Idag har jag varit nykter i precis en månad, har varit delaktig i andras trådar men tänkte att nu är det dags att jag startar min egen tråd. En hjälp för mig för att fortsätta hålla mig nykter.
Ni som varit här ett tag har följt min resa i andras trådar, men tänkte presentera mig lite mera nu.

Jag startade alkoholdebuten vid 17 års ålder och föll direkt, eftersom jag alltid varit tyst och blyg fann jag ett medel som gjorde att jag vågade prata och ta kontakt med folk. Har sedan dess druckit och jag är ca 45 idag. Både min mamma och pappa dricker för mycket även min mormor och morfar hade problem med spriten så jag har det i generna. Jag har alltid haft en tendens att dricka för mycket, men så mycket som jag druckit de senaste 10 åren har det aldrig varit och ffa det sista året. Jag har en man och 2 barn som har reagerat ordentligt på mitt drickande de sista åren, min make har nästan blivit nykterist i ett försök att begränsa mig men det har bara gjort att jag druckit mera.

Jag har gjort några försök att sluta tidigare, höll upp i ett år för 8 år sedan och i 3 månader i våras men har efter det druckit mer än någonsin, låg på ca 2 vinflaskor per kväll sista halvåret. Minnesluckor är vardag för mig, har alltid minnesluckor efter att jag druckit, vill aldrig prata om gårdagen eftersom jag inte minns ngt, hur många gånger jag gjort bort mig vill jag inte ens tänka på, sista tiden så klunkade jag även ur spritflaskorna innan jag borstade tänderna för kvällen, för att få i mig så mkt som möjligt.

Tanken att jag är alkoholist och att jag borde sluta helt, har väckts sista månaderna, och inom mig tog jag ett beslut att sluta 1 januari, pratade mkt med maken om detta och var orolig att han skulle tycka att det var tråkigt att missa myskvällarna med vin, men enligt honom var det länge sedan han tyckte det var mysigt med vin eftersom jag alltid blir stupfull, har läst det i anhörighetstrådarna också att fler tycker så men den tanken slog mig aldrig tidigare.

Denna månad har gått relativt lätt, visst var det tufft i början men jag trodde nog att det skulle vara svårare, har läst varje dag här på forumet, ffa för att inte glömma vem jag är, pratar även med barnen om detta och de är jätteglada att jag lyckats hålla mig så här långt och tycker att jag är jätteduktig. Har även en dialog med maken hela tiden som stöttar väldigt, har berättat för några vänner som reagerat lite olika, de som inte har problem tycker att det är jättebra, medans de som också dricker för mycket tycker att jag överdriver när jag säger att jag är alkoholist.

Trodde att jag skulle bli pigg och alert när jag slutade, för det har jag blivit de andra 2 gångerna, men inte denna gång, nu är jag otroligt trött och seg, är hemma från jobbet denna vecka eftersom jag känner att jag inte orkar gå till jobbet, vill bara sova och tillåter mig det eftersom min nykterhet är viktigast just nu. Har hört från flera av er att det tillhör processen, men det känns ffa svårt att ta, det är som att belöningen uteblir.

Har läst mycket även på anhörigsidorna, vilket jag inte gjort tidigare, har varit med sedan 2009 men var då inte redo att inse att jag var alkoholist. Det har fått mig att förstå min familj mycket bättre och hur de har varit för dem att leva med en alkoholist som fram till nu inte fattat att hon är det. Har otroligt dåligt samvete över hur jag struntat i barnens känslor och fast de har bedjat att jag ska sluta så har jag tyckt att de bara överdriver. Har äntligen insett att det enda jag kan göra för att gottgöra dem är att hålla mig nykter framöver.

Ser framåt, nu är första månaden avklarad, och det har varit otroligt skönt att vakna utan att känna sig bakfull, inte behöva ha ångest över gårdagen, veta vad jag sagt och gjort och kunna se alla i ögonen utan att skämmas.

Jag tar en dag i taget, idag ska jag vara nykter oavsett vad som händer.

Kram på er alla som stöttat mig så här långt!!

Kan det helt enkelt bara vara så att mannen tror att problemet är borta? Visserligen vet han nog att du (vi) inte kan dricka mer men det kanske är svårt att tro att det fortfarande är ett problem. Män är inte så komplicerade som vi tror:) (ursäkta). Men så tror jag att min man tänker lite redan. Han vet inte heller att jag är inne på den här sidan. Som om det vore nåt att skämmas för:-). Men har man varit van att gömma vin så fortsätter man väl med att gömma internetsidor, haha!

Maria42

Vi pratade lite idag och då framkom det att självklart kan jag inte dricka mer, det är han helt på det klara med. Men hans förvåning var äkta när han förstod att jag ffa ibland tänker på A och längtar efter A.
Jag har ju inte druckit på så länge, hur kunde jag ffa tänka på det?
-Vaddå, skulle du kunna dricka nu? Frågade han.

Hur förklarar man för ngn som uppenbarligen inte förstår hur det är?
Försökte förklara skillnaden mellan en längtan att dricka och att faktiskt bestämma sig för att dricka.
Men märkte att det här är lite skämmigt, han verkade inte riktigt vilja höra på att jag alltid kommer att få ge akt på mig, suget kan komma närsomhelst.
Det är nog lite skämmigt att inse att man har en alkis till fru, dock en nykter sådan.
Vore det omvänt kanske jag också reagerat så, jag vet inte. Vi får prata mer om detta insåg jag.

höst trollet

De flesta, verkar ha större förståelse, för fd rökare... De verkar begripa, att trots att man tagit beslutet att inte röka, så kan man bli "sugen", men motstå själva suget (för det går säkert över..)

Och visst, det finns många fördomar om alkoholister.. Jag själv har fått titta på en hel hoper ;-D

Och visst är vi OLIKA! Det finns inget av "one-size-fits-all" vad gäller hur man behandlar sjukdomen alkoholism.
Tyvärr, har vanligt folk svårt att fatta.. Brukar jämföra med en svårartad diabetes eller allergi! Du kan medicinera och hålla symptomen i shack, men du kommer inte åt själva "grundsjukdomen".
Dvs insulinsprutor håller din blodsockernivå, på en jämn nivå, men den "botar" inte din diabetes!

Föresten, så är forumet MIN privata sfär, ungefär, som ett snigelpost-brev från "bästa vänninnan". Det skulle ingen annan få läsa heller.. Inte heller lyssna på mina "privata" telefonsamtal.
Det handlar om INTEGRITET!
Jag snokar inte bland hans grejer och jag kräver samma respekt för min egen person!

kram till er båda, Maria & Santorini! / trollis

Stigsdotter

...är ibland de allra svåraste och därför vägrar jag kanske att ta dem till mig. Eller, vad tror du?

Stigsdotter

Min man undrar också i TV-soffan "vad du skriver mycket!". Och ibland sitter jag och skrattar, det är ju riktigt illa... Jag tror han börjar förstå att problemet inte är ur världen bara för att jag inte dricker längre. Men jag tänkte ju själv tidigare om folk som hade allehanda problem (för tjocka, dricker för mycket osv osv): vad är problemet, det är väl bara att sluta!!? Nä, det är ju inte riktigt så enkelt...

alkoholism med allergi och diabetes och skriver: "insulinsprutor håller din blodsockernivå på en jämn nivå men den "botar" inte din diabetes". Sant. Det är en bra liknelse med den skillnaden att för oss finns inga insulinsprutor. Visst finns det nåt piller men tar de bort sug? Antabus gör väl inte det utan har en avskräckande effekt. Vi får kämpa på med andra medel. Jag tror också att f.d. rökares sug är betydligt mer accepterat. Vi får bara gilla läget!

höst trollet

DET, kära Santorini, är väldigt INDIVIDUELLT!
Det finns de som inte känner något, som bara "slutar (oavsett vilken "drog" det gäller)
Sedan finns det de som lider alla helvetes kval!
Det finns faktiskt inget "läkemedel" som tar bort nikotinsug heller! Inte som funkar på MIG iaf (och som inte gör mig halvt senildement..) Jag HAR provat!
Fråga en gravt "sockerberoende" , får du höra hur de mår och om de "för alltid" tappat "suget" på kolhydrater i form av bröd, pasta, godis, läsk etc får du höra..
Enda skillnaden, är att de möjligtvis blir tjocka och får hjärt-kärlproblem, medan VI blir förgiftade, så till den grad att vi blir farliga för vår omgivning i och med vårt beteende..

Sluta att tycka synd om dig själv, för att du tycker att ditt sug är fördj*ligt! Du vet inte ett dugg om hur andra människor mår, eftersom du inte befinner dig i deras krop eller situation!
trollis

ursäkta då! Jag sa väl inte att det finns nåt som hjälper mot nikotinsug eller? jag tänkte närmast på insulinet och diabetes men det var väl inge bra det heller.

Jag tycker inte alls synd om mej själv för den delen, jag mår alldeles utmärkt. Jag tänkte mest i allmänna termer. Det är klart att jag inte vet hur andra människor mår, har jag sagt det? Du gör det uppenbarligen. Men skit samma.

höst trollet

Jag blev onödigt brysk!
Vi har olika bilder och gör olika jämförelser. Thats it!
Det är väl egentligen inte vad som är "rätt" eller fel som är det viktiga, utan att vi kämpar och lyfter varandra?
Vår gemensamma fiende är ju alkoholen?!

" viftar med vita flaggan" /trollis

Jag blev väl också onödigt upprörd, mest för att jag uppriktigt menade att berömma dej och blev missförstådd. Det är inte så lätt på ett forum. Jag tyckte det där om insulin och diabetes var så bra.
Peace & love :) Vi kämpar på tillsammans mot fienden!

Stigsdotter

Ibland går det så snabbt när man skriver och läser att man ser helt fel! Ni menar bara väl båda två ju, puss på er!

Jag testade förresten magiska piller när jag skulle sluta röka. Zyban hette de. Det var verkligen ren och skär magi, att gå från "men herregud vad ska jag göra MED mitt liv om jag inte får röka??" till "och varför skulle jag vilja stoppa den där äckliga pinnen i munnen, menar du?" är ju fantastiskt! Tyvärr funkade inte de två medicinerna mot alkoholsug som jag testat, lika bra...

Maria42

Tur ni redde upp det tjejer!
Maken fick en whisky häromdagen och kollade ikväll i barskåpet ( jo, vi har ett rätt välfyllt sådant). Jag var en vintant så det vi har där känns inte lockande alls , det lockade enbart på slutet när jag var aktiv, då drack jag av det när maken lagt sig.
Hursomhelst så gjorde han en liten inventering av vad vi hade, han rör det nästan aldrig så han har noll koll. Men det visade sig att väldigt många flaskor var tomma eller nästan tomma. Bl.a. Whiskysorter som han var väldigt rädd om och ville spara.

-Har jag druckit allt detta!! jag som tyckte jag bara smög och drack där ibland!!
Men tydligen var det oftare än vad jag haft koll på.
Det blev en tänkvärd och lite skämmig kväll, -tur att du har slutat, fatta vilka problem du hade. Var makens slutsats av detta.
Ja, jag är glad över det. Den här skamkänslan som varit borta så länge var inte trevlig att möta igen.

höst trollet

Ta det somen extra vaccineringsdos, Maria. Du har ju trots allt erkänt att du inte klarar alkohol, så det kom inte som en överraskning för din man. (kanske han rentav tömmer barskåpet, för att du ska slippa alla frestelser..?)

Min gubbe reagerade tyvärr på fel sätt, när jag kom på att han druckit ur en flaska wisky, som jag fått i present (för några år sedan)
Hans skam och rädsla gjorde att han "attakerade" istället.. inte fysiskt, men verbalt..
Vadå, var det meningen att han skulle "be om lov", varje gång han ville ta en liten rackare..? Dessutom så hade vi haft gäster, och han hade bjudit dem på en liten "pinne". Missunnade jag detta osv. osv.

Jag släppte det hela, men köpte INTE hem någon ny flaska, för då går han och skåpsuper.. Inte mycket, men det blir en á två små "klunkar" i stort sett varje dag..( mer om han druckit annat innan)

Det tråkiga är, att han skäms så mycket att han inte vill erkänna, att han är alkis (annars skulle han ju inte ha behovet att "fylla på" med A i systemet, varje dag)

Föresten, missförstånd uppstår, men man kan ju inte vara arg på Forum-syskon! Ibland går det snabbt, och jag är en rakt-på-person.. Det gör att jag ibland trampar i klaveret.
Däremot hoppas jag att jag aldrig är sämre, än jag kan räcka ut handen och be om ursäkt!

kram /trollis

Stigsdotter

Glömmer aldrig makens blick när han konstaterade att det var väldans vad mycket slattar det var i barskåpet! Precis som du var vinet min grej men när vi sedan slutade ha boxar hemma gick jag visst ganska hårt åt vad som helst. Bläh. Numera har vi inte en droppe hemma, vill han bjuda folk så köper han så att det går åt under kvällen.

det känns orättvist att du ska behöva skämmas nu för nåt du gjorde då men jag förstår precis hur det kändes. Usch, men det kanske inte gör nåt med en påminnelse heller. Det kan fortfarande dyka upp såna tillfällen, jag hoppas jag slipper:-).

Jag är också en vinmänniska men visst hände det att jag tog whisky i kaffet nån gång när vinet tog slut för tidigt. Men jag var så fiffig så jag fyllde på med vatten! Det går ju bara till en viss gräns, haha! Ja herregud vilka tider! Stigsdotter, min man har heller inget hemma nu, köper bara det han vill ha till helgen. Då är det förstås ett annat problem om han köpt en flaska whisky och dricker upp den och naturligtvis blir för full. Men de senaste två helgerna har han bara köpt vin, vilket han tål och inte blir full av. Så det går åt rätt håll här hemma.

Dompa

Stor dag idag! Inte bara ska du gå på konvent utan dessutom träffa Stigsdotter IRL. Ni kanske blir livslånga vänner? Spännande. Hoppas du får en riktigt givande dag. Ser fram emot att få höra vad ni har lärt er. Eller kanske inte lärt...men fått bekräftat. Ha det riktigt bra! Kram/R

Maria42

Hemma efter en lång dag, middag avklarad och hinner nu ta in alla intryck en stund.
Det har varit en fantastisk dag, att träffa Stigsdotter (som jag tyckte mycket om) och alla dessa kvinnor på konventet, som berättar olika historier men som påminner så mycket om min historia. Att vara första gången på AA och så blir det en hel dag, förstår nu varför Adde gillar konvent så mycket. En hel dag med så mycket värme och kärlek och känslor. Känner mig helt slut nu men lycklig, det var så skönt att se IRL att vi är fler som har denna sjukdom, jag är inte ensam.
Att få prata ordentligt med Stigsdotter om detta som vi inte pratar med någon om, fantastiskt!!
Kram!!