av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
mån, 2012-10-15 - 05:47

har varit omtumlande på olika sätt. Jag har mött mig själv, utmanat mig själv och varit nära mina känslor. Dessutom riktigt förkyld - hoppas det går över till kommande helgens äventyr:)

Det är uppenbart att vi klarar av olika utmaningar nu ... Jag blir nästan förskräckt när jag tänker på hur det var de år vi regelbundet drack varje helg. Någon skrev här om vin-och-samtal (vinets värmande yra:) - hur samtalen förytligades med tiden... Så måste det vara... att beröra de djupa såren när båda är inne-i-sitt och förmågan att verkligen ta emot den andra är försvagad eller utslagen ... det kan knappast bli läkande. Har med stor behållning följt "Par i terapi" och berörts på djupet av en del scener. Ska se om en del av programmen, de ger bra öppningar för samtal om det egna livet. En del av min känslo-närhet härrör från scener därifrån tror jag. Ungefär som "Scener ur ett äktenskap" (Bergman) irl - betydligt lugnare och lika bra:)

Nu jobbet, känner tydligt hur en del av mig fokuserar på en annan väg ... andra uppgifter och mindre ansvar.
Skönt ska det bli! / mt

mulletant
ons, 2012-10-17 - 05:18

händer runtomkring... Rörigt på jobbet och mycket i det privata - inget i den egna familjen men sånt som indirekt berör. Mörkret är mörkt och vinden är kylig och doftar ruttna löv och mull... Nu är det tid för Tove Jansson Höstvisa och Erna Tauros härliga tonsättning ...

http://www.youtube.com/watch?v=R6_EcaDOG18

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart blir den blommande sommaren slut.

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om allt man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr'n skymningen blir blå
innan ängarna blir torra och tomma.
Kanske hitta vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.

Skynda dej älskade, skynda att älska...

Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

* * *

Skynda att älska... Ja!
Oavlåtligen det allra viktigaste - hur man räddar kärleken (KD)

/ mt

höst trollet
ons, 2012-10-17 - 09:35

men också en glimt av ljus och hopp!

.. Fast om vi inte kan älska oss själv, kan vi heller inte älska någon annan..
Och jag tror att just DET, är det svåraste för många av oss..

Ibland måste vi våga vara svaga också och lita på att kärleken trots allt finns.

Ibland får vi böja oss för det obegripliga, släppa taget och inse, att vi inte kan se hela meningen med vad som sker omkring oss.

Tänker på historien(från länge sedan) om den gamle mannen, vars ende son en dag kom hem med en hjord vildhästar han fångat.
Grannarna kom och gratulerade. Vilken LYCKA sa de..

Jag är inte säker på det, sa mannen, vi får väl se..

När sonen skulle rida in den vakraste av hästarna, bar det sig inte bättre än att han föll av och bröt benet.

Återigen kom grannarna och beklagade den gamle hans olycka..

Jag vet inte det, sa den gamle, vi får se vad meningen är..

tre veckor senare kom kejsarens soldater och tog ut alla unga män till soldater..
Den gamle mannens son lämnades kvar, eftersom han brutit benet..

Så när vi inte har hela bilden klar, vet vi egentligen inte vad som är lycka eller olycka..

Önskar dig allt gott mulletant!Hoppas att det ordnar sig i din närhet/ kram trollis

mulletant
tors, 2012-10-18 - 05:21

för berättelsen - jag har hört den en gång och tyckte den var så bra... och nu fick jag den:) Härligt!

Ja, i Höstvisan finns alla fyrar som vägleder oss i mörkret - jag tycker mycket om den. Och i mörkret syn stjärnorna. I min första tråd finns många dikter och texter - och en hel del musik vi delade där och då.

Jag har det bra i röran - det har verkligen kört ihop sig som det kan göra emellanåt. På fredag åker vi iväg mannen och jag för flera dagars obruten samvaro. Norrut:) Det ser vi fram emot!

Allt gott till er alla som läser och delar! / mt

Dompa
tors, 2012-10-18 - 05:40

God morgon själv, men ser att du loggat ut. Så istället önskar jag dig en riktigt bra dag. Läser alltid vad du skriver...så jag vet var jag har dig ;-).

Skönt ska du ha det i helgen, med Mullegubben och den obrutna samvaron. Många goda samtal utan ngn tredje part...och bara koppla av. Det är du värd...som du alltid stöttar alla både här på Forum och vad jag förstår även IRL. Fokusera bara på dig/er i helgen!!!

Kramar och allt gott/R

Stigsdotter
fre, 2012-10-19 - 14:38

Tittar in och säger hej, har läst kapp i din tråd och konstaterar att livet går sin gilla gång. Vad skönt på något vis att kunna ta tid på sig och trappa ned på arbetsplatsen istället för att bara från en dag till en annan resa sig upp och gå.

Det har hänt mycket på forumet veckan jag varit borta, även om jag varit hemma en vecka sen dess har jag inte hunnit i kapp. Blir lite ledsen när jag ser alla nya som kommer.

En tanke väcks: undras om våra politiker, vår hälsovårdsminister och vilka fler det nu är, inte borde tipsas om denna sida. Att läsa om alla dessa vanliga och ovanliga människor, unga som gamla skulle vara nyttigt för dem som förvaltar skötseln av vårt samhälle.

Att vi är så många. Det blir så påtagligt på något vis när man är här. Många av de som finns här, jag vet att jag är en av dem, "syns" inte i de här sammanhangen. Vi som sköter vårt arbete, vårt hem och vår familj, är hela och rena. Vi syns inte lika mycket som de där som kommit längre, de som sitter tandlösa och skränande på parkbänken. De som är bostads- och tvållösa. Vi som ändå kostar samhället en massa i form av måndagssjukor, bilolyckor, familjetragedier, oansvarighet på arbetsplatsen osv osv. Kanske kostar vi i förlängningne samhället pengar då våra barn växer upp till trasiga människor som tar resurser från det allmänna (misshandlar, vandaliserar, stödpersonal i skola, hälsovårt etc). En liten tanke

höst trollet
tis, 2012-10-23 - 11:33

Ja, du Stigsdotter, jag tror samhället har börjat fungera efter devisen : Syns inte.. Finns inte! Framför allt inte om det kostar pengar...( som syns i kvartalsrapporten)
Att det kostar i det långa loppet, är det få som vill kännas vid, i denna plånboksekonomi..
Folk resonerar gärna som så, Bara JAG får lite till, så skiter jag i hur det går sen..
"alla andra idioter" får väl skylla sig själv..
Tyvärr är det ju inte så enkelt, som att t.ex. alkoholmissbruk, bara drabbar den missbrukande..

Också jag har sett hur vi får alltfler nya på forumet. Det kanske har blivit en liten fristad?
Tyvärr, ser jag också att väldigt många försvinner ganska snabbt (av olika anledningar)
Endel, vill inte släppa alkoholen, utan vill precis som alla överviktiga hitta "mirakelkuren" (så att de kan fortsätta som förut, fast utan de negativa biverkningarna..)

Hade de flesta av oss, som befinner sig här på forumet, haft en qick fix att ta till, hade vi varit miljonärer.. ;-D
/trollis/

mulletant
tis, 2012-10-23 - 13:33

efter en alldeles härlig resa till långt-bort-i-norr där vi bland annat upplevt ett fantastiskt uruppförande av Benny Andersson-musik.

Stigsdotter och trollis - så rätt ni har. Så mycket lidande det finns under ytan, hos missbrukare och medberoende... och så många som kommer hit och försvinner. Men - en del kommer tillbaka och forskningen visar att forum gör skillnad. Kram på er forumvänner! Glad att ni finns! / mt

mulletant
ons, 2012-10-24 - 05:28

igen. Sovit gott i egna sängen.

Har anledning att tänka vidare på det Stigsdotter och trollis tog upp - kunskapen om den-ännu-fungerande-missbrukaren och om medberoende är begränsad och finns hos ett fåtal. För 10-15 år sen visade en doktorsavhandling (intervjuer med sjuksystrar) att på medicinska och kirurgiska avdelningar fanns inga kvinnor som varit utsatta för våld i familjen ... däremot inom psykiatrin. Verkligheten var och är förstås att på med & kir (typ) "ser" man inte, frågar inte och då finns inte problemet. Någon här berättade att h*n själv tagit upp alkohol hos företagssköterskan som blev förvånad. Så är det. Jag tror att vi som insett har ett ansvar... jag är säker på det. Vi kan bidra till att göra skillnad åtminstone för någon - det gör vi redan här!

Ha en bra dag alla! / mt

Dompa
tors, 2012-10-25 - 04:56

En tanke bara. Kan det vara årstiden? Att så många kraschar efter semestrarnas drickande och sedan har svårt att lägga ner när vardagen ska hanteras igen? När man inte längre "får" dricka varje dag? Tror att det kommer bli en ny topp i Januari efter helgerna. Tyvärr. Kan redan "se" jul och nyårsfirandet i vissa hem :(. Ledsna barn, uppgivna partners (oftast kvinnor?), misshandel och sedan massjukskrivningar som följd. Varje år. Jag förstår vad du mt, trollis och Stigsdotter syftar på...med mer resurser. Men jag fattar verkligen inte vad man kan göra...så länge de sjuka själva vägrar att se.

Ja, nu var även jag här och negga lite på morgonen...när det enda jag faktiskt ville var att önska mt en riktigt God morgon och en fin dag! Ha ha, ja...vad man än säger om oss alkies...vi är en munter skara ;-). /R

mulletant
tors, 2012-10-25 - 05:27

blir några "gamla"... tycker mig ha sett det mönstret under mina snart två år här. Jag tror att "vi" som stannar kvar här (ett tag) har betydelse - för mig gav det väldigt stort hopp att se att det fanns människor som blivit nyktra och att få en "kontakt" med dem.

Problemen att ändra semester- och efter-helgenmönstret är välkända liksom barns oro inför sommar- och jullov. Visst är det tragiskt:(

Tack för morgonhälsningen Dompa - jag är åter i arbetshetsen och många problem ska lösas. Känner också tydligt att jag håller på att byta roll och att jag söker nya livsvägar. Det är också en livskris - apropå hur du funderar över ditt liv. För min del en helt naturlig livsomställning - efterlängtad men inte alls enkel. Det var fint att du mötte en klok och bra doktor.

Med önskan om en bra dag - till Dompa för dagen i Suomi - och till alla andra medvandrare! / mt

mulletant
tors, 2012-10-25 - 05:33

lite "tom" och kanske distanserad - trots att jag på några plan är väldigt nära mina känslor. Min stora omsorgsfullt nedpackade gråt är närmare än ... jag vet inte när... God gråt som jag kan dela med mannen. Det händer ganska mycket omkring som påverkar mig - kanske kan återkomma till det i helgen när jag har mera tid att sortera tankar och känslor. Mullelivet är gott och det är det viktigaste. / mt

höst trollet
tors, 2012-10-25 - 08:19

till dig, goá mulletant!
Även en klippa behöver lite vila.. När saker händer i ens närhet, som man inser att man inte kan påverka men som gör väldigt ont, då känns livet tufft..
Kanske påminner det en om tidigare sorger och bedrövelser..
Jag tror att det är bra att gråta, att "städa i själen".
För jag tror att det inte bara är den tillfälliga "ledsenheten" som kommer ut, utan att man får ut en massa gammalt skräp man burit på.. Och man behöver inte ens veta, vad det var..

Julen ja, för vissa är det en tid av oro, istället för den frid man önskar att det vore..
En barnens högtid, som för vissa barn känns mer som några veckor av terror, tåtassande och ovisshet..

Kriser, är ju också möjligheter.. För naturfolken, var det enklare, när man blev äldre.. Då blev man "den kloka".. medan man i vårt samhälle börjar omyndigförklara människor innan pensionsåldern.. Suck!

Speciellt vi kvinnor har det tufft, vi ska kämpa för att se ut som "tonåringar" jobba som hästar, och helst inte låtsas om våra klimakteriebesvär..
Undras just varför DET blivit så "fult".. Det är ju trots allt något som är naturligt..?

Och visst stämmer det, att idag vill alla leva för evigt, men ingen vill bli gammal..

Inte meningen att låta sorgsen.. men det blev lite av en reflexion, när jag läste ditt inlägg

Tänker på dig! / kram trollis

mulletant
tors, 2012-10-25 - 15:55

så rätt ... så rätt, jag är ganska så sorgsen just i nuläget. Lugn, sorgsen och lycklig på samma gång. En kär katt är på väg till en annan tillvaro och det är sorgesamt. Mycket funderande om man ska gå till veterinären - men han verkar inte lida och nånstans i mig tycker jag att han har rätt att få dö en naturlig död på sin pläd om han inte lider. Jag vill inte "köpa mig fri" från att följa honom längs vägen... Otroligt svår fråga och kontroversiell. Hur som helst så är döden och döendet nära och jag gråter många gråtar i kattens päls... Idag måste jag söka fram en av mina livsnödvändiga dikter - den finns nånstans på forumet tidigare också men det får bli en gång till... för den som läser - dikten måste läsas nästan högt tills man finner rytmen...

hur man stillar blod hur man
tämjer djur hur man finner
vägen hur man lugnar gråten
hur man stillar vreden hur
man räddar sig
ifrån sitt eget ursinne
hur man reser den slagne hur
man ser ängelen hur man
finner förlåtelsen hur man
räddar kärleken hur man
stillar åtrån hur man klär av
sig skulden hur man finner
kraften hur man lär sig
uthärda
kylan meningslösheten hur
man räddar kärleken
hur man lär sig skratta
i bedrövelsen
alla viskningar över vaggan
mot djurens päls mot barnens
kind i den älskades öra under
täcket längst fram i fören vid
grytan i mörkret vid eken i
tårar läppar lär sig ordens
smak gommen glömmer inte
ordens sträva sälta utan
uppehåll samma viskningar
oavlåtligen överallt bara det
viktigaste hur man räddar
kärleken

höst trollet
tors, 2012-10-25 - 16:05

Det finns egentligen bara två känslor.. Kärlek och Rädsla (ilska, hat, agg, är bara olika "ansikten" av rädsla)
Det bästa är, att man kan bara hysa EN av dem åt gången!
Hos djur finns bara KÄRLEK, ingen rädsla..
Även om du är sorgsen, så ser jag att det till största delen finns KÄRLEK även hos dig..

DET är bra!, för även om saknaden kommer, så tror jag inte att djur är rädda för att dö.. De uppfattar inte döden som människor..
Att "dö" dvs, kroppens död, är en naturlig process, som vi människor är rädda för..
Eftersom jag är en "blandrasig" etnisk svensk, så har jag följt döden och begravningsprocessen i ett par av våra grannländer, på nära håll, sedan jag var barn..
Visst gräts det, av "saknad", men samtidigt, så var det en naturlig del i livet.. (man föddes i "bastun" och och låg där vid sin död också..) Alla, inklusive barnen fick komma och ta farväl..
Efter det, har absolut ingen eller ingenting, kunnat skrämma mig för "spöken" andar och "döingar"..
För vem kan bli rädd för en gammelmormor/farmor, som ser ut som hen sover..?
Visst kommer du att sakna din käre kisse, men så länge den inte har smärtor, så är döden en naturlig process..
Kanske kommer du, att precis som jag, efteråt höra, tassandet, känna det lätta hoppet upp i sängen, fast "logiken" säger att det inte finns någon där...?

Kram /trollis

mulletant
tors, 2012-10-25 - 19:22

för ditt svar som ger stor tröst. Jag känner igen mig i dina erfarenheter, tänker och känner så lika ... och mannen är än mer övertygad. Ändå kan jag känna tvekan om vi handlar rätt - ditt svar stärkte mig mycket. Vi har haft fler katter som fått dö hemma och har sin viloplats under körsbärsträden. Förvisso är döden en del en del av livet ... för ca två år sen fick jag följa min mamma den sista biten och när hon dog hade jag en stark upplevelse av hemskomst och frid.

Just nu kommer vi hem från ett besök i framtiden - vi har varit på musik- och dansföreställning med ett par av barnbarnen. Det är härligt att få vara delaktig i deras glädje. Nu blir det brasa, te och TV - vardagsmys. Kram och tack! / mt

mulletant
fre, 2012-10-26 - 05:36

i korthet. Sett från mitt håll:
Jag har arbetat aktivt med mitt medberoende i drygt två år och haft min bästa hjälp här på forumet. Mannen slutade dricka i ett tidigare stadium än många här. Efter att jag lämnade, dvs åkte till en vän med det nödvändigaste packat i bilen i avsikt att flytta (6.12.2010) återvände jag under kravet att han slutar dricka (det hade jag "nött" om i flera år då). Efter 2 försök att dricka socialt som resulterade i att han drack dagen efter sa jag att nu är det helt vitt som gäller. Han var nykter med vita knogar (jag lärde mig vad det var då) över ett år med några korta återfall (typ några GT under en eftermiddag). Efter ett eskalerande illabefinnande drack han sig berusad på Valborg inför familj och nära vänner - något som inte hänt förr inom familjen och ett fåtal gånger på fester med mycket alkohol. Valborgsfyllan var vägen till AA. Hans "egen" vändning kom den 1 juli... den kan jag inte riktigt förstå innebörden i - och det bekymrar mig inte... Efter det är han uppenbart nykter för sin egen skull, en avgörande skillnad.
Min räkneramsa har varit ett handtag för mig längs vägen, ett konkret bevis på att det skett en förändring. Alla + är tomma dagar då jag märkt att han druckit och sagt ifrån - men envist fortsatt räkna nyktra dagar. Parentesen med minus är dagar jag inte märkt att han druckit som han berättat efter han blev nykter för sin egen skull. Med början 6.12.2010 ser den ut så här idag 24+53+15+173+60+179(- - -)+179. Han räknar sin nykterhet fr 1.7.2012 - dvs snart 6 månader. / mt