Trodde att jag hade allt under kontroll, att jag kunde dricka lagom.....
Dumt av mig, det kan jag ju inte....
Sabbade allt redan dag ett av semestern utomlands.
Idag tar jag steget mot ett liv utan vin.

Och Moria du kommer klara det. Det kommer bli tufft så var beredd. Har funderat mycket över varför det är som det är på semestern och kommit fram till att mycket är ju bara av gammal vana. Det tar lång tid att börja med en ny vana. De sista tjugo åren har jag ju semestrat med A så det är klart att det känns konstigt att göra på ett annat sätt. Men mot slutet började det kännas rätt och inte fel att dricka läsk och ta en kopp kaffe på balkongen istället för ett, två, tre, fyra, fem glas vin. Och det bästa av allt är att jag kan tänka tillbaks och minns allt som hänt och har inte förstört en enda dag med bakfylla och ångest! Lycka till!!

Mammy Blue

Semester, ledighet och resor är ju så vansinnigt sammankopplade med alkohol. Du klarade det. Jag ska tänka på dej när det är skidresedags!!

Mvh MB

Är inte här så ofta längre, men måste bara skriva en rad till alla er som tvekar,
ska jag sluta eller inte?
Gör det, sluta!!
Jag har nu varit nykter i snart 7 månader och jag mår så bra nu.
Det finns ett liv utan A och det är så skönt!
Det är tufft och jobbigt, men värt varenda liten kamp.
Ni klarar det!!

Känns som att jag sedan i somras har gjort en sådan resa och att det nu är dags för något slags bokslut i och med att jag fyller 40.
Vill att allt liksom ska ligga klart, vill ha min väg utstakad så att jag vet vilket håll jag ska gå.
Vill att mitt innerst jag, det jag nu äntligen funnit då vinet tidigare hindrade mig, ska synas i allt jag gör, och allt jag har runt omkring mig.
Det låter ambitiöst men jag börjar smått....
Har möblerat om hemma tre gånger på några veckor, rensat bort och låter bara det som "talar till mig" vara kvar.

Nu till mer praktiska frågor som jag hoppas att ni forum-vänner kan hjälpa mig med.
Kan jag bjuda på A-fritt rakt igenom på mitt firande (Öppet Hus en veckodag)?
Tänkte först att jag måste väl ha riktigt bubbel och vin till gästerna,
men är så rädd att jag "unnar" mig lite av bubblet och sedan är jag ju där det vet jag....
Så det är nog bäst att köra noll-öl, läsk och mineralvatten.
Men som välkomst-skål?
Vill ha något gott och bubbligt, men inte ett alkoholfritt vanligt bubbel, typ Chapel Hill utan alkohol för det smakar apa tycker jag.
Utan något gott och naturligt A-fritt.
Tar gärna emot tips!

Ännu en kväll i tevesoffan. Barnen bråkar om chipsen, mannen snarkar i ett hörn och jag är rastlös, uttråkad och vill försvinna.
Vill försvinna in i min egen bubbla, koncentrera mig på vinets smak i munnen och känna värmen i bröstet.
Få ro, få känna mig sådär tillfreds som man bara gör det där första glaset.
Frustrerad. Irriterad. Är detta livet?

Vinter i min t…

Hej Sommar!

Har inte skrivit här på ett bra tag men gjorde lite come back för ett par dagar sedan. Sju månader, bra jobbat!

Är detta livet? - Ja, en del av det. Ibland är livet bara trist. Men det trista brukar vara hyfsat snabbt övergående när det handlar om sådan vardagstristess som jag tror att du känner nu. Den där gnagande rastlösheten och känslan av att inget, verkligen inget, händer. Jag drabbas också av den om kvällarna.

Den är oftast borta när man vaknar på morgonen.

När man botar tristessen och rastlösheten med vin är den däremot inte alls borta när man vaknar på morgonen, då är den oftast ersatt med en mycket värre känsla istället.

(Jag lyckades inte hålla mig borta från A trots att jag är medveten om detta faktum, men vill ändå påminna om det. Lika mycket för min egen skull :))

Vad gäller alkoholfritt bubbel, om du har en sodastreamer hemma kan du prova att tillsätta kolsyra i någon god äppelmust från något musteri (finns i andra smaker också förstås). Det är gott, har en "vuxen" och utvecklad smak utan att påminna om alkohol (eller om något som borde smaka alkohol). Annars är det riktigt gott även utan bubblor, med lite frysta bär i kanske?

Kram till dig!

Ja, du har rätt, det känns bättre nu på morgonen! J
ag kan ju faktiskt anstränga mig och försöka göra det lite trevligare oxå istället för att sitt och sura i ett hörn!
Jag älskar äppelmust så det blir det med frysta bär i!
Tack för tipset!
Nu känns allt lite bättre.

Håller på att packa inför resan till fjällen på sportlovet. Minns förra året hur jag hade bestämt att inte dricka under den veckan. Men under bilresan dit kände jag att det så klart att man måste ha lite vin på kvällarna i stugan, annars är det ju ingen riktig semester. Körde som en galning de sista milen för att hinna till bolaget innan det stängde. Skyllde på att det fattades sallad till middagen. Bunkrade upp inför veckan med massa vin. Minns sedan att jag hela tiden jagade påfyllning i glaset hela kvällarna. Var som tur var inte för bakis för att åka skidor, men det var liksom att komma tillbaks till stugan efter skid-dagen som var det viktiga. Det gör ont i mig när jag tänker på detta och jag ser all så glasklart nu. Många minnen har kommit upp till ytan den sista veckan, minnen som är så fyllda av skam att jag bara vill gråta. Därför känner jag lättnad nu över att inte behöva kriga med vinet mer. Känner ingen sorg och saknad utan bara lättnad, tacksamhet för att jag sluppit ifrån monstret.

Vill skriva av mig ett annat hemskt minne som plågat mig med skamkänslor de sista veckorna. Tror att jag inte klarat av att släppa fram det i dagsljuset innan, men nu har det tvingat sig fram.
En sommarkväll på landet började som vanligt med kallt vitt vin på altanen på eftermiddagen..... Slutade med att jag vaknade i den smala, obekväma våningssängen med en halväten choklad-kaka nersmetad i sängen och en spya i halsen. Vinglar ut i natten och spyr bakom huset. På morgonen tittar några vänner in och har med sig kaffe och hembakt. Jag får smyga ut bakvägen och försöka täcka över spyan med gräs och försöker sedan duscha bort mig själv. Slänga choklad-smetiga lakan längst ner i soptunnan och sedan sätta mig och försöka spela normal resten av dagen.

Det skär i mig när jag skriver detta, och när jag tänker på mina barn som jag var ensam med den här kvällen och natten. Långt, långt ut i skärgården ensamma med mig. Tänk om jag blivit medvetslös eller ramlat och slagit mig. Har inte vågat tänka i dessa banor förut, det gör mig så ont, mina barn är ju mitt allt och lite till.

Nu orkar jag inte skriva mer. Har börjat gråta över det som varit och även i tacksamhet för att någon (gud?) gav mig kraft att förändra mitt liv. Inget är viktigare för mig än att fortsätta vara nykter.

och ger dig en näsduk så att du kan torka tårarna och snyta näsan:)
Önskar dig en härlig nykter resa med öppna, vakna sinnen... som blir goda minnen!
Kram, kram / mt

Stigsdotter

...åt att detta aldrig mer kommer att hända. Vänd dig sedan framåt och gå vidare. Jag känner så väl igen den där skammen. Stackars barnen. Om det hände mig något när jag var ensam med barnen? Eller om det händer barnen något och man själv ligger utslagen? Jag fick en egen tankeställare när min minsting snubblade på gatan och slog sig i ansiktet så blodet sprutade. Jag kunde inte köra till sjukhuset eftersom jag hade druckit, som tur var kom en granne förbi och tryckte in oss i sin bil. Men om hon inte hade gjort det? Då kanske jag hade satt mig bakom ratten i alla fall i rena förskräckelsen över min lilla blödande unge. Berusad bakom ratten med två småttingar i bilen? Hade ju kunnat sluta hur illa som helst.

Nej, jisses vad skönt det är att slippa vakna med halvätna chokladkakor och spyor i halsen :-)

En period plågades jag också mycket av minnen och ångest över sånt som hänt eller kunde ha hänt. Jag tyckte det kändes så orättvist att dessa jobbiga minnen skulle poppa upp när jag nu faktiskt sluta dricka. De kanske kommer som en sista påminnelse för att vi ska vara nöjda med nykterheten. Numera dyker tankarna sällan upp, det var en period. Starkt av dej att skriva ner dom, jag vill inte ens formulera mina. Nu ska vi istället vara tacksamma för att vi nått detta stadium. Fredagkväll och mitt "syndande" består av en påse lakrits till middag och så lite choklad. Helt fel men hellre det är en låda vin.

kalla

Skickar många kramar till dig och stolthet, hoppas att du kan känna stolthet för den du är idag. För vi kan bara leva här och nu, det vi gjorde är förbi och det enda vi kan ändra på är nuet och framtiden.

Att vi lärt oss den hårda vägen tror jag gör oss till lite bättre människor, med stora hjärtan för andras misstag.

Så torka tårarna och sträck på dig, så tar vi ännu ett steg på stigen mot framtiden. Många kramar Kalla

Nu har vi varit här i fjällstugan några dagar och den där alko-ångesten jag hade innan vi åkte har släppt. Här är så vackert och jag njuter verkligen av att vara ute i skidbacken med ungarna och mannen. I stället för att dricka vin på kvällarna lägger jag pussel, prova det är hur bra som helst för en sån som jag som tänker och funderar för mycket. Hjärnan töms liksom!!

Till helgen ska min pappa hålla fest för mig eftersom jag fyller 40. Tog mod till mig igår och berättade att jag har slutat dricka alkohol och inte druckit sedan i somras. Han lät väldigt förvånad och besviken och berättade att han hade ju köpt både champagne, vitt vin och baileys. Jag försökte vidare säga att ja, det är ju trevligt men jag ska nog köra hem oxå, men mannen tar säkert en öl till maten. Men fortsätter han, några munnar champagne att skåla i när gästerna kommer - det kan du väl i alla fall ta? Hmm, jag la ner och sa att ja, ja.... Till saken hör att han själv dricker för mycket och det har varit vår (enda?) gemensamma nämnare på somrarna i stugan. Jag kan själv inte fatta att jag nu på allvar och på "riktigt" tänker att vadå, det spelar väl ingen roll om det är champagne eller pommac i glaset när jag skålar med gästerna!! Det är en helt otrolig tanke och när den liksom "kom fram" blev jag så lycklig!! Detta hade ju varit helt omöjligt för mig för ett halvår sedan. Så nu är det några dagar i backen till innan det är dags för kalaset. Jag tänker INTE dricka något bara för att göra pappa glad (hur det nu kan glädja honom?) utan försöka klara mig undan A. Känns som att det blir som en hinderbana. I den bästa av världar hade han bara skippat A för min skull, men det lär ju aldrig hända. Tror att han just nu befinner sig i chock över det jag sa.
Nä, nu är det dags för frukost - vill ju va först i backen!

det trevligt i fjällen! Du har så vettig inställning till allt, det kommer nog att gå bra. Men så jäkla typiskt, "lite champagne kan du väl ta". Som om det nu sen spelade nån roll för andra vad du dricker. Jag brukar tänka också att så länge jag inte hindrar andra från att dricka det dom vill så gör jag som jag vill. Men det är samma med bullar och kakor också, som man ska äta för att inte såra nån. Det gör jag inte heller längre.

Själv föll jag tillbaka i alkoträsket efter 1,5 års nykterhet för några år sen just pga ett glas champagne. Nu är ju du förberedd men jag blev överrumplad och tänkte just som så att vad spelar några klunkar för roll. Jag kände mej ändå trygg men det väckte begäret och tröskeln blev låg för att även ta "ett glas vin" sen. Det gör jag aldrig om för sen tog det inte lång tid innan jag drack i full skala och mer än innan. Så jag vill bestämt avråda dej för det. Stå på dej och ta inga risker med din dyrbara nykterhet! Det blir mer över åt din pappa och andra också om dom vill se det positivt (?). Din pappa kan du inte ändra men väl dej själv.

Gratulerar så mycket på födelsedagen!

kalla

Håller helt med Santorini och låt pappa bli sur. Ge dig själv den födelsedags presenten att valet är ditt. Så många grattis till dig// kram Kalla

Kalaset gick bra, jag saknade inte varken champagne eller vin, utan blev nästan avskräckt när jag såg hur pappa drack och drack och drack. Kan inte säga till heller, vågar och vill inte utan sitter där och tittar med avsmak på honom. Tung dagen efter utan bakfylla.

kalla

Det är mycket vi ser när dimman skingras och det är inte alltid vackert. Många grattis till dig, du har mycket att fira nu, vilket steg du tog nu. Många kramar Kalla

Nu när jag firat min födelsedag nykter och stark i mig själv så har en rad tunga dagar följt. Känner mig grå och tår-fylld som ett regnmoln blandat med stark, stark ilska. Har ett komplicerat förhållande till min far och har nog försök skjuta detta ifrån mig. Har nog inte kunnat känna det jag känner då jag ständigt haft dåligt samvete eller ångest för den senaste helgens vindrickande. Nu har jag inget att skämmas över och inget att dölja utan jag har rätt till mina tankar och känslor. Inser nu att jag är arg, arg, arg på min far och inte tycker om honom som person. Jobbiga tankar som nog legat där länge, men nu bara väller fram. Han dricker för mycket och jag har aldrig kunnat sagt något eftersom jag oxå druckit för mycket och han och jag har nog bara haft vin-kvällar på landet som enda gemensamma nämnare. Nu ryser jag av tanken.... Hur går jag vidare, vad gör jag, just nu "grumsar" detta allt annat.