av Sommar12

Trodde att jag hade allt under kontroll, att jag kunde dricka lagom.....
Dumt av mig, det kan jag ju inte....
Sabbade allt redan dag ett av semestern utomlands.
Idag tar jag steget mot ett liv utan vin.

kalla
tis, 2013-03-12 - 20:31

Hoppas du har någon att prata med, för du behöver nog sortera upp dina känslor. Känner igen mig själv och jag tyckte det kändes som ett känslolavemang. Ville ta tag i allt samtidigt vilket gjorde mig helt slut, men fick rådet att sortera och ta en känsla i taget. Våra arv från våra föräldrar är en svår bit att ta tag i, så ta gärna hjälp. Måpnga kramar Kalla

Sommar12
ons, 2013-03-13 - 09:35

Ja, det är som Kalla säger så många känslor på samma gång. Just nu sprider ilskan av sig till allt och alla! Det jag just nu måste fokusera på är att försöka göra mig fri. Under många år hade jag en sporadisk kontakt med min far, men senaste åren ringer han i stort sett varje dag och mal om sig själv och sin ensamhet. Jag spelar med och lyssnar med ett halvt öra men svarar ALLTID. Ska börja med att sluta svara ibland. Tror alltid att det är något viktigt, att han supit sig till sjukan, men det är oftast bara snack, snack, suck och stön. Så nu bestämmer jag idag att jag faktiskt inte alltid behöver vara tillgänglig.

I allt det dystra vill jag bara säga till alla som tvivlar och kämpar mot A så som jag har gjort och gör: Det är värt kampen, du är värd ett värdigt liv. Jag tycker för första gången i livet om mig själv precis som jag är, mysbralls-soffliggande för-många-mackor och te-slurpande som jag är.

Tilde
ons, 2013-03-13 - 10:32

Jag har precis som du kommit fram till att för att rädda sig själv måste man "välja sina människor". Jag tänkte mycket så i somras då jag kände mig mycket skör, jag valde med omsorg vilka som skulle få tillträde, vilka som skulle få klampa in i mitt liv. Behövde goda intryck, goda människor... (och det har jag fortsatt med i många lägen ganska omedvetet, av bara farten)
Jag säger inte att din far inte är "god" men han suger din energi och ger dig dålig energi tillbaka.
Han har kanske vant sig vid att du ska finnas där att luta sig mot när han är svag. Men som jag ser det så kan han vänja sig av med det om du, som du skriver inte är tillgänglig alltid. Relationen kanske kan bli bättre av det? Att minimeras.

Jag tycker det låter friskt och bra det steg du tar nu.
Bra Sommar!

Stigsdotter
tors, 2013-03-14 - 11:23

...är det allra viktigaste nu. Precis som Tilde säger så suger en del människor must och energi ur dig. Jag har människor omkring mig som jag velat tillhöra på något sätt men som jag nu ifrågasätter: varför då, de ger mig ingenting tillbaka? Det är såklart extra svårt när det är en förälder men de är också människor och ibland kanske de behöver få lite motstånd och lära sig att man inte alltid finns där när de behöver kräkas ut sitt elände. Var rädd om och ta hand om dig!

Sommar12
tis, 2013-04-09 - 20:52

Jag har det jobbigt med en anhörig som dricker för mycket.
Har haft det i flera år, men stuckit huvudet i sanden.
Nu orkar jag inte mer, vill inte lyssna på mer svammel i telefonen, vill inte ha någon kontakt alls.
Men vågar inte säga ifrån, vågar inte ta tag i detta.
Känner att jag har en inre ilska som är svart, svart, svart och väldigt väldigt vass!

När jag själv drack var jag alltid full av skam och tyckte inte att jag hade rätt att tycka något om andras drickande.
Men nu när jag har ryggen fri och min hjärna fungerar bra så skriker hela jag "försvinn, jag vill inte se dig, vill bara bli av med dig och din fylle-plufsiga nuna, försvinn".
Och jag menar det verkligen, visste inte att man kan hata någon nära anhörig så mycket...

markatta
ons, 2013-04-10 - 13:17

Vad skulle hända om du sa; Jag vill inte prata med dig när du druckit. Jag får inte ut något av dessa samtal.

Jag vet att det inte är lätt. Har själv bott med en alkoholist i flera år men också insett att jag har haft långt många fler i min omgivning som har problem med alkoholen och som tar min energi.

Min tanke går speciellt till en vän som jag, liksom du beskriver, nästan började förakta då han dök upp i tid och otid med sitt fyllesvammel. Jag sa till honom något i stil med vad jag skrev överst här. Jag sa också att om han ville prata så var han välkommen att komma över på en nykter fika någon dag. Det har ännu inte hänt.

Min poäng är att om du före det händer nästa gång tänker ut vad du ska säga, konkret utan att vara elak så blir det lättare att genomföra det och att stå för det.

Kram

Sommar12
tors, 2013-04-11 - 07:52

Tack för ord, och du har rätt, jag borde verkligen säga ifrån. Men det är så svårt så svårt och jag vill bara undvika problemet. Men det "äter upp mig" och jag känner att hatet börjar ta över hela mig, så tungt och så lite energi blir kvar. Hade jag inte slutat dricka hade jag genast flytt till vinflaskan. Men nu är jag så säker på att dit vill jag inte, aldrig mer. Ser det ännu tydligare nu att så som han är var jag nära att bli. Tack tack tack för att jag klarat mig undan vinets klor!

markatta
tors, 2013-04-11 - 08:41

Var snäll mot dig. Det lär ju inte vara lättare för dig att fortsatt hålla dig nykter med sådana energitjuvar i din närhet...

Den energi du behöver uppbåda för att säga ifrån, be honom att sluta ringa då han druckit, kommer också ge dig energi tillbaka i form av självrespekt, att du vågade stå upp för dig. Kanske kommer han fortsätta ringa några gånger men det gäller att vara konsekvent, inte gå in i några argumentationer, bara upprepa att du inte vill prata med honom då han druckit, fler förklaringar behövs inte. Lägg bara på om han inte respekterar det.

Att säga ifrån kanske kräver energi av dig en gång men om du inte säger ifrån så går så mycket mer energi åt att oroa sig för att det ska hända igen eller till att "bita ihop" då det händer återkommande.

Sommar12
fre, 2013-04-26 - 07:09

Jag har nu berättat på jobbet att jag inte dricker. Inga detaljer utan mer att jag har druckit färdigt, har alkoholism i familjen.... Det är så härligt, och jag känner mig så stolt över vem jag är. Blev utbjuden på middag av jobbarkompisarna för att fira min 40-års dag. Skålade i Cola, skrattade mycket och åt gott. Tog bilen hem och sov så gott och vaknade pigg och alert. Nästan bäst av allt är innan det är fest. Att slippa det här förhandlandet med sig själv. Hur mycket ska jag dricka, hur mycket kan jag inte dricka, ska jag klara det den här gången osv osv. Nu är det så enkelt, åk dit, var där så länge det är kul och ta sedan bilen hem. Skönt!

Sommar12
mån, 2013-05-06 - 21:23

Första våren utan vin och öl. Alla grannar ute och grillar och det pratas inte om något annat än ett glas rosé här och rosé där..... Har svårt att glädja mig åt solen.... Det var så mycket lättare att vara nykter i vintermörkret med film och godis.

santorini
tis, 2013-05-07 - 14:13

det känns lite svårt på våren, just det där med rosévin hör liksom till. Men man vänjer sej vid det också. Vi kan glädja oss åt annat istället.

Sommar12
mån, 2013-05-20 - 18:52

Det känns så svårt att inte dricka just nu. Alla bjudningar och alla människor som står på sina altaner med vinglaset i handen. På middag i lördags - känner hur jag stirrar på rödvinsglasen och känner smaken i munnen och känslan av lugn och avkoppling. Utan A kommer jag aldrig i från, det finns ingenstans att ta vägen, jag är fast i verkligheten. Börjar fundera på om jag kommer klara en sommar utan vin och börjar önska att jag inte tagit detta beslut.

Har äntligen börjat träna och det är så kul, och jag borde liksom nöja mig och glädja mig åt detta hälsosamma... Men det är just nu bara dricka jag vill.

santorini
mån, 2013-05-20 - 20:24

som du behöver komma över/igenom. Det hör till. Kämpa på, ge inte efter så går det över. Spela hela filmen; "känslan av lugn och avkoppling", hmm, hur länge känns det så? Hur känns det dagen efter när du svikit dej själv? För det gör du eftersom du bestämt att du inte ska dricka. Nånstans har det beslutet känts rätt. Du skriver 26.4 att du berättat på jobbet att du inte dricker längre, att du druckit färdigt. Börjar du igen nu så betyder det att du måste smyga för dom eller komma med undanflykter, konstiga förklaringar till att du plötsligt kan dricka igen. För en månad sen var du stolt över ditt beslut, få tag i den känslan igen. Alkohol kommer alltid mer eller mindre att finnas omkring oss så vi måste lära oss leva bredvid den. Det är en falsk bild du ser av hur fint det skulle vara att få dricka. Det blir aldrig bra att dricka alkohol för oss som en gång insett att vi har ett beroende som styr oss. Det kostar så mycket mer än det korta ruset ger. Nog förstår jag vad du menar, tro inte annat. Men vi har lagt det bakom oss och hittar undan för undan så många andra saker som ger en sann glädje. Inte ett konstlat rus.
Kom ihåg:
"Efter att du fattat vad du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt ALDRIG NÅGONSIN det beslutet"

Sommar12
tis, 2013-05-21 - 20:04

....jag har en kris. Trodde jag ältat detta klart och var säker på min sak, men nu vill jag bara spola tillbaks bandet och önskar att jag aldrig fattat detta beslut. För det innebär styrka, karaktär, envishet och att leva livet utan dimma och flykt. Är jag så stark? Känner mig inte alls stark just nu och undrar hur jag går vidare?

santorini
tis, 2013-05-21 - 20:22

Du har en svacka nu bara. Håll ut. Inte vill du leva ditt liv i dimma och flykt, väl? Jag är säker på att du har allt det du räknar upp; styrka, envishet. Karaktär vet jag inte om det handlar om.

Jag vet tyvärr inte hur du ska gå vidare, tror att du kan rida ut detta, att det blir bättre om ett tag. Det blir bättre. Jag tror stenhårt på att du kan klara detta.