av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
sön, 2013-03-10 - 06:43

med städning, utevistelse med eld, kaffekorg och korvgrillning. Melodifestival med god mat, Natureo och nollöl. Den vita Natureon är god och numera tänker jag inte ens på att vi dricker alkohol"fritt". Ölet är oftast helt nollvariant. Jag vet att många inte kan dricka så - för oss har det hittills fungerat helt fantastiskt. Nu upplever jag verkligen att vi har "allt" kvar och har återfått så mycket som var förlorat.... och mer än det. på många sätt är livet bättre än nånsin. Det vi förlorat är en del umgänge och det saknar jag inte längre. I stället har jag fått nya vänner som delar mina värderingar.
Tacksamhet är ordet också idag. Tack! till mig själv för att jag hade kraften och modet den där dagen ... och de kritiska dagar som varit sen dess. Tack! till Mullegubben som visat att han valt livet och mig! / mt

vill.sluta
sön, 2013-03-10 - 07:17

För att du finns och orkar med att sprida GODHET och visdom. Ser dig lite som askungens mormor som sitter uppe i himlen och bevakar och gläds med allt det bra.
Hopas du vet och känner att du är en av forumets stöttepelare.
Blir så glad när jag läser dina "råd", för de stämmer ju.
En stor härlig kram får du av mig.
Nu mifforadio.
/A

Maria42
sön, 2013-03-10 - 09:30

Det vita Natureo, vi drack det på restaurangen igår allihopa. Det är det enda vita jag hittat som faktiskt smakar nästan som vanligt vitt vin.
Vilken härlig dag ni hade!
Kram

mulletant
fre, 2013-03-15 - 11:43

och veckan har varit som de flesta veckor numera, livet rullar på och vi har det lugnt och gott. Utmaningar saknar vi inte - vi fick en otrevlig överraskning i värmesystemet (i denna nattkyla dessutom) och han mådde jättedåligt - men vi delar det vi möter. Han har alltid tagit ansvar för sådant men ... ja, han har burit och dränkt problem på egen hand. Så tror jag.

Jag följer mina medsystrar Sorgsen och flygcert och hoppas Framtidsdrömmar följer sitt spår framåt. Att följa dem ger bakåtförståelse för mina egna erfarenheter både av tiden i missbruk och av uppbrottet och det först tunga halvåret. Jag vet inte om jag tyckte det var så tungt då men ovissheten fanns kvar.

Stor värme känner jag av att dela med dem som vet från insidan vad medberoende innebär.

Jag vårstädar skåp och lådor och igår mötte jag en salongsberusad Mulleman på ett foto från en nyårsafton. Möjligen tyckte jag faktiskt det var roligt då... nu blev jag äcklad av anblicken - inom loppet av en tusendels sekund kände jag avsmaken inom mig. Jag är så innerligt tacksam för att han vände väg, att han finns kvar och att vi får dela livet just nu.

Idag i min radio http://www.youtube.com/watch?v=4GymElKG_Pw (Ja, det är Sven Wollter - gärna skulle jag veta vems den kvinnliga rösten på slutet är)

Huka er ungdomar:) Det här är passion (fast utan konjak för vår del:)

Lev väl i helgen! / mt

mulletant
fre, 2013-03-15 - 23:35

Varit på glad och rolig och alkoholfri fest medan mannen var på AA + andra evenemang. Han berättade sedan vad han delat på AA - då framträder han i ett annat perspektiv som känns väldigt bra. Jag får - i andra hand - höra hur han förhåller sig till sånt jag kan ha funderat över men inte frågat. / mt

Dompa
mån, 2013-03-18 - 00:37

Att mg börjat dela med dig - frivilligt! Det är stort...men det ser och vet du ju.

Tack för dina rader hos mig. Betvivlar starkt att jag har de finaste ongarna ibland...men andra dagar tänker jag att så är det nog ;-). Kommer också att sakna våra dialoger. Jag kommer aldrig att sticka under stol med att jag ÄR svag för smarta människor. Du har lärt mig ganska mkt!

Sen ser jag pajkastningen och jag inser att jag gör rätt val. Två fel blir inte ett rätt tänker jag...där finns inga vinnare. Hoppas vi hörs! Fb kanske? Ngn gång? Kram och så. /R

mulletant
mån, 2013-03-18 - 11:10

delningar om sig själv - i repris så att säga - har jag fått del av nästan sen han började på AA... Tänk att det är snart ett år sen. Just nu har han en period när han drömmer mycket och är stundvis lite låg. Jag minns, och vi talade lite om det, att så var det också för ett år sedan. Men då hade han inget AA och ingen öppenhet utåt.

Jag mår nu så bra, njuter av min ledighet och gör saker för min egen skull. Sånt jag mår bra av. Nu när jag städat har jag hittat många brev som mannen skrivit till mig - alla med uttryck för förtvivlan över svårigheter och stor kärlek. Alkoholens roll i våra svårigheter har nog ingen av oss riktigt kunnat förstå.

Igår hittade jag min "svarta bok" - i just den, som är medvetet svart, är den första noteringen 10.10.2008... dvs drygt två år för mitt uppbrott. Då skrev jag: När man har sjunkit till botten står man stadigt! Det kan vara så att sikten är fri - 360 gr. ... ... Om sikten är fri måste man välja väg. I "Svarta boken" finns också de verbala "giftigheter" som förekom... Tiden av kamp.. Löften och brutna löften. Strategier i katt-och-råtta-leken under tiden av smygande och snokande. Allt det finns.

Och tydligen måste det till det konkreta, faktiska uppbrottet och min insikt att jag inte kan göra nånting genom mitt sätt att vara... Så var det då.

Tack och lov att jag gick när jag gick... Men det är ett svårt beslut att fatta och man måste nog komma fram till det själv, det måste vara ett eget beslut som sitter i fötterna så att man står stadigt när det utmanas.

Det gjorde jag och jag är mig djupt tacksam för det!

Tilde
mån, 2013-03-18 - 11:49

att du delar med dig av din erfarenhet och dina tankar. Det är väldigt värdefullt att läsa om din o Mullegubbens resa och hur du tänker nu för tiden när allt har blivit bra i ert liv. Att du fortfarande vill skriva här. Tack för att du gör det.

Ville bara säga det...
Ha en riktigt bra dag!
Kram från Tilde

Stigsdotter
mån, 2013-03-18 - 13:43

...med det Tilde skrev. Men så hade hon ju redan gjort just det. Så jag kan bara nicka och hålla med. Tack.

Du har skrivit om Mullegubbens stolthet när han får ansvar för öppningar och kaffekokning. I fredags fick jag med mig nyckeln till min grupps lokal och jag förstår hur det känns nu. Trots ansvar på andra ställen i livet, stort ansvar på jobbet osv. så känns detta på ett speciellt sätt. Vi håller till i en församlingslokal i en kyrka och nu vet jag ju inte om de nycklar jag fått går till alla dörrar men det känns väldigt stort, nästan så att jag måste gå dit någon natt och gå in bara för att jag kan. Det finns väl en anledning till att det här med att göra service är stort inom AA. Ansvar till människor, TROTS att man är den man är. Här på jobbet är det ju ingen som egenligen vet vem jag är, hur opålitlig jag egentligen skulle kunna vara i och med min sjukdom.

Kram från mig

mulletant
mån, 2013-03-18 - 14:11

- det är något speciellt med att dela... säger jag som inte går på möten:) Men när jag skriver här skriver jag för mig - och så ibland kommer det respons att det jag skrivit är till hjälp för nån annan. På samma sätt lär jag mig av det jag läser i andras trådar, på mitt sätt och från mitt perspektiv. Och när jag skriver i andras trådar har jag många gånger fått egna insikter som berör mig. Det är stort.

Stigsdotter - jag är glad att du tittar in ill forumet fortfarande. Jag är väg mot huvudstaden snart och lägger nog en vink till dig då så kanske vi kan ta en fika - eller en glass i solen på nån trappa vid nån bro när Strömmen. Om du vill. Vi behöver ju inte presentera oss men jag skulle gärna ge dig en kram. Här kommer en virtuell sådan! Kram i solen / mt

mulletant
lör, 2013-03-23 - 03:48

- vaknar och är törstig efter fiskmiddag (med Natureo). Och jag är aldrig (kan jag säga) törstig efter annat än vatten, skönt det. Vi talade om det igår efter mannens AA-möte där han delat en metafor om sig själv som han förmedlade till mig och konstaterade att han nog aldrig kommer att bli helt fri från sug då och då - och då får man hantera det. Utan att dricka. Det gör mig bara lugn att få dela sånt.

Igår hade vi en skärmytsling av det slaget som förr kunde växt sig avgrundsdjup. Den handlade om hans en besvikelse som också är min helt spegelvända besvikelse och medvetenheten, påminnelsen om det upprörde mig... ja, det var nog mest jag som blev upprörd ... och vi hade väldigt olika bild av en situation - eller hur vi förhåller oss i en typ av situation. Hör också till de ytorna där vi båda har sårbarheter men av helt olika slag. Nåväl - inget mer med det bara en befrielse över hur det är nu. Därför ser jag så mycket fram emot Jan & Pia Johansens bok - för att de är ett par som lever tillsammans, trots utmaningar, av djup kärlek. / mt

mulletant
sön, 2013-03-24 - 16:34

på helgen efter en besvikelse på morgonen. Ingen ägde skulden till besvikelsen men den väckte minnet av gamla händelser. Olika känslor... även ett flöde av skuld. Den har runnit ut nu...

Markant i vårt liv nu att vi är bättre på att se när man själv måste ta hand om något... "Det här hör till mig, det här måste/behöver jag ta hand om själv" .... och vi respekterar varandra i det. Livsresan... pågår. I bästa sällskap:) / mt

Tilde
sön, 2013-03-24 - 16:50

Det låter som ni verkligen har hittat rätt i tillvaron och med varandra. Så härligt och vilken belöning till er själva för resan ni gjort och gör.

mulletant
mån, 2013-03-25 - 05:35

– jag känner att vi är på rätt i tillvaron och med varandra. Känner mig starkt medveten om att relationen (inte äktenskapet som form utan innehållet) är ett dagligen pågående arbete – att vi mänskor är i en ständig förändring... levnadsprocess... och att risken att tappa bort varandra finns hela tiden närvarande. Det är ingen ny insikt men medvetenheten är starkare... läste nyss på forum om ännu en förestående separation – efter 14 månaders kamp för nykterheten. Så sorgligt. Jag kan förstå att det blir så, så mycket förändras – på flera sätt – när alkoholen lyfts ut ur samvaron.

Vi har en lång gemensam livsberättelse och vi är viktiga för varandra. Jag blev så glad och varm när jag hörde Jan & Pia Johansen i radion – de talade också om den starka kärleken till varandra. Om en verklig vilja finns har gemenskapen ett stort värde. Jag levde flera år i tanken om ett annat, "eget" liv och jag skulle säkert kunna ha ett meningsfullt liv ”på egen hand” med vänner och olika aktiviteter – det egna livet saknar jag inte ett dugg idag. Allt jag vill ha finns kvar och tillgängligt och gemenskapen med mannen är grunden. Så är det idag.

Det har en enorm betydelse i vårt liv att vi kan tala öppet om både nykterheten och alkoholen – att vårt sätt att leva är ett gemensamt ”projekt”. Att vi har det tillsammans och samtidigt har vi båda ”egna” kontakter där vi kan diskutera både nykterheten och livsfrågor. Gott. / mt

mulletant
mån, 2013-03-25 - 05:39

Jag läser boken 12 steg för hopplösa av Olle Carlsson. Exakt nu tänkte jag lätt ursäktande säga att den ju inrymmer mycket andlighet – han är ju präst.... Men lika lite som jag behöver förklara och ursäkta min nykterhet behöver jag ursäkta och förklara att en präst skriver om andlighet och att jag gillar vad han skriver.

I kapitel 4 (sid 62) som handlar om självrannsakan beskrivs vikten av att säga som det är - då närmar vi oss vår innersta röst. Lögn och rädsla stänger av kontakten till vårt innersta, kväver vår inre röst och driver den på flykt. Det är vad som menas inom 12-stegsrörelsen, skriver O.C, när man säger att förnekelse och lögn står mellan oss och vår högre kraft. Naskapiindianerna kallar den inre rösten för Den store mannen, Den inre vännen och Vår inre följeslagare. Fyra sätt att närma sig den högre kraften är
1.Tala sanning
2.Närma dig andra människor
3.Närma dig djuren och naturen
4.Lyssna till dina drömmar

Levnadsvisdom som passar mig.

Härligt nu i vårljuset att så påskgräs och plantera om krukväxterna. Livgivande sysslor! / mt

Framtidsdrömmar
tis, 2013-03-26 - 17:33

Du är min trygghet här. Jag ser upp till dig och respekterar dig. Önskar du var hos mig och ryckte upp mig och tvingade mig till det som måste göras rent fysiskt/aktivt.
Tack för att du är den du är, för alla kloka reflektioner du delar med dig och för att du får mig att hoppas.....Dock känns det inte som att jag någonsin kommer att få min sambo att inse att alkoholen har varit och är vårt största problem.
Jag är glad för din skull, att ni kommit så långt i ert fortsatta äktenskap...

Kram, kram

Stigsdotter
ons, 2013-03-27 - 14:29

...såg jag detta. Tittar inte in så ofta och mycket längre - varit här mestadels under arbetstid och jag måste skärpa mig lite. Hade utvecklingssamtal idag och vi kom fram till att jag kanske inte behöver utvecklas så mycket detta år och vi kanske kan lägga om arbetsuppgifter lite grann, men prestera måste jag i alla fall!

Vinka till nästa gång du är på väg så kan vi ta en fika om det passar!

Kram

mulletant
tors, 2013-03-28 - 07:21

Anhörigforumet är min första och ”rätta” hemvist. Där började jag läsa innan jag lämnade för att separera… min ursprungliga tanke var att Alkoholhjälpen skulle vara en bra hjälp för mannen. Det är en bra beskrivning av en medberoende, man söker hjälp för den andre och inte för sig själv. Jag tänkte att han skulle ha nytta av självhjälpen och ”få” ha skrivandet utan min ”inblandning” – som en plats att ta upp saker han ville/behövde (enligt mig) diskutera med andra i samma situation.

När inte han började skriva så började jag. Först som kommentarer och sen allt mer för mig och om mina tankar. Det är ju fler som skriver och oftast högre aktivitet på missbrukarsidorna och jag läste - allt och överallt. Jag har jag lärt mig massor – mycket fakta och sånt som är hämtat från AA men mest har jag lärt mig på missbrukarsidorna - i spegelbilden till det jag upplevt som anhörig; om smygandet, ljugandet och den inre kampen. Det har ökat min respekt och förståelse och jag inser på ett nytt sätt att det inte är ”bara att bestämma sig” för att sluta. Jag har fått en annan insikt om alkoholens makt.

Att alkohol är farligt, skapar och är inblandat i hot och våld har bekräftats många gånger om. Ofta har jag svårt att förstå mig på kvinnorna på anhörigsidan – att förstå det genuina medberoendet som de är fångade i. Jag har också svårt när jag känner att missbrukare fördöms...

”Det vidare livet” är en bra plats för mig, mitt livsforum där kan jag reflektera över vad som rör sig i mitt liv. Genom forumet har jag hittat mänskor som blivit nära vänner och förtrogna. Att umgås med nick har jag lärt mig uppskatta - det är befriande när vardagsroller, uppfattade och verkliga hierarkier och sociala påbud är avskalade. De kontakter jag fått utanför forumets ramar uppskattar jag mycket – jag tycker om att ”vara” med människor som har viljan och modet att lägga ner masken och möta sig själv. Framförallt är det bra att veta att jag kan nå de människor som blivit viktiga för mig. / mt