Min födelsedagspresent-3 mån utan alkohol

68 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
santorini
Problemet i ett nötskal

Man vill inte och gör det ändå. Duktig när man bestämt sej men inte på detta. Klassiskt. Det är därför det är så svårt. Hjärnan är ur spår. Men det går att sluta. Kan krävas fler försök dock. Men det går. Fortsätt dina försök. Det blir lättare efter ett tag bara du håller ut lite.

vill.sluta
turen, det är din tur nu!

Gropig väg, triggar
Trillar du ur sadeln, så upp igen!
/A

turen73
Jag börjar inse..

..att det inte räcker med en period utan alkohol för mig. Jag måste lägga av. Jag vill inte ha det på något annat sätt. Börjar repa mig efter helgens drickande. Tydligt när jag tittar tillbaka på det där glaset rött som jag skulle ta och hur det faktiskt slutade... Undrar om jag dricker mer nu när jag drticker för att passa på eller om det har gått så här utför. Ungefär som när jag "bantade" tidigare och hetsåt för att jag ändå brutit. Jag menar det var inte länge sen jag faktiskt kunde ta två glas vin någon gång, men nu känns det som jag blivit som förbytt. Ja det är väl som ni skriver bara att börja om och kämpa på. Jag är ju trots allt inte ensam med detta.

turen73
irriterad

Jag känner mig irriterad på att så fort jag sätter mig vid datorn så är det någon i familjen, spec maken, som kommer farande...Kan jag få vara ifred någon minut?

turen73
på benen

Det tog några dagar att komma på benen igen efter min lilla vurpa. Jag känner mig i efterhand rätt nöjd med att den kom redan i novenber. Inser (även i kroppen) ju att tre månader inte är något för mig, utan att det måste bli slut. Jag hade ju redan börjat planera att jag skulle dricka LITE efter jul och nyår. Ja ni hör ju själva hur dumt det låter. Jag känner mig nöjd och harmonisk just nu med att jag inte dricker- jag vågar inte. Hjälp vad det kan ställa till det och det vill jag inte. Och att det känns som att det har blivit så illa så snabbt. Jag har inte druckit något sen snedstegsdagarna i november och jag mår toppen. Det har funnits dricka hemma men i det här läget är jag inte sugen. Min man har dragit ner på sitt dricka och jag tror att han känner att hans fru är mycket trevligare och mer kärleksfull mot honom. Jag är inne och läser lite på forumet med jämna mellanrum och det stärker. Jag behöver det. Påminnelsen...Jag såg att forumet ska firas i februari.. och jag vill gärna komma. Jag har bestämmt att jag ska sätta mig på tåget och åka alla milen och tillbringa en helg på hotell alldeles för mig själv. Precis vad jag behöver och längtar efter.

PersonligaPersson
Härligt!

Visst är det härligt ändå när man kan sluta vackla? När man vet att "nä, det där med alkohol är inget för mig". Om det funkar att vara nykter, om man är gladare, trevligare och mer harmonisk då. Varför ska man då dricka det där vinglaset som man aldrig är nöjd med? Gråskalan existerar inte, antingen är man nykter eller så är man inte nykter. Jag kan avundas dem som bara kan dra ner på konsumtionen några snäpp och nöja sig så. Det verkar dock som att de flesta som gått över gränsen inte bara kan backa en bit och stanna på rätt sida framöver. Jag tyckte att första julen och nyåret som nykter funkade jättebra. Bättre än väntat. Vad skönt att vara nykter och fräsch på lediga gnistrande vintermorgnar. Att vara klar i skallen har blivit min nya drog!

Heja Turen!

turen73
nej...

Hjärnan och kunskapen hänger inte med livet... Jag inser att man borde vara mer förberedd... När jag är förberedd och laddar för att inte dricka, för att jag inte klarar av det, så fixar jag det galant! Man så där när hjärnan tycks ställa om sig på ett par minuter så är det kört,,,,Ja, jag förstår att det verkar osammanhängande.. Jag vill verkligen vara nykter och ju längre tiden går inser jag hur svårt det är att klara av alla fallgropar, och att det kanske är det som är meniningen... Underbart att jag har anmält mig till träffen i feb... Jag förstår att processen är lång trodde bara att jag hade hunnit en jätte långbit på väg, men inser att jag verkligen behöver all er hjälp... Kramar

Fenix
Efter den

senaste, hoppas sista, turen till alkoholträsket insåg jag slutligen också att det viktigaste för mig är:
1. Inse att jag inte kan dricka alkohol utan att det får stora konsekvenser, jag kan alltså INTE dricka en helg och tror att det goda nyktra livet kan fortsätta på måndag. Det tog ett halvår att komma tillbaka.
2. På grund av det måste mitt mål vara att undvika att hamna i de situationer där detta händer, alltså att jag tar återfall.

Jag vet nu att det går bra att vara nykter så länge livet omkring mig är hyfsat normalt. Det är när jag blir ensam, och inte har min fru hemma som tankarna kommer på att jag kan ju dricka utan att någon märker det. Det är ju sant att ingen annan kanske märker det om jag är ledig, men jag då? Den viktigaste personen är ju jag i detta sammanhang. Och jag lär ju märka det! Och jag tycker inte om det alls, det är ett nederlag och inte bara det, jag river ned väldigt mycket mentalt välmående jag byggt upp. Att vilja dricka är bara en falsk längtan efter flykt in i ett behagligt tillstånd som jag kanske en gång i tiden kunde uppnå, men inte nu längre. Det är väldigt många år sedan det fungerade på det viset. Det är en romantiserad bild av det goda ruset som bara är en fantasi i hjärnan.
En konkret åtgärd jag nu gjort är att jag skapat kontakt med en vän på AA som jag kan ringa när som helst jag behöver. Och framför allt nästa gång jag blir ensam hemma ska jag ringa honom och säga att nu finns det risker, och diskutera lämpliga åtgärder för att slippa återfall.
Så turen73, visst är det så att hjärnan lever ett eget liv på många sätt, och vi måste hitta sätt att styra impulserna när de hotar att ta över.
Allt väl,
Fenix

turen73
Tack för ditt svar. Jag mår

Tack för ditt svar. Jag mår inte bra nu. Hjärnan och kroppen och välmåendet... Jag har gömt en flaska wiskey men kan inte komma ihåg var...Ju fler stora gropar ju mer måste jag inse att jag verkligen inte ska dricka alkohol. och det vet jag redan alltför väl. Kroppen måste hinna med.

turen73
mamma

Jag har ringt in min mamma. Det här går inte. Nu känns det som att jag närmar mig botten. Ångest.

Stigsdotter
Hej turen73

Vad kul att du också kommer till Stockholm i februari!

Bra att du har en mamma att ringa till. Och att du KAN ringa henne när du mår dåligt. Hittade du någonsin whiskyflaskan? Hoppas inte, den hjälper dig inte det minsta. Styrkekram till dig.

turen73
Jag hittade flaskan

Och skickade hem mamma. Jag har fått min man att inse hur illa ställt detär. Och mina två bästa vänner, min lillebror. Jag berättade även för min 16åriga dotter varför jag har varit "konstig".Så nu måste det bara gå åt ett håll. Jag skulle handla julklappar idag men det blir det inget av med. Måste repas.

turen73
dag 1 avklarad

Jag har klarat av dagen mycket på grund av att det inte finns någon alkohol kvar hemma.Har haft besök av min bror och det känns faktikt skönt att prata om det. Jag klarar inte av hantera alkoholen och nu vet ju de närmsta runt mig om det, vilket jag förstår är ett måste för att jag ska lyckas. Nu ska det bli kämpa av.

turen73
Fel rubrik...

Tre månader utan alkohol- fel rubrik. Det kändes ganska långt då jag bestämde det, men jag har under den tiden fått mer insikt hur illa detär. Jag har duckit hejdöst ca tre dagar. Hällt i mig det jag kommit åt, vet inte vad jag har sagt när jag ringde till jobbet osv. Alltså det här går ju inte, jag har ju fyra barn också. Idag är jag på dag två. Och jag bara gråter...

PersonligaPersson
Gråt!

Idag gråter du. Men så kommer det inte att vara för all framtid. Att gråta ger dig en ren grund att bygga vidare på. Gråten kan stå för både en känsla av hopplöshet där du tycker att du misslyckats med vad du företagit dig. Den kan också stå för saknaden efter något som varit en stor del av ditt liv tidigare, dvs vinet och alkoholen. Ni är färdiga med varandra, och det som pågår nu är ett farväl. Du har lärt dig massor under de tre månader du skrivit här. Nu har du kommit till en punkt där du förstår att du kommer att behöva leva helt utan alkohol för resten av ditt liv. Den insikten hade du inte från början här. Det är en hårdare linje, men samtidigt en som är mer sann mot dig själv. Du har plötsligt hittat svaret på hur du ska kunna må mycket bättre, men samtidigt är det en stor utmaning att komma dit, till nykterheten. Läget har förändrats, försvårats, men ändå så borde det kännas desto klarare att det verkligen finns en "rätt väg" att gå.

Jag hoppas och tror att du kommer att känna dig bättre redan imorgon. Du kommer att känna dig redo för en riktigt vit och lugn jul!

turen73
Mår bättre

Det är dag fyra och jag börjar så sakta må bättre efter min kraschdykning. Jag tänker inte älta det som är gjort utan väljer att se det som en viktig del i det självklara val jag måste göra. Idag känns det skönt att jag inte behöver fundera på om jag ska dricka, jag vet att jag inte kan. Jag vill inte hamna där jag precis har varit... jag ha nog gråtit pga mitt misslyckande och pga av nu är det över... På riktigt. Och jag har ju varit en partypingla som gillat att festa och dansa på borden... Förmodligen kanske det är så för fler av oss här och att det är pga det som vi faktiskt är här. Känner ett otroligt stöd av att gå in här på forumet och läsa annars skulle jag nog tro att jag var helt värdelös och det känner jag att jag inte är. Jag inser ju att det kommer att komma många svåra dagar framöver och att jag kommer att behöva all hjälp när funderingarna börjar. Något viktigt som förändrats den här gången är ju att mina bästa vänner har fått veta hur det är och det underlättar ju otroligt, ja det är nog en förutsättning för att jag ska lyckas. Jag vet att det inte kommer att bli en dans på rosor, men idag känner jag mig redo att möta livet på riktigt. Jag vill gärna byta min rubrik eller ska jag starta en ny tråd, är det någon som kan hjälpa mig med hur jag ska göra det? Kan bara inte ha kvar det som det är som ni förstår. Kramar

Adde
Välkommen

tillbaka ! Och använd alla oss som är här som stöd och vägvisare på din nya väg, vi gillar att hjälpa :-))

Forumet byggs om just nu så det är inte säkert att du kan starta nytt annars kan du väl vänta tills den nya sidan är sjösatt ?

Ha en bra kväll och ta ett nytt beslut om nykterhet i morgon !

Tjalle
Dag fyra även för mig

Är också tillbaka (på dag 4) efter senaste fyllan. Jag vet vilket helvete du har gått igenom. Även jag börjar komma tillbaka till verkligheten. Låt oss hjälpas åt.

Tjalle

turen73
Det låter som en bra ide. Man

Det låter som en bra ide. Man behöver all hjälp som man kan få. Försöka pränta in i min skalle INTE DET FÖRSTA GLASET! Jag har ju haft en del längre (allt är relativt)vita perider och mår ju så gått då. Lever liksom hela tiden. Det här ska vi klara. Vi vill ju ha ett bra, värdigt och närvarande liv. Jag tror att jag ska införa någon slags morgonritual där jag påminner mig om vad jag inte ska dricka... Ja vi får kämpa på. Lycka till du med.

turen73
samvetet

Jag har lite dåligt samvete för att jag har fått så fina kommentarer och blivit stöttad av flera av er och... att jag inte har skrivit något tillbaka i er tråd. Får man vara lite egoistisk så här i början? När jag känner mig stadigare på benen ska jag "skärpa till mig"... Tack för all underbar hjälp och kram på er.

Alkoholhjälpen
Hej turen

Om du vill byta rubrik på en diskussion som du har startat så kan du skicka mig ett meddelande så fixar jag.

/magnus

Adde
Det bästa

du kan göra nu turen73 är att vara superegoistisk och ägna dig åt din egen resa. Du behöver rikta all kraft på dig själv och ditt mående, det är en stor förändring i livet man går igenom när man väl väljer att sluta dricka.

Lycka till !!

vill.sluta
Adde, tack för dessa rader till turen 73.

Som vanligt så hjälper du en annan att komma till insikt. Jag känner att t det är nog ngt jag också borde göra.
Jag laddar och försöker mentalt förbereda mig.
Det bara SKA gå.
Turen 73 vi hjälps åt.
Vi får inte glömma Anli.
/A

turen73
Ja vi får hjälpas åt. Det är

Ja vi får hjälpas åt. Det är trots allt en tröst att veta att man inte är ensam om detta kämpande mot något som gett en så mycket ångest och lidande. Jag ser i alla fall fram emot en vit jul med nära och kära. Skönt att höra att jag får/bör ägna mig mycket åt min egen resa så här i början. Jag är ju inte heller någon tjej? som brukar sitta vid datorn mer än nödvändigt. De här sista månaderna har det blivit betydligt mer, så familjen är nog lite förvånad. Här blåser förändringens vindar...God jul på er!

turen73
dag 7

Det är dag sju och jag mår förhållandevis bra. Jag pendlar mellan lugn, tillförsikt och ångest. Jag har kännt mig lugn och faktiskt glad dessa dagar, för att jag vet att det bara finns en väg att gå och att jag kommer att må bättre och slippa all ångest för drickandet. Men rätt som det är slår ångesten till rejält; vad har jag gjort, hur kunde det bli så här illa och hur kommer det att gå i framtiden? Det är så många tankar som snurrar i mitt huvud. Jag var på midnattsmässa igår och där pratade prästen bla om att se ljuset i allt mörker och att alla ögonblick är heliga; alltså många kvar att rädda. O helga natt fick en lite ny innebörd för mig. Efter det kände jag mig gansaka lugn, men imorse när jag vaknade och börjar fundera på allt fick jag genast ångest. Jag ska köpa mig en bok där jag ska börja skriva om mitt nya nyktra liv och hur det går, skriva ner tankar som kommer till mig. Jag tror att det blir en bra del i processen. Det är väl kanske så att jag kommer att ta in mer och mer hur stor min process kommer att bli. Skönt ändå att jag inte behöver fundera på vilken väg jag ska gå. Hade en underbar julafton med min kära familj. Kram

santorini
Bra gjort,

du klarade julafton med dess triggers. Bra idé med en bok, jag skriver också ner lite hur jag mår, så skriver jag också här, för min egen skull. Jag kan trösta dej med att ångesten försvinner, skammen och skulden blir lättare och lättare ju längre tiden går. Det enda vi kan göra för att försonas med det förflutna är att se till att framtiden blir bättre. Det är NU som gäller. Det som varit kan vi inte ändra. Jag försöker se det som en del av min mognadsprocess, att jag kanske behövde det för att växa som människa. Jag tänker alltmer sällan på det som var. Du är duktig, du klarar det här. Det kan behövas många försök men en dag har man fått nog för gott.

Jag städade just lite lådor och hittade ett papper som jag tror kommer från Women for Sobriety eller nåt sånt. New Life Acceptance Program. Punkt nr 9: "The past is gone forever. No longer will I be victimzed by the past. I am a new person".
Vi är inte längre offer för det förflutna. Ha det så skönt!

turen73
På väg

Jag håller sakta men säkert på att landa i att jag inte alls kan dricka alkohol. Jag känner mig just nu tillfreds och ganska harmonisk. Det har varit (snart) en månad med otroligt många känslor och tankar. De första veckorna kunde jag vakna på morgonen och liksom hoppas på att allt var en dröm... men nej, jag är alkolist. (Tränar på att tänka och skriva det och nästa steg är väl att säga det.)Det blev lyckligtvis så påtagligt när jag tokkraschade innan jul och alla närmaste fick kännedom om läget, så även jag insåg hur illa det snabbt hade blivit. Det är hemska dygn som jag inte vill göra om. Ibland har jag tänkt att "vad synd att det skulle bli så illa så att de närmaste fick veta, jag hade ju kunnat klara av att sluta utan deras kännedom". Men jag inser att det blev bättre så här. Jag har pratat med mina bästa två vänner och min mamma om läget och det känns bra. "Trots att det först är i den ibland grymma insikten om att vi faktiskt är förlorare - också- som vi på allvar kan förändra våra egna livsvillkor" Ur Benny Haags bok ingenting är möjligt. Jag känner inget sug just nu och det flyter på. Jag känner att det för tillfället räcker med att gå in och läsa på forumet men inser att prövningarna kommer att komma. Har tänkt tanken att jag ska gå på AAmöte så fort jag känner att det blir kämpigt. Min man har dragit ner på sitt drickande. Jag märker att han anstränger sig och jag har sagt till att de flaskor vi har hemma ska vara inlåsta någonstans. Han litar på att jag klarar av att avstå och inser inte fast jag inte har något sug nu att det kan svänga snabbt. Jag skulle lätt kunna hämta drickat nu om jag fick den ingivelsen. Jag känner mig säker nu men är det något jag lärt mig på resan är att hjärnan har ett eget ologiskt liv... Jag vet att jag kan tänka känna och göra något helt annat än det jag känner mig säker på idag. Det kan ju också ha att göra med min ålder och dess "kris" Jag tänkte mycket i början, kring nyår, att jag aldig i hela mitt liv kommer att kunna dricka ett glas vin. Jag vet ju att det är så det är om jag vill må bra men det känns lite för stort för att det ska kännas bra. Nu tänker jag att jag inte ska dricka något detta år, som ett första steg. Det kändes mycket bättre att tänka så. Jag vet inte om det är bra eller dåligt men det känns bra för mig nu så då har jag bestämt att det är bra.Jag har dock en helt annan insikt idag än för tre månader sen när jag började skriva här. Jag tror faktiskt att jag kommer att lära mig att leva utan alkohol. Jag måste lära mig att göra det och ser just nu alla fördelar med ett sådant liv. Och det är många fördelar. Idag känns det bra och när det kommer svackor och djupa dalar får jag ta itu med det då. Kram på er kämpar!

Tjalle
Kämpa på

Tror faktiskt att vi slutade dricka samma dag (för den här gången) den 19 december. Håller helt med dig att även om hjärnan och förnuftet säger att man inte ska dricka och att man just nu känner sig stabil kan det vända otroligt fort. Det kan faktiskt tokvända på bara några timmar, inte minst om någon yttre faktor ställer till det. Jag har varit med om det så många gånger förut.

Jag har också haft kortare och längre vita perioder från tid till annan men likt en dåres envishet velat pröva att dricka igen och igen.... Ofta när jag varit på flaskan igen har jag under en tid byggt upp en både god fysik och ett gott psyke och varje gång bryts detta ned när jag väl börjat igen. Man undrar ju hur många gånger en människa orkar börja om.

Jag har gått på AA-möten några gånger. Det är ömsom vin, ömsom vatten. Det gäller nog verkligen att man hittar rätt grupp för att trivas. Jag tycker detta forumet är utmärkt. Samtidigt vill jag ju inte fokusera hela mitt återstående liv med att i varje ledig stund fokusera på alkoholfrågor. Jag vill egentligen försöka leva mitt vanliga liv men utan alkohol. Förstår dock att man under den första kritiska tiden får vara väldigt observant på sitt beteende.

Vad jag har svårast med, förutom att slåss mot min rastlöshet, är att min "kropp" kräver belöningar från tid till annan. Den enda belöning jag har givit mig i hela mitt vuxna liv är alkohol. Jag får ingen kick av att mula i mig ett antal chokladkakor eller gå ut att handla. Jag har verkligen funderat men jag hittar inga bra sätt att ersätta belöningen i form av alkohol.

Jag tränar i och för sig rätt regelbundet och det ger mig viss tillfredställelse och visst lugn men, för att vara ärlig, kan det inte riktigt mäta sig med det första whiskeyglaset.

Jag gör nu trots allt ett mycket seriöst försök att sluta och försöker vinnlägga mig om att ta livet i ett betydligt lugnare tempo än vad jag annars gjort. Mitt liv har nog tidigare "gått i 180". Känner ju själv, kanske också med tanke på stigande ålder, att man mår bättre när man inte stressar sig igenom tillvaron.

Tjalle

turen73
Samma dag

Ja det var den 19 som jag också började om igen. Ja detta att börja om hela tiden är inte roligt till slut. Måendet är på topp, både fysiskt och psykiskt, och så trillar man dit och ner. Alkohol, mycket socker och mat ingen motion osv. Nya tag igen. Det är faktiskt en av de store fördelarna som jag brukar tänka på nu när jag ska leva utan alkohol. Jag kommer inte att behöva börja om från den otroligt låga nivån man kan befinna sig på både fysiskt och psykiskt, fler gånger. Det om något känns befriande. Jag tänker också att jag ska skala bort ännu mer i mitt liv. Jag vill fokusera bara på det som känns viktigt OCH att jag får mycket tid till att bara vara. Att känna lugn och ro och inte behöva känna att jag måste bara göra det och det. Att kunna ta en ledig dag mer som den kommer. Vill ett av barnen spela ett spel så ska jag ta mig den tiden. Jag känner att jag mår mycket bättre när jag faktiskt bara kan sitta och slappa och gör vad som känns bra för tillfället. Alltså; skala bort ännu mer onödigt att lägga tiden på. Sen känner jag att jag har ett uppdämt behov av att bara vara ensam. Det ska jag också lyssna på och se till att jag får vara det lite mer. Den här våren känns det helt rätt att faktiskt prioritera mitt eget välmående. Det är ju i förlängningen hela familjens. Belöning? Ja för mig är det ju faktiskt belöning med en påse smågodis eller att shoppa helt för mig själv. Trots det är det ju inget som går upp emot ett glas rödvin. Om det kunde stanna vid det... /T

santorini
Insikt

Jag vet också att jag aldrig mer kan dricka alkohol och jag har accepterat det. Det hindrar ju inte att det kommer sug helt plötsligt, precis som du beskriver. T.ex ikväll har jag kämpat med vetskapen om att det finns två flaskor vin hemma. Jag kommer inte att röra dom för jag kan känna vilken besvikelse det skulle vara efteråt men lik förbannat finns suget där. Nå det går om igen och sen kan det vara borta länge. Men jag föredrar nog att inte ha nåt hemma. Detta är kvar sen nyår.

Sidor