av Sommar12

Trodde att jag hade allt under kontroll, att jag kunde dricka lagom.....
Dumt av mig, det kan jag ju inte....
Sabbade allt redan dag ett av semestern utomlands.
Idag tar jag steget mot ett liv utan vin.

Maria42
tis, 2012-10-02 - 23:13

Håller helt med, äter ffa goda middagar på restaurang men nu tar vi bilen in till stan :
Sommar, när du börjar tvivla och inte känner dig så motiverad att vara nykter längre gå in på forumet och läs i trådarna som handlar om "Hjälpa någon som står nära".
Att få läsa om hur närstående upplever att ha en alkoholberoende i familjen och vilken skada vi förorsakar dem, det är flera barn till alkoholister som skrivit/skriver där också får ialla fall mig att tänka en gång till och stå kvar vid mitt beslut. Det finns en orsak till varför vi tog det här beslutet.

sims333
ons, 2012-10-03 - 00:19

Håller med dig om att det är tufft när ens närmaste pratar om "den goda alkoholen, på det goda sättet". Det där vi i egentligen vill undvika: såå fint gott vin till maten; eller såå gott fiint vin som aperitif, eller; såå gott fint vin till efterrätten; eller så gott med en liten sup av gott, fint wiskey, eller...ja, så kan jag fortsätta, eller hur?

Min särbo vill inget hellre än att jag ska sluta dricka, säger han. Han vet att jag gått till läkaren för mina problem. Vad händer? Två dagar efter mitt besök kommer han hit och har med sig öl och wiskey i mängder. Han ber mig vända bort blicken medan han tar sin "styrketår". Ok, det gick bra, jag kunde säga nej, då. När han sen kom tre dagar senare och också hade med sig några starköl och en fickplunta med sprit kunde jag inte säga nej. Jag sa: jag vill också ha i så fall. Det fick jag och sedan dess är mina alkoholfria dagar nada, ingenting. Campralen funkar inte, som om den är helt verkningslös, ju.
Det är inte så att jag tror att en medicin ska skapa mirakel för mig, men den kunnde ju ha haft liite mer verkningsgrad, hade jag önskat. Fast jag greppar allt jag kan nu, så nästa är att gå på AA-möte.

/Sims

höst trollet
ons, 2012-10-03 - 07:57

nu håller jag inte med! Din särbo kan aldrig vilja att du slutar dricka!
I så fall, skulle han haft MER RESPEKT, för ditt beslut och INTE, tagit med alkohol!
URSÄKTA MIG, men han verkar vara ALKOHOLIST!!!
Ja, rakt av! och jag tror att HAN har större/lika stora problem som du.
Skillnaden ER emellan, är att DU är medveten och har tagit tag i dina problem.
HAN förnekar sina!
STOR STOR Styrkekram till dig simms! Förlåt om jag gjort dig ledsen, men det här är vad jag ser!
/trollis/

höst trollet
ons, 2012-10-03 - 09:03

Du har kommit till till självömkans jättebakelse och tagit dig en rejäl tugga ;-D
Kan trösta dig med, att det har jag också gjort, och upptäckt att bakom det där söta marängkletiga döljer sig en bitter eftersmak av eftertankens kranka blekhet..
För det är faktiskt som så, att stora delar av vår personlighet INTE förändras!

De delar vi hade problem med medan vi drack, lite/mycket, egoism, en STOR portion av "tyck-synd-om-mig-för-jag-vill-inte-ta-ansvaret-själv",ja allt det där "jobbiga" var så himla lätt att dölja i vinridån, ölångorna och partyglaset..

Och om omgivningen var lika berusad, så märktes det liksom inte lika mycket..
NU, är vi tvungna att fejsa, även våra mindre smickrande sidor, som vi, handen på hjärtat, vetat om!
Nu får vi faktiskt ta en närmare titt på vår personlighet och se vilka delar vi ska börja putsa på, istället för att blunda och tro att det räcker med att krampaktigt avstå från A, för att vara "duktig".

Jag tänker börja med: Jag ska vara sann mot mig själv! Jag ska sluta småljuga för mig sjäv, även om banala saker!
Låter kanske trivialt, men för MIG, är det viktigt.. För den enda jag i längden lurar, är ju mig själv!

Vi kan reagera på saker.. men sedan kan vi välja hur vi AGERAR..
Vi kommer fortfarande att bli arga, ledsna och tycka synd om, det är "känslan"(ofta inprogramerad)men utifrån det, kan vi faktiskt ta en liten mental "time-out" innan vi AGERAR (vi kanske inte ens behöver agera, utan bara konstatera, att nu kom ett sådant här tillfälle igen när jag känner detta? Vad känner jag egentligen? Vad påminner det om?..

Med en mycket kärleksfull "spark"../ trollis

Sommar12
tors, 2012-10-04 - 07:15

Ja, ni har rätt, jag har frossat i självömkan. Men just nu går det inte så bra. Jag känner mig arg, stressad, irriterad, kvävd och åter igen arg. På allt och alla. Har förut knuffat undan känslorna för att sedan fly in i min bubbla till helgen.

Men nu ska jag leva mig igenom detta nykter utan att fly och det tar på krafterna. Vill bara be allt och alla att fara och flyga och att bli lämnad i fred. Mannens hemkomst blev allt annat än trevlig för honom då jag gnäller och är elak.

Det kanske är som du säger Trollis, dags att sluta ljuga för sig själv. Jag kanske inte är så fruktansvärt snäll, trevlig och alla till lags som alla (inkl jag) har tyckt i alla år.

Jag vet inte riktigt var tankarna tar vägen just nu, så jag pausar och funderar vidare. Ikväll är det dags för mitt andra besök i keramikverkstaden och DET ser jag fram emot. Kanske en del tankar sköter sig själva medan händerna får arbeta.

PS ber om ursäkt för mitt bedrövliga frosseri i självömkan, men den där vinresan till Frankrike väckte något hos mig....

höst trollet
tors, 2012-10-04 - 08:29

Hej sommar!
Jag tror att mycket av det, är alla känslor, som du stuvat undan, väldigt länge.. Det blir lite som en ketchupflaska, allt kommer på en gång..
Eller som en burk, där man verkligen proppat ner en massa små skumgummi-bollar. Först händer inte så mycket, när man plockat bort några (som t.ex. vårt drickande och tankar om det)
Sedan, när det blir lite plats, så börjar alla de andra små djävla bollarna komma rusande...
Och förskräckta börjar vi inse, att det finns "bollar" som vi inte ens hade en aning om att vi stuvat undan..
Kanske kan du ordna någon du kan prata med? En kurator beteendevetare eller nå´t sånt..?
Mycket är nog också känslor, som man inte velat ta itu med tidigare, och som man kanske behöver lite hjälp med att sortera upp.

Kan faktiskt rekommendera familjerådgivningen (och man FÅR gå dit ensam också!)De har som alla andra, tystnadsplikt och brukar vara bra att "bollplanka" med i RL!
Tröstkram/ trollis

Tilde
tors, 2012-10-04 - 12:25

i det du beskriver Sommar. Det här med att allt du gjorde tidigare är FÖRE och att du försöker bilda ett nytt EFTER. Jag är också där du är nu. Jag börjar se var jag anpassade mig förut, ja jag kan se det under flera år tillbaka o kanske delvis lite grann ända sen jag var lite flicka. Mest de senaste åren och det gjorde till sist att precis som Höst trollet skriver det blev som en ketchupeffekt... Det small ordentligt till i mitt liv. Ett avgörande, en händelse som förde med sig förändring, som fick mig att öppna ögonen. Och nu efteråt känner jag att det är ögonen som öppnats för "mig själv". Jag ser mig själv igen och nu vill jag också ha ett EFTER, skapa mig ett nytt och bra EFTER.
Det handlar för mig mycket om att inte förtrycka mig själv tror jag. Jag vill vara JAG, inte prestera o visa upp utan jag vill hitta tillbaka till vad jag tyckte om , vad jag mådde bra av, hur jag ville ha det i mitt liv. Endel blir helt nytt och endel annat hoppas jag hitta tillbaka till.
Det är som med din keramikverkstad, där har du hittat hem tror jag... hitta fler sådana gömmor där du vill vara.

Jag upplever också, nu med mitt uppvaknande :) att människor ändrar liksom skepnad i min närhet. Jag fattar sakta men säkert att det är jag o mitt sätt att se på dem som förändras. De är nog desamma. Men mina ögon har liksom fått nya glasögon :)

Kanske därför tänker jag att många av oss här ser våra relationer i ett annat ljus o ofta med förvåning när vi vaknar upp. Jag tror det är vi som förändras o utvecklas för vi har tagit tag i våra liv o har så mycket vilja. Haft skygglappar förut.

Jag känner själv att jag behöver en massa egentid och GOD egentid, mycket bra saker, vill lära vem jag är o ta fram det som är bra o fatta det jag gillar o vad jag inte tycker om.
Jag tror det är bra att tänka som du skriver ovan "vill jag ha det så här?"
Och jag förstår ditt tänk "vet inte vad som är jag"

Med dessa mina tankar här menar jag inte alls att vi kan frånsäga oss eget ansvar för hur vi beter oss i en relation, med våra barn osv. Men att börja med sig själv att försöka må bra i sig själv är väl ändå en förutsättning för att kunna ha en bra o varm relation till någon annan.

Fortsätt se efter dig själv, vad som gör dig gott o vad som stärker dig att vara den du tycker om o vill vara... Ge dig tid.

Du är under utveckling... tror jag. Nu när du låter tanken tänkas ända ut utan att döva den när det börjar brännas. Det gör ont men det gör gott...

Ok visst lite självömkan finns där... :)
men du behöver också en klapp på kinden och en varm systerkram...
Tilde

Sommar12
tors, 2012-10-04 - 16:28

Du skriver så mycket av det jag inte fått fram. Fick gåshud när jag läste ditt inlägg. Det är precis vad jag behöver nu. Känns som att du tror på mig och finns därute någonstans. Blev glad och ser fram emot att göra något jag vet "är jag" i kväll. Tacksam för att jag sökte mig till forumet.

Sommar12
fre, 2012-10-05 - 07:07

I dag tänker jag vinna mot fredags-myset. Tänker inte sitta och gråta i självömkan i soffan ikväll.

Slutar tidigt och tänker åka hem och kolla film eller läsa i soffan. Tänker inte laga någon fancy middag utan värma gamla rester. Kanske jag tar datorn med mig i sängen och dricker te och kollar film tills jag somnar. Mannen och yngsta sonen kommer inte vara hemma så jag har hur mycket egen tid som helst då äldste sonen inte hänger så mycket med mamma.

Känns bra att ha en plan och att sticka hål på den där "det ska vara si och så och så himla mysigt och bra på fredagkvällen"-bubblan.

Undrar hur många i detta land som sliter och stressar i veckorna för att sedan dricka för mycket på fredagen?

Hade en helt underbar kväll i går i keramikverkstaden, helt uppslukad av skapandet!
Tänk att jag inte gjort detta tidigare! Är så glad för att jag hittat dit.

I tankarna har jag redan flyttat in i Huset vid havet och byggt mig en egen liten keramikverkstad. Längtar fysiskt tillbaks till Huset vid havet och hade tänkt åka dit på höstlovet, men det var redan uthyrt.
Tur att jag kan åka dit när jag vill i tanken.

höst trollet
fre, 2012-10-05 - 07:42

.. De där tårarna, har nog till viss del varit en sorts terapi, för jag tror att det är lite mer än bara självömkan som kommer ut..
Jag tror att det är lika mycket en sorg, över att det inte blev som man tänkt..
Vad bra att du har "huset vid havet" som tillflyktsort i tankarna!
Och du är på rätt väg.
Ta ett varmt bad, kryp ner i sängen med datorn eller en god bok!
Det gör inget om du tittar på en "snyftare", för då är det ju inte dig själv du ömkar och jag tror att det finns en hel del gråt som behöver komma ut!
Visste du föresten att det är många som gråter när de är arga?(speciellt kvinnor, som av uppfostran inte "får bli"arga)

Kanske gråter du egentligen lika mycket av ilska över livets orättvisor..?
Strunta i att sätta etikett på tårarna eller att hitta "syndabockar", låt dem rinna, så städar du själen..
kram / trollis

Sommar12
fre, 2012-10-05 - 11:03

Vilket fint sätt att se det, att städa själen. Era ord värmer lika mycket som solen gör idag. Kanske det värsta är över för den här gången. Tacksamhet till alla ni som finns här, det betyder så mycket för mig.

Sommar12
sön, 2012-10-07 - 14:54

Var på middag igår. Skulle köra så det var inga problem att komma undan frågor. Buffé uppdukad i köket med två BIBar. När ingen var i köket och jag skulle hämta mer mineralvatten var jag såå nära från att snabbt dra i mig ett glas rödvin. Har inte ens haft smaken på tungan i 9 veckor. Som tur var hejdade jag mig och tog en droppe på fingret, tänkte smaka men luktade istället först. Det luktade surt och jag såg kvällen spelas förbi framför mina ögon: stjälpa i mig glaset, inte kunna få mer, bli tok-frustrerad och faktiskt kanske bli galen på riktigt. Är livrädd för vad som händer om jag smakar och inte kan få mer. Vet jag att jag är själv och kan dricka hur mycket som helst så vet jag ju vad som händer, men om jag försöker ta ett glas och sedan "skärpa mig" vet jag inte hur det går. Alla andra på festen njöt av typ två glas vin och tyckte att det var bra så. Konstigt....

vill.sluta
sön, 2012-10-07 - 18:31

Fatta vilken karraktär du har!
Stå på dig, du lever i en dröm skulle man kunna säga. Du är den fantastiska huvudrollsinnehavaren.
Jag tycker du ÄR fantastisk duktig som klarade av att trots suget stå pall.
Heder åt dig!
-Respect!!!!!
Grattis.

//A

M-K
sön, 2012-10-07 - 20:13

Gud vad du är duktigt Sommar! Sträck på dig. Skriv ned din bedrift, när det känns tungt, ta fram och läs vad du har klarat av. Ha en bok vid din säng. Skriv ned allt bra som händer, tankar, och saker du kommer till insikt med. Mkt bra att ha i svåra stunder. Jag ska själv göra en sådan bok. Jag har blivit lite fanatisk känner jag, i att lära om vem jag är. Jag vet fortfarande inte! Jag stryker under, river ut texter, läser och skriver.

Bra kämpat!

Sommar12
mån, 2012-10-08 - 07:12

Har alltid jagat lyckan.
Tänker mig lyckan som sol, familjen, uteservering, god mat och såklart vitt vin i en kylare.
Men nu försöker jag ju finna lyckan i annat och idag har jag funnit en liten glimt av den.
Har ju vägrat röra på mig ända sedan jag slutade med vinet.
Har inte velat och inte orkat och även bestämt mig för att jag ska göra saker som jag vill, när jag vill och inte för att jag borde. Och igår kom den, viljan att ta den där långpromenaden.
Och nu på morgonen gjorde jag något som jag aldrig skulle tro att jag skulle göra. Jag gick upp tjugo i sex för att gå ut och gå i kylan och mörkret. Det var jobbigt och lite svettigt men samtidigt så skönt att fylla lungorna med frisk luft och låta tankarna flyga omkring hur som helst.
Sedan lång varm dusch och nu sitter jag här med en rykande kopp färskbryggt kaffe, yoghurt med nötter i och en knäckemacka med ost. Lyktan i fönstret är tänd och jag ÄR lycklig. Just nu och just här - en liten stund av lycka. Det måste vara detta som är vardagslycka och det måste vara detta som jag ska fylla mitt liv med.

höst trollet
mån, 2012-10-08 - 07:27

Läste om din helg! Vad jag tycker att du är DUKTIG!
Jag tror att vi alla, som vill sluta, "överrumplas" av frestelser.. Det är som om vi vill kolla oss själv?
Menar jag allvar? Och jag ser att du gör det! Varje gång, du låter bli, nnöter in ett nytt spår i din hjärna..
Varje gång, du tänker: Jag dricker inte, för jag behöver inte, stärker din intension att vara nykter..

Härligt oxå att läsa om din mysiga morgon... En "belöning", efter en anstängning ;-)

Annars fungerar ju vi "missbrukspersonligheter" oftast som så, att vi inte vill anstränga oss, vi "kräver" belöningen meddetsamma... Och det är nog därför alkohol inte funkar i längden..(bara en tanke..)

Ha en fortsatt underbar nykter dag! /trollis

MissH
mån, 2012-10-08 - 11:29

Bra jobbat Sommar! Det är starka krafter vi slåss mot, hjärnans kemi, omgivningens påtryckningar och snedvridna minnesbilder för att nämna några. Och du vann!

Jag tror inte att lyckan är konstant. Jag tror det handlar om de små lyckliga stunderna, likt den du kände på morgonkvisten. Och i takt med att vi tillfrisknar, och kroppen skapar lycka på naturlig väg kommer dessa stunder ske så ofta att vi kommer se oss som lyckliga, trots dalar och motgångar emellanåt. Det enda vi kan göra under tiden är att acceptera våra känslor, bra som dåliga och fokusera på att inte dricka. Och det fixar du ju galant vännen!

Kramar!