Hej!

Ny här, och kommer hänga runt ett bra tag.

Eventuellt hamnade den här tråden på fel ställe, men det bjuder jag på.

Mitt problem är dubbelt - både jag och min sambo dricker för mycket. Det började redan när vi träffades, i 20- 25- årsåldern, nu är vi båda 45+. Vi träffades genom att vi spelade i varsitt garageband, med rocken följer termen "Wine, Women and Song", alltså inga konstigheter att dela en vinare eller två varje fredag och lördagskväll, det är närmast ett obligatorium. Om man råkade få en spelning på nån krog mitt i veckan, så var ju det också ett bra läge för en öl eller tre.

Vid trettio- strecket fick vi barn, två stycken, nu 13 och 16 år, första barnet var jag spiknykter under graviditeten, andra barnet var det lite si och så med det. Varningsklockorna BORDE väl ringt redan då, eftersom min sambo, barnens far, inte sopade till mej för att jag äventyrade hälsan på hans barn. ;-)

Bytte jobb, fick andra arbetsscheman som jag fortfarande har, jobbar max tre dagar i rad,sedan är jag ledig en eller två dagar. Jobbar i snitt var annan helg, så då försvann kopplingen med den "riktiga" helgen, vi började så smått använda "mina helger" till att dricka öl och "slappna av" plus givetvis de ordinarie fredag- lördagskvällarna.

Nu de senaste två åren har allt skenat iväg för mej, jag köper hem sprit (mest lättdrucket) och gömmer det. Inbillar mej att ingen i familjen begriper att jag smygsuper, men misstänker att min sambo vet, begriper, men vill skydda sitt eget missbruk, för skulle han behöva hjälpa MEJ, så måste HAN ju sluta dricka också. Dottern är inte heller helt ovetande, hon har några gånger undrat varför det fullkomligt dräller av burkar och flaskor överallt...

Vi är alltså BÅDA alkoholister, och BÅDA är medberoende... Det har jag förstått när jag läst i detta utomordentligt viktiga och bra forum.

Nu kommer jag att ta tag i min egen del av det, jag kan inte längre "skylla" på min älskade sambo för att JAG dricker, det är inte HAN som häller i mej spriten, det är jag. Tills vidare kommer jag att koncentrera mej på att ta mej ur mitt eget beroende, så får vi se hur jag eventuellt kan hjälpa min sambo att vakna upp och få insikt i ett senare skede.

tiger 68

Hej trollis och tack..jag ska gå in och läsa där jo som det känns nu så är det skapligt bra men det är ju som sagt bara en dag.. ha ha..och precis som du säger så måste man nog börja med sig själv.ha en fin dag och kram tbax /tiger68

Mammy Blue

Starkt av dej att ta steget, det är ju inte så lätt när man kan spegla sitt eget beteende i psrtnern och få bekräftelsen att det är nog okej, hen gör ju samma sak som jag.

Jag har dragit i nödbromsen nu, det har inte min sambo gjort, så det är det enda man kan göra - att köra sitt eget race. Och inte curla för partnern. Efter att ha gått ut offentligt till familj och vänner fick jag oväntad hjälp av dottern. Hon vägrade följa med på julfirande till släkten om inte både mamma och pappa höll sej spiknyktra. Men det finns andra fallgropar. Dem får man hitta allt eftersom.

Morla

Var bara tvungen att läsa om dig, o jag tycker det är så härligt att läsa om
andras ärliga verklighet. Det där du skriver om att finna glädjen i att vara nykter ska jag ta till mig!

Mammy Blue

Ja, jag tror stenhårt på att hitta glädjen i det som är ett normalt liv utan alkohol - de som inte dricker klarar ju trots allt av att vara lyckliga ;-)

Tack för att du tittade in till mej, det gjorde mej glad!

Mammy Blue

Jag är ju nu nykter alkis, men min dotter tror inte på mej när jag säger att jag är nykter så vi har kommit överens om att jag ska köpa en alkometer som jag kan blåsa i om hon misstror mej. Risk finns bara att de är lika usla som jag läste i tidningen - att man kan vara spik nykter och få utslag eller tvärt om full och inget utslag, men vi får väl testa den ordenligt.

Kram på er!

kan inte forceras eller tvingas fram. Jag måste förtjäna den.

Och att blåsa i en sk mätare är inget bra sätt att visa tillit, tvärtom så undergräver det ditt nykterhetsjobb för att din dotter inte tror på dig. Ska du ständigt gå omkring med en mätare för att visa din dotter att du inte druckit ??

Lita på din egen förmåga och att du gör ett bra arbete med dig själv och var en stolt nykter alkoholist.

Lelas

Jag håller med Adde... En mätare är inte lösningen på era problem. Hon måste lära sig att lita på att du är nykter, utan mätare.

Jag tänkte också under en period att det skulle vara så skönt att ha en mätare, så att jag kunde hålla stenkoll på makens promillehalt. Men varför? För att kunna bevisa ATT han hade druckit?

Nej... tilliten måste bygga på något annat.

Kram!
/H.

vill.sluta

En mätare är ingen garranti.
Förtroendet kommer inte per automatik.
Det kommer du få jobba för, men vinsten blir så mycket bättre och ärligare oxå.
Utan mätare. Klar hon är misstänksam, men detta försvinner med tiden, om du är konsekvens vill säga.
För vad är det som gör att hon INTE tror du är nykter?
Om man som du är taggad och verkligen ÄR nykter så borde det inte bli problematiskt.

Men det kommer inte på en natt, och om du "sviker" och dricker fast du lovat att inte dricka så tar det ännu längre tid innan hon tror på dig.

Men din resa är fantastisk, du är fantastisk!
Jag gillar dig, din jargång och stil och tror på dig.
Utan mätare..........

På din fråga i min tråd så är det cool........
Har sjukt mycket runt omkring och bara är.......

Kramar/A

Sorgsen

...med tiden kommer säkert tilliten.

Jag ville bara säga att min makes äldste son, drygt 20 år nu, har sett sin far i många olika faser i hela sitt liv.
Han har berättat saker ett barn definitivt inte skulle behöva uppleva enligt mig, men trots det så ser han så mycket upp till sin pappa.
Det är skönt att se, han vill känna tillit, och den kommer att komma om maken ger sig själv tid att läka.
Jag har sagt till mannen att han ska varaegoistisk ut ifingerspetsarna. Fokusera bara på sig själv och låta resten falla sig.
Viktigaste först!
liknelsen med den där syrgasmasken i flyg, först sig själv, sen hjälpa andra.
Din dotter kommer lita på dig, ge henne tid och var dig själv.
Lita på tiden!

Maria42

För mina barn tog det nog ett drygt halvår innan tilliten var rätt stabil.
Det är frustrerande att det tar så lång tid att vinna tilliten men vi har ju gång på gång förbrukat den så det är nog sunt av barnen att de tar tid på sig att lita på oss. De vill ju inte bli besvikna igen. Det enda vi kan göra är att fortsätta vara nyktra och visa att vi går att lita på oavsett vad som händer.

Kan i alla fall berätta att det är fantastiskt när man till slut märker att tilliten finns där igen och då vill man för allt i världen inte sabba det en gång till.

Så ge inte upp, mätare behövs inte, var bara närvarande och nykter.

Kram på dig!

Mammy Blue

det löste sej själv. Vi var inne i stora staden, jag föreslog Clas Olsson. "Varför det?" frågade min underbara dotter. "Behövs ingen mätare mamma, jag älskar dej."

Detta gav en enorm motivation att fortsätta vara nykter.

Kram alla vänner!

Mammy Blue

i mej, dessutom har jag tack vare mitt jobb ganska mycket tid att "filosofera".

Har funderat mycket kring hur man blir som beroende, hur galen, egotrippad och elak man blir. Det blir man. Jag är ju både alkis och rökare, det skiljer inte så hemskt mycket mellan de beroendena, den stora grova skiljelinjen går vid den stora påverkan på hjärnan som alkoholen ger. Man blir inte så fullständigt dum av nikotin.

Men lögnerna, smygandet, överkörande av både anhöriga och ekonomi är de samma.

Klurar också på om det som funkar inom Natural Horsemanship (lydnadsträning kan man kanske kalla det av häst) skulle funka på en alkis. Beröm i mängder när steg i rätt riktning tas, hästen behöver inte göra hela den rörelse man vill att den ska göra till att börja med, man tar steg för steg tills hästen av egen fri vilja har gjort det man ber den om.
Ingen bestraffning alls, bara positiva reaktioner på rätt riktning.

För övrigt är det nog det jag utövar på mej själv. Jag har under de gångna åren svurit ve och förbannelse över mej själv och mitt förhållande till alkohol så många gånger att det förlorat sin mening. Jag svär men lyssnar egenligen inte på mej själv.

Har slutat flrsöka bestraffa mej själv och ger mej bara beröm ochen klapp på axeln när jag gör rätt, tex när jag går förbi systembolaget utan att gå in. Efter tre månader som nykter får jag tänka efter lite, men hallå! Jag gick ju flrbi bolaget för tio minuter sedan och jag tänkte inte ens på det! DUKTIG KICKA !!

Tror jag ska testa det med min älskade sambo, ska bara klura lite till på hur jag ska göra.

Skriver på mobien, den är jobbig att hantera med redigering av stavfel när man kommit en bit i texten, att scrolla går inte för den tror bara att jag vill kopiera texten eller klippa ut, men jag hoppas att det inte ser för jäkligt ut längre upp i texten.

Eken

En klapp på axeln får du härifrån oxå! :) Duktigt jobbat! Nu har du ju klarat både skidsemester och annat utan alkohol :)
Jag försöker oxå tänka likadant, att försöka vara snäll mot mig själv och inte så kritisk på alla punkter. Är också rökare. :( Funderat mycket på att ta tag i det också men tror inte jag vågar/orkar med det nu än. Vi får ta det som nästa projekt senare!

Ha en fin dag!

Mammy Blue

snart dags att byta namn på den här tråden till Både medberoende och före detta alkoholist. Eller nykter alkis.

Då återstår ju egentligen bara ett problem:
min drickande sambo.
Han blir varken odräglig eller elak, bara snällare och tjatigare när han blir full, så det behöver jag inte hänga upp mej på. Jag är mycket noga med att inte påpeka att han dricker för mycket och för ofta, för jag har ju läst här, och förstår ju mycket väl vad som händer i hans huvud om jag skulle börja tjata på honom, det blir skygglappar, öronproppar och förberedande av försvarstal från hans sida.

Så vad gör jag nu? Jag vill inte att han ska behöva rasa lika långt ner som jag gjorde innan han begriper själv vad som är bäst för honom. Finns det nåt jag KAN göra, eller ska jag bara ha is i magen och sitta still i båten?

Kramar!
/MB

Mammy Blue

i magen verkar vara en bra strategi. Jag har fått kämpa för att inte leta tomburkar, systembolagskvitton, oöppnade burkar, tecken på fylla etc, har försökt att inte lptsas om att problemet finns, men varit brutalt uppriktig med mina egna problem. Idag kom han helt appropå ovh meddelade att han varit helt nykter i en vecka. Bedriften blir inte mindre av att han har semester. Så glad jag blev, det blev nästan, nästan så att det gick lättare att hantera att jag nu på eftermiddagen akut fick åka till veterinär och avliva vår älskade katt.

Det finns hopp om sambon också!