Det är första gången jag skriver här. Jag har varit inne och läst en hel del sen i somras. Det har kännts jättebra att läsa allas berättelser och se att man faktiskt inte är ensam om att inte kunna hantera alkohol. Jag har väl många år känt att mitt drickande egentligen inte är så normalt. Rätt som det är, ofta när min man har varit med och jag slapplnar av , har jag blivit FULL så det sjunger om det. Jag har även tagit återställare vid för häftigt drickande, många gånger. På något sätt har jag ändå trott att jag har en viss kontroll. Eller det är väl så svårt att fatta att man faktiskt inte har det när man är så duktig på många andra sätt. Det sista året har det blivit värre. Jag kan gå ner i köket tidigt en morgon när jag haft ångest och hälla i mig sprit, för att sedan gå och lägga mig igen. Det senaste halvåret har jag kört bil fast jag druckit, druckit vin för att ta mig till jobbet, ja jag inser att jag är alkoholberoende. Det som är så svårt, och som jag har läst flera av er skrivit, är att när jag efter ett par dagar kommer ur mitt alkosug mår jättebra och känner inte alls något sug. En dag i somras blev jag jättefull hemma inför barnen, en vardag på eftermiddagen. Efter det var jag nykter i flera veckor. Det som är så konstigt (eller inte) är att jag mår så otroligt bra när jag har mina nyktra veckor. Jag får en enorm energi och känner "livet i mig". Varför ska det vara så svårt att stå emot när den värsta ångesten har lagt sig och man mår bra? Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit i min bok: ALDRIG mer och verkligen menat det, för att sedan dricka igen. Jag känner igen att det fungerar ungefär likadant för oss när det gäller hur man tänker. Jag vill verkligen sluta innan jag gör något riktigt dumt, eller det har jag ju redan gjort, men att det får hemska konsekvenser. Jag fyller år i början av nästa år och har tänkt ut att den allra bästa present jag kan ge mig är tre helt nyktra månader. Jag är ju också lite orolig för min lever emellanåt och den bör väl repareras bra under tre månader tänker jag. Vad jag gör sen vet jag inte, förmodligen kommer jag att prova att dricka. MEN jag tänker från och med i morgon inte dricka någon alkohol under tre månader fram till årsskiftet. Jag vill verkligen klara av detta och tänkte att om jag skrev om det på forumet kanske det skulle underlätta. Just nu sitter jag och dricker öl. Ja imorgon smäller det! Jag tänker fortsätta att skriva om min lilla resa.

turen73

Det känns mycket bra efter träffen, jag har haft en kanonhelg i Stockholm. Känner mig just nu ganska harmonisk och trygg i mitt beslut om att inte dricka alkohol. Jag har ju testat att dricka måttligt och insett att jag verkligen inte kan det. Intressant att diskutera kring sug, har inte funderat så mycket på det tidigare. Upplevde inget sug under helgen med vet att det kommer. Jag vill välja att må bra. Alkohol är inte bra för mig. Har vetat det länge, men det känns skönt att verkligen ha insett det och tagit ett beslut. Jag förmodar att det kommer att gå lätt en del dagar och kännas tungt andra. Jag ska dock kämpa. Eller faktiskt känns det lite som att jag just nu slipper en kamp...Ha det gott!

verkligen trevligt att träffas ! Hoppas också att du slipper känna att du kämpar och att du numera istället känner friheten för att du har ett eget val att göra.

Kram !

turen73

Just nu passar min rubrik rätt bra. Tre månader utan alkohol har jag precis klarat av. Under denna period har jag fyllt 40. Pga av mina misslyckanden under hösten/vintern kommer jag självklart att fortsätta min nyktra resa. Jag ska i alla fall göra mitt allra bästa för att klara ett liv utan alkohol. Som det känns idag skulle jag inte våga, jag har tappat all kontroll. Jag mår väldigt bra idag. Det är skönt att slippa förhandla med sig själv om att dricka samt att hela tiden behöva börja om. Kris i äktenskapet har det blivit... inte helt ovanligt... Jag tror att det har varit bra för nu har vi verkligen pratat med varandra och vill undvika skilsmässa. Jag inser ju att jag många år har dövat min irritation med vin och annan alkohol och nu går inte det längre. Toppen, då kan det bara bli bättre eller skilsmässa. Att köra bil sent på kvällen känns helt underbart och en väldig frihet. Jag kan när som helst sätta mig i bilen och köra... Jag tänker fortsätta läsa här på forumet för att påminna mig själv hur det är ställt och att jag inte ska dricka det första glaset. Skickar styrkekramar till er alla som kämpar mot denna förrädiska dryck!

Jag känner så igen det där du skriver om frihet, att kunna köra bil när som helst utan att behöva fundera och räkna. Och skönt att slippa fundera på alkoholen hela tiden och förhandla med sej själv. Vilken tid som gick åt till det.
Typiskt också att vi dövat irritation och annat med vin och när vi slutar måste vi ta itu med verkligheten. På gott och ont. Men mest gott ändå. Man måste ju våga vara närvarande.

Jag tycker det är klokt att du ställt in dej på att klara livet utan alkohol i fortsättningen. Vad har den egentligen gett oss för gott? Det var längesen det var nån glädje med den.

Gratulationer till dej och lycka till i fortsättningen.