Varför är jag orolig?
Min man och jag jag levt ihop i snart 15 år. Vi har tre barn - alla under 10.
Han och jag har alltid öppnat en flaska vin till maten på helgerna och vid en del tillfällen blir det lite mer.. När man har gäster och så.
Men de senaste åren har han alltid ett flak öl hemma. Ifall det blir bra fotboll på tv. Han har heltidsjobb och sköter det.
Vad är det nu som är mitt problem börjar ni undra?
Jo- för flaket öl tar slut på en helg. Han dricker för det mesta bara på helgerna men det blir oftare och oftare vardagar. När han dricker så gör han det tills han somnar i soffan. Ibland hittar jag honom där när jag går upp på morgonen. Vi har bråkat mycket om det här den senaste tiden. Jag råkade säga att jag inte vill att barnen hittar honom före mig, men då sa han att de minsann aldrig sett sin pappa så packad som de sett sin mamma! Och det kan stämma för det händer ( kanske två ggr i halvåret att jag dricker så att jag blir lite för full och då brukar jag gå och lägga mig. Men eftersom det är jag som lägger barnen så märker de att jag druckit och det är väl inte bra..
Har så mycket jag vill skriva om och fråga om.. Överreagerar jag? Han är en bra far till barnen och han skulle aldrig göra illa oss fysiskt eller så. Men det är så jäkla jobbigt att han blir så full minst två ggr/v
Vet inte om jag ska bråka mer eller tänka att det är ok.. Känner att jag aldrig skulle kunna utsätta barnen för en skilsmässa!

spam idag så många trådar hamnade långt ner och på sidor som inte "syns" utan att man söker fram dem. Jag sökte fram en del av de nyare och sen har admin städat bort allt spam... så nu är allt i sin ordning igen. ha en fin kväll:) Kram / mt

vill.sluta

NU, när alkoholen inte är den bundsförvant som knyter samman.
Vad göra, när man inte sitter och "myser" med varsit glas vin framför tv:n?

Nu kommer prövniongen, tips! Ta fram ett spel (bräda och pjäser typ monopol)

Och samla hela familjen och spela. HA ROLIGT TILLSAMMANS!!!!

Det kommer att krävas, särskilt som om respektive går på "vita knogar" (Dvs är ofrivilligt nykter)

Med tiden så hoppas jag att ni kommer fina varandra och se den personen som gjorde att du/ni föll för varandra.I vart fall så kommer barnen att ÄLSKA era nya jag!!!!!

Så om det inte är för er ni gör uppoffring och avstår att dricka alkohol så
GÖR DET FÖR BARNENS SKULL!!!!!
Dom är värda all uppmärksamhet dom kan få.

Lycka till!!
/A

Stjärnstoff

Jag vill inte spela spel med fyllot, inte barnen heller skulle jag tro. Jag tycker inte han är värd vårt sällskap när han är full. Jag ska se till att barnen ALLTID har en nykter mamma åtminstone . Föressten är det ju fotboll idag och nu hör jag det sjätte pyset från ölburken ikväll. Imorgon ska jag roa mig med att inte väcka honom, ha ha! Hoppas han kommer försent till jobbet!

vill.sluta

Såg själv matchen och fjärde målet var ett fantasimål.
Men från det ena till det andra, vill han inte pröva att vara nykter för FAMILJENS skull?

Hoppas för din, och familjens skull!
Lycka till
Kram
/A

Stjärnstoff

Det vill han inte! Han tycker ju fortfarande att jag överdriver och hittar på. Ikväll sa jag att det kanske räcker, du har ju druckit minst 12 öl? Han svarade att han inte har druckit så många öl alls! Men det har han för varje ölburks- pys skär i öronen! Nu är han lagom packad och börjar antagligen snart vandra omkring i huset. Har jag riktig tur kanske han pissar i ett hörn av något rum också, det har hänt. Nu var det ett tag sedan men jag blir alltid orolig när han på fyllan helt plötsligt kliver upp ur sängen. Är så trött på denna helgfylla!! Jag är så fruktansvärt trött. Ikväll trodde han dessutom att han skulle få kliva på också! Vilket skämt!
När jag läser denna tråd från början till slut så ser jag att jag gått från ledsen till arg. Jag tror det är en bra början...

Lelas

Hej!

Ja - att gå från ledsen till arg är bra! I ilskan finns en vilja till förändring och en drivkraft framåt. Bra!

Kanske skall du försöka att låta bli att ge dig in i diskussioner om hur mycket han har druckit? De är ju dömda att misslyckas (jag skrev om detta lite tidigare i din tråd, så jag upprepar inte det här nu), eller hur?

Var rädd om dig!
/H.

- så sant, så sant. Din berättelse om din mans ökade drickande och förnekande är så vanlig, så vanlig... Även dina försök att få honom att inse... Jag har varit där och många, många andra. Precis som Lelas vill jag säga att det är möjligt att rädda relationen - det är i alla fall inte omöjligt. Men du kan inte göra jobbet åt honom, du kan bara ta ansvar för ditt liv och i det ingår också ansvar för barnen. Jag kopierar vad Lelas skrev:

"Du behöver klargöra för dig själv var dina egna gränser går. När är det faktiskt inte tänkbart att stanna kvar längre? Vad skall hända för att du skall ta med dig barnen och lämna mannen? Handlar den gränsen om alkoholmängd, om pressen han sätter på dig psykiskt när han lägger skulden på dig, om fysiska/våldsamma uttryck? Var går dina gränser?

Du behöver bestämma dig för vad du gör om han passerar den gränsen, när du väl har bestämt dig för var den går. Rent konkret - vad gör du? Vart tar du vägen? Vad tar du med dig? Vad behöver barnen ha med sig?"

Jag tror att det här är avgörande och det första steget är att du i tanken inser att du måste handla för din skull, ta ansvar för ditt och barnens liv. Det handlar om att ändra fokus - sluta fundera över honom och i stället göra klart hur du vill ha det. Och hur du inte vill.... I det ingår att sluta räkna pys och burkar och argumentera om vad som är för mycket. Att diskutera om han är alkoholist eller inte. Det för inte framåt. För din del handlar det om att så här vill du inte ha det.

Gör klart, först för dig, hur du vill ha det och tala sen om det för honom. Kom ihåg att du äger rätten till dina känslor, önskningar och behov. Du äger rätten att välja hur du vill leva. Du skriver att du vill kämpa - även om det kan verka paradoxalt är vägen att rädda relationen att du kämpar för dig och det du tror på. Hans hjärna är just nu kidnappad av alkohol och den kommer att kämpa för att fortsätta "få" dricka så länge du ger honom utrymme till det.

Läs i andra trådar här så kommer du att känna igen dig och se likheterna i missbruket och medberoendet. Fortsätt skriva - det hjälper mer än man kan tro.

Styrkekram / mt

Stjärnstoff

Jag vet inte var gränsen går. Vid fysiskt våld tänker jag. Och jag vet att jag inte ska kommentera hur mycket han dricker. Men det är så svårt att låta bli. Jag har ju sagt till honom hur jag vill ha det men det blir ju inte så. Han KAN inte ta EN öl som han lovar mig.
Kan jag säga ungefär såhär?
Jag tycker det är svinjobbigt när du dricker för många öl. när du sover på en fylla låter det som om du ska sluta andas, du kvider i sömnen i flera timmar. Det är fruktansvärt att lyssna på. Jag vill inte ha sex med dig när du druckit för mycket så du behöver inte fråga. Jag vill att du slutar be barnen springa "efter en öl åt pappa" du har egna ben. Jag vill att du börjar tänka på din hälsa. Jag är rädd att du kommer dö ifrån oss i förtid.
Jag VET att han kommer dra " du själv då" kortet. Han kommer ta upp när jag varit på fyllan och betett mig. Men jag har inte druckit på två månader och innan det drack jag mig berusad IBLAND.

formulerar dig Stjärnstoff och att dina meningar börjar med "jag"! Fortsätt - och fundera över vad du behöver och hur du önskar att ert liv ska vara. Öva dig på vad du vill säga och skriv här i din tråd så har du allt kvar. När (om) han svarar med "du själv"-kortet ska du lyssna på vad han säger, fråga upp upp att du förstått rätt och fråga vad han önskar sig, hur han vill att ert liv ska vara för att vara bra. Börja där och fundera över om era önskningar "passar ihop".

Ta det lugnt och ge dig den tid du behöver. Fundera en gång till om du inte har någon gräns före fysiskt våld... För mig känns det som att låta det gå väldigt, väldigt (mycket för) långt.

Antagligen har du rätt i att han inte kan dricka en (1) öl. Vilket är då alternativet?

Carina Bångs blogg har varit till stor hjälp för mig: http://medberoendeinfo.blogspot.com/
i synnerhet de här frågorna. Men hela bloggen är fylld med tänkvärdheter.

Styrkekramar! / mt

Stjärnstoff

Jag pratade med min man efter praktfyllan i lördags. Jag berättade igen hur han låter på natten och vad han pysslar med. Jag sa också att han kan sluta föreslå sex när han är full- det kommer inte hända. Jag sa att det låter som att han ska sluta andas när han sover på fyllan och att jag ligger vaken för att höra att han lever.
Han sa att han vet att han är ur form och borde börja träna. Han sa att han ska hålla upp med att dricka i två veckor. Eftersom jag är tacksam för varje dag utan alkohol så uppmuntrade jag det och sa att det var en bra idé. Jag sa också att han ska få ligga extra mycket när han är nykter:)
Så.. Nu får vi se. Idag kom han hem med två vinnare som han fått i present av en kompis som tack för lånet av något. Det tror jag i och gör sig på för rödtjut är inte hans grej. Vinnarna åkte in i skåpet fast jag helst ville slänga ut dem!
Fortsättning följer... Hur gör jag OM han dricker ändå?!

Två nyktra veckor är en bra idé. Bra också att du talat "klarspråk" - ett steg i rätt riktning!

Ja, vad gör du om han dricker ändå? Eller om du misstänker att han dricker i smyg vilket är en vanlig utveckling i missbruksprocessen. "Magkänslan" - dvs man känner på sig att den andre druckit - är känd här på forumet och brukar vara pålitlig. Vanligt är också att missbrukaren nekar eller slår ifrån sig typ "men då sa han att de minsann aldrig sett sin pappa så packad som de sett sin mamma!"

För de flesta är vägen till insikt lång och inrymmer ett antal bakslag. Det du kan göra är att sätta fokus på dig - hur vill du ha det? Tror du att ni kan återgå dit det var en gång - en flaska vin till maten på helgerna? Du skriver att han blir "så full minst två ggr/v" och undrar om du överreagerar. Det gör du inte!!! Vägen utför i missbruk är lång men blir hastigt brantare.

Det sägs att sluta dricka är ingen konst - konsten är att hålla sig nykter. Två veckor ger er tid att vara nyktra tillsammans. Det kan bli fina veckor. Det kan också bli jobbiga veckor om din man upplever nykterheten påtvingad, om din man är nykter för att du kräver det och det blir ditt ansvar att "hjälpa" honom stå ut. Fundera också över vad sex är/betyder för dig.

Du kanske tycker att jag är negativ och jobbig nu - i så fall kan du lägga det jag skrivit åt sidan. Jag skriver utifrån det jag själv lärt, i synnerhet här på forumet, och vad jag lärt genom att följa andra. En del av mina insikter har gjort riktigt ont men det är också de som hjälpt mig.

Läs här i olika trådar och se var du känner igen dig och välj det du tror och känner att är rätt för dig just nu. Du måste gå din egen väg. Den måste få ta sin tid och du måste göra dina egna erfarenheter så att du känner att du går av egen kraft och övertygelse.

Du och ni har alla möjligheter till ett bra liv!

Den tråd jag tipsade om senast glömde jag att klistra in - här är den:
http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Styrkekramar! / mt

Stjärnstoff

När solens värme tagit slut
När trädens grönska har dött ut
När oron sugit det sista ur min kropp
Vad tröstar och ger hopp?
Ryck upp dig! Kör! Le och ta sats!
Baka, städa och tvätta med leendet på plats!
Jag är klen, maktlös -gör inga val.
Det du ser är bara ett skal.
Med hopp om en vit juletid
Med hopp om julefrid...

Stjärnstoff

Vad menar du med att jag ska fundera på vad sex är för mig? Jag tror att det har blivit en ok- måste- vi-så grej för mig. Jag är alltid trött, orolig för att barnen ska komma. Det kan vara helt ok att ha sex men INTE när han är packad! Känns verkligen skitjobbigt! Jag vill gärna höra mer av dina kloka ord. Jag har i denna stund svårt att se klart själv...

Jag blev att fundera över det du skrev om sex. Först, så klokt: Jag sa också att han kan sluta föreslå sex när han är full- det kommer inte hända. - ett klart och tydligt budskap. Senare skriver du "Jag sa också att han ska få ligga extra mycket när han är nykter:)" och då ringde det lite varningsklockor inom mig. Ganska många gånger här på forumet har det framkommit att den ena parten (oftast mannen och oftast missbrukaren) tycker att det är för lite sex i relationen. Rätt många (oftast kvinnor) beskriver att de ligger för "husfridens" skull, för att partnern vill, för allt möjligt... trots att den egna lusten tycks vara långt borta. Jag fick tanken att du kanske utlovar sex som en belöning för att han är nykter - och det låter inte så bra.

När jag läser vad du skriver nu så verkar det inte särskilt bra - och det verkar vara vanligt i många relationer jag läser om här. Det var mina tankar när jag förslog att du ska fundera på vad sex är för dig.

Kram, kram! / mt

Villervalle

att nu när du har börjat ge råd i samlevnads frågor så kanske du kunde beskriva hur du och mullegubben har löst denna fråga.

VV

jag funderade seriöst över ditt inlägg till mig med anledning av mitt svar till Stjärnfall - på hennes fråga i hennes tråd. Försökte förställa mig tonfallet för att förstå vad du riktigt menar och frågar efter.

Blev inte klar över det. Däremot är jag helt klar över att det finns delar i mitt och mullegubbens liv som är helt privata.

Allt gott till dig VV / mt

Stjärnstoff

Du har så rätt så rätt! Det är en belöning... Jag har bara inte tänkt på det så. Men såklart har jag oftast noll lust! Är för slut och har fullt fokus på allt annat. Och- ska tilläggas- visst klagar han hela tiden på att det liggs för lite. Varför är det så? Flera ggr i veckan är väl inte lite?! Jag tycker frågan är viktig för jag tror att problemet finns hos många missbrukspar. Det är ändå viss skillnad från då det inte finns ett missbruk eftersom det finns andra parametrar än just bara relationen.. Hoppas ni förstår vad jag menar- lite svårt att förklara. Jag tycker det är svårt att säga nej till sex när jag inte vill även om han är nykter. Det känns som att jag inte kan komma dragandes med mina känslor när han har fullt upp med att hålla sig nykter..