Julen är underbar. Klappar, tindrande barnaögon, tomte, släkten och god mat. Men ack så jobbig. Vem har sagt att alla gamla konflikter i en familj är borta bara för att det är Jul och allt är vackert och fint på ytan. Det rispar i själen att allt inte är harmoni, för det bör det vara på julafton. I vår familj är det så viktigt att allt är bra på ytan. Har jag lärt mina barn det? I så fall är det ju mitt fel.Jag har fostrat mina barn precis som jag själv blev uppfostrad. Här ska vi ha en riktig Fanny och Alexander Jul. Jag känner mig nästan som när jag var 17 år och till mina föräldrars fasa deklarerade att jag skulle fira en alternativ jul.Men det gjorde jag ju inte, för då skulle pappa ha blivit såå ledsen.
Jag åkte hem alldeles för tidigt från julfirandet och öppnade vinboxen. Det lade sig som en lugnande filt runt mitt hjärta. OK det är den filten som jag måste välja bort. Hur ska det gå och vad ska jag ha för tröst i stället? I dag inser jag att det inte är så lätt. Det är inte bara att sluta.