av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

Dompa
sön, 2013-02-03 - 04:58

Han undrade vem jag satt och skrev till mitt i natten. Så jag visade honom Forum. Han tyckte i motsats till sin mor att det var stort. Att det fanns ett alkieforum och att jag hittat hit. Öva...säger du! Jo det skall väl gå... Försöker med det! Försöker bevara mina "du får inte berätta detta för någon". Kram syster A. /R

mulletant
ons, 2013-02-06 - 05:04

upplevelse måndagkväll. Var trött i huvudet efter en lång dag med möten oavbrutet.

Sade slutligen till mannen - som var pratsam och på gott humör - att jag mest skulle behövt två timmar för mig själv, vara ifred för mig själv... med mera - osällskapligt och med irriterat tonfall.
- Så bra, säger han, att du säger det! Så frågade han om en annan sak - är det därför du inte... för att du inte tar dig det utrymmet?
- Så har det nog varit, ja... och nu har jag tänkt men gör inte...
- Så bra, säger han igen. Gör det. Ta hand om dig. Det viktigaste först.

Upplevelsen, den inom mig, kan jag inte återge i ord.
Den berör områden som etablerats långt före jag mötte denna mannen...
En så omvälvande erfarenhet. Hade svårt att förstå... att detta sker. Är på riktigt.

En ny personlig insikt om livsrum.
En insikt om hur lång vägen till grinden kan vara.
Och andra(s) vägar till andra grindar som jag inte känner till.

Potentialen till medberoende ... tidigt grundlagt. Osynligt förstärkt med den egna mursleven.

Det ska mycket till för att riva sådana murar ... och stiga ut.

När jag sparat och läser igenom inser jag att det här är första gången jag på djupet inser erfarenheten i den dikt jag citerat så många gånger...

För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas

För att man skall kunna flyga
måste man gå högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer

För att man skall kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda

ur "Instruktion för skalbaggar" av Margareta Ekström

markatta
ons, 2013-02-06 - 10:33

Just det där sista, "och en gynnsam vind råda", berör mig. Försöker plocka bort mycket av den skam jag känt över att inte kunnat förändra tidigare. Varför jag inte gjort den här resan tidigare? Jo, jag saknade den gynnsamma vinden. Tiden var helt enkelt inte den rätta förrän nu. Mötte konstant på motvindar i form av nära vänner som gick bort, förlust av bostad genom eldsvåda, blev arbetslös o.s.v.

Att ta en sak i taget var ju stört omöjligt när allt kändes akut. När jag sedan fick en liten stunds paus, så fångade jag den, den gynnsamma vinden.

Kram!

Sorgsen
ons, 2013-02-06 - 12:15

...just det där att vara tillräckligt avskalad och sen våga kasta sig ut i intet när den där lilla vindpusten eller öppningen uppenbaras.

Kram

mulletant
tors, 2013-02-07 - 05:10

Att få tillåtelse...är det så du menar, eller att tillåta sig?

Att (utan att tänka efter) tillåta sig och bli mött av förbehållslös bekräftelse. Tillåtelse behövs inte. Rätten är självklar. Ja. Men skulle inte ha blivit synlig utan att jag tagit mig det utrymmet - därför förstås kom skalbaggsdikten till mig... Det var precis det som skedde.

Stigsdotter
tors, 2013-02-07 - 12:43

Tänkte på dig när jag läste detta, och lånar det hit till dig och andra som behöver ("gud" behöver inte nödvändigtvis vara den kristna guden, det kan vara vad som helst som är din högre kraft):

"HUR SKA JAG KUNNA VETA NÄR DET ÄR DEN HÖGRE KRAFTEN SOM TALAR I MIG?

"Svårigheten är att kunna skilja mellan budskap från Gud och uppgifter från andra källor. Men det är egentligen enkelt att skilja mellan dem om man tillämpar en grundläggande regel:

'Din högsta tanke är alltid min, liksom även ditt tydligaste ord och din största känsla. Allt som är mindre är sprunget ur en annan källa.'

Med denna regel blir det en lätt uppgift att särskilja, för det borde inte vara svårt ens för en ny elev att känna igen det högsta, det tydligaste och det största.

Men jag ska ändå ge dig följande rättesnören:

'Den högsta tanken är alltid den tanke som innehåller glädje.
De tydligaste orden är de ord som innehåller sanning.
Den största känslan är den känsla du kallar kärlek.'

GLÄDJE, SANNING, KÄRLEK!

Dessa tre är sinsemellan utbytbara och den ena leder till den andra. Det spelar ingen roll i viken ordning de placeras.

Med dessa rättesnören fastlagda kan Man alltid avgöra vilka budskap som är mina och vilka som kommer från en annan källa. Och den enda frågan som kvarstår är om man bryr sig om mina budskap."

Ur "Samtal med Gud" av Neale Donald Walsch"

mulletant
fre, 2013-02-08 - 04:09

Jag visste direkt - den boken har jag. Det tog en stund att hitta den - rätt bokhylla och rätt hyllrad. Fick den av en kär vän när jag fyllde 50 - alltså för snart 13 år sen:) Kortet med en glad, gul blomma är kvar inuti. Den betydde mycket för henne och även för en annan av mina vänner. Jag hittade inte "kärnan" i den då men tog tillvara den då de båda som talat varmt om den är "kloka kvinnor".

Tog fram boken nu och ska läsa om den. Den får bli en del i mina 12 veckor.

Kram syster Stigsdotter, ha en fin dag - i glädje, sanning och kärlek! / A

mulletant
fre, 2013-02-08 - 04:17

Det är väldigt tydligt nu. Jobbet och hemma. Hemma och jobbet.

Stark process - vilken nåd att få välja själv som jag gjort.

På söndagarna vill jag bara fortsätta att vara hemma.

På jobbet trivs jag, njuter jag av gemenskapen och tänker "Gud, vad ska jag sedan fylla dagarna med?" Blir det inte ensamt?

Lyckeligen vet jag att det ska vara så här.
Tacksam är jag över att få ett halvår för mig och sen har jag jobbet kvar - ett år eller två. Samma kolleger i min närmaste omgivning. Härliga mänskor.

Gläds åt min 12-veckors-plan. Blir fint att ha en ram så att inte dagarna bara rinner iväg.

Det är spännande att leva... och jag påminner mig om att vara tacksam för att jag och mina närmaste är friska och oskadda. Just idag. Det är inget som är självklart. / mt

mulletant
lör, 2013-02-09 - 06:00

- en del av dem sådana jag burit länge. Sen jag var barn eller tonåring. Nu finns en plats för den jag är och sidor som varit gömda så länge. Nu ska jag söka upp viktorias text som jag tyckt så mycket om sen första gången jag läste... Idag ser jag hur den handlar om en del av mig.

mulletant
lör, 2013-02-09 - 06:44

Så många val att göra, beslut att fatta så många omvärderingar och uppgörelser. Orkar inte nu. Kan det få vara okej att bara andas ett tag - bara finnas till? Inte mer än precis så. Resten kan jag ta mig an när den dagen kommer då det inte känns så rörigt och plötsligt.

Färgerna är så klara nu, kanterna skarpare och hörnen vassare. Ingen dimma längre utan en klar ren obarmhärtig tydlighet. Jag ser dig nu - och mig... i ett annat ljus. Det gör lite ont i mina ögon med all denna skärpa, som att jag vill kisa lite. Men jag kanske vänjer mig? Kanske ljuset tillslut inte längre gör ont i mina ögon och då kanske jag hittar vägen, jag som levt i våra dunkla rum så länge. (8.12.2009)

De orden betyder så mycket för mig. Jag lever nu i ett annat ljus, i ett annat rum än någonsin... har utrymme att hitta mig själv... också den lilla flickan, den vilsna tonåringen... möta mig själv i dem.
Också jag har levt i dunkla rum... så länge.

Tacksam för min förmåga att skriva mig in till mig själv och att så många här mött mig och gett färdkost längs vägen. Läste Marcus Birro igår, av en händelse

"Jag har diktat mig stark och gråtit mig svag. Nu har jag lyckats vända ut och in på det här livet. Man blir inte en ny människa på behandling. Men man får hjälp med att bli av med den gamla människan. Den nya föds varje dygn, varje dag, sluter sina ögon som ett barn varje natt, och vaknar med drömmen om verklig tolerans varje morgon."

Texten berörde mig - finns en fara att skriva sig stark och skrivandet blir en yta, ett skydd.
Talade med mullegubben om det nyss - efter att ha talet om en oro för dagen, att inte räcka till, att inte kunna säga ärligt för att det jag skulle kunna säga inte tas emot utan studsar tillbaka. Kunde säga det "under eken / i tårar" förflyttades till en akutmottagning, 14 år...

Som ryska gummor är vi mänskor, bär alla åldrar med oss... Som fotografier ligger livet inom oss och bilderna dyker upp osorterat. Bara i våra album hålls livet på plats. Vi sorterar upp, väljer vad vi vill ha med och ordningen.
Inom oss lever bilderna av livet. Och dyker upp när livet påminner oss... Osorterat.

Att ha plats för det osorterade är nåd.

mulletant
sön, 2013-02-10 - 21:49

fin helg. Trevlig middag med gäster igår. Ätit ute idag - helt totalt okomplicerat med nollöl.Skön och avspänd samvaro. Gott att vara. / mt

mulletant
fre, 2013-02-15 - 17:22

och mår gott. Mannen på AA med ansvar för nycklar och kaffekokning. Upplever ett stort, ordlöst lugn som blivit vardagligt och självklart. / mt

Dompa
sön, 2013-02-17 - 07:55

Bara en morgonhälsning liksom. Läser ju att du har det bra just nu...och det glädjer mig. Det finns en sång som alltid får mig att tänka på dig (och Lelas). Det är en bra sång...fast det handlar om en man som stannar hos sin kvinna. Lite tvärtom liksom. Ville nog säga hej...men flummade ut. Kram/R

mulletant
sön, 2013-02-17 - 07:58

Välkommen "hem" till forumlivet - det har varit stiltje här. Blir genast nyfiken - vilken sång är det? Tänkte också nyss att jag ska presentera dig en sång med genuin finlandssvensk dialekt. Den kommer - sannolikt i två varianter:)

mulletant
ons, 2013-02-20 - 16:28

mötte jag demonen... eller - demonen visade sig och gjorde mig illa

Idag, senare erbjöd sig Mg att vara ett plåster
- inte som döljer
- ett plåster som skydd och ett hölje medan såret läker
- en gynnsam vind...

Och så sade han "Jag vet inte vad det betyder för dig - men jag kommer aldrig mer att dricka alkohol"

Aldrig någonsin har jag haft ett sådant utrymme för mig som nu

Kanske jag en dag har modet att möta demonen, på min arena, utan att vika undan

Lelas
ons, 2013-02-20 - 22:33

Jag blir också nyfiken ju! Vilken låt? Jag vill höra!

Mysigt med en hälsning från dig, Dompa. :-)

/H.