Hej, Jag vill dela med mig av min historia.
Jag är en man 46 år gammal med fru och två underbara "vuxna" barn. Jag har i säkert 15 år varit helg alkis. Så länge har jag förstått att det är på det viset. Jag är otroligt upptagen i mina tankar av alkohol. Det blir dock bara på helger och ledighet som jag super till det.
Som familjefar är jag kärleksfull, omtänksam, barnslig och äventyrlig.
Jag har under peroider varit fri och vit i ca 3 månader varje gång. Ibland mindre. Efter en period av nykterhet så tror jag ju att jag är botad och kan sätta igång igen. Det har jag aldrig nånsin klarat. Det är idag ett starkt och konstant sug efter alkohol. Aldrig några problem under veckorna då jobb och träning ska skötas.
Dessa vanor och rutiner med en massa mys och alkohol under ledighet har gjort mitt liv jobbigt. Jag vill verkligen förändra och ta bort det ur mitt liv.
Min personlighet är av den rastlösa, lite stressade karaktären. Måste alltid prestera för att må bra. Jag är en intensiv själ som sällan blir nöjd. Framför allt inte med mina egna prestationer. Under veckorna tränar jag min kropp fysiskt så ofta jag kan. Får jag inte träna varje dag blir jag olustig och nedstämd. Träningen är mitt verktyg för att må bra, men det blir ibland överdrivet. Precis som med spriten. Måttlighet och mesighet har aldrig varit min grej.
Jag bär på otroligt mycket känslor och gråter gärna en skvätt utan problem ibland. Jag blir ganksa lätt rörd och påverkad av saker o ting. Jag känner mig som en levande person med lite för mycket energi.
Glädjande nog har jag slutat dricka då jag är hemma. Jag reser väldigt mycket och är borta över helger ofta. I hemmet har jag slutat för allas bästa, det går helt enkelt inte längre. Jag skadar mina nära och kära psykiskt genom att vara berusad på helgkvällar. Det är ju bra att jag fattat det. Men då jag kommer hemifrån bälgar jag i mig desto mer i min ensamhet så fort helgen kommer.
Jag sitter uppe så länge jag bara orkar och fantiserar och häver i mig. Dan efter mår jag så skitdåligt mentalt och fysiskt. Då ska jag aldrig mer dricka. Jag har lovat mig själv och mina kära så många gånger att jag ska sluta. Jag sviker alltid! Fan vad trött jag blir på mig själv. Jag har rätt mycket självförakt inneboende. Jag ställer höga krav på mig själv och orkar inte riktigt leva upp till dessa krav. Då är det lättare att fly in i flaskans värld en stund.
Jag har insett att jag borde meditera och lära mig kroppslig balans, avslappning. Men jag är bara så jävla rastlös så jag kommer inte till det läget. Då sticker jag hellre ut på ett tufft löp pass och tröttar ut mig såpass, sen mår jag bra. Det är min medicin. Konstig kombination egentligen, alkohol och träning. Under veckan riktigt hälsosam mat och träning, sedan brutal förstörelse på helgen!
Kan någon känna igen sig i detta?
I vilket fall som helst så är det idag på nytt dags att lova mig själv att sluta med detta destruktiva liv med alkoholen som central figur.
För mig är det dag 1 idag söndag den 13 januari. Med stark vilja och övertygelse kommer jag klara det. Jag bara måste fixa det nu, orkar inte mer.
Det känns genast bättre.
LillPer