Oki de känns både skumt men ändå inte att skriva detta inlägg.. Alkoholistbarn det är jag och lovat mig själv i alla tider att inte hamna där.. Istället lyckas på alla sätt.. Lyckats har jag i mångas ögon, man, hus, fina barn, bra utbildning, bra jobb osv.. Men vad har pågått under ytan? Jo jag är på god väg att bli det jag mest avskyr.. En människa vars fokus Under ytan är drickat.. Jag började dricka alkohol i senare delen av tonåren! Ganska genast så var jag den som alltid blev för full.. Något som skämtades bort de var liksom ok i den åldern på ngt vis.. Jag kunde också själv skylla på att det aldrig varit ngn i min närhet som haft vidare bra alkoholsinnne. Åren har gått och i perioder har jag druckit mindre då barnen var små.. För principerna var så viktiga att nej inte dricka framför barnen etc. Men att ngn gång per månad tsm med vänner alltid bli den fullaste var fortfarande ok. Började smått ändra principerna efter samtal med vänner klart mina barn ska kunna växa upp med föräldrar som dricker normalt för det är skillnad på att dricka för mkt med barn än normalt. De köpte jag och började leva efter det.. Gäster hemma och och alkohol! Gick ju bra! Äntligen gjorde som "man skulle".. Men sakta så flyttade jag även gränserna där.. Blev för full även då barnen var hemma.. Men de sov ju.. Misstag kan alla göra!!! Men misstagen blev fler även om barnen inte varit närvarande på de viset och sett mig kräla på golvet så kom frågorna "varför dricker ni vin varje fredag".. Osv.. Jag försvarade mig! Gick upp dagen efter för barnen skulle inte lida av att de blev för många glas efter de somnat... Kompenserade med roliga aktiviteter dagen efter! Det gick ju ett tag.. Från att festat ngn ggr i månaden med vänner så spelade det inte längre roll om det var fest.. Helg eller ledighet rättfärdigar ju "lite" vin... Konflikter med maken som inte förstod varför jag inte bara kunde ta ett två glas utan var tvungen att dricka tills jag blev uppenbart berusad.. Här borde de ju räckt! Men nej lyssnade inte.. Umgås med de vänner som ska festa.. Gå ut trots att jag nykter inte vill det på grund av jobbrelaterade saker.. Bli för full, söka uppmärksamhet av män (svika mannen) dagen efter ha ångest be om ursäkt, försöka orka vara bra mamma... Jobba i veckorna som den duktiga jag är där... Inga problem för jag dricker inte då.. Men återigen fredag det eller lördagen då ska jag ha vin med eller utan fest. Full blir jag! Problemet är att jag flyttat mina gränser så tydligt under ett par år ... Jag har skämt ut mig på samma sätt som vid 18-års ålder.. Ramlat, åkt polisbil hem, minnesluckor... Det är inte ok längre.. Inte som mamma inte kopplat till den jag är i yrkeslivet... När jag börjar dricka är intentionen nu ska jag bara dricka 3 glas de blir mer... Ångesten slår mig så hårt! Nu inser jag faktumet jag hanterar inte alkoholen som många andra.. De jag alltid vetat men nu är det på väg åt det håll jag inte vill.. Än så länge Gud bevara mig har barnen inte fått lida av att torka spyor, sett mig ramla, hört oss föräldrar gapa och härja.. Men känslan är att det inte är långt därifrån OM jag fortsätter såhär.. Då hamnar jag där jag inte vill... Nu är det dags att ändra på detta.. Kanske kan jag aldrig dricka alkohol?? Kanske behövs ett uppehåll och att alkohol endast används sporadiskt.. Som de gjorts i perioder... Jag vet inte! Men att fredagsvinet ska väck för en tid är ett måste... Stanna, reflektera, hitta tillbaka... Snurrigt! Ärligt! Mitt sätt att konstatera att jag hanterar inte alkoholen när andra glaset är taget går det alltför ofta utför den kvällen.. De negativa konsekvenserna är många. En incident nyligen har fått mig att "hitta hit" Jag Har sagt till maken och mamma att en ny riktning ska ske.. Ett måste för lura sig själv när ångesten lättat är alltför enkelt! Hoppas o detta forum få stöd. Ändra relationen till det "kära" vinet som gör mig till ngn jag ej vill vara. Den första helgen på länge stundar snart..

Mammy Blue

Där fick jag en tankeställare till! Funderar lite...

Har pratat mycket och ingående med en gammal kompis som har varit sjukskriven i många år för det som kallas posttraumatisk stress, efter många års mobbing på arbetsplatsen, han förklarade för mej att - grovt sett! - det är en massa signalsubstanser och hormoner som löper amok och hamnar i oordning när man blir deprimerad och får ångest, i hans fall har han inte lyckats få ordning på det, ångestanfall och depressioner avlöser varandra. Han var - och är! nykterist då han insjuknade ska väl tilläggas.

Alkoholen ger ju enligt artikeln liknande förskjutningar i signalsubstansernas inbördes förhållanden, så det kanske inte är så konstigt att man blir lite deppig precis när man slutar? Om man ger det tid och förstår vad det är som händer - att kroppen måste få lite tid att ställa om det fysiska efter de nya förutsättningarna, så kanske det är lättare?

Mammy Blue

Det gick visst inte att hänvisa till de siffror som står i högerkanten på inläggen, de ändras allteftersom. Länken ligger i Trollis inlägg.

Mammy Blue

Nej, det är ingen rolig historia att erkänna att man sjunkit så djupt som man har. Talade om det för min sambo igår, sjöblöt under armarna och rädd och ledsen. Han visste inte att jag druckit så mycket som jag gjort. Men nu är det gjort. Det kommer nog ta en del tid innan jag talar om det för någon mer. Är inne på det som jag läst på flera ställen om att ta bilen även om det inte behövs, boka in saker tidigt på morgonen dagen efter så man har något att skylla på!

Minime

Har erkänt för närmaste kretsen så att säga men umgänget i helgen är inte ngn så nära. Erfarenheter av alkoholfritt vin framförallt rött? Tänkte det kan vara ett alternativ.

Mammy Blue

Jag är inte så säker på att det skulle vara så bra med alkoholfria viner eller öl till mej, jag kommer nog dricka läsk, känner mej själv tillräckligt bra för att veta att risken att jag skulle hälla upp ett glas alkoholfritt vin först för att ha det som alibi när jag i smyg fyller på med starkdricka. Så nej, för mej är det ingen bra idé.

Stigsdotter

Det beror ju naturligtvis på dem man umgås med men många gånger räcker det med ett "jag dricker inte idag" eller "jag mår bra av att inte dricka". För mig funkar sådant bra för jag gillar inte att ljuga om medicin osv. Att ta bilen är bra, då behöver man inte säga något.

Och som sagt, många bryr sig inte alls. Medan andra reagerar negativt, precis som festdeltagaren i Trollis inlägg. Flera här har vittnat om att man inte längre blir hembjuden till vänner eller tillfrågad när det ska gås ut. Men, det handlar ju om att de människorna har egen en relation till alkoholen som kanske inte är så vidare sund. Att man beter sig på ett sådant sätt att det finns saker som en nykter person kan "rapportera"... Sådana människor ska man strunta i tycker jag!!! Sen finns det ju dem som en av mina arbetskamrater som sa "du är ju rolig och är med och festar i alla fall, trots att du inte dricker längre". Då blev jag glad (och att det märkts för jag fick anstränga mig lite extra :-)

Alternativ: det finns numera många goda äppelmuster, systemets alkohofria sortiment växer. Ni måste också prova 100% blåbär som visserligen är ganska dyr (BARA BLÅBÄR ju!!!) men väldigt gott som alternativ till rött vin. Gillar man öl har Carlsberg ett alkoholfritt alternativ (ja jag vet, det är ganska blaskigt men det är ju den med alkohol i också, gud vad sugen jag blev på en Guiness nu *går och tar en banan*

Minime

Jag köpte alkoholfritt rött för att "mörka" att jag ej drack alkohol till bjudningen hos mig ikväll. De hade blivit frågor annars. De gick bra men var absolut inte gott smakade saft. Har haft en trevlig kväll! Märkte också att i och med att jag drack detta lugnare än vanligt vin drack mina gäster lugnare av de
Vanliga vinet som serverades.. Bra! Skrattretande dock så fick jag tre flaskor röd vin i present.. Tackade och ställde undan dem.. Fått fyra flaskor vin i present under mina första rena veckor på länge ganska ironiskt!! Godnatt från minime med ytterligare en fredag nykter, glad!

Minime

En jobbmiddag där jag sedvanligt dricker vin.. Blev kolsyrat vatten och lika trevligt ändå. Men erkänner att samtalet med min inre djävul pågick, en öl kan du väl ta osv. Hemskt är det för ångesten är längre bort och då är det lättare att tänka att det går nog bra nu. Vilket det visserligen alltid gjort i liknande sammanhang som ikväll. Men det är också inkörsporten till att säga ok till fredagsvinet som inte alltid går lika bra och så är man där igen. Sen till saken jag är i ärlighetens namn aldrig nöjd med ett glas vin eller en öl för då får jag inte effekten att flyta bort som egentligen i ärlighetens namn varit målet. Jag lurar mig själv att jag kan ta ett glas och gör det för normaldrickarna gör det. Men är ej tillfreds då! Det måste jag erkänna för mig själv och därmed inse att relationen till alkoholen ej är sund. Är ju då mer nöjd med en läsk som ej triggar igång suget efter ruset etc Hm vilken kamp detta är. Jag räds att djävulen övertalar mig att jag kan dricka som alla andra ju längre från ångest helgen jag kommer. Salig blandning och ostrukturerade tankar ikväll.

Mammy Blue

är du värd, och glöm inte att det bästa beröm du kan få är det du ger dej själv. Efter en sådan här kväll där du kämpat så mot f-nskapet på axeln som vill få dej att trilla dit så tycker jag att du ska utbringa ett mentalt fyrfaldigt leve för dej själv. Du är duktig, du kommer klara det här!

Minime

Mammy blue: tack behöver verkligen stödet här känner jag tack alla för att ni finns. Jag är nöjd . Men kan som sagt var inte släppa rädslan för att jag övertalar mig att jag kan minsann dricka ju längre tiden går. Försöker intala mig själv att ta em dag i taget och skapa delmål för att ej oroa mig för vad som kan komma att hända. Har ikväll läst igenom mitt första inlägg som kickar mig tillbaks på banan och motiverar att fortsätta kämpa emot alkoholen. för det beskriver ångesten över hur de blir då drickat tar över och slår ut mig med full kraft..

höst trollet

Bra kämpat Minime!
Du verkar ha lagt upp en strategi som kommer att funka i det långa loppet!
kram /trollis

jag känner igen mig i den jobbiga kampen med alkoholdjävulen. Den förlorar man ju till 99 procent av gångerna, så det bästa är förstås att ge upp så fort den börjar och lägga sig platt. Vi vet ju så väl att det bara slutar på ett sätt om man tillåter sig det första glaset. Jag känner mig så frustrerad nu att jag fick för mig att prova en helg efter åtta månaders nykterhet. Det var i maj och jag har ännu inte kommit in i en riktig nykterhet igen, något jag hoppas ska komma väldigt snart. När jag läser här mår jag så bra, för du och alla andra som är som jag och berättar. Det ger mig hopp igen, och en förvissning om att det finns ett bättre liv utan alkohol som kan påbörjas när som helst. Kanske idag!
Kram,
Fenix

vill.sluta

Berätta din egen historia och lite om ditt liv
Ur ditt perspektiv, jag VET att det finns massor
med personer här som vill veta hur det går för
dig osv.
Varför inte börja en ny vit period nu?
Lycka till!
/A

Minime

Fenix: också intresserad av din historia och kanske kan vi stötta varann i kampen mot djävulen .. För jag vill inte ge upp och lägga mig platt

för era svar! Är nog dags att börja skriva igen, men först ska jag läsa i min gamla tråd ordentligt för att hitta mitt mönster och lära mig av mina gamla misstag. Känns rätt hemskt att göra om samma sak gång efter gång, år efter år.
Minime: jag menade inte att ge upp och lägga mig platt och dricka, utan att ge upp försöken att förhandla med djävulen. Om man inte förhandlar kan han ju inte vinna.
/Fenix

Minime

Fenix: kloka ord! Då förstår jag dig helt! Klokt också att läsa din gamla tråd tror precis som dig att man behöver "lära känna sig själv" för att finna sina mönster och på det sättet undvika fallgropar.. Lycka till!!!! På tal om något helt annat såhär en tid utan alkohol har jag fått massor småfinnar känna de igen? Så trött på huden som reagerar phär.