricka för att man mår dåligt utan att om man ska dricka så skall man göra det för att man mår bra och för att förstärka denna känslan. Omgivningen ser ju oftast resultatet av att man dricker när man mår dåligt och fasar för att detta skall upprepas.

VV

Maria42
sön, 2012-09-23 - 10:34

Precis som Sommar skrev i ett annat inlägg så blir hjärnan kidnappad av alkoholen efter ett- två glas. Det spelade ingen som helst roll om jag mådde superbra eller hade en sämre dag, när jag fått i mig första glaset så vill jag bara ha mer. Och oftast slutade det med att jag blev kanonfull med massor av ångest efteråt.
Har man sjukdomen går det inte att dricka alls oavsett humör. Bra om det funkar för dig, men för de flesta funkar det inte.

Villervalle
sön, 2012-09-23 - 11:15

på varför du får ångest? Är det för att du blivit full eller är det för att du har gjort saker som du inte borde? En sak jag har lärt mig är att inte försöka skyla över mitt beteende. Om någon säger till mig: kommer du ihåg, du gjorde det och det. Så säger jag helt enkelt att jag inte kommer ihåg just det, men att jag hoppas att jag gjorde festen så mycket bättre. Varför måste man komma ihåg exakt vad man har gjort och stå till svars för detta? Okay, om man har en våldspersonlighet och gör livet surt för sin omgivning så skall man naturligtvis få veta om detta. Jag har själv märkt att om jag inte har samvetskval för mitt drickande så får jag heller ingen ångest, men detta synsätt är naturligtvis väldigt egoistiskt och förutsätter att man inte gör livet svårt för någon annan.

VV

Maria42
sön, 2012-09-23 - 11:39

Jag köper det du skriver under förutsättning av att man lever själv och inte har några barn, funkar det för dig så fine!
Men har du barn och eller hel familj så funkar det inte för då gör du ngn illa. Inga barn mår bra av att se sin förälder i det skicket när man inte minns vad som skett. Det skrämmer dem.
När jag drack så fick jag minnesluckor och det ger ångest, att inte veta vad man gjort eller sagt. Varför ska man komma ihåg allt man sagt eller gjort frågar du, för mig handlar det om sinnesro, jag vill veta vad jag sagt eller gjort då mår jag bra. Jag vill inte att mina barn ska känna sig oroliga över vad jag kan hitta på, de ska känna sig säkra på att jag finns där helt klar i huvudet. De flesta som skriver här mår dåligt över sitt drickande och har haft/har konsekvenser av det, det gör att jag kan tycka att dina råd känns lite malplacerade.

Rasputin
sön, 2012-09-23 - 12:44

Gick med här i går. Bestämde mig för steg ett att bli helt nyckter. Tryckte in ett par Antabus som beslut. Nu kommer steg två: att hålla sig nykter. Lovar inte för livet. Orkar inte se det så nu. Gjort det förr. Men i dag förblir jag nykter. Bra ställer här att läsa, känna igen sig och hitta styrka ifrån.

Rasputin
sön, 2012-09-23 - 13:10

Gillar det här stället. Tror att det är något för mig. AA passar en de, bra för dessa. Men då skall man klara att tro. Och jag kan inte tro att jag kan bli nykter med hjälp av någon högre makt. Jag kan bara bli nykter med eget arbete och insikt.
Men ni som varit här länge. Finns någon plats på nätet där man kan få personlig kontakt. Jag skulle gärna ha någon vän med samma problem att ringa nån gång ibland eller maila. Ex på Fredag ett kort samtal som ett ömsesidigt peptalk. Nu vill man ju vara helt anonym och vill att andra skall vara det. Därför vill inte jag lägga ut namnuppgifter etc och vill absolut inte att andra gör det. Det vore mycket dumt. Någon med ett bra förslag??

Villervalle
mån, 2012-09-24 - 03:05

när du talar om att barn inte skall behöva känna sig oroliga. Annars känns det som att man inte får ha någon avvikande uppfattning här på forumet. Det är nästan som att svära i kyrkan. Man ska försynt ta på sig sin tagelskjorta och sedan eventuellt tala om hur jobbigt det är att vara nykter eller hur härligt det är att inte ha baksmälla. Sedan skall man få en del uppmuntrande inägg från andra alkoholister om hur duktig man är som härdar ut. Jag försöker åtminstone vara ärlig med att jag har insett att dricka emellanåt är en del av min personlighet och att när jag gör det så tänker jag inte ha samvetskval dagen efter.

Ett annat råd jag vill ge är att man skall vara ärlig och inte smyga. Har man köpt alkohol så ställer man det där det brukar stå och i fall någon är intresserad så kan ju vederbörande gå och kontrollera. En annan sak är att man inte skall ge sken av att man minns precis allt. Det är bättre att säga: "Nej det minns jag inte eftersom jag var för full" eller om någon säger: kommer du ihåg att du gjorde det eller det? Så svarar man helt enkelt samma sak. Detta tar musten ur även den bästa skadeglädje.

VV

Rasputin
mån, 2012-09-24 - 03:19

Vi är väl här för att få andras och avvikande åsikter och för att dela med oss om det vi känner för. Vilka hindrar dig? Ingen hindrar dig att dricka. Det är inte omoraliskt. Här har väl folk olika mål. Målet är väl att bli så lycklig som möjligt och så lite olycklig som möjligt. Det innebär olika livsstilar för olika individer. Drick efter dina mål, så det känns bra. Andra vill bli helnyktra. Själv vill jag hålla mig helnykter en tid för att få bättre möjlighet att välja liv.
Men håller med dig att samvetskval inte hjälper, men faktum kvarstår att det ofta är en del av alkoholproblematiken. Och varför skulle man inte få diskutera det här. Verkar nästan som det är du som manar till att begränsa tyckandet, eller har jag missförstått dig helt?

Ha det gott

Villervalle
mån, 2012-09-24 - 03:25

Jag uppmuntrar inte till att begränsa tyckandet. Jag var kanske lite för raljerande eller sarkastisk i mitt förra inlägg. Tvärtom. jag skulle vilja se lite mer av annorlunda inlägg. Som det är nu så är inläggen nästan blå kopior av tidigare inlägg.

När det gäller nykterhet så vill jag också hålla den på en nivå som gör att jag fungerar normalt både vad det gäller jobb och familj även om jag skulle råka bli drängfull emellanåt.

VV

Sommar12
mån, 2012-09-24 - 07:15

Vilken intressant diskussion ni har, har läst, hummat, hållt med och inte hållt med. Det jag kan hålla med om är att mina inlägg ofta ser likadana ut som dagen innan och ofta innehåller samma sak. Men för mig är det ett sätt att hålla mig nykter och att försöka leva som jag vill. Men visst behövs även diskussioner och nya tankar här på forumet. Det är ju en stor del av problemet kring A här i landet, att man aldrig pratar om det, det är ju förbjuden mark.

höst trollet
mån, 2012-09-24 - 09:13

Håller faktiskt med dig (även om det kan reta killarna *fniss*)
Men om man vill ha en annan diskussion, så är det bara att starta en ny tråd!
Svårare än så behöver det inte vara ;-P

Nynykter
mån, 2012-09-24 - 11:35

Sommar, jag vill bara säga att jag skulle ta till flaskan igen om jag blev tvungen att se fångarna på fortet.. :-) För barnens del tror jag att det viktiga med fredagsmys-ritualen är att ha gemenskap med föräldrarna. Barn KAN vara stockkonservativa när det gäller traditioner, men det är mycket möjligt att de skulle uppskatta fredagsmys som även du gillar. En bra tecknad film? Träna och basta ihop? Laga mat tillsammans?

Vad jag egentligen vill komma fram till är att du också har rätt att ta plats och må bra. Att "mysa" i köket med vin är ju inte längre ett alternativ. Jag får intryck av att du behöver lugn, ensamhet och utrymme (havet). Det kan vara svårt att hitta det när man har småbarn, men fundera över om du kan skapa det utrymmeti vardagen (?)

Själv har jag börjat med yoga och jag älskar det lugn och den egen-vård som yogastunderna ger mig.

Kram från Nynykter

Tilde
mån, 2012-09-24 - 12:17

Tack för att du berättat allt det här "Sommar". Jag tycker det är strongt och bra. Tänkte bara att det där att liksom räcka till, vara till i alla stunder... med barnen och tv:n... Jag tänker att där är det där "duktighetstänket" väl lite grann igen som många av oss får verkligen jobba med för att motarbeta hos oss själva.
Jag tror som "Nynykter" så bra skriver att du skulle behöva lite egentid. Det behövs kanske inte att du är med övriga familjen varje mysstund på helgen, inte just nu i alla fall. Kanske du kan unna dig något mysigt, rofullt eller roligt som du gillar en fredagkväll... ensam eller med någon väninna... Vad vet jag...
Du längtar efter eget utrymme känns det som, det tror jag att man ska ta sig även i en relation och även när man har små barn... det får nog alla något gott av i slutänden.

Önskar dig allt gott...
Styrkekram