Oki de känns både skumt men ändå inte att skriva detta inlägg.. Alkoholistbarn det är jag och lovat mig själv i alla tider att inte hamna där.. Istället lyckas på alla sätt.. Lyckats har jag i mångas ögon, man, hus, fina barn, bra utbildning, bra jobb osv.. Men vad har pågått under ytan? Jo jag är på god väg att bli det jag mest avskyr.. En människa vars fokus Under ytan är drickat.. Jag började dricka alkohol i senare delen av tonåren! Ganska genast så var jag den som alltid blev för full.. Något som skämtades bort de var liksom ok i den åldern på ngt vis.. Jag kunde också själv skylla på att det aldrig varit ngn i min närhet som haft vidare bra alkoholsinnne. Åren har gått och i perioder har jag druckit mindre då barnen var små.. För principerna var så viktiga att nej inte dricka framför barnen etc. Men att ngn gång per månad tsm med vänner alltid bli den fullaste var fortfarande ok. Började smått ändra principerna efter samtal med vänner klart mina barn ska kunna växa upp med föräldrar som dricker normalt för det är skillnad på att dricka för mkt med barn än normalt. De köpte jag och började leva efter det.. Gäster hemma och och alkohol! Gick ju bra! Äntligen gjorde som "man skulle".. Men sakta så flyttade jag även gränserna där.. Blev för full även då barnen var hemma.. Men de sov ju.. Misstag kan alla göra!!! Men misstagen blev fler även om barnen inte varit närvarande på de viset och sett mig kräla på golvet så kom frågorna "varför dricker ni vin varje fredag".. Osv.. Jag försvarade mig! Gick upp dagen efter för barnen skulle inte lida av att de blev för många glas efter de somnat... Kompenserade med roliga aktiviteter dagen efter! Det gick ju ett tag.. Från att festat ngn ggr i månaden med vänner så spelade det inte längre roll om det var fest.. Helg eller ledighet rättfärdigar ju "lite" vin... Konflikter med maken som inte förstod varför jag inte bara kunde ta ett två glas utan var tvungen att dricka tills jag blev uppenbart berusad.. Här borde de ju räckt! Men nej lyssnade inte.. Umgås med de vänner som ska festa.. Gå ut trots att jag nykter inte vill det på grund av jobbrelaterade saker.. Bli för full, söka uppmärksamhet av män (svika mannen) dagen efter ha ångest be om ursäkt, försöka orka vara bra mamma... Jobba i veckorna som den duktiga jag är där... Inga problem för jag dricker inte då.. Men återigen fredag det eller lördagen då ska jag ha vin med eller utan fest. Full blir jag! Problemet är att jag flyttat mina gränser så tydligt under ett par år ... Jag har skämt ut mig på samma sätt som vid 18-års ålder.. Ramlat, åkt polisbil hem, minnesluckor... Det är inte ok längre.. Inte som mamma inte kopplat till den jag är i yrkeslivet... När jag börjar dricka är intentionen nu ska jag bara dricka 3 glas de blir mer... Ångesten slår mig så hårt! Nu inser jag faktumet jag hanterar inte alkoholen som många andra.. De jag alltid vetat men nu är det på väg åt det håll jag inte vill.. Än så länge Gud bevara mig har barnen inte fått lida av att torka spyor, sett mig ramla, hört oss föräldrar gapa och härja.. Men känslan är att det inte är långt därifrån OM jag fortsätter såhär.. Då hamnar jag där jag inte vill... Nu är det dags att ändra på detta.. Kanske kan jag aldrig dricka alkohol?? Kanske behövs ett uppehåll och att alkohol endast används sporadiskt.. Som de gjorts i perioder... Jag vet inte! Men att fredagsvinet ska väck för en tid är ett måste... Stanna, reflektera, hitta tillbaka... Snurrigt! Ärligt! Mitt sätt att konstatera att jag hanterar inte alkoholen när andra glaset är taget går det alltför ofta utför den kvällen.. De negativa konsekvenserna är många. En incident nyligen har fått mig att "hitta hit" Jag Har sagt till maken och mamma att en ny riktning ska ske.. Ett måste för lura sig själv när ångesten lättat är alltför enkelt! Hoppas o detta forum få stöd. Ändra relationen till det "kära" vinet som gör mig till ngn jag ej vill vara. Den första helgen på länge stundar snart..