Hej,
helt ny här då jag känner att jag har ingen att prata med om detta. Har sedan en händelse i helgen bestämt mig för att sluta dricka helt och hållet. Känner inte att det kommer bli några problem att hålla mig ifrån att dricka men känner ändå någon sorts oro för hur livet ska bli utan alkohol då jag under de senaste 3 ½ åren druckit minst tors-sönd varje vecka. Vad ska jag säga på fester? Till vänner och familj? Vad ska jag säga på firmafesten? Hur kommer semestern bli utan alkohol? Kommer jag bli en trist jävel i andras ögon? Kommer jag tycka att alla fester är tråkiga för att jag sitter nykter och lyssnar på alla andras "fyllesnack"? Tycker det är så konstigt att jag oroar mig för allt detta och inte oroar mig för att jag ska klara av att hålla mig ifrån alkoholen. Idag är det fredag och jag känner ingen lust alls att dricka vin ikväll vilket är skönt. Undrar om barnen(12 o 15 år) kommer kommentera det. Vad säger jag til dem om dem frågar varför jag inte dricker? Skäms nästan att säga att jag inte ska dricka mer som om det är något fel på mig. Känner mig jätte ensam med mina tankar och funderingar. Finns det någon som kan hjälpa?
Kramar

Cecilia02

Tack!

Vad bra det kändes att ni var så vänliga mot mig. Hade lite ångest över att jag blottat mig, men å andra sidan är jag ju anonym här. Det känns skönt att läsa att det finns fler som brottas med samma problem som mig, som kan förstå all ångest som kan finnas i en. Och att det där suget efter alkohol finns. Min man dricker också för mycket men han blir aldrig så full som jag blir, får inte denna olidliga ångest dagen efter som bara går att lindra med en liten återställare. Han har lovat mig att han inte ska dricka på några månader så att jag inte ska behöva frestas i onödan. Jag hoppas han håller det. Han har lovat detta förut men inte hållt det. Men jag vet att det är upp till mig kan inte skylla på någon annan. Tack för att ni lyssnar.

/C

Nilali

Välkommen hit Cecilia02! Styrkekram till dig och hoppas att du stannar kvar.

Själv fick jag världens underbaraste kommentar av min dotter igår. Jag har innan varit rädd för vad barnen ska säga att jag slutat dricka. Behövde jag inte alls vara. Jag har dem sista 2 veckorna erbjudit mig flera gånger att köra när min dotter ska på bio, skall till kompisar osv (vilket är väldigt ovanligt då jag hellre valt att dricka vin förr. Igår erbjöd jag mig att köra henne till och från en kompis på lördag. Hennes svar var: Ska inte du dricka vin då? (usch vad hemskt att det var hennes första tanke). Då sa jag att jag slutat dricka för henne och hennes brors skull och då säger hon: F-n vad coolt mamma! Skitcoolt!

Vilken underbar känsla och vilken reaktion. Värt miljoner. Det var ett tag sedan jag blev kallad cool, speciellt av en tonåring:).

Jag har verkligen valt rätt väg och vilken kick det ger mig. Just nu känns det som jag kan klara av allt och jag känner inget sug efter alkohol(just nu).

Kramar till er alla! N

höst trollet

Vad glad jag blir ;-D
samla du på alla positiva reaktioner du kan! Det blir en skatt att plocka fram som motivation om du skulle tveka..
kram /trollis

höst trollet

Välkomstkören Cecilia02!
Läs våra trådar, så ser du att du är långt ifrån ensam. / trollis

Cecilia02

Hej!

Jag är så tacksam och lättad att ni är så vänliga här. Jag ska verkligen försöka hänga kvar här. Jag vill verkligen det. Jag vill vara nykter. Jag och alkohol är ingen bra kombination. Jag är en orolig själ i mig sjäv men jag lovar alkoholen gör det så mycket värre. Det första glaset då man känner att hela kroppen slappnar av är underbar, men det räcker ju inte för mig. Efter första glaset väcks något okontrollerat inom mig...jag vill bara ha mer och mer och mer....tills det inte finns något mer. Ibland kan jag begränsa mig och säga idag ska jag bara dricka 3 glas vin men så många gånger har det spårat ur. Alltid hemma. Vågar inte dricka bland folk. Alltid hemma hos familjen hos dem jag älskar mest. Usch fy f**n vad jag har utsatt dem för mycket skit. Jag har sådan ångest för det jag skäms så. Jag fattar inte att de fortfarande älskar mig, men de gör det, de verkligen visar det. Jag är så lyckligt lottad.

Kram C

Maria42

Din historia liknar min, även mina barn såg mig full och bad mig sluta.
Klart de gjorde för det var hemma jag drack, inte slutade jag heller fast de bad mig.
Men nu har jag slutat, nykter drygt 8 månader nu. Det går, och det är jobbigt i början men det blir lättare framför allt när man märker vad bra man mår utan A.
Sedan kommer spöket emellanåt och då gäller det att minnas hur det blir, ej ett glas, ta hit 2 flaskor.

Jag har inte ångrat att jag blev nykter, men kan känna sorg över att det dröjde så länge.
Styrkekram!

Cecilia02

Det är så skönt att höra att det finns människor där ute som har eller haft samma problem som mig. Det stärker mig i mitt beslut att avstå från alkoholen. Ni är mina nya förebilder. Tack!!! Ska försöka öppna en egen tråd nu...

Nilali

...har bara tänkt på nuet och framtiden fram tills nu. Nu börjar tankarna gå bakåt i livet och funderar mer och mer på mitt liv och hur jag haft det.

Växte upp med en alkholist till far som dog när jag var 19år. Enligt obducenten så var alla organ i hans kropp helt slut. Morfar var alkholist och när vi var på besök så gick alltid pappa och morfar ner i källaren för att dricka. Farmor och farfar drack väldigt mycket och gick dessutom på en massa tabletter. Dem var alltid lite "borta" kommer jag ihåg från när jag var liten.

Själv började jag dricka när jag var 14 år. Jag och kompisarna snodde sprit hemifrån. Från 15 års ålder fick jag börja dricka hemma. Fick vin och öl till maten av min mamma och styvfar(föräldrarna skildes när jag var 10 år. När jag var 16 år så började mamma köpa ut vin till mig när jag skulle ut och festa.

Från det att jag flyttade hemifrån så har jag jobbat helger, kvällar och nätter vilket har gjort att jag automatiskt inte druckit så mycket eller särskilt ofta. När jag för 6 år sedan byte till mån-fre jobb, dagtid så ändrades hela mitt sätt att dricka. Nu kunde jag dricka som alla andra. Fredagar och lördagar till maten. Men det ändrades snabbt och ökades på till torsdagar och sen ökades det på till att forstätta efter maten och hela kvällarna. Alltid två bag in box öppnade. En vit och en röd. Snart blev det ok på söndagen också. De senaste åren har jag druckit hela torsdag kväll, fredagkväll, hela lördagen och sändagen (från morgon till kväll). Ständigt i ett rus hela helgerna. Kommer knappt ihåg jular och nyår från de sista åren.

Stackars mina barn!!! Nu hoppas jag bara att det är slut. Kan inte utsätta dem eller mig för detta mer. Både dem och jag är värda så mycket mer.

Försöker nu finna ett nytt sätt att umgås med min man och fundera ut hur vi egentligen haft vårt förhållande de sista åren. Lite svårt ibland då allt gått i ett rus. Kommer inte ihåg allt....
Vad vill jag med oss och vår framtid?

Nu ska jag köra ännu en helg utan alkohol!! Ska vakna upp måndagmorgon pigg och glad och utan ångest.
Styrkekramar till alla där ute!
Nu kör vi, N

höst trollet

Ta en sak i taget.. Tycker det är strongt av dig att aktivt välja nykterhet!Ta en dag i taget där..
Det här med nynykterhet, ger ju genklang i ens förhållande.. (ser du nog när du läser i våra övriga trådar..)
Inte alltid så lätt att hitta tillbaks, när man knappt själv vet vem man är ;-)

En familj är ju på sätt och vis "medberoende" och det är inte helt oproblematiskt, att plötsligt få en nykter alkoholist i familjen ..:-)

Jag önskar dig i alla fall ALL lycka! (och en förstående familj)
Kram / trollis

Nilali

..och jag klarade även denna utan alkohol. Det går nästan för bra. Börjar nu bli lite nervös för att det ska komma ett misslyckande. När man läser här inne på forumet så känns det mer som att det är vanligare att få ett återfall än inte. Detta är första gången som jag slutat dricka så jag har ingen tidigare erfarenhet av vad man går igenom efter ett sådant beslut. Kan man klara det utan återfall eller är jag naiv som tror det? Nu har jag visserligen inte hamnat i situationer än som varit enormt frestande. Jag har ju parmiddagen till helgen(men här ska jag köra så jag tror jag klarar denna) och sedan radar det upp sig med julfester osv under hela december. Kommer det kunna vara en fallgrop för mig? Vill försöka förbereda mig så mycket som möjligt.

Nu skall jag iallafall njuta av dagen. Klar i huvudet. Kommer ihåg allt från helgen:)- fantastisk känsla.

Kramar N

Nilali

Helgen blev mycket jobbigare än jag trodde den skulle bli. Gick med fruktansvärd ångest under hela fredagen. Själv hemma då mannen var på företagsfest. Var tvungen att sysselsätta mig för att slippa tänka på vin. I kylen stod en öppnad baginbox. Storstädade hela huset och gick sedan och la mig. Hade lovat mannen att köra och hämta honom på natten så det hjälpte med att inte röra boxen. I lördags var det dags för parmiddagen. Jag körde och när fördrinken kom in så sa jag: Nej tack, jag kör. Får tillbaka att det knappt är någon alkohol i drinken. Jag tar ett glas men dricker inget. Skålar och låtsasdricker. Drinken rör vid mina läppar men jag sväljer inget. När vi sätter oss till bords så är jag i upplösningstillstånd och tårarna bränner bakom ögonlocken. Sitter och stirrar ner i bordet för att ingen ska märka. Igen frågar värden om jag vill ha vin till maten och jag får igen säga att jag kör så nej tack. Det blev ramlösa för hela slanten medan de andra drack öl och vin och jag ville så gärna ha.

Jag ville verkligen ha ett glas vin. Tyckte fruktansvärt synd om mig själv som fick sitta och dricka vatten. Jävla skitmiddag!!! Jävla skitvecka!!! Jävla julmånad som är på ingång. Längtar inte efter julen. Vill att det ska vara januari. Jag vill kunna dricka. Jag vill inte känna mig utanför och tråkig när alla andra dricker och har kul. Känner mig som den tråkigaste människan i världen.

Har insett att jag inte vill berätta för andra att jag slutat dricka för då har jag fortfarande en ingång till att ev. kunna dricka igen utan att jag ska få konstiga reaktioner från andra. Försöker inbilla mig själv att jag bara kan dricka ett glas och sedan sluta. Väntar på att min man ska säga att jag kan ta ett glas för då är det fritt fram igen.

Mitt jävlaranama är som bortblåst och jag tycker bara synd om mig själv. Jag vill dricka igen! Har inte gjort det än för rädslan att förlora min man är än så länge starkare än begäret till vinet. Men just nu är det inte långt borta. Försöker hitta sätt som gör det ok att dricka. Hur svag får man lov att bli egentligen? Känner mig värdelös och svag. Så jävla värdelös...

vill.sluta

Påståenden!
Fan vad stark du är, så riktigt duktig !
Så skall du tänka om dig själv, för så
ÄR DET!!!

Du var inte tråkig, du var säkert den roligaste
smartaste SNYGGASTE tjejen på festen.

Har du lagt märkte till hur påverkade personer
beter sig?
Du gjorde ett STORDÅD!
Fan vad du VAR, ÄR BÄST!!/A

Nilali

...för din peppning A!! Den behövdes verkligen. Hatar att känna mig svag. Vill ha tillbaka känslan av att kunna "erövra" världen och att allt är lätt. Är det verkligheten som slår till nu? Det är inte så lätt som jag trodde.... Jag har väl varit lite väl naiv trots att jag är 41. Ska försöka ta nya tag.

Kramar N

vill.sluta

Utan att säga för mycket så är du helt klart
Inne i peaken! Du är på toppen av vad man kan önska sig av en tjej!
Spelar du dina kort rätt så ligger hela världen där dina fötter.
Livets bergochdalbana är tuff, men vad jag förstått är DU tuffare.
Kämpa på you are one of a kind!
/A

Nilali

A, har varit inne och läst en del i din tråd och du kämpar på något otroligt. Vad som än händer så reser du dig bara igen. Hur lyckas du vara så positiv? Var får du den kraften ifrån? Jag är imponerad!

Har bägge mina barn denna veckan och det gör dagarna lättare. Fullt upp med körningar hit och dit. Läxläsning, följa dottern till alla möjliga öppet hus inför gymnasievalet. Får inte mycket tid över till djupa tankar. Fick ett extremt fint sms av min dotter igår där hon berättade hur mycket jag betyder för henne och att hon är så glad att jag alltid finns där för henne när hon behöver mig. Det gjorde mig extremt glad och såklart en skjuts i rätt riktning.

Kramar N

Anel

Hej Nilali

Känner som du ofta nu deppig tom glädjelös, skall det alltid
vara så här när man är nykter. Eller så tycker jag synd om
stackars mig som inte får dricka A. För jag längtar efter vin,
men stått emot lite mer än 2 veckor.
Nilali jag tror det hör till att man blir lite konstig man är
van att gömma allt i A-dimmorna.
Tycker du verkar vara en stark kvinna. Det är umgänget med vänner
som är det värsta tycker jag men det kanske släpper med tiden, vi
får nog ge oss mera tid. Jag tycker du var jättestrong på middagen,
vet ej om jag klarat att lyfta en drink till läpparna och låtsas dricka.
Just nu önskar jag att jag skulle kunna dricka max 3 glas vin på fredag
och 3 på lördag. Men det får vara har testat ett antal ggr., och det gick
2 ggr, sedan var det rakt fall. Det är ju inte värt sedan att dras med
en enorm ångest. En sak har jag märkt med mig själv jag vill inte gå
på bjudning just nu och vill inte ha någon hemma heller.
Kanske novembermörkret gör sitt till eller är det bara A-jävulen som
spökar, jag skulle kunna krossa honom under mina bara fötter om det bara
gick. Jag måste oxså lägga om mitt tänk som nykter.
Mycket bla bla idag
Vi fixar detta
Kram
ANEL

Nilali

Anel, precis som du så vill jag inte gå bort och jag vill inte heller ha gäster hemma.
Du har nog rätt i att man måste ge det/sig själv mer tid. Man har väl jäkla dåligt tålamod...

Kramar N

Cecilia02

jag känner precis so du gör. Jag vill också kunna dricka som andra kan göra. Det är gott och kul med vin, men tyvärr farligt för mig då jag inte kan dricka "måttligt". Har sagt till mig själv att jag har ett uppehåll och att jag eentuellt börjar igen vid pensionen, vill ju ha en trevlig ålderdom ;-). Nej jag skojade bara. Allt blir så laddat för mig när jag säger aldrig mer därför säger jag uppehåll. Jag tror att det är bra att leva på som vanligt och lära sig att det är bara tacka nej till alkohol. Nej tack, jag mår inte bra av att dricka vin. Punkt slut. Vi kan göra allt vi vill och känner för utom att dricka måttligt. Kanske går det att lära sig, jag vet inte för mig verkar det kört så jag kommer att tacka nej till alkohol i fortsättningen för att det inte är bra för mig. Men gott är det och den sköna känsla som omsluter en efter ett glas vin ska jag inte förneka. Men nej tack!

Kram/ C

vill.sluta

Som jag skriver i min tråd ang. beroendet.
Två veckor tar det innan den största fysiska abstinensen försvinner. Sedan tar det ca 8 veckor innan tankarna rent fysiskt försvinner. Det är tiden då du konstant tänker på A. Efter 8 veckor är den fysiska abstinensen nästan helt borta.
Den psykiska abstinensen komet aldrig försvinna.
Den kan triggas igång när som.
Detta kan vara värt att veta, så fort vi som inte klarar att dricka socialt kan inte dricka alls.
Även om vi vill, det kanske funkar en två ggr, men då koncentrerar vi oss oxå! HELA tiden .
Trist jag vet, tråkigt...... NÄ varför då?
Kom igen nu, vi fixar detta. Ni är bäst ever!
Kramar med kindpussar!
/A