Min historia.
Under min uppväxt, var jag en revolterande tonåring (väldigt självständig) och som alla andra, var det mellanöl jag drack för att bli full. För det var ju det det handlade om i första hand, även om man kallade det för att "festa". Poängen var ju att bli full!
Nåväl, DET växte jag ifrån. Det blev ett tidigt äktenskap, där ingen av oss var mogen för att bilda familj egentligen och skilsmässa, eftersom det kändes, som jag hade ansvaret för 2 barn, istället för det enda vi hade..
Ny man efter ett par år, andra barnet efter ytterligare ett par år. Ett nybyggt hus, deltidsjobb och en "framgångsrik" man.
Det började med att vi hade ett ganska stort umgänge, så det bjöds på mat och vin.. I början var det härligt att både bjuda och bli bortbjuden..
Jag kände mig så "spirituell" och trevlig efter ett par glas.. Tyvärr, så gjorde min dåvarande man det också (och ansåg sig själv vara en guds gåva till kvinnorna, inte bara mig!)
Efter åtskilliga stormiga uppträden (där allt givetvis var mest mitt fel) upptäckte jag att han skåp-söp! JAG skämdes, och var glad över att han inte åkt dit för rattfylla.
Jag kom nämligen på honom en väldigt tidig morgon (vid halv 4-tiden) stå och halsa direkt från barskåpet.
Han skyllde på att mitt uppträdande (skäll, för lite sex, för lite uppmärksamhet etc) gjorde att han inte kunde sova. Och han hade ju ett SÅ viktigt arbete...
Den morgonen, föll ett par fjäll från mina ögon. Jag tvingade honom att sjukskriva sig, för om han satte sig i bilen, så skulle jag ringa polisen.
Han måste ha anat att jag menade allvar, för han lommade isäng och ett par månader senare flyttade vi isär. (efter ytterligare en månad hade han skaffat en ny kvinna!)
Själv, tröstade jag mig med ett par glas vin på kvällarna när barnen somnat, tills jag insåg att jag inte hade råd att fortsätta dricka i den takten. Dessutom tyckte jag inte att det var roligt att sitta ensam och dricka (kanske skämdes jag lite över chablonbilden av den försmådda, som sitter och pimplar vin..)
För sådär 6 år sedan träffade jag mannen i mitt liv! trevlig, ordnad ekonomi, bostad och händig! Inget tjafs som vem som ska städa diska eller tvätta..
Han nämnde öppet att han haft problem, i samband med en uppslitande skilsmässa, men han blev aldrig knöfull eller otrevlig. Däremot älskade han viner och var väldigt kunnig utan att vara vin-snobb.(starksprit nobbade han och gör för det mesta fortfarande)
Sedan har det smugit sig på.. Ett á två glas vin till maten, har blivit ett par flaskor.. och så några starköl...
Några gånger har han trillat igenom, med dunder och brak och blivit i stort sett redlös. Naturligtvis har jag "förlåtit" och sett det som engångsföreteelser (fastän magkänslan sagt något annat) Jag har ju själv druckit.
Den senaste händelsen, fick mig nog att chockartat öppna ögonen och inse att jag själv har blivit beroende och besluta mig för att göra något åt det!
Jag kan bara ändra på mig själv! Hur gärna jag än vill att den man jag älskar, ska bli nykter alkoholist, så måste jag inse att DET kan bara han själv åstadkomma.
Jag tänker inte överge honom hals över huvud, men jag har sagt att det finns saker jag inte kan dagtinga med mitt eget samvete om. Han anser fortfarande inte att han är beroende, men medger att det kan uppstå vissa problem när han "råkar" dricka för mycket..
Så nu har jag parkerat på bänken (som någon skrev i en tråd)i forumet!
Tack alla ni som är här, för uppmuntran och ögonöppnare!
Ha en fin dag!/trollet

höst trollet

Jag kopierade detta stycke av mulletant, ur Berras tråd..

"Tio vägvisare
till förändring - så beskriver Olle Carlsson budorden. O.C är nykter alkoholist och präst. I boken 12 steg för hopplösa. Livsförändring på djupet skriver han att budorden, de flesta är utformade som förbud. Han har skrivit innebörden som uppmaningar och då blir det
1. Kärleken framför allt - betydelsen att ha något som jag håller heligt
2. Öppna ditt sinne - G-d som jag själv uppfattar en högre makt oberoende av religion el ateism
3. Ta det lugnt - ett inre förhållningssätt - Sinnesrobönen
4. Visa respekt - mot äldre och sjuka... Att försonas med sitt ursprung
5. Rädda liv
6. Håll vad du lovar
7. Var ärlig
8. Tänk på vad du säger
9. Dela med dig
10. Lev och låt leva "

Så klokt att skriva om budorden.. (Lika bra som "jantelagen")
Det är ju det här det handlar om!
Jag förstår iofs, att det finns människor, som bokstavligt reser ragg, så snart de anar någon form av "religion"..
Kanske är det egentligen någon form av inre trots..? En sorts känsla av "här ska banne mig ingenting bestämma över mig"!?
En sorts vägran att tolerera någon form av "överhöghet", för att man egentligen inser, att man inte är den som bestämmer allt..?

Kanske är det ett utslag av besvikelse.. Man ville ju tro.. men det fanns inga (och kommer aldrig att finnas "säkra",) bevis.. Kanske ansågs det också vara ett utslag av "barnslighet" eller dumhet (lågt IQ?)

Kanske hänger det ihop med uppväxten, när det fanns gott om vuxna, som dikterade vilka tankar, och tyckanden som var "rätt". Kort sagt, vad man skulle "tro" på (oavsett om det gällde politik, religion, sexuell läggning eller genusfrågor..)

För att få en inbillad kontroll, sätter man sig ofta i en "won-oben" position.. ("alla andra" är idioter som tror på.. osv)Man k ä n n e r sig lite "bättre"("finare") och klokare..

Fast någonstans inom sig tror jag att man ändå har den där osäkerhetskänslan.. Någon kan ju genomskåda en.. Alltså, INSISTERAR man.. ;-D
Det är som den där bergfasta övertygelsen man har som barn/ung.. Då VET man minsan precis hur allting är (BASTA)
Det är bara att lyssna när 5 åringar förklarar saker (de egentligen inte har en aaaning om ) för sina kompisar..;-D
När man blir lite äldre, förstår man att vissa saker ÄR lite mer komplicerade och man kan tillåta sig att litet..nja, jag v e t inte riktigt..
När man blir ännu äldre, inser man att det egentligen är väldigt lite som är "hugget i sten"..

Det är som en proffessor förklarade för mig: När man är ung, så tror man att man VET allt.. När man blir gammal, inser man hur lite man egentligen "vet"...

När det gäller alkohol, så är det många gånger likadant med vårt beroende.. Vi vill inte acceptera, att "alkoholen" har blivit vår "gud", vår överhöghet och att vi inte längre har kontrollen..

Kanske är det därför så många av oss alkies har ett så stort kontrollbehov? Ju mindre kontroll vi har, desto större behov har vi att ha någon form av kontroll!
Vi blir ofta "pedanter" , både hemma och på våra arbetsplatser.. Vi blir skitsura, när folk inte "sköter sig", kommer i tid eller slarvar..
Kanske tror vi, att bara vi visar upp denna blänkande fasad, så har vi full koll.. Och då kan man ju bara inte erkänna, att det finns något som har större "koll" på våra liv.. ;-D
Vi har bara bytt ut vilken "gud"/ högre makt som helst mot alkohol..
Det sägs ju att vi har "gud" inom oss, alltså är vi "gudar".. Vårt högre jag styr, alltså kan jag förtrösta, att detta högre jag är en smula klokare än mitt ego..
Kanske står mitt högre jag och ler mot mig, som en vuxen, som lyssnar, när 5-åringen tvärsäkert meddelar sina kompisar, precis hur allting är och fungerar?

Det där ska jag ta till mig och överväga, det finns nog mycket sanningar i den tankegången.
Jag stämmer in i många av dina påståenden, där har jag en tråd att börja nysta i...

Tack, Berra

Proffset

Det här: "Vi blir ofta "pedanter" , både hemma och på våra arbetsplatser.. Vi blir skitsura, när folk inte "sköter sig", kommer i tid eller slarvar..
Kanske tror vi, att bara vi visar upp denna blänkande fasad, så har vi full koll.. Och då kan man ju bara inte erkänna, att det finns något som har större "koll" på våra liv.."

Klockrent. På pricken.

Själv har jag utvecklat någon slags OCD också, måste vika kläder perfekt, glas och muggar ska stå i ordning. Kan inte parkera bilen på vilken ruta som helst. När jag ska ta en kundvagn så får inte "nyckeln" som hänger i en kedja gunga... Haha. Men framför allt: Professionalism på jobbet. Jag presterar 110% så ingen anar något. Jag är duktig på jobbet för att väga upp för allt skit hemma... illa.

Det är intressant att syna sig själv i sömmarna. Man lär sig mycket, både om sig själv och andra!
Keep it up!

höst trollet

Var sak har sin tid...
Jag har haft en väldigt trevlig tid på forumet och det känns som jag fått många nya vänner.
Kanske är det dax att gå vidare.. Att ge sig ut mer i verkligheten istället för att sitta så mycket vid datorn?
I dag, var första gången på väldigt länge, jag kände mig riktigt ledsen.. Jag tittade in i vårt "filosofiska rum" där brasan slocknat och mina vänner traskat ut.. Ja, jag grät!
Jättelarvigt, jag vet.. Det är lika larvigt som att gråta över en frukostkopp man haft i många år, när den går i kras..
Kanske för att det på sitt sätt höll på att bli någon sorts dröm.. Det känns farligt att drömma sig bort för mycket.. Verkligheten brukar komma ifatt och ge en smäll i bakhuvet när man minst anar..
För min del tror jag att det är något vagt minne som håller på att flyta upp till ytan och precis som min kära forum-syster Tilde, ska jag gå "All-in" och kika på vad det är..
Det kändes som ett avsked, för det känns, som det aldrig kommer att bli detsamma igen..
Oavsett vad vi skriver där, känns det som det sitter en tagg kvar. Det är precis som när man limmar ihop ett trasigt föremål.. Det blir inte detsamma igen, för man ser att det varit sönder..
Jag kommer att sörja det en stund, vara ledsen färdigt.. Kommer säkert att kika in och läsa.. Men för tillfället tar jag en liten paus..
Tyvärr är jag lite osamanhängande idag.. Känns som jag måste plocka ihop mig själv.
Ha det gott mina vänner! Det här är mitt val och jag tror att jag måste fundera lite för mig själv..
Kramar till er allihop! / trollis

Maria42

Om det var min kommentar som fick dig att känna så. Det var onödigt att ens kommentera av mig och inte min mening att göra ngn ledsen.
Jag har svårt att skriva och låtsas att jag är i ett rum som inte finns, inte för att jag inte har ngn fantasi, jag dagdrömmer mkt men att med det skrivna ordet låtsas vara någonstans där jag inte är, Nej, det funkar inte för mig.
Däremot har jag respekt för dem som gillar det och visst förstår jag andemeningen i detta rum.

Jag har på grund av att jag känner som jag gör inte kommenterat där tidigare, men gjorde det nu eftersom mina vänner hade en så hätsk ordväxling. Det var onödigt av mig för de hade faktiskt rett ut det. Eftersom vi endast ser det skrivna orden och allt annat i en kommunikation går bort (kroppsspråk, minspel, tonlägen) så är det lätt att saker missuppfattas, sånt händer men det viktiga är att man reder ut det och det är vi duktiga på här tycker jag.

Hoppas du stannar kvar, du behövs på forumet Trollis.
Kram

höst trollet

Det är lugnt Maria! Som mulletant skrev, (andemeningen om jag förstod det rätt) var det nog dax att stänga rummet..
Kanske var vi nykomlingar lite av "husockupanter" därinne..? Och egentligen har jag ingen rätt att vara upprörd över att det förvinner.. Det är jag nog inte heller.. Forumet är ju fritt och som VillerValle skrev, man får lära sig att både ge och ta..
Själv tycker jag inte riktigt om den hårda ton som uppstod, så ursäkta Dompa, den tofflan passade inte.. Jag vet att Andreas "gasar på" i bästa välmening.. men kanske dags att hitta bromsen också.. åtminstonde ta den där tiondels sekunden när man trampar ner kopplingen som en liten stund till eftertanke.. (jodå, jag har också trampat över och vet att en del av det som "sägs mellan raderna" förvinner när vi bara har det skrivna ordet att tillgå)
Och käre VillerValle, som är så medveten om att han provocerar, får väl skriva mer i klartext vad som avses..? Jag vet att vi ibland har helt motsatta åsikter och DET respekterar jag (däremot inte om någon skulle komma med nedsättande påhopp.. men det är det väl ingen som gillar?)
Just nu, tror jag dock att det är dax för mig att ta en liten time-out.. Jag ÄR faktiskt ledsen och sorgsen idag.. Än vet jag inte riktigt varför.. men det ger sig nog vad det lider..
Nu ska jag ut i kylan och mata fåglar..(fast katt-a-strofen kallar det för att "hänga ut bete"..)
/trollis/

Tilde

Jag blev ledsen och tagen när jag läste här i din tråd...
Själv har jag också känt av "stämningen" här på forum ett tag. Jag har inte haft samma behållning av att läsa här på sista tiden men jag har ändå varit inne och kollat någon gång om dagen.
Jag blir ledsen för din skull, men tänker i samma andetag att det kanske är bra för dig att du kommit dithän att du behöver tid för dig och dina egna tankar. Ibland måste man tvingas till det... Och på sätt och vis gör du det nu, för forumet kan nog göra så att man ägnar sig åt allas våra problem och på så vis skjuter sina egna åt sidan.
Jag känner mycket för dig, är som att jag förstår dig väl.
Skulle gärna ha kontakt och skriva ibland utanför forumet, men det funkar kanske inte?
Om inte annat hoppas jag att du tittar in någongång i min tråd och hälsar på mig.
Jag tänker på dig Trollet!
Kram Tilde

Dompa

Uppriktigt ledsen för att jag gjorde dig ledsen...det vat aldrig meningen. Hoppas att du förstår det och kan godta ursäkten. När det gäller ordväxlingen med Andreas så är jag mkt väl medveten om att jag gick över gränsen...men jag tycker fortfarande att det gjorde han med. Detta är givetvis ingen ursäkt för mitt beteende. Men kanske en förklaring...ibland brister det...och då ska man backa. (som den kloke VV gör) Tänka ett varv till; Om jag skriver detta? Vad tillför jag då? Intressant dock att jag blir hårdast dömd...för vi är ju så vana att Andreas gasar på? Så där får man räkna med lite skit? Men när jag reagerar på en kränkning...ja...då ska den bara sväljas med ett leende?

Håller med samtliga om att stämningen på Forum börjar förändras. Varför tål att tänkas på? Vad gör vi nu? Jag vet att vi alkisar ofta är lättretliga men detta beteende känns inte ok.

Glad iaf. att vi inte skrämde bort dig Trollis för gott! /R

Dompa

Ni kan skaffa alias på på facebook och kommunicera där. Jag gör det stundtals med andra forummedlemmar. För visst är det så; Vissa människor känner man större gemenskap med/behov av. /R

höst trollet

Dompa! Förlåt om det såg ut som du fick ta största skrapan! Tyvärr framgick det kanske inte så tydligt, att jag tycker att Andreas kan sakta ner en smula.. Skitbra med pepp och glada tillrop, men ibland kanske man ska låta något som ser ut som "gliringar" vara om det inte är riktat mot en själv..
Jag såg rubriken och smileyn under.. I det läget antog jag att det var en "i-bästa-välmening"ironi om att jag (vi?) "boat in oss" med rosa glasögon.. Eftersom VV, är mer "här och nu" avsåg jag att svara i lite samma ton.. Hade jag uppfattat det som någon allvarlig kritik, hade jag givetvis frågat vad som avsågs.. (och sedan avgjort om det k a n s k e fanns någon mening att lägga ytterligare krut på det..)
Jag var upprörd och känner mig mig fortfarande lite sorgsen och tillplattad.. Som Tilde skrev, så lägger man en del av sig själv åt sidan ibland och jag har nog också saker som poppar upp..
det ligger mycket på det personliga planet och rör ett svek som ligger många år tillbaks ( i en annan tillvaro)
Något i tonen på forumet, har dock hittat en av dessa knappar, som verkar ha en sorts autopilotfunktion.. Det ska ingen av er ha skäll för, för DET är en sak mellan mig och mig!
Jag kommer helt klart att ta det lugnare med forumet ett tag. Känns som jag behöver en paus.
Tänker inte glömma bort er, framför allt inte Tilde, som på sätt och vis peppat mig också..
FB däremot.. M Y C K E T tveksamt... DET är ett forum, som tar alldeles för mycket tid och som jag har alldeles för lätt att "fastna" i.. (jodå, finns säkert kvar någonstans, fast jag har glömt inloggningen och min förförra dator tog den med när den "dog") Så det är nog kört..

kram /trollis

vill.sluta

Gjort dig ledsen och illa berörd.
Det var absolut inte min mening what so ever.
Måhända att jag går på lite för avancerat och så vidare, tutar och kör.
Full fart spar tid så att säga........
Rangordningen blev ruckad, men jag tar kritiken till mig och gör som
underbara Tilde så fint beskrev.

Jag lägger mig i bakgrunden och ser på.
Låter tystnaden tala och ordningen blir återställd.
Hirarkin är stabil from now on...........

Det kommer komma in nya själar nu och fram till jul, för att inte tala om efter nyår då många nog får sig en tankeställare.
Eller det gör det ju inte, sajten stänger ju intaget.

Så tills dess den nya öppnar då kommer ordningen vara oförändrad.

Vad är det man säga, underbart är kort?
Tack för tiden som var, om inte annat så ses vi i framtiden hoppas jag!!!!
/A

Dompa

Kanske gör vi alla det...överreagerar...precis som du beskrev Trollis så var det ju inte med exakt tom kappsäck man klev in här på forum. Kanske reaktioner ibland beror på ngt helt annat...än det man knasar över för stunden.

När det gäller mellan oss, Trollis och Dompa; No hard feelings från mitt håll. För mig är du en kraft att räkna med...du ska inte backa och sluta skriva. Du behövs...jag uppskattar den livserfarenhet som du, mt, VV och andra har. Den livserfarenhet som kanske lärt er att se bortom idiotin som yngre förmåger (läs; jag) stundtals ägnar sig åt.

När jag skrev det där om att olika personer tycks bedömas lite olika...ja då var jag nog fortfarande lite i affekt. Lite arg...men inte på dig. Utan på att jag lät mig provoceras...av en kommentar på ett forum. (Det är ju därför olika forum finns - för att kommentera/kommenteras) Med tre ongar så kan jag ärligt säga att jag brukar inte vara så lättprovocerad. Men veckan som gick...den var tuff för mig. Ingen ursäkt...men kanske en förklaring.

Nu ska jag plugga lite spanska. Se om man inte kan få en gammal jycke till att lära sig sittandes konst. Kram på dig syksypeikko! /R

markatta

Jag kommer att sakna dig här om du slutar att skriva. Tror du att du mår bättre av att ta det lugnt med forumet ett tag så ska du ju såklart göra det. Hoppas att du inte lämnar i "protest" bara.

Ta hand om dig!

NyMan

Både kaffe och brasa väntar på dig i Filosofiska, tillsammans med mig och Gråpäls. Har ett ljus tänt i fönstret åt dig så att du hittar tillbaka! Innerlig jättebamsekram från mig!/NM

Villervalle

för du är smart och kan också läsa mellan raderna ibland. Men man, (jag), måste nog lägga mer tid på att skriva så att alla fattar andemeningen i det man skriver för alla är ju inte tankeläsare. När jag tittar tillbaka till när jag började skriva här för ca 9 månader sedan så ser jag att jag var mer på och högg lite till höger och vänster eftersom jag då var i mer obalans efter att ha haft ett högt alkohol under perioden innan. Jag måste då säga att de svar man då fick var väldigt överseende och det gjorde att jag dämpade mig en smula och efterhand som tiden på forumet har gått så tycker jag mig nu ha funnit en balans i vad jag tycker att jag bör kommentera och inte. Jag känner t.ex att jag inte är rätt man att tala om för andra hur dom ska göra för att sluta dricka eftersom jag fortfarande tar ett glas någon gång ibland, och jag kan då följaktligen inte vara en av dem som talar om hur duktiga andra är som har lyckats sluta för en kortare eller längre period. (Rätta mig om ni tycker annorlunda)

Jag tror det är så för dom flesta här inne, att när man börjar skriva så är man oftast i affekt, antingen på grund av för mycket supande eller också för att man är anhörig till någon som super och bär sig illa åt och det gör att inläggen inledningsvis blir väldigt känslosamma. Jag upplever det heller inte som att det skulle finnas någon hierarki här inne för jag tycker att dom flesta som skriver här blir bemötta med respekt.

Forumet har gett mig mycket, och då speciellt ni som har skrivit på anhörig sidan för det har hjälpt mig att dra ner på min konsumtion och visa mer respekt för min omgivning.

Ha det Gött

VV

höst trollet

En snöskottares dagbok!

6:e December
Vi vaknade upp till en underbar matta av kristallvit snö, som täckte varenda centimeter av landskapet. Vilken fantastisk syn! Finns det något vackrare ställe i hela världen? Att flytta hit var det bästa jag någonsin gjort.

Jag skottade för första gången på flera år och kände mig som ung på nytt. Jag skottade både vår uppfart och trottoaren. I eftermiddags kom snöplogen och fyllde trottoaren med snö igen och blockerade uppfarten, så jag fick ta en vända till med snöskyffeln. Vilket underbart liv.

12:e December
Solen har smält all vår fina snö. Vilken besvikelse. Min granne säger att jag inte ska oroa mig, vi kommer absolut att få en vit jul. Ingen snö på julen skulle ju vara förskräckligt! Harry säger att i slutet på vintern kommer vi att ha så mycket snö att jag aldrig vill se snö igen. Jag tror inte att det är möjligt. Harry är en trevlig människa. Jag är glad att han är vår granne.

14:e December
Snö, underbara snö! Det kom 20 cm i natt. Temperaturen hade sjunkit till -20. Kylan får allting att gnistra. Vinden gjorde mig lite kall, men jag värmde upp mig med att skotta uppfarten och trottoarerna. Detta är livet!

Snöplogen kom tillbaka i eftermiddags och begravde allt i snö igen. Jag insåg inte att jag skulle behöva skotta så här mycket, men jag kommer verkligen i form på det här viset.

15:e December
50 cm till. Sålde min van och köpte en fyrhjulsdriven bil i stället. Köpte vinterdäck till frugans bil och två extra snöskyfflar. Frugan vill skaffa en vedspis utifall elektriciteten skulle sluta fungera men jag tycker det verkar löjligt. Vi bor ju faktiskt inte i Alaska.

16:e December
Snöstorm i morse. Föll omkull på isen på uppfarten när jag saltade. Ont som fan. Frugan skrattade i en timme...Roligt..

17:e December
Fortfarande långt under noll grader. Vägarna är för isiga för att man ska kunna ta sig någonstans. Det var strömavbrott i fem timmar. Inget att göra utom att stirra på frugan och försöka att inte irritera henne. Vi skulle nog ha köpt en vedspis, men det erkänner jag inte för henne. Jag hatar när hon har rätt. Jag kan inte fatta att jag fryser ihjäl i mitt eget vardagsrum.
20:e December
Elektriciteten är tillbaka igen, men det kom 35 cm till av den där vita skiten i natt. Mer snöskottning. Det tog hela dagen. Snöplogen kom två gånger idag. Försökte hitta en grannunge som kunde skotta, men dom var upptagna med att spela hockey sa dom. Jag tror dom ljuger. Ringde till den enda järnaffären i trakten för att fråga efter en snöslunga, men dom var slut. Dom får kanske hem fler i mars. Jag tror dom ljuger. Harry säger att jag måste skotta annars kommer kommunen att göra det och sedan skicka mig en räkning på jobbet. Jag tror Harry ljuger också!

22:a December
Harry hade rätt om att det blir en vit jul. Det föll 32 cm till av vit jävla snö inatt och det är så inihelvete kallt att det antagligen inte kommer att smälta förrän i Augusti! Det tog mig 45 minuter att klä på mig och gå ut och skotta i morse, sedan blev jag pissnödig. När jag klätt av mig, pissat och klätt på mig igen så var jag för trött för att skotta. Försökte hyra Harry att ta hand om snöröjningen resten av vintern eftersom han ju har en plog på sin lastbil, men han säger att han inte har tid. Jag tror att den jävla skitstöveln ljuger!!

23:e December
Bara 5 cm snö idag. Det är nollgradigt nu. Frugan ville att jag skulle juldekorera huset i morse. Är hon helt jävla slut eller? Varför sa hon inte det för en månad sen? Hon säger att hon gjorde det men jag tror fan kärringjäveln ljuger!

24:e December
15 cm. Snön har blivit så jävla hårt packad av snöplogen att jag bröt av skyffeljäveln. Tror jag fick en hjärtattack också. Om jag får tag på han som kör plogbilen så ska jag fanimej ta tag i pungen på han och dra han genom snön! Jag vet att det jävla psykot gömmer sig runt hörnet och väntar på att jag skottat färdigt, sen kommer han i 100 knyck och plogar igen allt.. Tanten ville att vi skulle sjunga julsånger medans vi öppnade julklapparna men jag var för upptagen med att spana efter plogbilen..

25:e December
God jul. 50 cm till av förbannad jävla snö!!. Blev insnöad. Tanken på att skotta får mitt blod att koka. Gud vad jag hatar SNÖ!!! Plogbilsföraren stannade till idag och frågade hur läget va, jag slog till den jäveln i huvet med skyffeln...

26:e December
Fortfarande insnöad. Vad fan skulle jag flytta hit för, jävla håla!! Och allt var HENNES idé.. Hon går mig på nerverna...

28:e December
Fortfarande insnöad. Satmaran gör mig galen.
29:e December
25 cm till. Harry säger att jag måste skotta taket annars kan det rasa in. Jävla dumskalle, tror han att jag är helt sänkt eller??

30:e December
Taket rasade in. Plogföraren har stämt mig på 1 miljon för att jag slog honom i huvet och kärringen har åkt till sin mamma...

31:a December
Eldade upp hela jävla hushelvetet.. Ingen mer snöskottning här!!

8:e Januari
Jag mår så bra. Jag älskar dom här små pillren dom ger mig men varför är jag fastbunden i sängen?

---------------------- För alla som inte kom ut i morse :-D -----------------KRAM /ht

Dompa

Skadeglädje...är det väl inte direkt...men ngt väldigt likt. Pratade med svågern nyss och enligt honom så är precis så det ser ut just nu i Byhåla med omnejd. Så glad att jag kom därifrån. Tack Trollis! (Här hos mig regnar det, så jag stannar hemma och "jobbar"). /R

Villervalle

eller villaområde i någon utkant för den delen också. Kul, Kul. Där jag sitter är det +25 på dagen och +18 på natten, men jag längtar ändå hem till snö och julfirande. Skottade som attan de sista åren innan jag sålde huset och känner väl igen plogbilen. Det var nog samma. :-)

VV