Och så är jag då här...resan har varit lång och svår...och som askungen sa "alldeles underbar" på ett sätt. Jag lever, jag överlevde inte bara, jag lever faktiskt.

Skrev mitt första inlägg på forumet 2009 i augusti, då under nicket "Victoria", med c. Skrev inte i egen tråd, utan ramlade in lite här och var där jag kände mig hemma.
Var nykter lite över tre månader från november samma år.
Återfall.
Nu nykter sedan exakt två år tillbaka.

viktoria

Javisst, nu fattar jag hur jag ska göra för att hitta en användares (moi!) alla kommentarer, listan över dessa vill säga. Längst ner under "Ditt Konto" väljer jag "Dina kommentarer" (därifrån kan jag även söka andra användares alla kommentarer) MEN fortfarande är det bara vissa kommentarer som är "klickbara", alltså visas då jag klickar på den blå texten. Många länkar bara till tråden där inlägget gjorts. Kanske går detta inte att rätta till, eller så funkar det i den uppdaterade Alkoholhjälpen vi får snart. Behöver min historia så att säga.

viktoria

Om någon är intresserad så svarade Magnus/alkoholhjälpen så här på min tidigare fråga ang hur man hittar gamla inlägg:
"Skrivet av Alkoholhjälpen den 5 december, 2012 - 00:38.
Det är för att trådarna har blivit så långa, när en kommentar inte längre finns på första sidan i en tråd så "hittar" länken inte längre rätt. Jag har inte hittat något sätt att åtgärda det, men vi ska försöka göra något åt det i framtiden"

viktoria

Livet nu, snart (i februari) 3 år utan alkohol, är stabilt. Nykterheten känns just nu självklar. Jag har något som skulle kunna kallas sug då och då, sällan dock. Det går månader mellan gångerna. Försöker alltid då det kommer härleda varifrån. Sprunget ur vilken känsla, för så verkar det funka: först en känsla - så kommer suget. Provar alltid tänka på HALT (hungrig, arg, ledsen, trött) men det kan lika gärna vara annan känsla. Ibland är det glädje, oro, tristess. Just tristess verkar vara min farligaste känsla. När jag vill belöna mig får jag också se upp. Byter lätt ut belöningsvinet eller tristessvinet mot shopping har jag märkt. Försöker stävja detta nu, det verkar vara först nu jag är redo att göra det.
Ord jag fått här, av Adde tror jag, som hänger på anslagstavlan i mitt kök och som blivit ett av mina mantran:
"Ta det lungt. Gör det enkelt, en sak i sänder, det viktigaste först. Lev och låt leva."
Just att ta det lungt förstår jag nu betydelsen av. Det går inte att rusa mot nykterheten, det riktiga tillfrisknandet. Det enda jag måste göra är att inte dricka någon alkohol, sedan kommer det andra att komma med tiden. Tiden är min vän. När jag slutade dricka var jag första tiden i någon slags eufori, vi verkar ha lätt att falla in i det - ser det om och om igen på forumet, vi blir så "allt eller inget" vi alkisar, allt vi gör ska göras till 110%, både drickandet - och icke-drickandet. Inte nog med att vi blir nyktra, efter några veckors nykterhet ska vi börja hårdträna, gå ner i vikt med div dieter, storstäda huset, renovera, rädda äktenskapet/alternativt skilja oss, osv osv. Det är som om vi måste. Vi är missbrukare fast utan alkohol i blodet för tillfället. Men vi är inte friska. Det tar tid, märker jag nu då jag verkar vara i fasen där jag börjar växla ner och tydligare kan se hur jag "håller på". Jag börjar klara av att ge akt på sådana beteenden som kommer sig ur min missbrukarperson, jag ser dem (oftast) redan då de dyker upp i huvudet som en tanke, och ibland kan jag åtgärda dem där, utan att gå vidare till handling. Ibland inte. Men huvudsaken nu är att jag förstår dem, tankarna och sugen - det lite maniska som finns där. Förståelsen och erkännandet av dem kommer att leda till fortsatt förändring. Det är min fasta övertygelse idag, då tryggheten i vetskapen om min egen förmåga infunnit sig.

Ikväll, nyktert viltinspirerat julbord med mannen, flickorna och svärföräldrarna.
Kram, varm kram/Victoria

blir väldigt glad över den utveckling du genomgått och att du nu kommit till det stadiet att du kan se dig själv lite "utifrån", alltså se dina beteenden, och har förmågan att formulera dem för din egen skull.

Det finns ju en anledning till att vi rekommenderas att inte ta några stora beslut första året och att vi dessutom ska behålla byxorna :-) Som fina beroende så är vi precis som du säger speedade långt över maxfart i nynykterheten och tänker ibland kanske inte så välformulerade tankar alla gånger. Och visst är vi för alltid beroendepersoner ! Jag har slutat med cigaretter och snus men sockerberoendet har då tagit över istället. Jag har vänner som blivit både träningsnarkomaner och arbetsnarkomaner och även de som tyvärr har gått över till matberoende av olika slag.

De rosa molnen den första tiden bäddar in oss i en känsla av att vara oövervinnliga och vi vill gärna skynda på det som händer och blir ofta sura över att inte få bekräftelse direkt, omedelbart, helst redan igår, på det vi gjort med oss själva. Därför är det så viktigt att komma ihåg att jag är nykter för min egen skull då blir inte kraven så stora på mig eftersom jag ensam ansvarar för mitt liv.

Viltinspirerat julbord låter helt ok för min del :-) Finns det även vildssvinsskinka därpå också ? Jag bor i ett mycket vildssvinstätt område men aldrig ätit det, bara vårtsvin ute på en camp i Gambia :-) Och det var väldigt gott !

Ha en fin kväll Victoria ! Kram ♥

viktoria

Inget vildsvin, men rökt renhjärta, torrkött, älgkorvar högt och lågt, blodpalt och gräddstuvad suovas och kaffeost bla. Sedan såklart traditionell julmat. Åt tills jag nästan sprack! Svårföräldrarna verkade också uppskatta mitt gentila initiativ, så nu ligger man kanske på plus ett tag (nån vecka eller så).

för matsedel :-) Renhjärta och blodpalt hoppar jag över hörru :-) Suovas kan gå an i ytterst små smakbitar ! Det beror på att jag en gång i tiden fick ett helt rökt sidstycke som julklapp av en leverantör och som jag ensam fick knapra i mig i ren snålhet för ingen annan i familjen tyckte om det. Jag fick min maxdos där :-)

Jag tror nog också att du plussar ett tag :-)

Kram !

Villervalle

Riktig hemgjord blodpalt är riktigt gott. Rökt renhjärta har jag inte ätit men jag brukar röka ett älghjärta emellanåt och det är också smaskens. Torkat kött gjorde jag också ibland och det gillade speciellt mina döttrar när dom var små och då satt vi och karvade och kände oss lite som indianer. Vad är Suovas för något?

VV

viktoria

Ang mitt inlägg för ett par dagar sedan (6/12) om min beroendepersonlighet, hittade jag detta inlägg nu på morgonen då jag läste lite i min gamla tråd "styrkan att välja väg":

från december 2009:
"Ska använda veckan till att rensa ut lite skräp från källaren och föra till tippen. Har nämligen ett projekt som redan pågått så smått under året, nämligen gör jag mig av med prylar och kläder jag inte använder, behöver eller älskar. Slänger eller säljer. Och jag börjar se slutet på detta nu : )

Nästa steg är att from 1/1 2010, ha 6 köpfria månader. Undantaget förbrukningsvaror, mat och vissa upplevelser - som resor.
Anledningen till detta är att jag behöver komma underfund med vad det är jag egentligen behöver i mitt liv för att vara lycklig. Vad, när och hur mycket konsumerar jag av fel anledningar, som tristess, dålig självkänsla, tröst, belöning osv.
Detta hänger ju till viss del även ihop med min alkoholkonsumtion, och min tidigare rökning - som jag gett upp för 4 månader sedan. Orsakerna till destruktivitet verkar många gånger vara de samma för mig."

Två saker slår mig, att jag redan här vet att mitt beteende kring bla shopping hör ihop med missbruket, men inte förmår att göra något åt det, förändringen uteblev. Och det andra som jag också skrev om häromdagen, att vi alkisar måste hitta något att ersätta det maniska drickandet med - här ser jag hur jag kör på i 180 med att rensa och röja och greja, samt planen på en ny "kamp" med köpfria månader. Ingen rast och ingen ro! Detta lyckades naturligtvis inte heller, tror det blev en månad eller så. Igen: tiden är min vän, och det har tagit mig ända till nu nästan tre år senare att känna att dessa tankar kring mina beteenden är förankrade så pass väl att jag nog är redo nu att på riktigt göra något åt dem.

Suovas Villervalle, är saltat och rökt renkött som enl mig bäst äts skuret i tunna skivor och stekt, i pitabröd med sallad och lök och orientdressing!

vill.sluta

Gjort saker fort och gescwint så att säga.
Gillar hur du skriver och sätter bokstäver på
alla tankar och ideer.
Godmorgon flickan hoppas du får en underbart härlig dag!
Kram/A

vill.sluta

Gjort saker fort och gescwint så att säga.
Gillar hur du skriver och sätter bokstäver på
alla tankar och ideer.
Godmorgon flickan hoppas du får en underbart härlig dag!
Kram/A

viktoria

Ja visst, vill.sluta (visst var det Andreas?) har jag hastat omkring med ytlig andning större delen av mitt vuxna liv. En del av sjukdomsbilden, måste vara duktig och effektiv så jag kan slå mig ner med min belöning sedan (en alkis har ju knappast så dammfritt som jag?! Eller så exclusiva klänningar?! Måste bara leva på vatten och bröd för att ha råd med dom, men det är ju toppen - då håller jag ju magen platt samtidigt!!!).Låg självkänsla är grunden, höga krav på hur jag borde vara, därpå ständiga känslor av misslyckande (så klart, vem kan leva upp till det omöjliga idealet)som i sin tur ökar den dåliga självkänslan. Slå, slå, slå på mig själv ännu mer, dricka för att må lite bättre, slappna av, sudda ut det kantstötta och icke-perfekta i vindimman. Det är inte lätt att vara människa. Stackars människor (vem skrev det?)
Kram till dig A och andas ner i magen;-)

att vara människa... och så svårt att föreställa sig vad som finns bakom de dammfria och exclusiva fasaderna. Kram till er människor! / mt
(Det var Strindberg som skrev att det är synd om människorna... och inte hade han det så lätt han heller)

vill.sluta

Men inte nu hoppas jag?
Trist att höra hur pass dåligt du nog har mått, men inte nu hoppas jag?
Du är helt fantastisk på att sätta ord på dina känslor, få oss halvbrutna själar att få en inblick i hur det kan vara. Hur det kan se ut, eller kan bli.
Och det är lockande, jag undrar vem denna brud är som svävar fram och sprider glädje och lycka vart än hon pekar med spöt.
Stackars liten som fått kämpa mot sina inre demoner, tackat ja till att trösta sig med alkohol what so ever.
Men nu, efter ett par år fri från det begäret. Byter ut det ena till det andra, håller ett fantastiskt högt tempo och flyger fram i tillvaron.
Men stannar du upp och ser på dig själv eller är du som en annan bara flyger fram och gillar det.
Hänger ni med ni andra?
Snabba vändningar och snabba beslut, det gillas.
Visst det är skönt att slå sig ner en stund och bara vara, men det kliar och man vill vara med.
Tror du och jag har en del gemesamt, fast nu är ju du inne på lunkarstilen.
One day by one day...................
Men ibland, vill nog även du vara stjärnan på himlen?
och det är du flera dagar i veckan!

Snacka om luddigt skrivet och fråga mig inte vad jag mnenar, skriver det som poppar upp i huvudet.
Men men, like you girlie, K&H eller på svenska P&K
//A

viktoria

Nej, vill.sluta, jag mår inte dåligt. Dåtid och nutid.
Högt tempo var nog aldrig något jag egentligen tyckte om, det var en lögn, men jag hade inget val, för om jag hade stannat upp hade jag ju hunnit ifatt mig själv, hemska tanke!
Nu har jag både hunnit ikapp mig och varsamt vaggat mig under en ganska lång tid. Nu finns inga snabba vändningar eller hastiga beslut.
Men mycket vatten har flutit under broarna sedan jag skrev inlägget jag syftade till 2009, knske mer blod svett och tårar än vatten, men inget vin dock!
Jag skulle inte fråga vad du menade, men för tydlighetens skull: Det finns ingen liten flicka att rädda längre, om nu någon skulle finna lockelse i det ;-) Spelade den rollen länge (och ganska väl) men det tillhör min historia. Önskar dig/er en god natt!

vill.sluta

Du är väl en flicka, sedan är ålder bara en siffra.
När min mormor var 86 var hon flickan.

Men känns riktigt skönt att VETA att det vänder.
Växer för varje minut, har varit/känt mig så liten så liten inatt.
Men snart kan jag möta denna dag.
Mhen om alkohol,.inte idag, vill inte, SKALL INTE! /A

viktoria

Ta du väl hand om lilla Andreas då han gör sig påmind där inne i dig. Alla våra små Andreasar, Viktorior, SmåDompisar och Mullepigor finns kvar innom oss. Jag tar hand om flickan Victoria då hon dyker upp och söker tröst eller bekräftelse, det hon tycker sig saknat då kan jag ge henne nu. Förstår du vad jag menar? Jag tar henne i handen och lovar att allt är okej, jag är den vuxna och hon kan lita på att jag tar henne och det hon känner på allvar. På så vis är det mycket lättare nu då jag själv inte är lilla flickan längre (nej kan inte alls identifiera mig med de orden, vare sig liten eller flicka) utan vuxen kvinna, vuxen människa i flera bemärkelser.
Ps, när jag är 86 kommer jag att vara en go och stolt tant, lite tjock utan att bry mig och bära blommig tältklänning och förkläde som min farmor. Mina barnbarn ska titta imponerat på mig och stolt tänka att jag är den mjukaste och rynkigaste tant de sett och jag ska lukta jäst kanelbulledeg och shieldtvål (kommer ni ihåg? Den där marmorerade vackra grön-blå tvålen på bit? Finns den kvar??)♥

aldrig ensamma vettu :-))

Och "konfettiregn" ger mig massor av småfnitter :-)) Tack för den !