Har ju gått tre veckor nu som han inte druckit något alls.
Men som i Fredags när han börjar antyda att han inte kände den den rätta fredags känslan nu. Att vi var så hårt hållna och inte kan dela ens påsen flaska vin.
NEJ just det kan vi tyvärr inte.Jag kan nöja mig med två glas medans han inte kan.
Jag har på den sista veckan börjat känna mig lite bättre i magen, inte den svidande känslan som magkatarren gett. Har gått upp lite i vikt. Min kompis säger att jag iinte sett frisk ut. Och att jag inte är samma gamla glada tjej.t.Vilket inte heller är så kul att höra.Gud vad smala ben du har!!! hur mycket väger du egentligen!!,!
Skit jobbigt....det bara suger musten ur en när man mår dåligt.
Vår yngsta son har o har haft stora problem med sin onda mage.
Låg nyss inlagda o väntar nu på ytterligare utredning.
Har trott att det beror på hans vikt, taskiga kompisar.
Men kan det bero på att hans pappa blir så annorlunda när han dricker??.
Han har haft många goda sidor men är så oberäknelig när han druckit??
Hur ska jag agera/svara känner mig så ledsen o vilsen.
Han vill inte gå o prata med någon.
Han lägger upp tränings program o har varit på gymmet minst fen dgr i veckan nu o redan blivit både starkare o piggare.
Det för mig borde vara ett gott bevis på att alkohol är bara ett fördärv.
Han sover bättre inga svetningar,känns gladare o vill göra saker här hemma i hemmet nu igen..
Men hur lång tid tar det rent krasst innan skiten gått ur kroppen helt?
Har stora funderingar om vi verkligen klarar det här.
Förresten hur ska jag förhålla mig till ev en fest om alkohol serveras??
Tacksam för svar........

höst trollet

För det första, tycker jag att du ska ta kontakt med vårdcentralen, för du mår uppenbart inte bra!

Sedan är det som så, att när alkoholen varit en "hobby"/vana, så blir det tomt efter den.. Man måste hitta på andra saker att göra gemensamt..
Inte alltid det lättaste, när man dessutom har en "trotsig" anhörig som tycker att nu får det vara nog med "säck och aska"..

Jag är själv både medberoende och beroende.. HUR beroende jag var, fick jag klart för mig för ett par månader sedan..

Jag kan inte bestämma hur just du ska göra, men jag skulle definitivt avstå från vinet själv (eftersom du inte verkar beroende, så är ju det inga större problem)

När man har en anhörig, som går på vita knogar, tycker de inte att det finns så mycket som "roar", när de inte "får" dricka alkohol..
Så är det tyvärr med min min gubbe också.. Finns ingen alkohol hemma (eller när han druckit upp sin "ranson") så går han och lägger sig...

Mitt råd, angående fester, är att du (iaf i början) avstår från alkohol, annars blir det lätt tjafs om att : " Du dricker ju..?!"
Om det nu överhuvudtaget ska "gås på fest" i början..
Går ni och han blir "klapp kanon", så lämna honom där! Låt honom ta ansvaret och konsekvenserna av sitt drickande!
Att ständigt vara beredd på dessa "brankårsutryckningar" som vi medberoende ägnar oss åt, gör bara att de kan fortsätta som förut..
Någon annan ser ju till att de: kommer hem, kommer isäng och städar upp efter..

Lycka till! /trollis

vill.sluta

men i slutänden så måste det endå vara din mans VAL. han måste själv vilja sluta, eller i vart fall dricka sparsamt.
Annars blir det en nykter man som går med vita knogar.
Och du skall inte socialisera dig och dricka vin som sällskap, det är ännu viktigare att du inte gör ngt som underlättar hans konsumtion.
Men jag vet inte, förklara för honom att han har ett riskbetende.
En alkis sitter inte på bänken. Dom som sitter där är de sista som vill hamna där.
Kunde dom så skulle dom vilja undvika för allt i världen.
Men din man är på god väg.........
Men han behöver själv komma till insikt.
Jag vet, för i början på oktober så hade jag själv absolut inga problem....... eller......

Då kom min insikt.

fast det är en svängig resa, ups and downs.
Humöret är väl det DU kommer märka som bäst nu i början!

Lycka TILL!!!!
kramar//A

livet är ett kaos-
Han har inte druckit på fem veckor, men jag mår inte bättre av det.
Han är sur o grinig, tycker nog så synd om sig själv när han inte dricker något.
Känns som om det bara är för mig och inte för hans skull han inte dricker.
Jobbar i veckorna, tränar efter jobbet, bokar upp sig på helgerna som innebandy domare.
Tycker livet är skit just nu.
Allt jag vill är att må bra igen.
Just nu lever vi i en falsk verklighet.
Jag vägrar att ha en man som dricker o blir rent otrevlig.
Han tror på fullt allvar att han ska kunna ha ett socialt drickande igen.
Idag har vi beslutat att bo isär ett tag.
Jag känner att det är slutet på 26 års kärlek oett långt förhållande.
Jag tror att flyttar han så blir det för gott tyvärr.
jag känner mig så splittrad.
Vill inte ha en man som drickero blir otrevlig, samtidigt tänker jag tillbaka till den man jag trodde var mannen i mitt liv, som jag bildade familj med och som jag gifte mig med för 11 år sedan.
Vi har tre underbar grabbar men alkoholen har tärt för mycket nu.
Jag kan inte idag se något annnat än att vi går skilda vägar förgott.
Fan va livet är hårt.........
Hur ska jag orka????

något av det du går igenom. I början av min mans nykterhet kom också riktigt jobbiga perioder som säkert berodde på den nykterhet han upplevde påtvingad av mig - även om han valde att vara nykter för att jag skulle stanna. Det är förstås tungt nu när du inte har något "bra" val - inte vill du ha den onyktre mannen och som nykter är han vresig och sur.

Hur ska du orka? Försök tänka på att det du kan göra är att ta hand om dig själv. Planera och gör små saker som du mår bra av - även om du saknar lust och ork. Promenera, simma, gå på massage eller vad du tycker om att göra. Den här livsförändringen är en process, det tar tid men det kan bli bättre. Det KAN bli så att din man hittar sin egen väg in i nykterheten - men den måste han hitta själv.
Fortsätt läsa och skriva här - det kan var till stor hjälp längs vägen!
Kram och godnatt, hoppas du kan sova gott! / mt

vill.sluta

De första två veckorna är jobbigast i abstinens synpunkt. Men fortfarande sitter suget där, det äts godis kakor efterätter you name it.
Humöret är svajigt, allt! ALLT känns bara piss och pest. Och om han gör detta för din skull (enligt honom själv) så är det du som får motta alla sura kommentarer och piss och pest.

Efter Två månader släpper den fysiska abstinensen, fortfarande sitter den psykiska i huvudet vilken ALDRIG kommer försvinna.
En Nykter Alkolist kan gå flera år utan att dricka, men helt plötsligt kommer suget som triggas igång av en händelse.
Då gäller det astt vara stark och kunna spela filmen till slutet.

Vad händer om jag tar ett glas, eller två som blir till tre..............
Hur slutar filmen, och är det ngt jag vill?

Önskar di all lycka till och hoppas att han tar sitt förnuft till fång. FÖR SIN skull.
Inte din, det måste vara för sin egen skull han gör detta annars kommer han vara olidlig för dig att leva med.
han måste själv komma till insikt.
jag är här med dig och önskar dig all lycka till!!!!!
Kramar..................
//A

Idag har varit en helvetes dag.
Jobbat inatt, kunde inte sova när jag kom hem.
Han har dömt innebandy hela dagen, så vi har fortfarande inte pratat ut ännu hur vi ska göra med boendet innan han fixar en lägenhet.
Vet att han drack några öl igår.
Fy fan så trött på allt.
Varit hos en vän o fått insomnings tabletter så kanske jag kan sova när jag kommer hem efter jobbet i morgon bitti,
Humöret blir ännu mer känslosamt utan tillräckligt med sömn.
Jag känner mig så misslyckad och ledsen just nu.
Ska vi skiljas oss som alla andra, trodde aldrig det skulle hända oss.
Jag vet ändå någonstans inom mig att det måste få ett.slut på att jag mår dåligt.
Orkar inte leva i ett förhållande där man alltid ska oroa sig för massa saker.
Ingen människa pallar det i längden
Men det är väl som man läser att det är en process man måste ta sig igenom.
Men hur ska man orka när man samtidigt har en tonåring som är ganska trotsig just nu.
Våra stora söner är ju mer självständiga så de oroar jag miginte lika mycket för
Vet inte hur jag ska ha styrka och ork just nu fast jag måste klara det här........

Lelas

Ja, det är jobbigt, Sorgsen.

Man blir trött. Och ledsen. Och en massa annat...

Kram!
/H.

vill.sluta

Att läsa hur du har det! Hur du känner dig. Kan för mitt liv inte sätta mig i din situation.
Men en sak VET jag, du har absolut INGENTING med hur det har utveklats sig detta.
Gubben MÅSTE komma till insikt, och förstå hur mycket han gör dig illa.
Likt en människa som hugger en kniv i magen på sin partner, om och om igen.

Om han är innebandydommare så borde han vara väl påläst om alkohol och vad det gör med kroppen, omgivningen och sig själv.
Det finns utbildningar som innebandyförbundet vill att samtliga lagledare och dommare skall gå. För att lättare kunna verifiera eventuella problem.
Den kunskapen borde han använda i eget syfte.
Du skall inte känna någon skuld, skyldighet what so ever!
Ring alkoholhjälpen och samtala med någon opartisk person.
Du är inte ensam utan din historia är, tyvärr, ack så vanlig.

Du gör mig ledsen frun, en klump i magen och en känsla av att vara otillrcklig.
Men prio ett, och viktigaste av allt!

DU HAR ABSOLUT INGET MED ATT HAN MÅR PISS ATT GÖRA. Låt han komma till insikt.

Lycka till!!!!
Kramar!!/A

Framtidsdrömmar

Jag ville bara titta in och tala om att jag förstår precis vilka kval du lider och hur kroppen mår i din situation. Jag är själv där, i mina tankar och hjärnan håller på att sprängas. Trodde inte att detta skulle hända våran "lyckliga" familj.........

Lycka till !

höst trollet

Jag har undrat så hur det har gått med dig..
Inget uppbrott är lätt. Man sörjer! Mest sörjer man nog den "framtid" man drömde om.. Det där att bli gamla tillsammans..

Men innerst inne, tror jag att du har förstått, att den kanske ändå ligger bakom dig idag..?
DU kan aldrig ändra på hans förhållningsätt eller få honom att sluta dricka om han inte själv väljer..

Genom att inte ställa några krav, accepterar du ju att han dricker, så det finns egentligen inga andra val..

När man står med konflikten inpå sig, så tycker man allt bara tornar upp sig, men du ska veta, att det finns mycket mer ork i en människa, än man tror!

Det är inte DU som är misslyckad! Det är inte DU, som väljer alkoholen istället för familjen..
Vem vet, kanske är det här ett sätt för honom, att slippa "ta på sig skulden".. DET, är nämligen mycket vanligare än man tror.. Ingen vill ju "bära hundhuvudet", även om man innerst inne vet att man betett sig på fel sätt..

Kom ihåg, att gränsen för hans "fria vilja" (att t.ex. dricka sig idiot-full) går vid gränsen för DIN fria vilja (att han ska vara nykter)

Han kan aldrig hävda, att enbart "hans vilja" ska råda i förhållandet.. Vill han fortsätta att dricka,(utan att inse att det ÄR ett problem som HAN kan lösa) så får han det, men utan familj..

Styrkekram /trollis

hur funkar man som människa?..

vet att jag mått så jävla dåligt på grund av hans drickande....slängt ut han flertalet ggr....
nu tvekar jag ,,, var det så farligt jag tappar vikt faller ihop som människa känner mig helt värdelöst.
Jag vill bara må BRA med min Underbara man eller??
Till saken hör att min man har visat intresse för en arbetskollega mer än normalt i mitt tycke den senaste tiden ....
Jag ser henne men framför mig 24 timmar om dygnet.... Så djävla påfrestande.
Ska jag låta han gå.... Hon ska skiljas nu.... Se om de är hon han vill ha....
Jag orkar snart inte mer går hos kurator.... Är så splittrad älskar jag honom eller är det tryggheten efter alla dessa år??.

steg och en mycket stor livsförändring att lämna en relation efter 26 år. För drygt ett år sen hörde jag ett föredrag av en erfaren och livserfaren familjerådgivare. Han framhöll att det var skillnad i sorgeprocess att lämna en mycket lång relation mot en kortare. Det var en bra bekräftelse för mig - jag förstod mina egna våndor inför att jag gick. Så klart det finns individuella olikheter men generellt tror jag det stämmer.

Det är också svårt att föreställa sig hur ett "annat" liv ser ut när man levt tillsammans så länge. Det är inte "bara" det dålig men lever i utan också sorgen över allt fint man haft och bilden av hur det skulle vara...

Och om han väljer att gå - för att han hittat en annan... Då har han fattat beslut och valt.

Ta hand om dig så att du är så stark som möjligt. Du kommer att orka och klara dig. Om inte han "gör valet" måste beslutet vara ditt eget - ochh dit är det, som du säger, en process.

Kram / mt

vill.sluta

Du är en underbar tjej/kvinna, dom föregående talare skrev. Väljer han att lämna så har ju han gjort ett vask.

VAL!
Ett dåligt val, köp inte ned dig, sträck på dig!
Du känner att du är den som får svarte Petter, gör inte det. Du är vinnaren alla gånger om!
Du är bäst, utnyttja det.
Du är vinnaren!
/A

Hej
Ännu en natt på jobbet med många funderingar om hur livet skall bli....
Känns som jag är en halv person just nu.Är så ledsen att det ska blivit så här pga av alkoholen.
Nykterheten höll inte i sig så länge,han har börjat smyga med ölen i väskan igen.
Och hittar på alla medel för att få dricka allt oftare.
Fattar han inte att jag har full koll ändå,man har ju tyvärr blivit en mästare på spioneri.
Förra Torsdagen tog jag av mig vigselringen....nu ska han flytta vi letar lägenhet åt honom.
Men det verkar inte det vara det lättaste.
Det är jättejobbigt när han är hemma.Har ont i magen hela tiden.Känns som hela bröst korgen är intryckt.
Trodde inte man kunde gråta så mycket och ha sådan fruktansvärd ångest.
Nu har jag gått ner fyra kilo på åtta dgr,sömnen är i obalans men jag kämpar på att jobba natt.
Det konstiga är att
när jag väl kommer hit,så känns det lugnare i magen.
Har inte berättat än på jobbet,bara för en kollega som jag har mest kontakt med.
Orkar inte med att berätta o förklara för alla än.
Och på något konstigt sätt håller jag skenet uppe och går in i arbetsrollen vilket är en befrielse på
något konstigt sätt.
Jag har inte känt mig så här stark samtidigt som jag faller sönder av sorg samtigt.
Det enda jag känner nu är att om han inte har ändrat sig på de år jag bett hittils,så har jag kommit till insikt efter all information och samtal med olika alkohollinjer.
Att han måste inse och framförallt erkänna problemet och själv vilja förändra sitt liv.
Om jag inte gör det nu,så vill jag ifall inte leva med någon som väljer alkoholen istället för livet.Det finns så mycket mer i livet än alkoholen.
jag vill inte leva med någon som sover bort halva dagarna på helgerna.
inte har ork o lust att göra något annat än att allt skall kretsa kring alkoholen.
han kan inte ens gå på bio längre utan öl, tar med sig till bion....så sorgligt.
Jag anklagar honom inte inte men säger till honom att jag insett att jag inte gör något fel och att jag hoppas för hans egen o barnens skull att han tar tag i sitt problem.
Jag orkar inte mer nu.......har verkligen kämpat.
jag har erkänt idag för en vän att jag planerar in mina saker och arbetstider utifrån att jag i förväg vet om när han skall gå på bandy eller fotbolls match eftersom jag vet att han dricker då.
Och då måste jag vara hemma och se till att han kommit hem ordentligt och att jag är hemma hos yngsta sonen. Vill inte att han skall se och vara med sin pappa när han kommer hem onykter o kanske kommer hem senare om jag ska jobba natt.
Han kan lova att han skall komma innan jag åker eftersom han inte skall ta mer än ett par bira som han säger.MEN det är ju alltid någon som bjuder och han kan ju inte vara otrevlig och tacka nej som han säger....
Fortsättning följer...men jag ska klara det här nu....JAG har rätt att få må bra och leva mitt liv som jag vill och inte anpassa mig till honom hela tiden.

kan du inte söka, och ta emot, hjälp för din egen skull ? Det är ju en fullständigt omänsklig situation du är i.

har kommit till en punkt där du ser dig själv och ditt liv, hur du vill leva - och hur du inte...Det är bra! Gör ont men är nödvändigt. Du ska klara det här nu, ja!
Fortsätt skriv här, sök gärna hjälp - det verkar som om du haft kontakter eller förstod jag fel? Kanske du skulle behöva en tids sjukledighet? Du behöver inte orka mer nu! Kram / mt

kraftverk

Kan jag varmt rekommendera eftersom det är det bästa jag gjort för min egen del. JAg vet ju inte vart du bor i landet men jag var på Korpberget som ligger utanför Kramfors i en vecka. Det var fantastiskt med otroligt kompetenta terapeuter som verkligen vet vad detta handlar om. Ofta kan man få en sådan vecka via socialtjänsten vill man inte det så är det överkomligt pris 4500 för en vecka och då ingår mat och logi och jag lovar att det är värt varenda öre!! Kram och lycka till!

Nu har jag berättat för alla barnen idag.
Pappa får inga mer chanser...Nu orkar jag inte leva mer i ovisshet.
Sista svängen nu när han flyttade hem för femte ggn kändes bara bra i tre dgr... Sen kom oron igen hans dåliga humör o hans orkeslöshet.
Han jobbar.tränar sitt lag sen händer det inte mycket mer.
Jag sköter ALLLTID allt som vanligt.Får inte ens uppskattning för det.
Nu har jag beställt skilssmässopappren,jag vill inte mer jag vill må bra.
Yngsta sonen tog det bra,han har inte mått bra när pappa bott hemma sista vändan.Han tycker han är arg o lättretlig sa han idag till mig.
Bor vi själva vet han att det blir lugnt hemma.
Jag har nog kämpat i onödan o trott han vill ha sin Pappa hemma,men tydligen inte....
Känns helt sjukt att detta händer.
Våra första grabbar fick en underbar uppväxt med en trygg närvarande far.Men vår yngsta har inte fått samma trygga uppväxt tyvärr.
Är så ledsen för det,men nu kan jag bara finnas till för honom och ge honom ett tryggt hem.
Ja livet är verkligen inte en dans på rosor.
En ny dag i morgon....ser inte fram emot den men man. Måste orka för mina söners skull.
Han kommer så lätt undan i sin jävla lägenhet....usch o fy fan för Alkoholens fördärv för alla familjer....