Steget

490 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
kalla
Skickar styrke kramar!

Hoppas du har någon att prata med, för du behöver nog sortera upp dina känslor. Känner igen mig själv och jag tyckte det kändes som ett känslolavemang. Ville ta tag i allt samtidigt vilket gjorde mig helt slut, men fick rådet att sortera och ta en känsla i taget. Våra arv från våra föräldrar är en svår bit att ta tag i, så ta gärna hjälp. Måpnga kramar Kalla

Sommar12
Sortering

Ja, det är som Kalla säger så många känslor på samma gång. Just nu sprider ilskan av sig till allt och alla! Det jag just nu måste fokusera på är att försöka göra mig fri. Under många år hade jag en sporadisk kontakt med min far, men senaste åren ringer han i stort sett varje dag och mal om sig själv och sin ensamhet. Jag spelar med och lyssnar med ett halvt öra men svarar ALLTID. Ska börja med att sluta svara ibland. Tror alltid att det är något viktigt, att han supit sig till sjukan, men det är oftast bara snack, snack, suck och stön. Så nu bestämmer jag idag att jag faktiskt inte alltid behöver vara tillgänglig.

I allt det dystra vill jag bara säga till alla som tvivlar och kämpar mot A så som jag har gjort och gör: Det är värt kampen, du är värd ett värdigt liv. Jag tycker för första gången i livet om mig själv precis som jag är, mysbralls-soffliggande för-många-mackor och te-slurpande som jag är.

Tilde
Sommar!

Jag har precis som du kommit fram till att för att rädda sig själv måste man "välja sina människor". Jag tänkte mycket så i somras då jag kände mig mycket skör, jag valde med omsorg vilka som skulle få tillträde, vilka som skulle få klampa in i mitt liv. Behövde goda intryck, goda människor... (och det har jag fortsatt med i många lägen ganska omedvetet, av bara farten)
Jag säger inte att din far inte är "god" men han suger din energi och ger dig dålig energi tillbaka.
Han har kanske vant sig vid att du ska finnas där att luta sig mot när han är svag. Men som jag ser det så kan han vänja sig av med det om du, som du skriver inte är tillgänglig alltid. Relationen kanske kan bli bättre av det? Att minimeras.

Jag tycker det låter friskt och bra det steg du tar nu.
Bra Sommar!

Sommar12
Tack Tilde

Du gav mig precis de ord jag behövde höra.

Stigsdotter
Att ta hand om dig själv...

...är det allra viktigaste nu. Precis som Tilde säger så suger en del människor must och energi ur dig. Jag har människor omkring mig som jag velat tillhöra på något sätt men som jag nu ifrågasätter: varför då, de ger mig ingenting tillbaka? Det är såklart extra svårt när det är en förälder men de är också människor och ibland kanske de behöver få lite motstånd och lära sig att man inte alltid finns där när de behöver kräkas ut sitt elände. Var rädd om och ta hand om dig!

Sommar12
Trygg i mig själv - rädd för att falla.

Börjar verkligen känna mig lugn och trygg i mig själv och mitt liv utan A.
Blir då rädd att jag kommer falla, hur gör jag för att inte trilla dit?

Sommar12
Beroende och anhörig?

Jag har det jobbigt med en anhörig som dricker för mycket.
Har haft det i flera år, men stuckit huvudet i sanden.
Nu orkar jag inte mer, vill inte lyssna på mer svammel i telefonen, vill inte ha någon kontakt alls.
Men vågar inte säga ifrån, vågar inte ta tag i detta.
Känner att jag har en inre ilska som är svart, svart, svart och väldigt väldigt vass!

När jag själv drack var jag alltid full av skam och tyckte inte att jag hade rätt att tycka något om andras drickande.
Men nu när jag har ryggen fri och min hjärna fungerar bra så skriker hela jag "försvinn, jag vill inte se dig, vill bara bli av med dig och din fylle-plufsiga nuna, försvinn".
Och jag menar det verkligen, visste inte att man kan hata någon nära anhörig så mycket...

markatta
Hej!

Vad skulle hända om du sa; Jag vill inte prata med dig när du druckit. Jag får inte ut något av dessa samtal.

Jag vet att det inte är lätt. Har själv bott med en alkoholist i flera år men också insett att jag har haft långt många fler i min omgivning som har problem med alkoholen och som tar min energi.

Min tanke går speciellt till en vän som jag, liksom du beskriver, nästan började förakta då han dök upp i tid och otid med sitt fyllesvammel. Jag sa till honom något i stil med vad jag skrev överst här. Jag sa också att om han ville prata så var han välkommen att komma över på en nykter fika någon dag. Det har ännu inte hänt.

Min poäng är att om du före det händer nästa gång tänker ut vad du ska säga, konkret utan att vara elak så blir det lättare att genomföra det och att stå för det.

Kram

Sommar12
Tack Markatta

Tack för ord, och du har rätt, jag borde verkligen säga ifrån. Men det är så svårt så svårt och jag vill bara undvika problemet. Men det "äter upp mig" och jag känner att hatet börjar ta över hela mig, så tungt och så lite energi blir kvar. Hade jag inte slutat dricka hade jag genast flytt till vinflaskan. Men nu är jag så säker på att dit vill jag inte, aldrig mer. Ser det ännu tydligare nu att så som han är var jag nära att bli. Tack tack tack för att jag klarat mig undan vinets klor!

markatta
Tänk på dig själv!

Var snäll mot dig. Det lär ju inte vara lättare för dig att fortsatt hålla dig nykter med sådana energitjuvar i din närhet...

Den energi du behöver uppbåda för att säga ifrån, be honom att sluta ringa då han druckit, kommer också ge dig energi tillbaka i form av självrespekt, att du vågade stå upp för dig. Kanske kommer han fortsätta ringa några gånger men det gäller att vara konsekvent, inte gå in i några argumentationer, bara upprepa att du inte vill prata med honom då han druckit, fler förklaringar behövs inte. Lägg bara på om han inte respekterar det.

Att säga ifrån kanske kräver energi av dig en gång men om du inte säger ifrån så går så mycket mer energi åt att oroa sig för att det ska hända igen eller till att "bita ihop" då det händer återkommande.

Sommar12
Att berätta

Jag har nu berättat på jobbet att jag inte dricker. Inga detaljer utan mer att jag har druckit färdigt, har alkoholism i familjen.... Det är så härligt, och jag känner mig så stolt över vem jag är. Blev utbjuden på middag av jobbarkompisarna för att fira min 40-års dag. Skålade i Cola, skrattade mycket och åt gott. Tog bilen hem och sov så gott och vaknade pigg och alert. Nästan bäst av allt är innan det är fest. Att slippa det här förhandlandet med sig själv. Hur mycket ska jag dricka, hur mycket kan jag inte dricka, ska jag klara det den här gången osv osv. Nu är det så enkelt, åk dit, var där så länge det är kul och ta sedan bilen hem. Skönt!

Mammy Blue
Så härligt det låter,

blir så glad för din skull!

En jättesmiley till dej, och grattis till de 40!
Kram/MB

Fenix
Sommar12

så härligt att läsa om dina erfarenheter!
Fenix

mulletant
Grattis

- vilken fin present du gett dig själv! / mt

Sommar12
Urk, våren är här.

Första våren utan vin och öl. Alla grannar ute och grillar och det pratas inte om något annat än ett glas rosé här och rosé där..... Har svårt att glädja mig åt solen.... Det var så mycket lättare att vara nykter i vintermörkret med film och godis.

santorini
Jag vet,

det känns lite svårt på våren, just det där med rosévin hör liksom till. Men man vänjer sej vid det också. Vi kan glädja oss åt annat istället.

Sommar12
Svårt just nu

Det känns så svårt att inte dricka just nu. Alla bjudningar och alla människor som står på sina altaner med vinglaset i handen. På middag i lördags - känner hur jag stirrar på rödvinsglasen och känner smaken i munnen och känslan av lugn och avkoppling. Utan A kommer jag aldrig i från, det finns ingenstans att ta vägen, jag är fast i verkligheten. Börjar fundera på om jag kommer klara en sommar utan vin och börjar önska att jag inte tagit detta beslut.

Har äntligen börjat träna och det är så kul, och jag borde liksom nöja mig och glädja mig åt detta hälsosamma... Men det är just nu bara dricka jag vill.

santorini
Nu har du en kris

som du behöver komma över/igenom. Det hör till. Kämpa på, ge inte efter så går det över. Spela hela filmen; "känslan av lugn och avkoppling", hmm, hur länge känns det så? Hur känns det dagen efter när du svikit dej själv? För det gör du eftersom du bestämt att du inte ska dricka. Nånstans har det beslutet känts rätt. Du skriver 26.4 att du berättat på jobbet att du inte dricker längre, att du druckit färdigt. Börjar du igen nu så betyder det att du måste smyga för dom eller komma med undanflykter, konstiga förklaringar till att du plötsligt kan dricka igen. För en månad sen var du stolt över ditt beslut, få tag i den känslan igen. Alkohol kommer alltid mer eller mindre att finnas omkring oss så vi måste lära oss leva bredvid den. Det är en falsk bild du ser av hur fint det skulle vara att få dricka. Det blir aldrig bra att dricka alkohol för oss som en gång insett att vi har ett beroende som styr oss. Det kostar så mycket mer än det korta ruset ger. Nog förstår jag vad du menar, tro inte annat. Men vi har lagt det bakom oss och hittar undan för undan så många andra saker som ger en sann glädje. Inte ett konstlat rus.
Kom ihåg:
"Efter att du fattat vad du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt ALDRIG NÅGONSIN det beslutet"

Sommar12
Ja Santorini...

....jag har en kris. Trodde jag ältat detta klart och var säker på min sak, men nu vill jag bara spola tillbaks bandet och önskar att jag aldrig fattat detta beslut. För det innebär styrka, karaktär, envishet och att leva livet utan dimma och flykt. Är jag så stark? Känner mig inte alls stark just nu och undrar hur jag går vidare?

santorini
Klart du är så stark!

Du har en svacka nu bara. Håll ut. Inte vill du leva ditt liv i dimma och flykt, väl? Jag är säker på att du har allt det du räknar upp; styrka, envishet. Karaktär vet jag inte om det handlar om.

Jag vet tyvärr inte hur du ska gå vidare, tror att du kan rida ut detta, att det blir bättre om ett tag. Det blir bättre. Jag tror stenhårt på att du kan klara detta.

Mammy Blue
Hej Sommar.

Jag vet inte vad du har för förhållande till uttrycket "sunt bondförnuft", men för mej innebär det att inte krångla till saker.
Någonstans har jag läst att man som i vårt fall med drickat har två val, 1) dricka alkohol eller 2) inte dricka alkohol. Grundat på våra tidigare erfarenheter har ju 1) liksom diskvalificerat sej själv. Återstår 2).
Har man svårt för att välja, kan man ju fundera över varför man valde bort 1), förmodligen fanns det mycket goda argument för det, gäller bara att komma på vilka det var.
God natt!/MB

Sommar12
Sunt bondförnuft

Jo, jag gillar ordet sunt bondförnuft. Försöker göra livet enkelt. Och det var ju faktiskt därför jag valde bort alkoholen. Det blev för mycket. Jag drack bara på helger och semestrar så det var nog inte ett riktigt beroende utan ett missbruk om det nu är någon idé att skilja på det.

Problemet var att det aldrig räckte till. De sista åren kände jag hur jag efter glas ett bara ville vidare. Som om en vind tog tag i mig och drog mig mot nästa och nästa och nästa glas.

Det var därför jag bestämde mig för att sluta. Livet har blivit enklare. Behöver inte planera, planera, planera, försöka klara en helg utan att dricka för mycket, misslyckas, ha ångest, ha ångest, ha ångest, planera, planera och planera om och om och om igen.

Tack för era inlägg som får mig att tänka ett steg längre. Känns bättre idag.

Mammy Blue
Som en vind som tog tag i mej

skriver du, och du har på ett poetiskt sätt på pricken beskrivit hur det var även för mej. Resten med planerandet och ångesten stämmer också.

Så jädrans skönt att slippa det och känna att det är JAG som bestämmer, att jag inte är som ett löv i höstblåsten...

Tack för påminnelsen om hur det var, får aldrig glömma det!
/MB

santorini
Du beskriver så bra

hur mycket enklare livet blir utan detta ständiga planerande för drickandet och paniken om vinet tar slut. Så lugnt nu.

santorini
Tänkte bara säga

Att jag tror du också är redo på riktigt för nykterheten nu.

Sommar12
Gårdagen var hemsk

I går var jag helt säker på att det var slut på det här med att inte dricka för mig. Arg, ledsen, självömkande och "livet är så orättvist" slösade jag bort hela dagen. Slet upp varenda maskros i hela trädgården och åt upp alla sötsaker som fanns i hela huset, satt och surade för mig själv i ett hörn i stället för att umgås med min fina familj. Allt detta bara för att jag inte kan dricka. Vill så väldigt gärna ha det där glaset rosé fram på eftermiddagen och det där fylliga rödvinet till maten. Men jag vet, vet, vet att jag inte nöjer mig med det utan kommer vilja ha mer och inte ge mig förrän allt är slut. Egentligen när jag tänker på det idag vet jag nog vad det är som gör mig så ledsen. Det är ren och skär sorg över att det är slut mellan mig och A. En kärlekshistoria som började så bra men slutade riktigt illa. I dag när jag vaknar är jag så tacksam över att jag inget drack igår. Men oxå helt slut efter all ilska, sorg och alla surrande tankar. Har drömt hemska drömmar och sovit oroligt. Hur gör jag nu?...

Sommar12
En början

Resten av familjen sover, smyger ner med datorn, gör en kopp kaffe med mjölk och häller i min största och "godaste" kopp. I morgonrocken och med två stora filtar om mig sätter jag mig i min nya fina gungstol på altanen. Det doftar ljuvligt, allt är tyst förutom fåglarna och en uggla långt bort. Tror att jag börjar få fatt på vad den här krisen grundar sig i. Det är sommaren, sommar12 och blivit sommar13 och jag vet inte hur jag ska bete mig. Förra sommaren var en kamp fram till den 4 augusti när min nyktra tid tog vid. Vid den här årstiden brukar jag vara den som är först fram med grillen, har godaste tillbehören, kallaste rosévinet, mest spännande semesterplaner osv osv. I år är jag helt vilse, vet inte vem jag är längre. Nu och här på altanen med björkarnas susande som sällskap och gungstolens gungande känner jag mig trygg, men sedan, vad gör jag då?

santorini
Jag håller med

om att sommaren triggar igång tankarna på alkohol. Den här tiden förra året drack jag ännu alkohol men det var ingen lycklig tid, det var början till slutet. Ändå, igår när jag satt i solen på altanen kände jag också lite saknad efter rosevinet. Jag drog i mej fem stora glas bubbelvatten och tänkte med galghumor att det är ju tur att det inte är vin. Det är precis som du beskriver det, en kärleksaffär, destruktiv men ändå svår att komma över. Man måste få ta tiden att sörja och låta det vara ok. Man tänker bara på de trevliga stunderna men vi vet ju att det är en psykopat vi hållit ihop med. En som inte vill oss väl egentligen. Hur du ska komma ur det nu, ja. Skriv här och läs om andra. Håll ut, det går om. Tillåt dej att sörja skulle jag säga. Men ge inte efter. Jag tror på dej. Nästa år den här tiden har du kommit mycket längre. Mina sug och tankar på alkohol är väldigt korta numera, går fort om. Jag vet att jag har allt att förlora på att ge efter. Att jag inte vet M jag orkar börja om från början igen. Så kämpa på.

Adde
Visst

var det så att mina första år med alkoholen var hur kul som helst. Jag drack inte mycket, snarare väldigt sällan,så när det var alkohol på bordet så var det vid speciella skojiga tillfällen. Men nånstans mellan 25-28 års ålder tog monstret över helt. Då blev det precis tvärtom, för att kunna ha skojiga tillfällen så var alkohol ett måste, och det blev bara värre. Min resa utför ser likadan ut som er så den behöver jag inte upprepa. Men som för många av er så blev jag också sorgsen, under min aktiva tid, när jag insåg att för att överleva var jag tvungen att sluta dricka, skippa "kompisen". Många gånger skulle jag sluta hade jag bestämt och lika många gånger återvände jag till alkoholen. Dess makt är stor.

När jag väl kom till vägs ände och bestämde mig för att sluta kämpa emot och acceptera att jag inte kunde dricka så fick jag äntligen sinnesro. Jag var helt överens med mig själv att jag inte klarade att sluta dricka själv utan sökte hjälp, och..det är viktigt för mig, jag tog emot hjälpen som erbjöds. Att jag lät min kropp och knopp bestämma takten på mitt tillfrisknande var, och är fortfarande, viktigt för mig. Att låta lärdomar komma till mig och inte jaga efter dem är en lärdom jag haft mycken nytta av. Jag är inte alltid mogen att ta in allt som jag får mig till livs utan det trillar ner en tid efter, ibland en verkligt lång tid efter.

För mig tog det långt över ett år innan jag hittade mig själv och vem jag egentligen är, jag hade ju så att säga supit bort min identitet. Och var skulle jag ta vägen med denna nya person ??? Jag har berättat förr hur jag fick min framtidstro presenterad av en medberoende på avslutningsmötet på Gullbranna 1,5 år efter jag valde nykterheten. Jag var vilsen och visste inte alls hur min framtid skulle se ut och jag hade letat frenetiskt efter en väg, en lösning.
Så kliver då denna kvinna upp på scenen och säger exakt det jag behövde höra.
I denna stund kunde jag ha blivit religiös :-)) Det var så stort och mäktigt att jag blev helt snurrig så jag tappade bort henne i trängseln efter avslutningen, jag ville ju tacka och krama om henne för att hon delade om sitt liv på ett sätt som även gjorde mig till en deltagare i det "riktiga" livet och inte bara en åskådare eller sökare.

Ett forum som detta är bra men jag vill inte välja bort möten i verkliga livet med människor som har erfarenheter som kan hjälpa mig, och, kanske även jag kan hjälpa nån annan. Och en fysisk kram kan aldrig ersätta en skriven text.

När livet gungar återvänder jag till min önskan varje morgon : Oavsett vad som än händer i dag så ska jag inte dricka. Det valet har gett mig en stabil grund att stå på.

Stigsdotter
Hej vännen!

Adde skriver två viktiga saker, ja såklart flera men dessa två är superviktiga, nämligen att sluta kämpa & acceptera samt att be om (och ta emot!!) hjälpen där den gavs. Att "lämna över" och lyssna på dem som har erfarenhet av detta hjälper mig. Det är helt otroligt men just nu är jag faktiskt i stadiet "vill inte dricka". Dit trodde jag aldrig att jag skulle komma!

Jag är inte så mycket på forumet längre men råkade ramla in idag och såg ditt inlägg i min tråd! Du får gärna skriva till mig på FB där jag finns under namnet Stigsdotter von A-hjälpen. Cyberkramar.

Sidor