Som den alkoholberoende Groda jag är så har jag hoppat ut och in från detta forum under flera år. Jag försöker och tappar taget om och om igen och på resan förlorar jag all självrespekt. Nu får det fanimej vara nog! Jag har inte tid att hålla på med all skit som alkohol bär med sig - livet är för kort. Jag tänker på alkohol hela tiden i form av att jag ska/inte ska dricka, jag har ångest, dåligt självförtroende och skäms. Jag dricker och alla de andra saker som jag vill göra med och i mitt liv får stå tillbaka för mitt ölpimplande. Barn, vänner, kärlek, hus, trädgård allt, allt får stå tillbaka - det är nog nu!

Jag vill känna ro och självrespekt. Ta emot varje dag som bjuds mig med klara öppna ögon.

Men hur ska det gå till med en liten alkoholdjävul i huvudet? Ett exempel: Imorgon ska jag träffa några väninnor (singlar) och vi ska kanske gå ut och då tänker jag så här att det är ingen idé att sluta dricka idag eftersom vi ska ses imorgon. Men, det betyder ju att det aldrig är någon idé att sluta dricka eftersom vi kommer att träffas vid flera tillfällen? Dumt! Så nu får jag välja antingen dom eller alkoholen, eller så får jag väl för f-n, träffa dom och låta bli att dricka!

Kanske till och med våga visa vem jag är? Våga vara sårbar och tro att jag duger trots att jag inte är perfekt? Se nedanstående underbara klipp:

http://www.ted.com/talks/brene_brown_on_vulnerability.html

Det blev litet vimsigt men så är det också min första stapplande dag.

Grodan

Grodan

Skam den som ger sig. Det finns som bekant bara en väg och den går framåt!

Nu kör vi.

Grodan

Jag läste Sockerbomben för många år sen, den gav mej min första insikt om att det inte är jag som är konstig och hopplös utan jag har ett sockerberoende i botten. Kände en väldig lättnad när jag läste den och såg att andra var lika. Det är därför som LCHF också funkar bra mot alkohol-och sockersug därför att socker är kolhydrater.

Grodan

Mulletanten och Santorini. Känner igen mig i beskrivningen av en kidnappad sockerberoende. Läste sockerbomben för några år sedan och kunde se mitt liv ur det perspektivet. Som barn var jag galet sötsugen sen byttes det beroendet så småningom ut mot alkohol. Nu när jag är nykter knaprar jag en massa godis igen. Ska snart ge mig på LCHF. Problemet för mig är att allt det jag "vet" och "förstår" inte biter när det verkliga suget slår till. Vet inte vad jag ska göra när det händer - känner mig hjälplös. Just nu är det inget problem men jag försöker förbereda mig för de stora fighterna som kommer att komma. Ett absolut måste är att jag fortsätter att ta mina antabus och en varningsklocka är när jag börjar laborera med dem. En annan varningsklocka är när jag börjar bli kritisk mot forumet eller människor i min omgivning eller när jag förminskar mina problem - då står återfallet runt knuten och väntar på att håva in mig.

Hur som helst så är dag åtta en underbar dag. Solen skiner och fåglarna kvittrar hysteriskt. Jag har fått sova ordentligt flera dagar i rad - så njutbart. Om några timmar ska jag gå till mitt extraarbete. Jag kommer inte att vara orolig för att det luktar alkohol om mig, mina ögon kommer att vara klara och jag vet att jag kommer att uppträda mycket klarare och mer självklart och tryggt än när jag dricker. Då är jag undanglidande, mesig och tråkig.

En funderande men förnöjsam Groda.

att läsa Grodan! Nu är vi på gång och hoppar vidare i livet med kraftiga skutt.
Känner mig också glad och njuter av sol och hopp om ett bättre liv utan A.
Kväk, kväk
Fenix

Mammy Blue

vilja på burk.
För precis som med vitaminpiller kan man leva ett tag på dem, men det bästa är en balanserad kost, för då spelar det ingen roll om man glömmer vitaminpillret. Samma med antabus - man kan leva på det, men det bästa är om man som du gör lär känna sej själv och sina tankar och leder dem åt rätt håll. Man bestämmer ju själv sina tankar.

Ha en bra nykter dag!
/MB

tagit antabus men jag tycker man ska ta till alla hjälpmedel som behövs i början. Så småningom kommer det rätta tänkandet in. Vad jag inte förstår är att nån vågat dricka alkohol efter att ha tagit antabus. Jag trodde man blir jättesjuk. Det tar hur som helst bort hela idén med antabus i såna fall.

Grodan

Haha, Fenix, det är bra. Vi hoppar kravlar, kryper - spelar ingen roll - vi har bestämt oss för att lämna den plats vi kommer ifrån. Vill aldrig tillbaka, vill vartsomhelst men inte tillbaka.

Idag är början på min nionde nyktra dag - är så glad. Hade inte kommit hit om jag inte haft detta forum och jag inte tagit mina antabus. Har helt enkelt inte den viljestyrkan. Eller snarare. Jag har inte den viljestyrkan 100 % av tiden och det räcker med att jag förlorar viljestyrkan för en sekund så är fallet där. Vågar inte lita bara till mina egna krafter för att klara detta i nuläget och är glad att det finns stöd i form av ettor och nollor och vilja på burk. Planen är att ta antabus för en lång tid framöver. När jag slutar med den medicinen så ska det vara mycket noga förberett och jag ska ha en längre nykterhet bakom mig och jag ska ha riggat en massa andra stödstrukturer som jag vet fungerar. Jag är i nästan varje sekund av dagen överens med mig själv om att jag inte vill och inte ska dricka. Men, när mitt sug slår till så är det blint, hårt och obevekligt och i nuläget har jag inget annat än mina antabus att sätta emot. Jag vet detta för jag har gjort så många försök att jag tappat räkningen. Det är livsfarligt att dricka med antabus i kroppen och man mår jättedåligt om man gör det - det hindrar inte att alkoholister inte försöker (eller hur Fyllefia, Fenix m.fl.?). Det jag har gjort är att jag har "glömt" att ta mina antabus och sedan kommer jag efter några dagar på att "yippie" jag har inte tagit min medicin - då kan jag ju dricka! Hur dj-la dumt som helst eftersom det tar ganska lång tid innan medicinen går ur kroppen och det förstör (fylleglädjen) om du inte låtit den tiden gå, även om reaktionerna inte blir lika allvarliga som om du drack direkt efter att du tagit medicinen. Detta forum tänker jag är den hjälp jag behöver för att en dag på längre sikt även sluta med antabus.

Mina funderingar just nu är hur jag i framtidn ska kunna hantera mitt blinda alkoholsug. När det slår till åker alla skygglappar på och jag bara kör lika intensivt och målmedvetet som jag nu kör mot nykterheten. Alla stopp-signaler hanterar jag då med ett - det där får vi ta sedan - nu vill jag det här.

En annan fundering rör den underbara valfrihet som nykterheten leder till. Jag är fri att välja en massa saker, jag kan ta bilen när jag vill, prata med grannarna när jag vill, ta extrajobb för mina arbetskamrater med mycket, mycket mera. Alkoholen är en trång liten isoleringscell som jag just nu är frisläppt i från. Frågan är om det bara är en kort permis eller om det här är för resten av mitt liv. Jag vill att det här ska vara för gott men hur det än blir med den saken så ska jag njuta av min nionde nyktra dag.

Varma kramar till er alla

Fria Grodor är lyckliga Grodor.

Grodan

börjar med ett första ofta staplande steg. För tio dagar sedan tog jag ett litet sådant skrangligt steg och vips har tio dagar passerat. Otroligt vad fort det gick. Jag har under dessa dagar hanterat en massa skäll från mig själv på mig själv. Jag har varit på fest utan att dricka alkohol (har liksom aldrig hänt) och jag har haft belöningssug åtminstone ett par gånger om dagen varje dag utan att förlora mitt beslut och mitt mål. jag har tagit mig igenom flera riktigt gyllene lägen för att dricka osv. osv. DET ÄR BRA! DET ÄR FAKTISKT DJÄVLIGT BRA! Jag känner hopp!

Hade det väldigt knökigt med sömnen i ett par dagar men de senaste dagarna har jag somnat när jag lagt huvudet på kudden och sedan sovit som en sten - helt underbart - bara det gör ju att jag undrar över vad jag hållit på med tidigare? Druckit för att kunna sova? Vilket skämt. Alkohol kvaddar bland mycket annat min sömn och jag njuter oändligt av att kunna sova och av att därefter vakna nykter och pigg till en ny dag i mitt nya liv!

Vid tidigare försök har jag lagt på alla växlar på en gång. Jag har slutat snusa, kört LCHF, börjat springa osv, osv. När det sedan rasar så rasar ju förstås allt. Den här gången tar jag det mycket lugnare. Vill göra allt det där andra också men det får komma litet längre fram. Nu är nykterheten prio ett, numero uno och där finns för tillfället inte plats för något annat än min nykterhet.

Långt, långt inom mig känner jag också en liten härlig känsla spira som säger att jag kan bli trygg och att jag duger som den jag är alldeles oavsett vem alla andra är. Känslan sitter långt, långt inne och den är inte alls självklar men den är välkommen och jag försöker göra plats så att den kan växa.

Dag tio - tjoho!

Grodan

ruskigt lika på många plan Grodan! Det mesta du skriver skulle jag ha kunna skriva. Känner också en härlig känsla någonstans inom mig om att jag kan bli trygg och nöjd med mitt liv som det är. Jag har gjort mig förtjänt av det, tänker jag, efter alla strider mot alkoholen. Sömnen, ja att få sova sex timmar ostört per natt är bara det en jättebonus. Som du säger, dricker för att få sova, vilket skämt. Visserligen slocknar jag totaltbedövad efter min 5-7 öl, men vaknar av naturliga skäl så fort kroppen kallar på behov av tömning. Och då är ju den riktiga sömnen bruten även om jag efter ett tag somnar om. Jag ska inte heller köra ihop det med en massa krav på ett bättre liv, men vlcd-kuren jag kör gör att motivationen så här från början blir extra stark att förbättra min hälsa. Och där är prio två efter alkoholen att gå ned till en sund vikt och få bort bukfettet. Känner mig för varje dag starkare och piggare och lättare. Helt fantastiskt egentligen. I kväll lägger jag mig nykter och ser fram emot dag 6 i mitt nya liv.
Vi hoppar vidare!
Fenix

Grodan

Slocknade ocså efter en 5-7 öl, men om jag sedan avstod från att dricka dagen efter så blev det knepigt med sömnen. En väldigt bra anledning att dricka 5-7 nya nästa dag och nästa dag...Bläähh. Tror inte sådan sömn är bra för vare sig psyke eller kropp. Till slut blir åtminstone jag helt slut av att hålla på så.

Sov gott allesammans

Grodan

Grodan

Vill verkligen för en gång skull lyssna på den där lilla kloka människan som finns långt inom mig. Jag brukar strunta fullständigt strunta i henne, höja rösten eller helt enkelt stänga av. Nu ska jag vara tyst luta mig framåt och faktiskt anstränga mig litet för att höra efter vad hon har att säga. Hon vet saker om mig som jag helst inte vill veta, än mindre höra.

Solen skiner på min elfte dag!

En sprallig groda

är en snäll och fin liten människa som vill dig allt gott som nu försöker komma fram i ljuset !
Jag tror inte hon vrålskäller på dig utan vill nog bara vara varsam med dig så ni tillsammans kan stega lite försiktigt framåt.

Med en dag i taget !

Grodan

Jag tror att jag ibland dricker av leda och som ett sätt att slippa tänka på vad jag skulle göra med denna leda. Eftersom jag nu inte dricker vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på när kvällen kommer och jag ska vara ledig. Är än så länge är jag för trött för att dra igång några större projekt men blir samtidigt rastlös och ganska uttråkad av att bara sitta och dumglo på TV-n. När jag var ung levde jag i tio år utan TV. Drack även på den tiden, men inte i den omfattning som jag dricker idag. Så vad gjorde jag då på kvällarna? Hittar inte någon riktigt lagom sysselsättning. Hur slappnar man av om man inte dricker och inte vill titta på TV? Läsning är inte ett alternativ eftersom jag läser så mycket ändå. Tänker att jag borde gå en promenad - men det känns för jobbigt. Åka till badhuset - för hurtigt. Hmm, vet inte riktigt - men tror att jag måste lösa denna knut på något sätt för att lyckas med mina föresatser. Det är också sånt fruktansvärt slöseri att använda den korta stund jag har på jorden till att vara uttråkad eller bedövad.

Har alltid varit fascinerad av sekter och samtidigt livrädd för att hamna i en sekt. Det har fascinerat mig hur människor kan dras in i sekter och sedan ha så svårt att lämna dem trots de ur mitt perspektiv helt ologiska, förnuftsvididriga lärorna och att människor som ingår i sekter kan begå handlingar som för en utomstående är helt obegripliga. Jag tycker det är skrämmande och svårt att förstå hur svårt sektmedlemmar kan ha att ta till sig utomståendes röster. När en sektmedlem sedan faktiskt väljer att lämna en sekt handlar det om insikt, flykt och en kamp som ibland är mycket komplicerad där sektmedlemmen slits mellan det nya och det sug som sekten innebär.

Att var alkoholberoende är egentligen att ha kidnappats in i en sekt som fått mig att avsäga mig många av mina grundläggande värderingar och begå ibland obegripliga och nästintill oförlåtliga handlingar. När jag nu försökter lämna denna sekt är det inte konstigt om det ibland kommer att bli svårt och att jag känner en rädsla för att vara onormal. Onormal i förhållande till vad? Det är inte konstigt att det uppstår ett tomrum (leda) vid de tillfällen då sektens riter fyllde tomrummet tidigare. Det är inte konstigt - men det är svårt och jag känner mig rädd och svag eftersom de enda vapen jag har är min föresats, det här forumet och ett visst mått av tålamod. Naturligtvis äter jag också antabus men de kommer ju inte att skydda mig för all framtid. i detta läge är en dag i taget - tankarna bra.

Det är bara denna den tolfte dagen som jag har i min hand - allt annat hör till det jag inte kan påverka just nu. Nu tittar solen fram och jag ska verkligen försöka njuta av denna dag i frihet.

Filosofiska Grodan

det är en bra liknelse. Visst har vi varit kidnappade av en sekt, alkoholen har varit vår vän och tröst trots att vi tvingats avstå från så mycket. Det verkliga livet omkring. Den har isolerat oss mer och mer eftersom så mycket tid gått åt till att planera drickandet, dricka och återhämta oss. Nu har vi brutit oss loss och är lite vilsna men vi har varandra. Med tiden kommer du på saker att fylla tiden med och jag har faktiskt riktigt fullt upp på kvällarna nu. Första tiden gick jag faktiskt och la mej ganska tidigt för att komma ifrån allt. "Den som sover syndar icke" :)

Dompa

Nog är det en klok liten groda som bor där längst inne i dig. Lyssna på henne, låt henne ta plats. Känner så väl igen ditt kvällsdilemma. Vad gör man om man inte dricker. Även för mig går TV:n bort. Var tvungen att dricka mig aprak för att kunna titta på eländet. Så i början av nykterheten var det lite svårt att hitta ro och sysselsättning på kvällarna. Sen såg jag mig om...tvätthögar, ovattnade plantor, skit i hörnen, barn som behövde uppmärksamhet, kissnödig hund, you name it. Så det kommer med tiden, dina kvällar kommer att bli för korta. Sen läser ju jag också, men det går bort säger du. Men kan man läsa för mkt?

Att åka till badhuset är ju hurtigt som fan på kvällen. Men du kan ta en promenad. Ha ett mål och köpa ngt som fattas. Typ kaffemjölk (om du nu tar mjölk i kaffet). Köp inte det när du handlar för då måste du ha det till nästa morgon = promenad. Sen kan du ju alltid hänga här också. Vet att det är stiltje och väldigt tyst här just nu, men förr eller senare bör det ju lossna. Läs andras trådar från scratch....jag lovar att det tar tid.

Bara du unviker sekterna. Både den som kan halsas och den andra. Inte låg du väl hemma på rummet och tänkte att när jag blir stor då ska jag bli lokförare, astronaut...nej förresten, jag vill bli en alkis. Jag tror du fixar detta. Antabus är för övrigt en bra krycka i början av nykterheten tror jag. /R

du skriver om att missbruk kan förliknas vid sektbeteende... Det är lätt att se, och omfattas av "alla" när det gäller det tydligt illegala missbruket. Ett verkligt problem med alkohol är att absolut största delen av samhället ingår i "sekten" - alkohol är en så stark del av kulturen att det krävs krafttag att stiga ur. Intressant nog visar det sig att livet fortsätter fungera efter att man tagit steget ut... Det är väl en del av forumets (och AA:s) styrka att man umgås med andra som söker nya vägar och går tillsammans på upptäcksfärd... Lycka till! / mt