Min historia.
Under min uppväxt, var jag en revolterande tonåring (väldigt självständig) och som alla andra, var det mellanöl jag drack för att bli full. För det var ju det det handlade om i första hand, även om man kallade det för att "festa". Poängen var ju att bli full!
Nåväl, DET växte jag ifrån. Det blev ett tidigt äktenskap, där ingen av oss var mogen för att bilda familj egentligen och skilsmässa, eftersom det kändes, som jag hade ansvaret för 2 barn, istället för det enda vi hade..
Ny man efter ett par år, andra barnet efter ytterligare ett par år. Ett nybyggt hus, deltidsjobb och en "framgångsrik" man.
Det började med att vi hade ett ganska stort umgänge, så det bjöds på mat och vin.. I början var det härligt att både bjuda och bli bortbjuden..
Jag kände mig så "spirituell" och trevlig efter ett par glas.. Tyvärr, så gjorde min dåvarande man det också (och ansåg sig själv vara en guds gåva till kvinnorna, inte bara mig!)
Efter åtskilliga stormiga uppträden (där allt givetvis var mest mitt fel) upptäckte jag att han skåp-söp! JAG skämdes, och var glad över att han inte åkt dit för rattfylla.
Jag kom nämligen på honom en väldigt tidig morgon (vid halv 4-tiden) stå och halsa direkt från barskåpet.
Han skyllde på att mitt uppträdande (skäll, för lite sex, för lite uppmärksamhet etc) gjorde att han inte kunde sova. Och han hade ju ett SÅ viktigt arbete...
Den morgonen, föll ett par fjäll från mina ögon. Jag tvingade honom att sjukskriva sig, för om han satte sig i bilen, så skulle jag ringa polisen.
Han måste ha anat att jag menade allvar, för han lommade isäng och ett par månader senare flyttade vi isär. (efter ytterligare en månad hade han skaffat en ny kvinna!)
Själv, tröstade jag mig med ett par glas vin på kvällarna när barnen somnat, tills jag insåg att jag inte hade råd att fortsätta dricka i den takten. Dessutom tyckte jag inte att det var roligt att sitta ensam och dricka (kanske skämdes jag lite över chablonbilden av den försmådda, som sitter och pimplar vin..)
För sådär 6 år sedan träffade jag mannen i mitt liv! trevlig, ordnad ekonomi, bostad och händig! Inget tjafs som vem som ska städa diska eller tvätta..
Han nämnde öppet att han haft problem, i samband med en uppslitande skilsmässa, men han blev aldrig knöfull eller otrevlig. Däremot älskade han viner och var väldigt kunnig utan att vara vin-snobb.(starksprit nobbade han och gör för det mesta fortfarande)
Sedan har det smugit sig på.. Ett á två glas vin till maten, har blivit ett par flaskor.. och så några starköl...
Några gånger har han trillat igenom, med dunder och brak och blivit i stort sett redlös. Naturligtvis har jag "förlåtit" och sett det som engångsföreteelser (fastän magkänslan sagt något annat) Jag har ju själv druckit.
Den senaste händelsen, fick mig nog att chockartat öppna ögonen och inse att jag själv har blivit beroende och besluta mig för att göra något åt det!
Jag kan bara ändra på mig själv! Hur gärna jag än vill att den man jag älskar, ska bli nykter alkoholist, så måste jag inse att DET kan bara han själv åstadkomma.
Jag tänker inte överge honom hals över huvud, men jag har sagt att det finns saker jag inte kan dagtinga med mitt eget samvete om. Han anser fortfarande inte att han är beroende, men medger att det kan uppstå vissa problem när han "råkar" dricka för mycket..
Så nu har jag parkerat på bänken (som någon skrev i en tråd)i forumet!
Tack alla ni som är här, för uppmuntran och ögonöppnare!
Ha en fin dag!/trollet

Dompa

Gå in på nätet och kolla så ska du nog se att snölängtan går över :-)! /R

höst trollet

Jag har läst runt i era trådar och sett flera inlägg som handlar om barndomen och dess inverkan på oss som människor.
För att inte i onödan kapa någons tråd, skriver jag mina funderingar här.
Jag tror inte att man behöver växa upp i ett "alkoholisthem" för att själv bli alkoholist. Jag tror att det räcker med att växa upp i en dysfunktionell familj (även om det är mycket vanligt att alkohol är en av ingredienserna där)
Själv växte jag upp i en familj, med en far med aggressions och mindrevärdes-problematik. Det gjorde att jag känner igen det här med att ständigt vara på sin vakt. att inte förarga. En mor, som var den ständigt "hunsade" pigan med martyrglorian i ständig beredskap.
Hur kul var det för oss barn, att ständigt få höra att vi var de bojor som höll henne fången? Utan oss, skulle hon haft ett bra liv..
Som vuxen, kan jag se att det var ett utslag av depression och desperation över oförmågan att göra något av sitt liv. Att bli till ett "offer" istället för att åtminstonde göra ett försök att förändra..

Att ständigt "känna efter" hur man skulle bete sig, för att inte utlösa den där hemska ilskan som ständigt låg på lur, redo att explodera för bagateller..
Det gjorde att jag ständigt hade ont i magen och huvudvärk. Jag utvecklades också till en vindflöjel som inte vågade ha en egen åsikt, eftersom det kunde rendera i ett kok stryk om åsikten inte passade...
Kanske är det just den här "överlevnadsstrategin" som gör oss så sårbara?
Vi är så vana att ständigt "läsa av" människor (de flesta av oss är förträffliga människorkännare) och situationer. Det är inte mycket som undgår oss om en stämning förändras..
Men ibland, när vi använder "fel" referenser, dvs vår barndoms "glasögon" så tolkar vi situationer och människor fel.
Vi har nog en tendens att lägga mer vikt på negativa saker som vi tycker oss se. Vi lägger för stor vikt vid, i vårt tycke negativa utttalanden och givetvis också sådant vi tror oss "läsa mellan raderna".
Kanske beror det på att vi är så präglade av allt det här negativa, att vi inte riktigt kan förlika oss med att det fins en annan sida också?
Det är nog så, att de flesta av oss, låter tusen komplimanger gå oss förbi, för att istället älta EN liten kritisk mening från en medmänniska..?
Jag minns själv, när jag kom hem med mitt slutbetyg, som var riktigt bra. Mest 4:or och 5:or, men med EN liten tvåa i syslöjd.. Min mor tittade på det och utbrast: Att du inte skäms! VAR kommer den där ifrån?
Hon såg inte mitt fina betyg i alla de andra ämnena, hon såg bara den misslyckade 2: an (i ett ämne som inte ens var särskilt viktigt)
Det gjorde att det dröjde länge innan jag trodde att jag skulle kunna läsa till något annat, för jag hade ju så "dåliga betyg".
Samtidigt blev det ju också en ursäkt, för att inte göra några förändringar.. Jag hade ju faktiskt annamat min mors sätt att vara..

Ja, det är mycket jag fått lära mig (och lära om) i vuxen ålder... Hur ska man veta vad ovilkorlig kärlek (eller ens hur vanlig kärlek) är, om man aldrig upplevt den? Man saknar ju referensramar.. Har inget att jämföra med..
Hur ska man som barn veta, hur man beter sig i en normal familj, om man aldrig upplevt, hur det är att växa upp i en normal familj? Hur ska man veta, vilka gränser man som person kan sätta, om gränserna runt en alltid satts av någon annan?
Ja, många av oss kan verka hårdhudade på grund av våra taggar.. Men under taggarna är vi hudlösa...

Tilde

När jag läser dina inlägg så tänker jag ofta...
Vilken utveckling!
Jag undrar ofta hur du kommit till insikt, hur du lyckats "tänka om" i så BRED omfattning om du förstår vad jag menar. Det är inspirerande för mig och ger mig mycket att läsa dina tankar.

Har man det i grundtänket, just det här du beskriver att vi använder fel referenser, det vi lärt i tidig ålder, att älta en kritisk mening i stället för att se till de många komplimangerna... Att lära sig tänka om... det är där det tunga arbetet finns. Jag vet att det är ett underbart arbete men det är också svårt... Du har lyckats bra tror jag och jag är nyfiken på hur du jobbat/jobbar med detta. Detta är ju också mitt arbete i livet i vuxen ålder som du säkert förstått :)

Tack syrran!
Kram Tilde

höst trollet

Tilde. Jag känner mig väldigt hemma i din tråd ska du veta ;-D
Och på tal om växa, så får jag snart kika upp på dig *fniss*
Tack för att du finns!
Hur man bär sig åt, för att växa..? Jag vet inte riktigt.. Tror jag började med att bestämma mig för att göra tvärtom, med saker där jag fastnat och där jag försökt "tusen gånger" utan att lyckas (eller med samma resultat) och lite på den vägen är det..
Framför allt, kom vändningen när jag vågade titta på ALLA delarna som var "jag".. även de där som jag tyckte var skämmiga och som jag lovat mig att jag inte skulle bli../trollis

Villervalle

haft en liknande bardom som din och jag kan bara instämma i vad du säger; att man alltför ofta förstorar negativa uttalanden eller förutsätter att outtalade meningar är negativa. Likaså att när detta inträffar, så drar man hela flyktplanen i huvudet blixtsnabbt om hur man skall takla det hela och om man skall fly eller kanske eventuellt slå tillbaka.

Istället för att analysera situationen djupare så handlade jag tidigare rent instinktivt för att skydda mig själv, när jag borde ha tagit ett steg tillbaka och överblicka situationen. Dom gånger jag har gjort det så har jag flera gånger kommit på mig själv att jag hade helt missuppfattat det hela. Jag har med åren blivit bättre på att hantera sådana här saker och skickar numera sällan tillbaks ett ilsket mail svar på något meddelande innan jag försäkrat mig om att innehållet faktiskt är vad jag från början trodde.

Jag har också märkt, precis som du Trollis, att människor inledningsvis uppfattar mig som dryg och kall innan dom lärt känna mig riktigt, och dom blir nästan förvånade när dom förstår att under skalet så finns en riktigt rolig och varm kille.

VV

Dompa

Haha... Jag måste vara oerhört bright för jag "genomskådade" dig direkt! Dryg och kall? *asgarv*.

Hela gänget: Är det bara jag som arbetar? Är det ngnslags allmän helgdag som jag missat? Här händer ju skitmkt just nu... Nu måste jag försörja mina barn. Ha det bra slackers!!! Ciao/R

och har integrerat forumet som en del i omvärldsbevakningen:) Tvättar o städar bokhylla samtidigt. Lyssnar på radio också och dricker kaffe. Har det oförskämt trivsamt faktiskt. Ungarna har nått det trevliga stadiet där de är självförsörjande.
/ Best wishes, Multitasking Mulletant

Tilde

en sådan iskall dag!!!
Nej, slappa och slöa är fina grejer. Dricka kaffe och äta lussebulle, läsa intressanta tankar från när och fjärran...
Man har väl sett om sitt hus och tagit en extra, skön, behövlig semesterdag!
Kramar på er alla!
...och just nu såg jag att vi samlats i Trollets hus för tillfället.

höst trollet

Ja du Dompa.. ALLA bara tänker på sig... Det är bara jag som tänker på mig... *skratt*
Men lugn grabbar, jag vet att även ni har simultanförmåga. Det talade dottern om för mig att karlar har, när hon var sådaär 6 år..
Hon frågade vad simultanförmåga var för något och jag svarade att det är när man kan göra flera saker samtidigt...
- Jah, sa hon tvärsäkert(som bara en 6-åring kan), då har pappa det! För han kan både sitta och titta på TV och dricka öl samtidigt..

Ha en GÓ helg! / trollis

vill.sluta

Mig på kommande helg.

Alla hänger i trollmorsans hus.
Önskar ALLA en riktigt härlig stundande helg.

Jag vet vad jag skall göra, bifogar ett axplock av
saker att göra.

Den underbara arbetar, vi är hundvakt.
Innebandyträning för våran stora ikväll, hämta den underbara på jobbet vid elva ikväll.
Sova, skjutsa chefen till jobbet imorgonbitti, avslutning på friidrotten för lilleman vid 10-12 imorgon. Lekar och tävlingar för hela familjen.

Innebandymatch borta i waxholm för den äldste på eftermiddagen.
. Hem fixa middag med efterföljande mys. Lördag.......
Hämta hon som jobbar helg.
Söndag, jag kommer arrangera pepparkakshusbakningstävling i familjen.
Söndagsstädning, hämta chefen fixa lite ditt och datt.
Sova för att gå upp 02:30 ca.
Skönt med helg så man hinner vila upp sig.
Till detta skall vi även lägga till att vi skall åka pulka,snowracer skidor.
Bada bastu och rulla i snön, mula varandra och ha riktigt roligt TILLSAMMANS!
/A

höst trollet

Ta för dig av julmust och pepparkakor.. Jag ska bara ut ochh skotta.. Vem vet det kanske kommer fler ;-D/ kram trollis

höst trollet

... jamen vi ingår ju i cirkusen Dompa :-D (och så många som vi är, blir ingen av oss fet på dina skattepengar *asgarv*)
Ta en pepparka, så ses vi i början på nästa vecka!

Stigsdotter

Förutom Dompa då som leker "jobba-hemma"? Idag är väl ingen helg? Fast jag jobbar ju inte heller, sitter här och hänger. Trevlligt att du stannar Trollis, du har bra tankar :-)

därför att det var Finlands självständighetsdag igår = helgdag och idag tar halva befolkningen därför en klämdag. Om de andra inte också bor i Finland så vet jag inte varför dom är lediga:-)