av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

santorini
lör, 2012-10-06 - 20:20

också, min resa har varit lite krokig under året men nu är jag på den smala raka vägen. Brukar läsa det du skriver, mulletant, och de flesta andra du nämner känner jag också igen.

mulletant
sön, 2012-10-07 - 07:17

att du kom in samtidigt med Kalla och Maria42 - men jag kan ha fel. I min forumvärld hör du ihop i alla fall ihop med dem:) Ibland när jag nämner mina medvandrare här tänker jag efter en gång till ... är det nån mer jag vill nämna? Nån jag glömt? Nån som kan känna sig bortglömd? Och så tänker jag att jag är fånig... men kanske inte ändå. Det är så viktigt för oss människor att vara sedda och behövda och forumet är en plats där många av oss visar andra och kanske sannare sidor av oss själva än (kanske) nån annanstans.

Nu på morgonen inser jag att jag tappade bort TP igår - ifall du läser så vet du att just du var en av mina första "vänner" här - vi kom in ungefär samtidigt. (Visst minns du också NBM)? Du har det tungt nu och jag hoppas innerligt att du snart ska hitta vägar till hälsa och glädje!

Idag skickar jag en hälsning till Framtidsdrömmar - ifall du läser så hoppas jag att du tagit några avgörande steg mot ett "eget" liv där du bestämmer villkoren.

Och Pia, Kvinna-mamma46, min forumvän och kollega - jag hoppas du har det bra i livet!

Mr_P som inte skriver här mer, jag vet att du har det bra i livet - du och Lelas.

Nån gång ska jag göra en lista... och "samla" alla som varit och är mina följeslagare här. Kanske det har betydelse att veta att vi tänker på varandra? Inte bara som "Forumet" utan som de personer-bakom-våra-nicks som vi är här. (Det här kan jag inte formulera som jag vill ha det - får duga så här)

Idag ser det ut att bli ännu en härlig höstdag här i min del av världen. Hög himmel, klar luft och sprakande färger. Kan bli svampskogen...

Hälsning till er alla - med mycket kärlek och tacksamhet! / mt

santorini
sön, 2012-10-07 - 07:30

du har alldeles rätt i att det är viktigt att känna sej sedd, att få respons. Men för den skull kan man inte komma på alla namn som passerat här. Jag började samtidigt med kalla och Maria men jag har tagit lite längre tid på mej än dom som gått spikrakt:)

Dompa
sön, 2012-10-07 - 07:51

Kul att läsa om pizzerian och det alkoholfria alternativet...att man bemötas med respekt trots att man inte tar en STÖL till pizzan.

För mig representerar du lugnets och förnuftets röst här...på detta stundtals stimmiga forum. Allt gott till mulleholken! /R

mulletant
sön, 2012-10-07 - 08:22

tänker jag nästan aldrig på längre. Jag blev påmind om den den 1 oktober när mannen kom hem fr AA-möte och hade firat 3 månader! Grattis!:) I min värld hade han då varit nykter 24+53+15+173+60+179(---)+153 dagar.

Idag skulle jag förklara skillnaden i (upplevd) nykterhet så att den 1 juli öppnade han händerna mot livet och lämnade de vita knogarnas tid. Han beskriver att det avgörande var insikten "jag har allt kvar" ... "jag kan dricka vad jag vill bara det inte innehåller alkohol- och då behöver jag inte avstå från nånting". Kanske det djupast kan förstås så, att han i den stunden slutade att tycka synd om sig själv... Rörelsen från Jag får inte - Jag kan inte - Jag vill inte - till Jag behöver inte - dricka alkohol för jag kan dricka annat som ger samma välbehag. Så kan jag förstå hans process - som jag sällan funderar över. Den är djupt personlig men den har räddat vårt liv! Vårt redan då i huvudsak nyktra liv till ett levande liv. Och det gläds jag över varje dag!

I vårt liv ingår nu nollöl och alkoholfritt vin i situationer när vi drack alkohol tidigare.
Den totalt avgörande skillnaden är att han inte dricker i smyg och ingen av oss blir påverkad. Jag för min del tycker just nu att jag har "allt" - jag trivs med att dricka något annat än mineralvatten till maten vid festliga tillfällen - nu när ingen förändras och det inte ser ut att väcka längtan efter alkohol. Jag känner på samma sätt som han säger - jag har "allt" kvar.

Jag ser, hör och inte minst känner att han aktivt följer sin process. Vi talar ofta om alkoholens-plats-och-påverkan och nykterhetens-plats-och-inverkan i vårt liv. Han talar om alkohol och beroende med andra personer, t ex på jobbet och har en slags gemenskap i detta där. Jag har delat med mig av böcker, artiklar och film och ser att det finns ett stort intresse.

Vilken resa vi gjort - och vilken resa vi fortfarande är på... Vår livsresa. / mt

Nynykter
sön, 2012-10-07 - 12:07

Hej Mulletant!
Så härligt det låter, ert nya liv! Jag är glad för din skull, att du får njuta av livet och lever i nuet. Min gissning är att nedtrappningen på jobbet kommer att bli ytterligare ett positivt inslag.
Även jag dricker alkoholfritt ibland. Jag tycker om att även med drycken markera att det är fest. Och med alkoholfritt blir det ju sällan mer än ett glas dessutom...
Fast just nu kör jag LCHF så då blir det inte ens alkoholfri öl eftersom det innehåller för mycket kolhydrater.
Kram från Nynykter

Framtidsdrömmar
sön, 2012-10-07 - 20:57

Du gör mig helt varm innombords. Vilket stort hjärta du har och tänk att även jag har en plats i dina tankar. Du har hjälpt mig så mycket genom min forumresa (som är långt ifrån slut) och jag kommer aldrig glömma dig och din historia.
Varm kram från mig!

höst trollet
mån, 2012-10-08 - 11:22

Goddagens i mulleholken! Det verkar vara ett fint ställe att bo på nuförtiden!
Att läsa om din och andras resa här, ger tröst, styrka och en stor portion tålamod..
Vilka beslut vi än tar, så tror jag att vi måste nå vissa "gränser"..
Att säga stopp och nog, behöver inte betyda att man överger för alltid!
Men det an vara en "skarp markering", att DETTA klara inte jag av längre..
JAG mår inte bra, av att du dricker..
Det btyder ju inte att man förbjuder, utan att man lämnar ett alternativ..
Ett val mellan "vårt liv" eller "ditt liv, med flaskan"..
Svårare eller lättare är det egentligen inte.. utom när man tar det till den Riktiga Verkligheten..
Det är där, vi måste vara sanna mot oss själva, och sluta blunda..

Det är INTE att vara SNÄLL, när man ständigt ger en person det DE vill ha!
Ibland måste vi våga ge dem det de behöver.. Och det kan vara ett nej och en gräns!
(läs gärna Stefan Einhorns bok om att vara snäll!)
kram/ trollis

vill.sluta
mån, 2012-10-08 - 14:52

Jag har ALLT. Lite av att ÄTA kakan ocj endå ha den kvar.
Så sant när man läser allt det du beskriver. Så rätt.
Ger mig ytterligare bränsle till mittbeslut om att nu får det vara nog.
Jag har sååå mycket som vill komma ut och ventileras.
Få se om vi sammanfattar en liten story om >"Vill.slutas" livshistoria.
Jag bor nu i en förrort med två helt fantastiska ungar 10 och 12. Som jag nu förstår att det är dom! som jag ger mina spår.
I och för sig, jag har alkltid varit en bra pappa. Ställt upp och gjort allt tillsammans med dem.
Men endock att det där glaset vin, eller glasen whisky skall vara sååå goda. Oftast slutade det med att man sovb i soffan.
DET ÄR INGEN BRA UPPVÄXT för barnen. Och snart går det inte att komma med pekpinnar....... då är det kört för min del.
jag har tappat i auktoritet så pass mycket.
Och här har vi ett annat problem jag äger.
Jag börade med att skriva till MulleTant men halt sonika flyttar vi fokus till nåt annat och bara MALER PÅ!
jaja, ni överlever väl.
Ni är ett skönt gäng jag är glad att jag kommit hit.
Hoppas det är ömsesidigt så jag får stanna, just nu sitter jag i ett tåg bredvid Vackla, vi är påväg norrut...................
//A
(det sista var en metafor)

mulletant
mån, 2012-10-08 - 22:51

tillsammans är vi nu... Igår kväll uppstod en situation där mannen för ett kort ögonblick visade en sida som jag inte sett på länge - ett "skämt" som berörde mig illa... dvs först brydde jag mig inte och var nöjd med det - men vaknade på natten och kände obehag, en glimt av "den gamle ..." - och ändå inte eftersom jag inte tvivlade på nykterheten. Jag sade det här imorse och han blev olycklig. Samtidigt har det uppstått praktiskt trassel kring min fredagsplan... med resa och möte i sora stan... och jag som är lite lat och bekväm tänkte skippa planen - vilket jag sade precis så - och han blev så besviken och ledsen. Lite jobbigt alltihop. Och katten, den kära, är sjuk:(

När jag kom hem fr jobbet idag väntade han och ville tala om allt detta - som verkligen berör våra djupaste bottnar. Och vi talade... som så många gånger förr - men på ett naket sätt i absolut tillit. Jag känner verkligen att han behandlar mig som en "prinsessa", tar ansvar för att jag ska ha det bra - så har det eg alltid varit men det var inte "hållbart" när han var onykter. Nu har vi delat våra bördor, jag har gråtit lite i största allmänhet, han har massor att göra imorgon inklusive ta katten till veterinär.
Jag tror att jag ta-mig-tusan ska ta ledigt i morgon och hjälpa till. Det är något helt omtumlande att ens tänka så... men det tror jag.

Sett Gardell och är berörd. / mt

mulletant
tis, 2012-10-09 - 08:43

Mailade imorse och organiserade dagen, tar ut inarbetade timmar... så skönt. Ett obegripligt stort steg av mig att bli hemma - nöjd:) Mannen skulle klarat sig ändå med bra planering men uppskattar (särskilt) omtanken. / mt

höst trollet
tis, 2012-10-09 - 08:49

Värmer i mitt inre, när jag ser att du verkligen tar itu med dina "inre små demoner"..
Här går det långsamt framåt, och vi har kunnat börja samtala om sådant vi bara berörde, när vi var onyktra..( puh, vad jobbigt det var, men nu känns det som en liten om inte mil, så kilometerstolpe..)
Önskar dig och din gubbe allt gott, samt katten ett snart tillfrisknande! (Hur förbaskad jag än kan bli på KF, så skulle jag bli olycklig om något hände min odräglige röde prins..)
kram trollis

mulletant
tis, 2012-10-09 - 08:56

till dig trollis. Ja - det är en lång väg och nykterheten är helt väsentlig och avgörande för att hitta tillbaka till det riktigt äkta samtalet. Katten, katten - han är med gubben till veterinär nu och jag är hemma och väntar på sotarn :))) Det var mannens förslag till arbetsfördelning. Allt gott till dig - det kommer att gå fint, det känns så! / mt

mulletant
tis, 2012-10-09 - 15:40

- är så glad att jag får behålla min gamla skruttgubbe till katt ett tag till. Han verkar inte ha nåt allvarligt fel, "bara" vara lite gammal, stel i benen med dålig syn och hörsel. Men så får han gärna vara...
Har njutit på flera plan över att jag TOG MIG en hemmadag idag!!! Fint det:)
/ mt som smakar på friheten

höst trollet
tis, 2012-10-09 - 16:05

Skönt, att kisse mår bra (eller så bra han kan, med tanke på ålder..)
Tog en snabbtitt, medans gubben sussar eftermiddag.. (tröttsamt att i n t e dricka *skratt*)
Min röde prins är ute på äventyr.. Jagar glatt höstlöv ( de ÄR strots allt l i t e långsammare än fåglar..hmm.)
Än är han knappt medelålders, men har tillägnat sig en massa olater..
kram / trollis

mulletant
fre, 2012-10-12 - 05:34

med ansvar för egna och andras katter och andra husdjur. Mannen är i Göteborg på konferens, årligen återkommande. För två år sen blev jag så besviken och förbannad, det tog honom 1-2 timmar att gå till hotellrummet (några hundra meter) - där vi skulle fortsätta ett pågående telefonsamtal. Det var ett av hans typiska "påverkad-beteenden" - att fastna i all världens samtal som blev viktigare än vad vi vi avtalat för 1-2 minuter sedan och sen tappa greppet om tid och överenskommelser med mig. Mycket vanligt för många skulle jag tro. Även om han inte var påtagligt berusad så var förändringen tydlig och för mig avskyvärd - och han kunde inte ta emot min besvikelse när jag påtalade faktum. Mycket vanligt det också skulle jag tro. Förra året var det annorlunda, då var han på konferens med vita knogar - så tänker jag idag. Igår hörde jag han var helt sig själv. Han berättade att han tog den vanliga räkmackan med öl "som jag alltid gjort i Gbg" för det fanns alkoholfri Carlsberg.

En av de mest avgöran förändringarna med nykterheten är att vi hittat tillbaka till samtalet, att kunna samtala "om allt", att acceptera och respektera våra olikheter och olika uppfattningar. Att säga när det blir osäkert eller fel. Samtalen har genom åren varit en grundsten i vår relation och en av de förluster som förde till uppbrottet. Med den alltmer frekventa vinkonsumtionen försvann förutsättningarna för ett äkta samtal, redan vid det första vinglaset (eller andra) steg spänningen och vad som helst kunde bli känsligt och omöjligt att reda ut. En av mina tidiga insikter i nykterheten var att även min förmåga att verkligen lyssna försämrades med vinet-till-maten. Även om det var bara två glas. De finaste nyanserna drunkar snabbt i alkoholen, det har jag också konstaterat nu när jag varit på fler konferenser med mingel och middag och varit nykter i salongsberusat sällskap.

Hoppas innerligt att kunna fixa ledigt för konferensdagen i Stockholm så att jag kan delta. Mulletanten ska ut och resa:))) Och träffa andra nicks. Ser verkligen fram emot det. / mt

mulletant
fre, 2012-10-12 - 06:07

några viktiga vänner och systrar här. Önskar och hoppas att de befinner sig väl och bara har fullt upp i vardagen. Vet inte om det är medberoendetendenser (som jag vill avveckla) eller äkta omtanke som jag för allt i världen inte vill frigöra mig ifrån. Så länge jag inte vet så bevarar jag det jag tror är mitt sanna jag och bryr mig... låter tankarna leva sitt eget liv och tror det betyder. Något gott. / mt

höst trollet
fre, 2012-10-12 - 09:25

Kära mulletant, som vanligt, känndes det som att du slagit huvudet på spiken, när jag läste om mingel med salongsberusade.. Och hur ni förlorat det goda samtalet i vindimmorna..
Ja, det kom en sveda i hjärtat, när jag tittade tillbaks på hur vi förr, kunde sitta och verkligen samtala (både lyssna och prata)
Och precis som du har jag kännt hur alkoholen gör att det liksom "fattas" något i den där skärpan.. där små nyanser liksom försvinner och misstolkningarna blir allt vanligare, tills man slutar att prata, för man VET hur det kommer att sluta..

För vår del, blev det så att mannen, hamnade i ekorrhjulet, att han drack för att han var stressad, vilke i sin tur (som bekant) leder till mer stress..
Då började han använda sig av våra pratstunder som någon sorts "säkerhetsventil".
Han började provocera (eller påstod att han kände sig provocerad av det jag sa) för att få ett verbalt utbrott, och för att stunden efter gråta som ett barn...

Nu, försöker vi hitta tillbaks.. Jag sätter mig inte och pratar om han skulle vara påtagligt berusad. Han å andra sidan, har börjat "ransonera"..
Fast det känns, att tilliten på något sätt fått sig en törn.. Och det är upp till oss båda två, att hitta tillbaks till varandra igen!
Hur det än blir, så vill jag inte tillbaks i vindimmorna igen.. Hellre flyttar jag om det är det som krävs.

kram /trollis