Min historia.
Under min uppväxt, var jag en revolterande tonåring (väldigt självständig) och som alla andra, var det mellanöl jag drack för att bli full. För det var ju det det handlade om i första hand, även om man kallade det för att "festa". Poängen var ju att bli full!
Nåväl, DET växte jag ifrån. Det blev ett tidigt äktenskap, där ingen av oss var mogen för att bilda familj egentligen och skilsmässa, eftersom det kändes, som jag hade ansvaret för 2 barn, istället för det enda vi hade..
Ny man efter ett par år, andra barnet efter ytterligare ett par år. Ett nybyggt hus, deltidsjobb och en "framgångsrik" man.
Det började med att vi hade ett ganska stort umgänge, så det bjöds på mat och vin.. I början var det härligt att både bjuda och bli bortbjuden..
Jag kände mig så "spirituell" och trevlig efter ett par glas.. Tyvärr, så gjorde min dåvarande man det också (och ansåg sig själv vara en guds gåva till kvinnorna, inte bara mig!)
Efter åtskilliga stormiga uppträden (där allt givetvis var mest mitt fel) upptäckte jag att han skåp-söp! JAG skämdes, och var glad över att han inte åkt dit för rattfylla.
Jag kom nämligen på honom en väldigt tidig morgon (vid halv 4-tiden) stå och halsa direkt från barskåpet.
Han skyllde på att mitt uppträdande (skäll, för lite sex, för lite uppmärksamhet etc) gjorde att han inte kunde sova. Och han hade ju ett SÅ viktigt arbete...
Den morgonen, föll ett par fjäll från mina ögon. Jag tvingade honom att sjukskriva sig, för om han satte sig i bilen, så skulle jag ringa polisen.
Han måste ha anat att jag menade allvar, för han lommade isäng och ett par månader senare flyttade vi isär. (efter ytterligare en månad hade han skaffat en ny kvinna!)
Själv, tröstade jag mig med ett par glas vin på kvällarna när barnen somnat, tills jag insåg att jag inte hade råd att fortsätta dricka i den takten. Dessutom tyckte jag inte att det var roligt att sitta ensam och dricka (kanske skämdes jag lite över chablonbilden av den försmådda, som sitter och pimplar vin..)
För sådär 6 år sedan träffade jag mannen i mitt liv! trevlig, ordnad ekonomi, bostad och händig! Inget tjafs som vem som ska städa diska eller tvätta..
Han nämnde öppet att han haft problem, i samband med en uppslitande skilsmässa, men han blev aldrig knöfull eller otrevlig. Däremot älskade han viner och var väldigt kunnig utan att vara vin-snobb.(starksprit nobbade han och gör för det mesta fortfarande)
Sedan har det smugit sig på.. Ett á två glas vin till maten, har blivit ett par flaskor.. och så några starköl...
Några gånger har han trillat igenom, med dunder och brak och blivit i stort sett redlös. Naturligtvis har jag "förlåtit" och sett det som engångsföreteelser (fastän magkänslan sagt något annat) Jag har ju själv druckit.
Den senaste händelsen, fick mig nog att chockartat öppna ögonen och inse att jag själv har blivit beroende och besluta mig för att göra något åt det!
Jag kan bara ändra på mig själv! Hur gärna jag än vill att den man jag älskar, ska bli nykter alkoholist, så måste jag inse att DET kan bara han själv åstadkomma.
Jag tänker inte överge honom hals över huvud, men jag har sagt att det finns saker jag inte kan dagtinga med mitt eget samvete om. Han anser fortfarande inte att han är beroende, men medger att det kan uppstå vissa problem när han "råkar" dricka för mycket..
Så nu har jag parkerat på bänken (som någon skrev i en tråd)i forumet!
Tack alla ni som är här, för uppmuntran och ögonöppnare!
Ha en fin dag!/trollet

höst trollet

Crossdressing.. intressant. Tror att det har att göra med fantasier..(varför köper män annars sexiga underkläder till sina fruar?*ler*)
Kanske också en önskan att få vara mer sensuell..?
Hade själv en pojkvän en gång i tiden som gärna "lånade" en del av mina kläder. Inget konstigt med det, eftersom vi visste var vi hade varandra..
Tyvärr, var det en av hans killkompisar som totalt missförstod.. Killen hade nog en mycket utvecklad homofobi, så han inte bara snackade skit, utan provocerade till slagsmål ifall de stötte på varandra på fest..

Min dåvarande pojkvän fick också en mycket god inblick i hur det är att vara tjej, vad beträffar de osynliga "fördommarna" som många bär på..
Och som de flesta redan vet, crossdressing har inget med homosexualitet att göra. Men kanske är det den rädslan som är starkast hos män? Kanske är det därför män reagerar mer och blir aggressivare mot allt de uppfattar som "omanligt"?
Hoppas din fru ser det mer som ett "rollspel" och att ni har kul tillsammans ;-D/ trollis

viktoria

Fenix, du fick mig att hajja till lite där, men bara för ett ögonblick, för när hjärnan hann i kapp så tänker jag att, ja... visst, det är väll bra om man vet vad man trivs med. Inte så big deal, för mig. Det jag ev kan ha en åsikt om är dina rader: "Känns nu ibland som ersättning till ruset av alkohol, eftersom det kittlar mitt belöningssystem." Vi har ju i olika omgångar pratat kring viktan av att fylla livet med annat då vi lämnar alkoholen bakom oss, men hur gör vi det? Vad är sunda/osunda ersättningar? Socker, sex, shopping är det ju inte tex (vad jag förstått). Är det kanske inte VAD vi gör istället, utan HUR och VARFÖR vi gör det, för att dämpa ångest, få kickar, belöna oss, söka tröst osv. Adde?! Kan du rycka in här, du som har en del faktisk fakta i mycket (kanske finns fler som har iofs)
Förlåt Fenix om jag vek av förmycket från din fråga kring /kvinnliga/manliga attribut, vill inte ta focus från det. Kram

Mammy Blue

Nu förstår jag varför jag inte har något intresse för kläder eller smink, det var Dompa och Fenix som fick de generna i stället. Nej skämt åtsido. Jag är bara glad över att fler och fler "avvikande beteenden" kommer fram så att de slutar betraktas som avvikande. Varje människa är unik, har unika tankar och beteenden, men samhället vill gärna pressa in oss i så få gemensamma fack som möjligt. Det är ju lättare att skicka adresserad reklam till grupperna män och/ eller kvinnor, eller åldersgruppen 35- 50 år typ. Samma sak i skolan, en homogen grupp 10- åringar är lättare att hantera för en ensam lärare än 27 individer med egna åsikter.

Men det är mina funderingar, är inte så tvärsäker som det ser ut som i skrift.

Kram till den som vill ha!
/MB

höst trollet

snattar jag gärna ;-D
Mycket kloka funderingar..
Jag brukar försöka uppmana folk att "tänka själv", för än är det inte förbjudet..

Ha en bra dag! Kram/ trollis

Tilde

att du var inne och hälsade på i min tråd Trollis. Jag satt och läste "faktadelarna" här på forumet och såg att jag fått "post".

Jag önskar dig också en riktigt god fortsättning på det nya året!
Kram från Tildesystern...

Stigsdotter

Jag hajjade också till lite men tänkte sedan att det är väl inte så konstigt egentligen. Även män kan ju vara intresserade av färg och form och kvinnokläder är ju egentligen mycket mer utsvävande, eller kanske tillåtande, i sitt uttryckssätt än vad till exempel den traditionella manliga västerländska kostymen är. Små pojkar tycker ju ofta om "tjejiga" kläder - de är gärna färggranna och glittriga, vem gillar inte det? Att vi sedan lär oss vad som är manligt och kvinnligt, det är ju något som vi får utifrån inte sitter det i våra gener.

Håller vidare med om funderingen kring att det kanske inte är VAD vi gör istället, utan HUR och VARFÖR vi gör det, för att dämpa ångest, få kickar, belöna oss, söka tröst osv. Jag tror ju att man faktiskt kan missbruka, eller "felanvända" om man så vill, i princip vad som helst. Oavsett vad det är är det skadligt om det leder till skam, skuld, eller ångest; om det tar över annat i livet osv.

Sedan kan jag ju sitta här och rent intellektuellt tycka och tänka saker men jag vill ändå vara ärlig nog och säga att jag faktiskt inte VET hur jag skulle reagera om jag "kom på" min karl i kvinnokläder. I slutändan skulle det möjligtvis landa i en upplevelse av "förtroendesvek" eftersom han inte vågat tala med mig om det, å andra sidan måste man ju få ha sina hemligheter.

Säkert är i alla fall att jag skulle bli riktigt ilsk om du använde MINA underkläder och strumpbyxor får du köpa egna ;-)

höst trollet

Alla "känsliga" ombedes hoppa över min lite morbida humor ;-D
För här kommer "10 små tomtenissar"
(författare: okänd)

Midvinternattens köld är hård.
Tio små nissar i djup snö går.
Rävsax gömd under skynke vitt,
knipsar nisse av på mitt.
Livsandarna snabbt för honom tryter.
Snart i sitt eget blod han flyter.

Nio Små nissar i midnattstimma,
traskar fram i månljustrimma.
Ugglan ho-ar från sitt näste,
istapp faller tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen.
Tomte ligger död på trappen.

Ute på trappen står gröten och ångar,
åtta små nissars intresse den fångar.
Tre små nissar gröten sig nalkar,
stackars nisse på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har,
där sju små nissar in sig tar.
Katt som bakom dörren ruva,
slukar nisse med hull och luva.
Resterna från tomtehand,
suger Misse bort från tand.

Sex små nissar mot julbordet ilar.
Snabbt de uppför bordsben kilar.
När sista tomten över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar.
Faller neråt likt ett lod.
Mattan röd av tomteblod.

Tomtar fem i väldig iver,
springer runt, ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lille nisse, stackars saten,
rinner ut i sillsalaten.

Fyra små nissar festat på sill,
och nu de törsten släcka vill.
Mot glöggen de springer i samlad tropp,
och tar för sig i vars en kopp.
Ner ramlar nisse i glögghett hav,
likt skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små nissar i granen sig svingar,
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga.
Strax han står i ljusan låga.
Doftar snart likt vidbränd stek.
Ångrar då sin ystra lek.

Två små nissar omkring sig tittar.
En smällkaramell då de hittar.
Nisse ner på den då hoppar,
men för detta den ej stoppas.
I tak, på golv, på gardin med frans,
finns nu nisses hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten,
för att kasta lite vatten.
Men under husbonns tunga toffla,
nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var.
Inte en jäkla tomte finns kvar.

/trollis/ ps ..inte mycket kvar av granen heller.. *s*

Stigsdotter

! Tack Trollis, var precis vad jag behövde just nu. Den där sista nissan som blev våffelsmet låtsades jag var min chef som jag just satt här och gnisslade tänder över.

höst trollet

Just nu flyter livet på ;-D.
Känns som jag halkat efter, efter förkylningen..
Har inte lika stort behov av att skriva, så jag går mest in och läser.

Har inte glömt bort er ;-D
Jag ser att ni kämpar och till min stora glädje, verkar ni inte ge upp (utan fight iaf*skratt)

Jag återkommer, när jag får mer tid..

Kram till er alla!(ingen nämnd, ingen glömd!)/trollis

höst trollet

Jag har funderat över det här med VÄLVILJA och hur den kan missuppfattas..

En av mina svärmödrar (jodå, jag samlar på dem) Hade för ovana att plocka fram dammtrasa och dammsugare varje gång hon kom och hälsade på. Spelade ingen roll om det bara var en kvart efter att jag själv dammsugit..
I bästa välmening förstås.. Hon ville "hjälpa till" och blev fruktansvärt sårad när jag bad henne låta bli.. (finns nog en del som känner igen fenomenet hmm..)

Jag å min sida, kände naturligtvis att hon klampade på, utan att ha frågat mig.. Kanske tyckte hon att jag inte hade tillräckligt rent? Att jag var "slarvig"? En "dålig" mor och hustru?

Det som hände var att jag bestämt satte ner foten och sa att ville hon absolut städa istället för att dricka kaffe, så fick hon göra det hos sig (nej, jag var inte särskilt smidig)
Vilket resulterade i att hon stortjöt och sa att jag avskydde henne... Det gjorde jag ju inte alls, det jag inte gillade, var att hon tog över, när hon kom hem till oss, att hon "degraderade mig" till ett av barnen (som inte ens kunde städa ordentligt) Det var ju så JAG kände det..
Hon å sin sida, kände sig personligen påhoppad och drog den alltför snabba slutsatsen, att om jag avböjde hennes städning, så avböjde jag även henne och hennes sällskap (vilket inte var fallet)

Här kan man tala om låsta positioner! Ingen av oss kände sig nöjd! Till råga på eländet kändes det som om jag var tvungen att be henne om ursäkt, fast hon sårade mig med sitt beteende..
Hur löste jag detta? Jo några gånger med bakvänd humor..(från min sida sett)
Jag planerade in en rejäl storstädning, genom att låta bli att vare sig damma dammsuga eller diska, sedan bjöd jag hem svärmor.
När hon anlände så suckade hon och plockade genast fram dammsugaren.
Du vill inte ha lite kaffe först, frågade jag. Nej jag tar det sedan muttrade hon.
När hon var klar med dammsugningen hade jag plockat fram fönsterputsgrejerna och sa i förbifarten, Jag kilar ner i tvättstugan så länge. Du kan väl ta fönstren så diskar jag senare...
Efter fönsterputsen så började hon snegla på klockan för då hade jag börjat plocka ner porslinet och sa glatt: Visst är det härligt med en riktig storstädning?
Ja, jag måste nog hem och börja med maten.. kom det lite spakare än vanligt.
OH, så synd, sa jag då måste jag ju ta mattorna själv..
Nu började tanten se lite besvärad ut, men rullade snällt ihop mattor och tog ut dem för en piskrunda..
Efter det sa hon, Nej nu måste jag verkligen gå!
Varpå jag översvallande tackade henne för all hjälp och berömde hennes flit. sedan frågade jag om hon hade lust att hjälpa mig fler gånger eftersom hon var så himla duktig..
Den här gången mummlade hon något om att hon visst var lite upptagen.. Men inte ett ord om att jag "avskydde" henne.. ;-D

Det dröjde ett tag innan hon hälsade på igen och hon gick omvägar runt dammsugaren..

Morla

Hahaha:) underbar historia! När min svärmor kommer går jag omkring och låtsas att hon hjälper mig (fastän det faktiskt är mest jobb att ta hand om henne då jo är sjuklig) för att hon ska känna sig behövd. Vill inte såra henne eller göra henne ledsen.

FylleFia

haha. Även mig lockade du fram. Låg där i mitt eget träck och tyckte såååå synd om mig själv. Men svärmor berör. På gott och ont. Själv har jag bara haft en. Lite amatör där. Relationen är obefintlig. För en ca 25 år sedan deklarerade hon för min man att jag var ett jävla misstag. Han svarade att i så fall var det hans jävla misstag. Måste han välja så skulle han välja mig. Sen följde några år med när vi försökte samsas. Hela tiden högg hon. Små hulingar kastades ut men jag bet ihop. Allting detta ser maken och sen väljer han bort henne. Nej så får du inte göra reagerar jag som är föräldralös. Du får inte. Men han menar på att om hon inte ställer upp så ska han inte heller göra det. Nu är tanten 80 år. Ring henne sa jag på födelsedagen. Ring henne sa jag i julas. Skicka ett julkort för annars kommer du att ångra dig när hon är död. Där är vi nu. Jag skulle faktiskt uppskatta om tanten kom hit och kritiserade. Eller bara dammsög! Min första pojkväns mamma sa. Jag hoppas Patric lämnar dig! Den lever kvar. Är nog ingen svärdottersdröm.

Fia

Efter era historier så kan jag tro att jag är en riktigt bra svärmor! Med min har jag heller inga problem.

höst trollet

Måste väl tillägga att jag inte heller har några problem... Vi har nog anpassat oss ;-D
Jag har ändå haft tur, som mött människor med humor och som när de fått "tänka till" lite, varit beredda att gå halva vägen..

Hade också en vänninna med "städsyndrom"(queen of the holy martures...) Hon beklagade sig över att hon blivit osams med sin son och sonhustru och nu inte skulle få träffa sina barnbarn längre (jodå, hon ÄR väldigt teatralisk..)

Så jag frågade henne vad som hänt.
Hon hade blivit ombedd att vara barnvakt en eftermiddag och då hade hon passat på att storstäda.
- det var ju såååå "grisigt" överallt, matrester på spisen, dammtussar i hörnen och ovikt tvätt...
Sedan hade hon minsann "tagit bladet från munnen" och sagt vad hon tyckte..

Vid det laget förstod jag att både son och svärdotter tagit illa upp, eftersom de bett om en barnvakt, inte storstädning.

Och kan du tänka dig fortsatte hon upprört, nu sa somnen att jag inte fick komma hem till dom längre, utan om jag ville träffa barnen så fick dom komma till mig!

Vänta ett tag sa jag. VAD sa du nu?

Jo, att jag inte fick komma hem till dom längre..

Ja, men du sa ju att du inte skulle få träffa barnbarnen?

Ja men hör du inte, fortsatte hon (ännu mer upprörd) jag är PORTAD hos min egen son!

Ja men sa du inte att P skulle skjutsa hem barnen till DIG om du ville träffa dem?

Jo, men jag är portad....

Nu var det jag som nästan skrek. LYSSNA! Du beklagade dig över att du inte skulle få TRÄFFA barnbarnen och så säger du, att P sa att han skulle skjutsa hem dem till DIG om du VILLE träffa dem!

Det tog mer än en timmes argumenterande innan hon själv förstod, att hennes "argument" framstod som helt fel.
Hon ville ha en rejäl dos av "tyck-synd-om-mig" och valde att trycka på "barnbarns-knappen".. Förmodligen för att hon någonstans omedvetet förstod att hon hade gjort ett övertramp..

När hon lugnat ner sig en smula, tyckte hon fortfarande att hon hade "rätt", för hon hade ju städat i "bästa välmening"..(dessutom tyckte hon att det var jobbigt med 3 barn i en pedantiskt skött lägenhet ;-D )"ridå"

är sköna på vintern, sitter kvar under jeansen när det blir minusgrader. Tack alla för era synpunkter, hade totalt missat dem eftersom jag torgfört mina åsikter i trollis tråd:-) Blir så glad av alla era tankar, oavsett! Har själv inte lätt med det här, å ena sidan dessa problem med alkohol, å andra sidan att vilja klä sig i feminina kläder. Blir riktigt jobbigt ibland, alkis och trans, vem faan är jag. Nära depp och självmordstankar måste jag medge.
Vill starta en ny tråd och skriva ett brev till mig själv, eller kanske ett brev egentligen till min fru och familj varför jag tog livet av mig.
Alltså förstå mig rätt, jag vill skriva det brevet här hos er, och verkligen hoppas att ingen får läsa det ute IRL. Jag har ingen avsikt att ta livet av mig!
Hade en kompis för några år sedan som verkligen gjorde det, på ett hänsynslöst sett, och jag tänker nästan dagligen på det. Hur kunde det bli så illa??
Men att inte komma ur beroendet av alkohol, och som det verkar att vara någon annan - kvinna, är skitjobbigt utom när det ger kickar förstås tillfälligt som vi alla vet. Tänkte på det på allvar nyligen, just mitt behov att var någon annan än den jag är... Och vem är jag...
Kram alla och vi ska få ett bra 2013,
Fenix

vill.sluta

Det krävs oerhört STORT mod att våga göra det du gjorde!
Det kan INGEN ta ifrån dig. Skit i vad folk som inte vet bättre tycker.
Jag och många med mig såg upp till dig tidigare, detta gjorde att DU växte i mina ögon.

Du är/var så otroligt ärlig, jag tror det finns massor med folk som ha ar samma fetish som du har.
Finns ABSOLUT INGET KONSTIGT MED DET!!!

Du är grym Fenix, helt djävla BÄST!
Sträck på dig!
Du är helt djävla fenimenal, sann ut i fingerspetsarna!
/A

höst trollet

Kanske har du använt alkoholen för att trycka undan/"sudda ut" den du egentligen är?
Vi vet alla att samhället ibland är allt annat än vidsynt och är vi "främmande fåglar" så är priset högt.

Vi vill, men är inte beredda att betala vilket pris som helst.
Även om ens liv är fullkomligt harmlöst för andra, såtillvida att man inte skadar någon annan så väcker det tyvärr väldigt mycket känslor.

Ibland, när folk är på fest, så tar alla det mer som "en kul grej" och då kan t.o.m väldigt maskulina killar "leka".
När det visar sig vara "på riktigt", tror jag att "bögskräcken" kommer ifatt... Och för att riktigt ta avstånd, så börjar man mobba och snacka skit istället.

Min dotter, har en killkompis som är BS och som aldrig gjort någon hemlighet av det. Han fick stryk i skolan och min dotter blev mobad för att hon "var ihop" med en "halvbög".
Det spelade ingen roll hur mycket de båda försäkrade att de inte var ett par utan bara kompisar.

Nu är dottern nästan lika envis som jag, så det var aldrig tal om att dumpa vänskapen (däremot blev det en och annan anmälan, till målsmän, sociala myndigheter och polis)

Det egentliga syftet med att mobba dottern, var att isolera en ung kille, för att man inte tyckte om hans sexualitet. Sorgligt!

När vi väl fick tag på "den tongivande klicken" och tillsammans med föräldrar, lärare och soc pratat med dem, så skämdes en del.. Och de värsta trakasserierna slutade.. Fortfarande kom det väl en del glåpord, men det var lättare att strunta i sa dottern.
Båda har idag familj på varsitt håll och killen är framgångsrik entreprenör ;-)

Tvekar du om en ny tråd för ditt brev, så får du "posta" det i min tråd.
Kram /trollis

Maria42

Kommer ärligheten, så har det blivit för mig och förmodligen för dig också Fenix. Varför inte stå upp för vem du är?, vad är det värsta som kan hända?. Du är ju fortfarande samma person som tidigare men lyckligare och sannare och det kan väl ingen missunna dig. Om jag har förstått rätt så har du inte berättat detta för fru och familj men gör det, förmodligen kommer det inte som någon total överraskning, familjen brukar veta mer än man tror.
Det är ditt liv, ditt enda liv, gör det bästa av det så att du får sinnesro och mår bra.
I den bästa av världar så skulle ingen ha något emot att du vill klä dig i kvinnliga kläder, men så är det tyvärr inte. Fördomar finns men låt dem finnas, vi är för gamla och har varit med om för mycket för att bry oss om det, så tänker jag.

Stå på dig och önskar dig lycka till.
Kram!

alla fina människor som finns här. Stöttar, men skriver också om vikten av ärlighet. Där kommer det svåra. Internet har öppnat helt nya möjligheter att leva ut sina gränslösa fantasier med andra människor, vilket jag tycker i många fall är positivt. Man behöver inte, som Jonas Gardell så utmärkt beskrev i sin tv-serie, längre vara hänvisad till skumma parker och porraffärer för att få kontakt med andra som har samma tankar. Sedan ett par månader till exempel, har jag fått bra kontakt med en kille i min ålder, som också tycker om att klä sig som kvinna ibland. Vi har blivit som ett litet kärlekspar på nätet, och berättar om hur vi vill klä oss, sminka oss med mera. Här finns också hela tiden en undertext att vi verkligen ska träffas IRL, och det skapar spänningar och fantasier som man både vill och inte vill ha kanske. Nu är detta ett forum för alkohol, jag vet det. Men i mitt fall sammanfaller det ofta, mina fantasier och tvånget att dricka.
Nu börjar det bli snurrigt, hjärnan går i spinn. Läser med STORT intresse artiklar och tankar kring HSP, en highly sensitive person, och precis som vid tester om jag är alkoholist, uppfyller jag nästan allt. Känns riktigt bra, eftersom nya teorier om hur känsliga vi är för sinnesintryck kan förklara rätt mycket av vilken människa jag blev och är.
Hur som, tack för er som vill och kan kommentera min situation, och tack för Trollet att jag kan vara kvar i din tråd, ingen idé att byta nu känns det som.
Blink blink:-)
Fenix

höst trollet

Jag vill att det ska vara högt i tak, så länge man inte ger sig på någon med personliga påhopp!
Vi ska kunna diskutera allt mellan himmel och jord, för jag tror inte att det finns bara EN anledning till att vi är alkies.

Vi är individer och våra liv består av en mängd olika delar...
Kanske har jag en tanke om, att om man börjar titta på alla små bitar och lär känna sig själv, så kommer det fram sidor, som man själv "gömt undan".

Och det kan visa sig vara sådant man själv tyckt har varit "skämmigt", men inte väcker så ont blod hos andra som man inbillar sig ;-D

Jag tror att de flesta människor har drömmar och fantasier (som inte nödvändigtvis behhöver ha med sex att göra)som man funderar över om man vågar leva ut..

Vissa fantasier, mår kanske bäst av att få vara fantasier, andra kan man överväga att pröva, med risk naturligtvis att det blir en besvikelse..

Fast å andra sidan, vet man inte vad man gick miste om..

Eftersom ni båda verkar vara inne på samma linje, kan ni ju träffas och se om ni gillar varandras sällskap i RL också.. Fast ni behöver ju inte ha någon brådska..

Kanske behöver du också titta på om detta triggar ditt sug efer alkohol, så att risken finns att du tar ett återfall?

Kanske har det att göra med att du velat "dölja" den här sidan för dig själv och att du varit van att göra det med hjälp av alkohol?/ trollis